Owen Good heter dagens missgärningsman. Han rapporterar om Dairuka Suitans reflektering över flickor i spel. Inte den sortens flickor som pryder lådor och säljer spelen i sig, utan de flickor som faktiskt införskaffat spelen och tar sig tid att nyttja dem.

Ett kort och inte helt hundraprocentigt stycke text kan tyckas, men han (jag tror att Dairuka är ett pojknamn) hinner ta upp hur flickor faktiskt kan klara sig själva, hur de inte är en ovanlighet i konstanta onlinevärldar och att man borde plocka ned dem från den piedestal som många fortfarande placerar dem på. Jag håller med i mycket, även om jag inte kan skriva under på exempelvis

you will also find a throng of gamer girls out there who act as if they are some divine presence, who by their good graces, swoop down from the heavens to grant us a glimpse of their wonderment, often for the sake of attention, prestige or personal gain in clan structures.

I min erfarenhet är flickor ofta väldigt tysta i spel. För om det skulle märkas att de var flickor skulle de hormonstinna för-tonåringarna vara på dem fortare än kvickt.

Nu ska vi inte fokusera på pojken/flickan Dairuka alldeles för mycket, han har inte gjort sig helt förtjänt av det. Nej, vi är ju alla här för att, i en hastigt bågformad bana, avlasta våra virtuella tomater på Kotaku. Dessa nutida kättare som inte vill annat än sitta i stocken.

Artikeln i fråga inleds i vanlig ordning som en standardrapportering, men efter de obligatoriska citaten kommer självklart en kommentar från författaren. Som lika självklart beter sig som en hel idiot. Jag vet att han troligtvis skämtar i sin överlägsenhet, men ironi i text är som bekant en lurig historia. Det han försöker sig på är en egenreflektion med orden

Although as a white guy, it rarely, if ever, happens to me, I can understand how a marketing stereotype presuming to speak for my experience would be off-putting, to say the least.

i svar på

If you dare to turn on the TV, you'll see gamer girls flaunted in video game commercials

Hans försök till putslustighet haverar i ett inferno av Manlig Vit Spelar-typ som så många undviker Kotaku för. Han är den tänkta målgruppen för alla reklamer och finner det nödvändigt att påpeka att han inte har några som helst problem med den annonsering som finns? Det är ju till honom som flickreklamerna riktar sig. Han är inte flickan i reklamen, men om han hade haft en vanlig hjärna (inte en Internethjärna som ständigt måste reagera i 120 km/h) så hade det kanske gått upp för honom att han är det stora problemet. Visst, han kan inte identifiera sig med de söta flickor som säljer Nintedo DS till höger och vänster men att han inte påverkas av dem och att reklamen inte riktar sig till honom? Få. Ett. Grepp.

Möjligtvis står orsaken till Owens sturskhet att finna i en post från lördagen. Där berättar han att han blivit befordrad och i den nya arbetsbeskrivningen kanske uppgiften "agera svin" ingår.