Jäklar vad jag längtade efter att Microsoft skulle lansera möjligheten att spara spelframgångarna på centrala servrar. Tidigare har jag kört med minnepinnar mellan konsolerna på redaktionen och hemmet men det har inte känts speciellt säkert. Särskilt inte när mitt närminne är halare än Carl Bildt i gladpack och olivolja. Extra virgin.

Aktiverat och klart, med 512 megabyte allokerat på den lokala disken som spegel, började jag spela Doom som en vettvilling. Till den dagen då det blev uppenbart att Telia inte har någon kalender och stängde av min uppkoppling två dagar för tidigt. Jag blev minst sagt förvånad när jag inte kunde komma åt sparfilerna utan internetaccess, trots att jag var inloggad på Live-profilen. Min resa genom helvetet finns ju lokalt på disken, det var väl därför en halv gigabyte togs i besittning?

Genom att dela telefonens uppkoppling kunde jag till slut fortsätta att lira ett av tidernas bästa spel men inte utan en lätt beska i munnen. Snacka om molnlagring på fel sätt.