Your face, your book, what's the difference?

Imorse hände det otänkbara, kaffet var slut! Så nu sitter jag här i de värsta av koffeinabstinensplågor och sörplar toksvart té bara för att hålla sinnet i någorlunda trim. Tröttheten och förvirringen börjar dock ta överhanden och risken finns att jag snart beger mig ut till soptunnan i jakt på lite gammal sump att suga på.

Nu när jag nått den anmärkningsvärda åldern 28 är det dags att gubba på sig rejält och innan baskern täcker flinten och käppen stöder min gång ska jag börja med ett krokigt, varningens finger. Använd öronproppar på konserter och ta det lugnt med volymen på din mp3-spelare.

Jag hade precis köpt en portabel minidisk och ett par fläskiga hörlurar när jag började på den sista praktiken i Hotell & Restaurang-programmet jag gick i gymnasiet. Det krävde att jag var på "jobbet" klockan 07:00 och eftersom jag gillade att vara uppe sent och spela redan då var sömnen något nedprioriterad. För att orka släpa mig på tunnelbanan så tidigt körde jag vansinnigt hög volym på den monotona skrammeltechno jag gillade då. Jag var också omogen nog att tycka att det var roligt när tanterna i lokaltrafiken undrade varför jag var tvungen att spela så högt, jag kunde ju få hörselskador. Det fick jag också.

Visserligen lindriga sådana, jag har inte ett ständigt pip i öronen men när jag är stressad eller utsätter mig för höga ljud under en längre tid brukar jag få leva med ett internt oväsen ett par veckor. Just nu är jag i en sådan period efter att ha sett Kent uppträda förra helgen och varje gång det är så blir jag lite orolig att det inte ska försvinna som det gjort under de tio åren jag haft det.

Så, kids. Tänk för fan på vad skydda öronen.

Man kan ju inte späda sin tolvåring
med vanligt kranvatten...

Veckans skönaste laddning post kom utan tvekan från naughty
bear. Ja, cd-fodralet är lika ludet som Johns bak.

Här sitter jag och väntar på ännu en installation, den hundrafemtioelfte i mitt liv eller så. Jag vill inte veta hur många timmar jag har stirrat mig blind på en trög progressionsmätare och trummat otåligt på tangentbordet. När jag snackade med Thomas Petersson på PC Gamer igår fick jag kalla kårar då han var i farten att ominstallera Windows efter massa strul. Jag vill aldrig utföra en sån själadödande handling igen. När vår skrivare vägrade fungera på lappen, trots drivrutiner och mjukvara, blev jag nästan febermatt och gick därifrån innan skiten fick sig en lufttur mot sin undergång.

Jag, en teknikälskare, börjar bli jävligt trött på allt bök datorer innebär.

I tisdags var jag i Helsingsfors och träffade Finlands stolthet och deras långvariga, men snart avslutade projekt Alan Wake. Förutom en snabb demonstration från någonstans mitt i spelet, fick vi köra igenom inledningen plus lite till. Speltid på cirka 90 minuter.

Jag var orolig att ficklandet (det är ett ord!) skulle vara irriterande; att behöva lysa på fiender innan du skjuter dem låter enformigt i längden. Tillsammans med två faktorer bidrog det dock till att göra striderna väldigt stressande så fort det rörde sig om mer än två motståndare i taget. Med vänstertriggern kan du boosta skenet men det drar batterier och när de är slut måste du byta, under tiden är du i princip försvarslös. En liten detalj som att du laddar om revolvern snabbare genom att hamra på x-knappen låter banalt men när någon svingar en yxa mot din nacke trycker du för att rädda ditt liv.

Spelet visar prov på samma underbara detaljrikedom som Max Payne-spelen, med radioshower som tar upp aktuella händelser, humoristiska posters och massor av extra godis för oss som gillar att grotta ner oss i storymaterial. Bara en bråkdel av alla manussidor till den bok Alan Wake inte kommer ihåg att han ha skrivit ligger väl synligt, resten måste leta upp via omvägar och genom att rota i skrymslen. I like.

Ett redigare intryck dyker upp den 16 mars.

Trots en ficklampa i örat känner Christer från Press2Play samma
trötthet som dagens huvudperson. Förhoppningsvis kan jag snacka om
mina 1,5 timmar med spelets inledning redan senare i eftermiddag,
annars får ni hålla er till tåls till den 16 mars.