Tokyo går egentligen bara och väntar på den stora jordbävningen som ska avsluta jobbet åt andra världskrigets bombräder.

På samma sätt undrar jag hur länge det kommer dröja innan den här staden slutligen ger mig min första hjärtattack.

Och nu har jag kommit ganska nära.

Det var svenskarna på språkskolan Kai som tipsade om Nakano Broadway, och jag förstår varför. I en anonym stadsdel ett par minuter ifrån neonpulserande Shinjuku ligger en outtömlig guldgruva av underbart nördiga butiker, det är fyra enorma våningar med ett oöverskådligt myller av plastvapen, vintage-leksaker från 60-talet, japanska actionfigurer, TV-spel, Gundam-modeller, Bearbricks, arkadhallar, t-shirts med kitschiga tryck, mangaböcker och DVD-filmer, som om hela Akihabara imploderat och trängts in i en enda byggnad. Om man bortser från de mer seriösa arkadhallarna och retrobutikerna finns här allt. Turtles, Playmobil, ofantliga mängder Star Wars-figurer av alla tänkbara storlekar och årgångar, gachapon-leksaker och såna där små dosor som gör ljudeffekter från spel, anime och annat (man kan klicka och lyssna på alla innan man köper!). Så gott som allt i originalförpackningar, oavsett om det är en nyproducerad Gogg-modell i vinyl, 18 år gamla Turtles-figurer eller den allra första serien av Star Wars-leksaker.

Vi hade några timmar på oss vid vårt första besök, och ändå hann vi bara gå igenom en enda våning. Om ens det, de flesta butiker rusade vi igenom med våra mentala klockor ständigt tickande neråt mot stängningsdags.

Imorgon ska vi dock tillbaka för att dammsuga resten av detta nördnirvana.

Om ni inte hör av mig igen vet ni var ni ska leta efter mina kvarlevor.