Nu när jag nått den anmärkningsvärda åldern 28 är det dags att gubba på sig rejält och innan baskern täcker flinten och käppen stöder min gång ska jag börja med ett krokigt, varningens finger. Använd öronproppar på konserter och ta det lugnt med volymen på din mp3-spelare.
Jag hade precis köpt en portabel minidisk och ett par fläskiga hörlurar när jag började på den sista praktiken i Hotell & Restaurang-programmet jag gick i gymnasiet. Det krävde att jag var på "jobbet" klockan 07:00 och eftersom jag gillade att vara uppe sent och spela redan då var sömnen något nedprioriterad. För att orka släpa mig på tunnelbanan så tidigt körde jag vansinnigt hög volym på den monotona skrammeltechno jag gillade då. Jag var också omogen nog att tycka att det var roligt när tanterna i lokaltrafiken undrade varför jag var tvungen att spela så högt, jag kunde ju få hörselskador. Det fick jag också.
Visserligen lindriga sådana, jag har inte ett ständigt pip i öronen men när jag är stressad eller utsätter mig för höga ljud under en längre tid brukar jag få leva med ett internt oväsen ett par veckor. Just nu är jag i en sådan period efter att ha sett Kent uppträda förra helgen och varje gång det är så blir jag lite orolig att det inte ska försvinna som det gjort under de tio åren jag haft det.
Så, kids. Tänk för fan på vad skydda öronen.
Skrivet 2010-03-08 11:09, av Calle Johansson-Sundelius

