Den här topp-listan skrevs egentligen till förra veckans tisdag. Efter papphammar-nyheten att Super Play skulle läggas ned drabbade mig kände jag mig manad att skriva om minnen istället. Ja, istället för det här:
Det är tuffa tider. Speciellt för en recensent som undertecknad. Helgen blev förstörd på grund av ett spel. Och då pratar jag faktiskt inte om VÄRLDENS BÄSTA SPEL utan om ännu ett heltaskigt filmlicensspel jag tvingades genomlida.
Det är märkligt egentligen. Ingen utsätter sig ju frivilligt för ruttna spel. Nu för tiden har ju de flesta av oss koll på läget, tack vare tidningar, internet och hyfsat pålitliga polare. De som köper dem är väl i regel föräldrar eller släktingar med noll koll eller amerikanska kidz förälskade i ett varumärke. Men det verkar ju räcka. Det fortsätter att komma ruttna licensspel så fort man vänder ena kinden till.
Själv har jag antagligen spelat mer av de här handikappade missfostren än jag vill räkna till, men det är lugnt, det hör jobbet till. Dessutom får man ju chansen att spy galla så det står härliga till, vilket ju inte är fy skam.
Så dagens lista blir ett urval ur denna fontän av depraverande misär. Det är spel jag älskar att hata och som jag inte skulle tveka en sekund att döda med mina egna, bara händer.
Topp 5 - Spel jag älskar att hata
5. 24 - The Game
Vad jag minns från 24 - The Game? En biljakt som pågick i trettio kilometer i timmen. En snyggt modellerad Kiefer Sutherland. Ett hemskt autosikte som gång efter annan dödade oskyldiga. Roliga minispel. Mördande tråkiga banor. Ömsom vin, ömsom vatten, säger ni? Ganska mycket mer vatten, säger jag.
Betyg i SP från mig då: 4
4. X-Men Legends 2: Rise of the Apocalypse
Från recensionen i SP #116:
Jippie! Ett nytt X-Men Legends-spel! Som vi längtat! Aaaaah - freakout! Vad är då X-Men Legends 2 för något? Något man kan äta? En överraskning? Nej, en leksak, va? Faktum är att det är allt - tre saker i en och samma förpackning! Men det går ju inte? Jo, med nya X-Men Legends 2! Jag tar en tugga - krunch, smack, krisp - wow, smaklökarna exploderar! Sedan slänger vi in resterna i konsolen, greppar handkontrollen och ger oss ut på äventyr med X-Men. Här kommer överraskningen - X-Men och deras ärkefiende Magneto måste slå sina påsar ihop för att matcha styggingen Apocalypses styrka! Välj ditt eget team med sex kämpar som vandrar runt i ödemarker och slåss mot övergödda myror (föga anade jag då att jag tre år senare skulle göra exakt samma sak med Fallout 3 och älska det, Jonas anteckning) eller stanna hemma och spela Jeopardy i X-Menkunskap. Ta med dina polare, ni kan spela fyra samtidigt. Känn solen i ansiktet från den fantastiska grafikmotorn, skruva upp volymen så den fantastiska musiken stärker er moral och slakta myror med de fantastiska mutantegenskaper som står er bi.
Betyg i SP från mig då: 3
3. Marvel Nemesis: Rise of the Imperfects
Från recensionen i SP #116:
Ta en titt på det här spelets titel. Sug på den en stund. Begrunda. Den är tråkig och intetsägande trots att man gjort sitt yttersta för att få med så många balla ord som möjligt. Det är nästan en bedrift. Som ett litet barns önskelista till Jultomten. Förvirrande. Därför följer en snabb checklista. Marvel: ett serieförlag som specialiserar sig på superhjältar som Spindelmannen, Fantastiska Fyran, X-Men och en massa andra kostymklädda nissar. Nemesis: engelska för ärkefiende. Här syftar det givetvis på det tidigare ordet "Marvel" och sålunda deras hjältars ärkefiende. Rise: stiger, höjer, lyfter. Of the: syftning till sista ordet... Imperfects: Imperfekt? Alltså (ungefär): "Superhjältars ärkefiende stiger liksom inte helt felfritt." Till slut, en fråga från konsumentverket: Skulle du betala reda pengar för ett spel med grådassig grafik, noll koll på kontroll, ett bränslefattigt ös och som förmedlar en spelupplevelse som gränsar till fysisk smärta, illamående och depression?
Betyg i SP från mig då: 2
2. Pirates of the Caribbean: Dead Man's Chest
Johnny Depp är larger than life. Larger than tv-spel, kan vi åtminstone säga. I Pirates... (onödigt larger titel) är han så pass larger att han klarar av att strutta runt alldeles själv utan någon som helst påverkan från styrspaken. Jag antar att han har det inskrivet i sitt kontrakt och att det inte är så mycket att göra åt.
Betyg i SP från mig då: 1
1. The Golden Compass
Anrika spelföretag som skitit ner sig, nummer 578: Shiny Entertainment. Vad vill Shiny säga med The Golden Compass, tro? För sämre dynga till spel går knappast att göra (jo, det gör det!!!) och jag har svårt att tro att spelföretaget som gjorde Earthworm Jim, Messiah och MDK tappat konceptet helt. Så då återstår bara alternativet att spelet är en högst medveten handling, en kalkylerad smädelse, ämnad att åskådliggöra problemet med filmlicensspel. Jag kan inte annars förstå hur Shiny lyckades göra både Wii- och DS-versionen av spelet exakt lika dåliga. JA, JAG HAR SPELAT BÅDA!
Betyg i SP från mig då: 1
Bubblare: Men in Black II: Alien Escape
Vad var det jag nyss sa? Det är bara föräldrar eller släktingar med noll koll som ger bort värdelösa spel i födelsedagspresent? Som... min storasyster, ja. Faktum är att jag än idag inte har spelat det här spelet överhuvudtaget. Det räckte med att kika på baksidan och upptäcka att det var Atari som utvecklat det för att tappa lusten. Men det står där i spelhyllan än idag, som en evig påminnelse om att vem som helst kan drabbas av krafter vi inte kan påverka.
Troligt betyg: 2, 75
Jag finns här också!
Facebook
Tweet
PULS
