Där satt jag. Funderade över livets mening. Såg mig omkring i mörkret efter knappen för att förvandla natten till dag - med hjälp av elektricitet. Det blinkade till och mörket blev till ljus. Närmsta fönstret var ett antal meter bort. Borta som jag var i mina tankegångar gick jag fram till mörkret igen. Kollade ut genom fönstret, där stog jag och kollade ut på det mörka i min ljusa och stillsamma tillvaro.

Något tog tag i mig, något blåste bort min tanke om livets mening. Jag rörde ingen min även om en känsla av saknad öppnade sig. Jag kollade fortfarande ut mot mörkret och började fundera varför denna ljusskillnad mellan mitt rum och utanför fönstret gjorde mig stum och stillastående.

När min tanke om livets mening försvann med blåsten till närmsta livliga träd öppnades nya tankar och frågor för mig. "Själar, kan dessa förflyttas som mina tankar till närmsta behövda ställe?" och "Varför känner jag denna saknad?" samt en till. Varför kollar jag fortfarande ut mot mörkret när jag lika gärna kan sitta i ljus brevid TVn?

Jag hann knappt reagera innan mina tankar avbröts av ett lågt ljud, ett ljud som ökade i decibel för varje sekund. Min hjärna hade plötsligt fått en ny tankenöt. "Varför kör vissa som idioter, på natten och dagen?".

Lika snabbt som mina tankar gick runt i min hjärna för tillfället, lika snabbt försvann bilen ur mitt synfält. Det enda som fanns kvar nu var ljudet av blåsten, som skapats av bilens fart.

Tidigare hade jag funderat på om själar kunde förflyttas till närmsta behövande människa, som att det var något självklart, att själar finns. Men denna fortkörande bil fick mig på andra tankar: "Finns själar och kan de förflytta sig?". Funderade ett tag och kom fram till att "Nej, förflyttande själar kan nog inte finnas. Vi är alla unika".

"Men, men, om inte förflyttande själar finns. Hur kan då mina tankar förflyttas till ett annat ställe". Försvann verkligen bara mina tankar, slutade de existera? Varför var jag säker på att själar inte kan förflytta sig.

Regina Spektor sjunger i sin låt Laughing with:
"No one laughs at God in a hospital
No one laughs at God in a war
No one's laughing at God
When they're starving or freezing or so very poor"

Jag stog där vid mitt fönster och skrattade inte åt tanken om själar finns. Jag var där och önskade att själar och tankar kan förflyttas, speciellt att tankar bör kunna förflyttas med den kalla vinden. Även om mina funderingar om livets mening var olösta, begärde jag till högre makter att blåsten tog mina tankar för att förflyttas till bättre behövande. I detta fall handlade det inte om att träden som stog tungt av den vita snön skulle få livets mening-tankar.

Jag gav mig fanken på att de högre makterna skulle blåsa iväg mina bortkomna funderingar och ge till bilföraren. Dessa livets mening-funderingar är olösta, men kanske skulle det få förarens hjärna att inse att livets mening inte är att köra ihjäl sig själv, eller en vinglande människa på väg mot sitt varma, sköna hem.

Om själar finns, då är det en engångsprodukt som inte kan användas fler gånger. Att denna vinglande människa inte skulle få leva mer, det fanns inte i mina tankar. Inget jag ångrar, då varken själar eller tankar kan överföras.

Men jag hoppas att denna galna bilförare kan inse utan mina funderingar, att ett litet misstag kan ändra hans funderingar, för resten av hans liv...

"Vad var meningen med livet?"
"Varför körde jag som en idiot så att denna vinglande människa dog?"
"Finns själar, är han en ny människa nu?"
"Varför var det inte jag som dog istället för en glad människa som var på väg hem?"
"Undrar om det är värt att köpa Skyrim?"
"Vad skulle han gjort om han levt idag?

Mina tankar försvann inte med vinden, den slutade existera då jag kollade ut mot mörkret. Om ens själar finns - varför har då inte denna själ lärt sig att leva livet utan att riskera andras liv, imorgon sitter föraren jätteexalterad (Läs: inte alls exalterad) och funderar för sig själv: "Jaha, det var ju kul att köra i 130 km/h på en 40-väg"

Men han borde faktiskt vara rätt exalterad just denna gång, för nästa gång kanske han har ett mord i sitt CV - då kommer hans nästa dags-upphetsning inte finnas. För vissa tankar tar bara upp väldigt mycket kraft. Bland annat det mer oskyldiga "Vad är livets mening" eller det mycket mer skyldiga "Varför gjorde jag detta!?". Då lyser nog ingen elektricitet upp natten, eller dagen för den delen.