Läste precis i Neaherblades-blogg att han drabbats av RROD. Det fick mig att tänka på en grej.

Kommer Xbox 360 finnas kvar i framtiden? Förr eller senare kommer ju RROD för alla dess konsoler. Just nu "funkar" det ju med garantier osv, men när 360'n slutar tillverkas vad händer då? Plötsligt lever den på lånad tid. Förmodligen en kortare tid än gamla konsoler så som NES eller C64. Allt tack vare den här förbenade ringen. Det är ju läskigt att tänka! Att din följeslagare under tv:n en dag -kanske inte allt för långt in i framtiden- förmodligen inte kommer att finnas längre. Det kommer ju säkerligen finnas en bakåtkompabilitetsfunktion eller digitalisering från annat håll som löst att du fortfarande kan spela dina spel vid det laget. Men din gamle trotjänare har sedan länge försvunnit till Nangiala. Så tänk på det nu när det är jul och allt. Spela mycket och ge kärlek till de du älskar.

Typisk scen i valfri spelbutik vid den här tiden på året.
Far/Mor: Okej nu får du peka på vad du önskar dig.
Unge: De hääär. -Håller upp The Legend of Zelda: Sprit Tracks till DS-
F/M: Okej....

Sedan tittar föräldern långt och länge på spelhyllan som de tidigare inte orkat bry sig om. Långsamt ögnar de igenom utbudet och PLÖTSLIGT så händer det! Som en grön blixt från en klarblå himmel slår det ner. De får se begagnathyllan!

F/M: Nä men varför ska du ha det där Zelda när du kan få TVÅ begagnade spel för samma pris. Man måste ju vara lite smart - Håller upp exempelvis Garfield The Movie The Game och Monster Inc till GBA -.
U: Men...
F/M: Då har du ju plötsligt TVÅ spel. Det är ju dubbelt så roligt för dig.

Alla snälla rara föräldrar. Intressera er för vad era barn tycker om. Det är inte alltid lätt med spel men tänk på att om ungen exempelvis hade velat ha en särskild fotbollströja med ett särskilt lag så hade ni fixat det direkt. Så tänk er följande scenario. Ert barn har önskat sig en Barca-tröja med Zlatan i julklapp. Tror ni verkligen ungen då istället vill ha en tröja från Höjdens BK och Trosa IF för att han/hon får två stycien istället en? Ta med den tanken till julhandeln är ni snälla.

Satt och hade mig ett litet geekasmiskt moment i morse när jag kollade igenom kö-bilderna från Final Fantasy XIII-släppet i Tokyo. Då fick jag syn på något som inte stod rätt till. En gajin LÄNGST FRAM i kön!

Alltså på riktigt.....wow. Läs bara.



Jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Nej, det finns inget att tillägga. Det var så idiotiskt att till och med jag blev lobotomerad. Wow. Bara "wow".

Svårt att se vad det står? Källa.

I vår drabbar de båda actiongiganterna Bayonetta och God of War III samman i århundradets fight. På att hörn av arenan klamrar sig lilla Dante's Inferno fast och hojtar att han också minsann kan slåss.

Gjorde en genomkörning av demot idag och konstaterade ganska snart att det kändes väldigt likt Visceral Games förra spel Dead Space. Likt på samma sätt att det är ett spel som just är likt väldigt mycket. God of War till exempel. Ibland så måste jag gnugga ögonen för att klarställa skillnaderna. Allt är kopierat från förebilden ända ner till Kratos helt onödiga dubbelhopp som blivit Dantes precis lika onödiga dubbelhopp. Det borde nästan räknas som en feature till spelet att få gå poängpromenad och peka ut nallad gameplay.

Utseendemässigt är det samma sak där också. Något som känns som en missad chans då de kända tavlor som visar Dantes promenad har en betydligt mer passande och intressant stil. I spelet ser det mesta ut att vara rykt ur en Spawn-tidning. Våldet är utstuderat och ospännande och trots att det är prestandamässigt snyggt så blir allting ganska intetsägande.

I slutet av demot får man säljpunkterna för Dante's Inferno. Att spelet har en "epic story" att det finns över "60 upgrades" och så vidare. Bland de 5 säljpunkterna finns också att spelet går i "60 frames per second". Där tog det slut för i alla fall mig. För efter att ha spelet Bayonetta månaden innan så känns det plötsligt som om jag bytt in min sportbil mot en rullator.

Hoppla, här kommer man tillbaka efter helgen och upptäcker att Spike VGA:sen har satt internet i brand. Självklart måste jag lägga en del av förmiddagen på att blogga av mig lite intryck.

Green Day: Rock Band - Oj, oj, här blir det svårt för mig som älskar Harmonix men hatar Activision när Harmonix drar just en Activision med ett snabba pengar-spel av den här sorten. Det känner ändå okej. Spelets låtar är olikt GH: Metallica/Van Halen exporterbara så att de går att ha på ett ställe. Därtill så lär låtantalet göra att det blir som ett väl rabatterat track pack. Det ihop med att Harmonix ger oss puppy eyesen efter att ha gjort Beatles: Rock Band gör att jag förlåter dom. Den här gången i alla fall..

Batman Arkham Asylum 2 - Wooh ett av 2009s bästa spel får en uppföljare! Det känns väl bra? Jag kommer ju att köpa det utan att blinka. Det känns däremot mindre bra att så fort spelindustrin får chansen så kramar de ur en ny spelserie på innehåll tills den kvävs. Upprepning är okej för en 2:a aldrig för en 3:a. Håller tummarna för denna. På tal om mjölkning.

Star Wars The Forced Unleashed 2 - Totalt sabla överflödigt. Alla som gillar generisk QTE-action med Power Rangers-Star Wars jublar särkligen inne på idiotanstalten. Kul för dom.

Medal of Honour - Ja, ja, vi vet vad alla tycker. Det är så snott att antipiratbyrån borde sättas på fallet. Vad folk i allt gnäll dock inte vill inse är att detta kommer gå superbra. EA backar upp med en gigantisk budget och kommer göra sitt yttersta för att kopiera och plocka russinen ur COD-kakan. Resultatet kommer sälja helt fantastiskt och kritikerna kommer att hylla det. Det är oerhört förutsägbart och oerhört tråkigt. Spelet likväl som dess framtid.

Prince of Persia: Forgotten Sands - Klart att ett nytt Prince of Persia ska samsläppas med filmen som kommer till sommaren. Jag har inte mycket att säga om saken eftersom jag inte prövat på den nya omgången av Prince of Persia på next-gen konsolerna. Fast jag gillar att de verkar ha lämnat Final Fantasy-estetiken och gått tillbaka till tusen och en natt istället. Sen att spelet kan komma att bli halvfärdigt för att det ska släppas samtidigt som filmen. Det gillar jag lite mindre.

True Crime - Steak sauce! Ahahaha, jag skrattar så jag rullar runt.

Halo Reach - Ja varför laga något som inte är trasigt? Fast nu är det ändå 5:e gången som Halo-serien tycks göra exakt samma sak en gång till. Cynismen verkar däremot ha runnit av mig lite nu för jag minns ändå att dra igenom en Halokampanj med 4 spelars co-op som inget mindre än en ren fröjd.


Det blev redigt gnälligt här ser jag. Jag väntade mig i och för sig inget mindre när det handlar om Spike.Tydligen kan de bara peppa uppföljare. Mest är jag nog tjurig för att jag är rädd att dessa spel ska utgöra basen för det närmaste årets hype. Om så är fallet så blir jag väldigt ledsen i ögat.

Jag fick ett litet ryck igår när jag insåg att jag faktiskt inte varvat GTA 3. Vice City, San Andreas och 4:an har jag på meritlistan vilket gjorde det extra pinsamt. Så det vara bara att fixa fram ett ex av 3an och mata in i PCn. När laddningsskärmen kom upp så blev jag överraskande nog nostalgisk över att se den. Nostalgisk över Grand theft auto 3, "världens mest avancerade spel". Det trodde man inte.

Det håller än idag faktiskt. Stundtals blir man chockad över tillbakagången när saker som att det inte går att slänga sig ur bilarna i farten (detta är något man upptäcker när bilen förstås brinner så ni kan ana paniken). Att det inte finns någon stor over head-karta. Nej på riktigt. Du fick med en karta i boxen istället med påklistrad legend och allt. Inte mycket hjälp vid uppdragen dock så då får man alltså nöja sig med den man har i hörnet. Stor som ett frimärke. En annan väldigt kul grej är hur GTA 3s coolhet har försvunnit. När man spelade det för första gången hade det ju som bekant en helt fantastiskt story, men i dagsläget känns som den så blek att den är nästintill genomskinlig. Bara massa filmreferat staplade på varandra. Fast visst finns en tydlig och snygg samhällskritik.

Men i alla fall, summan av kardemumman. Varför jag egentligen skrev det här blogginlägget. Grand Theft Autos-tema låt, vart tog den vägen? Jag hade precis bränt över till andra ön (gick på ett par timmar, ännu ett falskt minne uppdagat) när den drog igång på Lips 106. Den är ju helt vansinnigt bra! Lyssna på den. Lyssna och bered dig på brontosaurusnacke-knäckande nostalgirysningar. Så sjukt tung!

"Steal what you can and run from the nation"

Ord på det Da Shootaz.
Go helg.

Can I get an AMEN!?
För det finns en gud och han är blå!

Okej, riktigt så pepp är jag väl inte men kul. Superkul. Nu har Capcom på allvar insett att de kan nostalgirunka. Åh, lägg den till ekvationen Kullberg!

Nu var det nog dags för bingen.

När jag igår kväll nästan höll på att svimma över Cave Storys magnifika ambitioner, då tog jag en paus med det här betydligt mer cartoon network-sockrade spelet. RunMan verkar ha grävt upp spelreceptet som Sonic tappat någonstans på kring millenieskiftet. Att springa och göra sitt bästa. RunMan är skadat så det förslår, vilket borde framgå av trailern. Designen ser ut som ett MS-paint dokument som krockat med ett inavlat barnprogram. Tonsatt passande nog till banjos. Det är därtill kul som sjutton och bjuder dessutom på årets bästa spelslut. Ladda ner det här och lägger veckopengen här.

Tack till Blog'em up för tipset!

Det var väl ungefär som Gears of War. Fast i första-person. Utan motorsågar och utan Co-op. Istället har man försökt garnera på lite COD och någonstans där på vägen så köper jag det inte.

Killzone 2 är ett av de där spelen som bygger helt på klyschor. Estetiskt och dramaturgiskt så väl som spelmässigt. Det finns många spel som tillför ytterst lite till blandnigen och Killzone 2 är ett av dem. Därmed inte sagt att ett sådant spel kan vara helt fantastiskt, för det kan de (Uncharted, Dead Space osv). Killzone 2 är tyvärr inte ett av dessa utan bara en shooter i mängden.

Snyggt är det däremot. Galet snyggt. Låter bra gör det också. Den mest positiva överraskningen för mig var att trots att så gott som hela spelet utspelar sig i identiska cementbunkrar så gör det skiftande färgschemat att det ständigt känns häftigt och intressant. Demoniskt senapsgult, blodsrött och åksjukegrönt? Ja tack! Det känns väldigt Jean-Pierre Jeunett (gjort filmer som Delicatessen och Amelie från Montmarte) och jag gillar det skarpt. Jag gillar det så mycket att trots de trötta nasseplatityderna, de osympatiska karaktärerna och den livlösa storyn så ger Killzone 2 mig en av de mustigaste krigsstämningarna jag upplevt sedan de första banorna i Metal Slug.

Så snyggmässigt skjuter det i höjden. Kulmässigt så landar det ljummet brevid svennebananerna i den oändligt stora fps-fruktkorgen. Roligaste i spelet hade jag när jag fick tag i Bolt gun'en och kunde nagla fast mina fiender på väggarna. Då kunde jag gå omkring, kisa och låtsas att jag spelade Painkiller istället.