Det är spännande på jubileumsdagen. Topp 5 saker vi älskar att hata på Sista Bossen
(Det ska gå att kommentera där också nu)
Skrivet 2009-09-22 18:51, av Aglet
Det är spännande på jubileumsdagen. Topp 5 saker vi älskar att hata på Sista Bossen
(Det ska gå att kommentera där också nu)
Det är sifferfest på Sista Bossen. Matematiker och andra är varmt välkomna.
Det ska erkännas. Jag har haft mina stunder med Trials HD. Det är helt och hållet Hattmannens fel. Herr Rydling är inte heller dålig på att få mig över-arg. Nu är det så illa ställt att det nya jobbet tar för mycket tid från min f.d. fritid så jag har helt sonika fått ge bort min 360. Och Trials ligger alltså på is. Med tanke på hur förnedrande nära jag låg nyss nämnda personer kommer jag säkerligen befinna mig tiondelar efter vid det här laget. Men då är det tur att en kollega förstör min fredag med en ny heroinliknande upplevelse.
Spänningen är inte olidlig, men slutet avslöjas på Sista Bossen
Jag ska försöka ta mig i kragen och få igång den andra delen av Sista Bossen snart. Och förklara vad den ska vara bra för. Men i gårdagens Zero Punctuation nämns ett uttryck som stämmer in på mig. Väldigt bra.
Och formuleringen lyder...
En kollega som befunnit sig på insidan av Starbreeze har i veckan förutspått deras undergång. Det ter sig nämligen så att bakom avhoppen som drabbat stora delar av spel-Sverige döljer det sig ett gäng nyckelpersoner. Det är inte dussinfolk här inte. Om man tar sig en närmare titt på det nystartade spelföretaget Machine Games? hemsida ser man att Starbreeze har gått miste om mer än ?några personer?.
Lista på folk som bör bevakas
Tiiiii-h-iiiisdag!
Vi har alla varit där. Köpt en sak och sedan ångrat oss. Mössan som inte matchade bältet, mattan som inte fick plats i hallen, godis till halva priset och dåliga spel. Man tror att de ska vara bra och man hoppas att de kan vara värda de pengar man sparat ihop. Istället visar det sig att pengarna lika gärna kunde befinna sig på botten av en sjö.
Topp 5 spel som lockat till sig mina surt förväntade slantar bara för att göra mig besviken
Jag hoppade på speltåget senare än barn i min ålder. Eller så hamnade jag på fel vagn. I vilket fall blev jag aldrig utsatt för de där spelen som krävde penna och papper för att lösas. Jag ritade inga egna kartor för att minnas var jag skulle gå, jag hade inga fusk nedskrivna från något Nintendomagasin och jag slapp skriva ned lösenord då det oftast fanns en sparfunktion på mina spel. Men igår brottades jag med ett spel som tog sig utanför skärmen in i rummet för att fastna på ett papper.
Vilket spel var det? Hade jag en olycklig barndom? Kompenserades det igår? Ta reda på det här.
Tommy skriver att han inte riktigt kan förstå syftet med att analysera musik. Det grundar sig i det senaste tillskottet till musikspelsfamiljen: Beatles På Plast. Jag varken kan eller vill uttala mig om något musikspel eftersom jag har en närmast fientlig inställning till dem, men hans teorier i retro-analyser av musik är spännande. De faller lite samman med vad Josh behandlade för ett tag sedan och det stämmer så oerhört bra med mina tankar om gamla spel. Och de människor som gräver ned sig däri.
Mer text med länkar
Jag kollade genomgången av The Old Republic från Gamescom. Det är ett fantastiskt spel som verkar erbjuda gamla MMO-rävar en hel del nyheter. Klasser som faktiskt skiljer sig åt och som behövs i grupper. Talande ISKar. Dialoger. Bara bra prylar.
Men......