DuckTales är verkligen en klassiker. Det var så skönt att sätta sig ner och upptäcka att det är precis så bra som man kommer ihåg det. På många sätt känns det som att Mega Man har lämnat Mega Bustern hemma och bytt ut den mot en käpp. Troligen för att han insåg att käpp är så mycket coolare. Särskilt när man med lite flyt kan pogo-hoppa genom hela banor. Spelet arbetar smått fantastiskt med sina begräsningar och lyckas till och med få slutet att kännas lite episkt. Soundtracket går förstås på högvarv här hemma. The Mooni all ära men jag tycker också väldigt mycket om Stage Select-musiken.

Glad Halloween föresten!