2
pointer
Senaste nytt från Hemvärnet
Skrivet 2010-04-19 14:30, av Gamerpappan

Bild


Var på övning i helgen. Denna gången låg tyngdpunkten på eld, skydd och rörelse vid grupps strid. På de olika stationssystemen övades förflyttning under eldgivning och ingående i eldställning. Det var i första hand gruppcheferna som fick öva på ordergivning, men soldaterna fick gott om övning på att skjuta och springa under momenten. Momenten bestod av växelvis förflyttning, korridor, blixtlås samt ingående i eldställning och understöd. Någonstans strax över 30.000 skott avlossades under lördag och söndag och att döma av hur stel man är i benen så hann vi nog springa ett par km också.

Nyfiken på hemvärnet? Kolla på www.hemvärnet.se

Bild



Bild
Korridor


Bild
Blixtlås

2
pointer
Datorbygge - Fractal Design R2
Skrivet 2010-02-07 11:30, av Gamerpappan

Lite bilder på mitt nya chassi, Fractal Design R2, efter att jag byggt ihop datorn.

Bild

Bild

Bild

Bild

Bild

Bild

Bild

Bild

0
pointer
En rapport från Hemvärnet
Skrivet 2010-01-26 08:00, av Gamerpappan

Här kommer en mer utförlig rapport från sista övningen 2009.

Övningen började på fredag eftermiddag med att utrustning och vapen hämtades ut och lastades på fordonen. Efter en kort väntan i duggregn genomförde vi fordonsmarsch till flygplatsen i Halmstad. Där lastade vi ombord utrustningen på ett TP84 Herkules, ett militärt transportflygplan. Våra fordon, Tgb21, fick vi dock lämna kvar på parkeringen. Efter lite mer än 1 timme i luften tog vi mark i Skövde. Ilastade i turistbussar och fick åka ett par turer i och runt Skövde innan de hittade en väg som bussen kunde köra till vår avlastningsplats. Väl där tilldelades vi lite ytterligare mtrl och fordon, modell VW-buss. Ilastade och körde ut på övningsfältet och gick i förläggning i ett hus. Avslutade kvällen runt 01:30.


Bild

Bild


Dagen därpå började med en spartansk frukost bestående av bröd, smör och ost som sköljdes ner med vatten. Därefter genomfördes färdiga till strid och transport till FAP, fordonsavlämningsplats. Fick där order om att framrycka i kön mot anfallsmålet som i detta fallet var stri.by.anläggningen Hagen. Fick först uppgiften att gruppera och understödja övriga plutonens framryckning. Lade rök och inväntade framryckningen som gick hyfsat smärtfritt. Hörde bara att det brakade loss någonstans ibland husen och sedan var kriget i full gång. Därefter fick vi uppgiften att gå i täten på vänsterflanken. Fick skjuta oss framåt då vi stötte på hårt motstånd. Fick ta och rensa hus för hus. Någonstans i mitten lyckades jag bli utslagen då en soldat misslyckades med att kasta in en handgranat genom en dörr, varpå granaten landade framför fötterna på mig och de två soldater som skulle in och rensa. Efter att den small så fick vi en liten paus i krigandet. Efter ett tag fick vi återgå till gruppen. Plutonen jobbade sig långsamt framåt bland husen och någon gång efter lunch var fienden nere och uträknad.


Bild

Bild

Bild

Bild


Intog lunch under bar himmel. Lunchen bestod av lappskojs ur grönpåse. Väldigt gott faktiskt.

Efter lunchen fick vi till uppgift att försvara staden och vi rekade försvarsställningar på flera platser. Som på beställning anlände lede fi och påbörjade sitt anfall. Vi hade inte någon ordentlig stridskontakt under större delen av anfallet och låg mest och väntade i våra ställningar. Rätt var det var så hade vi stridskontakt på vänsterkanten på bara 10 meters håll och strax efter det fick vi nästan en hel grupp i sidan från höger. Man skulle kunna säga att vi blev smått utslagna. Vi satt sedan och ljög lite med lede fi tills momentet avbröts. Avslutade med genomgång av momentet och städning av övningsplatsen.


Bild

Bild

Bild


När allt var klart genomförde vi fordonsmarsch in till regementet T2 där vi snabbt lastade in vår utrustning på logementen och kastade oss i duschen för att få bort camofärgen. På med rena kängor och sedan bar det iväg igen. Vi körde iväg ut mot ytterkanten av Skövde där vi gästade ryttmästarbostället. Vi fick oss lite historia och historier till lags tillsammans med en bit mat och hade en väldigt trevlig kväll. Efter detta åkte vi tillbaka till regementet och kröp till kojs.

Söndagen började med en stadig frukost och sedan vårdade vi för fulla muggar. Lämnade tillbaka våra VW-bussar och fick åka buss tillbaka till flygplatsen. Där landade efter ett tag Herkan som gav oss skjuts tillbaka till Halmstad. Väl där var det bara att lämna in mtrl och det hela avslutades med en baguette innan jag åkte hem. In alles, en väldigt rolig och givande helg.


Bild

Bild

0
pointer
2:a sidan - Det här är galenskap...
Skrivet 2009-03-09 10:45, av Gamerpappan

Jag vet inte exakt vad som hände efter jag tog sprutan, men jag vet att något hände. Det känns som om jag skrapat fötterna mot en heltäckningsmatta och det sprakar lite om fingrarna. När jag letade efter ett sätt att ta mig vidare råkade jag skicka en stöt rakt in i kontrollpanelen till en dörr som då öppnades. Fortfarande lite yr av allt som hänt stapplade jag vidare in genom dörren. Jag hade inte mer än kommit in i korridoren då vad jag tror var en del av mitt störtade flygplan kraschade in i byggnaden och iskallt vatten strömmade in. Dörren bakom mig hade stängts så jag var tvungen att ta mig framåt. Paniken välde upp inom mig när jag kastade mig fram i det kalla vattnet. Jag hade inte tagit mig så långt för att drunkna i den där korridoren.

Dörren i andra änden av korridoren stängdes bakom mig och jag befann mig i ännu ett tom och mörkt rum. Fast rummet var inte tomt Länge. Ännu en vanskapt man kastade sig mot mig så fort han kom in i rummet och i panik lyckades jag kasta iväg en elchock som paralyserade honom. Jag tvekade en stund men insåg sedan att jag var tvungen att oskadliggöra honom för att han inte skall skada mig. Jag svingade min rörtång med ostadig hand och fällde honom till golvet. Jag tvekade lite, men sen sökte jag igenom hans kläder och hittade lite mynt och lite choklad som jag stoppade på mig.

När jag fortsatte in i byggnaden blev jag åter anfallen och tvingades åter igen använda mig av mina nyvunna förmågor. Jag klev in i en stor hall och hörde människor som bråkar och plötsligt störtar en man ned från våningarna ovan och slår ihjäl sig mot golvet. Det här är galenskap. Vad har hänt dessa människor? Vanskapta och fullständigt galna. Jag kan inte låta bli att undra hur jag skall kunna klara mig ur det här. Jag kliver in i en hiss och transporteras uppåt. Atlas kontaktar mig via radion och ber mig att hjälpa hans familj som blivit inlåsta i en annan del av staden, i Neptun. När jag klivit ur hissen tvingas jag åter slåss, denna gången mot en kvinna med barnvagn. Till min lättnad hade hon ingen baby i vagnen, utan en revolver som jag tog med mig.

Vägen ledde mig till vad som verkade vara en gammal restaurang. Efter att ha letat efter en utgång ett tag hörde jag en man och en kvinna som bråkade. Jag gick för att titta och ännu en vanskapt man stod vid foten av trappan. Så fort han såg mig rusade han skrikande mot mig och svingade en järnrör. Att chocka dem med el och sedan knocka dem med rörtången känns lite lättare för var gång. Undrar om jag ens vill klara mig härifrån om jag hittar en väg ut. Kanske blir jag som de galningar som jag nu tvingas slåss mot.

Jag väcktes ur mina tankar när en kvinna rusar ut ur köket och skjuter mot mig med en revolver. Jag kastade mig i skydd och när hon rusade upp för trappen slängde jag mig fram och chockade henne med en elblixt, varefter jag slog ned henne med rörtången. Herregud om de har skjutvapen också. Jag får nog lära mig att nyttja revolvern jag hittade tidigare om jag skall klara det här. Efter att ha sökt igenom köket efter lite mat och annat som kan vara bra att ha, bl a en slurk sprit för att döva galenskapen, sökte jag efter en väg att komma vidare. Jag hittade den inne på herrtoaletten. Ett stort hål i väggen ledde in till ett stort rum som verkade vara en teater.

När jag klev ut på en balkong över scenen såg jag en liten flicka sittande över en kropp på golvet nedanför. Atlas bad mig via radion att inte verka hotfull ifall hon skulle se mig. Jag fattade inte då vad han menade, men blev snart varse varför han varnat mig. Medan jag klättrade ner till golvet berättade han något om att hon skördade Adam vilket jag inte förstod. Hur kan man skörda något från en människa och inte skulle väl en liten flicka kunna göra det. Lagom som jag kom ner gick en man fram till flickan som då började skrika. Han hyssjade och försökte få henne att tystna, men utan att lyckas. Plötsligt klev en stor tingest in i rummet och anföll mannen. Han försökte att skjuta den, men det hjälpte inte. Tingesten, som Atlas kallade Big Daddy, kastade mannen i väggen och anföll honom med en stor borr som han hade på armen. Det hela slutade med att han slog mannen genom rutan som skiljde oss åt. Jag gjorde mitt bästa för att inte synas då jag inte ville dra till mig denna mördarmaskins uppmärksamhet. När den var klar med mannen gjorde flickan honom sällskap ut genom dörren som om inget hänt. Jag satt i mörkret en stund tills jag var säker på att den var borta innan jag fortsatte min färd mot Atlas familj.

Jag har nu tagit mig till ingången till Neptun, men jag blev åter överfallen av galningarna som finns här och vägen in spärrades under anfallet. Atlas säger att jag kan ta vägen via sjukstugan.

Jag sitter i sjukstugan och tar igen mig nu. Det höll på att sluta illa förut. Jag blev instängd i ett litet rum av en man vid namn Ryan. Atlas sade att han styrde i Rapture. Oavsett vilket så kom det en hel flock med de där galningarna och försökte ta sig in i rummet och de lyckades lagom som Atlas fick upp en dörr så att jag kunde fly. Nu sitter jag i sjukstugan eller vad de nu kallar det och har precis startat en robot som tydligen skall skydda mig. Känns lite tryggare. Hittade även en varuautomat där jag kan få nytta av de pengar jag hittat längs vägen. Jag skall passa på att lyssna på de ljudband jag hittat tidigare och se om jag kan hitta lite mer info om det här stället. Jag hoppas även att jag kan få lite tid att vila nu när jag har en liten hjälpreda som kan skydda mig om jag somnar.

2
pointer
Tidningsarkivet goes Wiki....
Skrivet 2009-02-19 07:00, av Gamerpappan

Ja, det forumskapade tidningsarkivet that is....

För alla som vill kolla in vad som recenserades i gamla nummer så är det bara att surfa in på http://swepcg.pbwiki.com och kolla läget. Självklart bör ni även bokmärka denna sida så att ni inte glömmer bort den....

Om ni vill föreviga ert användarnamn genom att bidra med info till wikin så är det bara att anmäla att ni vill få skrivarrättigheter på sidan så ser jag till att fixa det. Detta för att inte sura SuperPlay-läsare skall gå in och sabba i arkivet.
;)

Återigen, http://swepcg.pbwiki.com för the forumskapade tidningsarkivet....

2
pointer
Ett allvarligt svar på ett allvarligt blogginlägg...
Skrivet 2009-01-19 15:00, av Gamerpappan

Jag kände att detta svaret förtjänade mer än att glömmas bort i komentarerna till Thomas blogginlägg, därför blir det ett fullblodat bloggsvar.

Som några andra här så måste jag ju erkänna att jag känner igen mig i Thomas text. Visst förändras man med åren, vare sig man vill eller inte. Exempel, på senare tid har man kommit på sig själv med att bli alldeles tårögd av Björnbröder. Det hade inte hänt för tio år sen. Jag hade aldrig erkännt det iaf...

Det går inte att komma ifrån att det man upplever genom livet formar en. Ju längre du lever, ju mer du upplever desto mer formas du. Vissa kanske aldrig blir mer än en suddig kontur, medan andra mejslas ut med artistisk precision. Det handlar om vad man får uppleva. Vare sig det man går igenom är bra eller dåligt för stunden, så är det just de händelserna som formar en som person. Det är ju pga av allt jag upplevt som jag är jag.

Det finns mycket i mitt liv som jag tror att jag mått bättre av att inte uppleva. Av alla dödsbud jag fått är det två som brännmärkt mig. Det första kom när jag var 7 år. Min pappa omkom i en olycka på gården vi bodde på och när jag kom hem satt min mamma i köket med blod på kläderna och förklarade att min pappa var död. Jag vågar inte ens spekulera i hur detta har format mig som person, men det jag vet är att jag hade aldrig varit där jag är idag om det inte vore för detta.

Det andra dödsbudet var egentligen inget dödsbud. Det som hände var att min fru, dåvarande sambo, var inlagd på sjukhus för att hon haft problem med balansen och försämrad motorik. Hennes föräldrar bodde hos oss eftersom de ville vara närmre då de var oroliga och hennes far pratade med henne i telefonen en morgon. Jag står och borstar tänderna när han plötsligt utbrister, "Är det en tumör!!!". Jag tappade tandborsten och satte mig tungt på golvet. I mitt huvud hade min fru precis fått en dödsdom. Det visade sig dock snabbt att han missförstått henne och att hon "bara" hade MS, men känslan av att hon var död hade funnits där för en stund, och den innehöll bara en förkrossande tomhet. MS är en kronisk sjukdom som är j**ligt lurig. Antingen märker man aldrig av den, eller så blir man helt eller delvis förlamad med tiden, eller så kommer rörelsenedsättningarna stötvis med skov. Man vet inte säkert förrän efteråt vilken form det är eller hur allvarlig rörelsenedsättningarna är. Den oro som följer med detta är det bara att lära sig att leva med.

Båda dessa händelser hade jag garanterat mått bättre utan, men de har hjälpt till att forma mig till den personen jag är idag. Som Gardell uttryckte det, hade inte mitt liv varit som det varit vore ju jag inte jag. Det i sin tur har antagligen styrt mig in på den vägen jag vandrat i livet, fram till där jag står nu, gift med en underbar kvinna, jag har en übersöt son, jobb och är relativt frisk.

Sen kunde man ju önskat att jag inte blivit instyrd på den isiga vägen där jag fick smaka asfalt i morse, med ett uppslaget knä och trasig cykel som följd, men det är väl också en sån där händelse som är karaktärsdanande antar jag....

4
pointer
1:a sidan - Planet störtade....
Skrivet 2009-01-10 02:00, av Gamerpappan

Jag vet inte var jag skall börja, allt är så förvirrat. Jag hittade lite papper och en penna i en soptunna i jakt på mat och jag känner att jag måste nedteckna mitt öde medan jag fortfarande kan, då jag fruktar för mitt liv. Jag vet inte vem som skulle kunna hitta dessa aneckningar, men jag måste skriva dem för att själv förstå vad som händer...

Mitt plan störtade i havet, men på något mirakulöst sett överlevde jag. Jag minns inte så mycket av olyckan, bara fragment från planet och att jag simmar mot ytan. Jag trodde dock att jag skulle möta döden i alla fall, att jag skulle behöva drunkna istället eller att elden skulle bränna mig, men mitt i allt kaos reste sig en byggnad ur havet. Jag har aldrig hört talas om något liknande, men där stod den, som en tyst livräddare. Jag tog mig upp på trapporna som ledde ner till vattenytan och kunde sen inte göra annat än att stirra på elden som brann i vattnet och flygplanet som sakta sjönk under ytan. Ingen annan verkar ha klarat sig. Alla dessa människor, döda...

Först efter vad som kändes som en evighet kom jag ihåg att jag stod på en byggnad. Döm av min förvåning när jag förstod att byggnaden var upplyst. Inte nog med att detta mörka torn reste sig ur havet, det var utsmyckat med fungerande belysning också. Jag gick sakta upp för trapporna som ledde till en öppen dörr. Jag tvekade att gå in, men jag frös så fruktansvärt att jag inte hade något val. Där inne skulle jag i alla fall komma undan vinden. Nu vet jag inte om det inte hade varit bättre att frysa ihjäl där på trappan...

Efter att jag klev in i mörkret innanför dörren stängdes den bakom mig och jag kunde inte längre komma ut. Jag behövde dock inte famla i mörkret, då belysningen tändes så fort dörrarna slog igen. Framför mig hängde en banderoll med ett budskap som sade något om att här inte fanns några gudar eller kungar, bara människor. Där fanns även en skylt där en man vid namn Andrew Ryan nämns, men jag har aldrig hört talas om honom. Jag fortsatte ned för en trappa och följde ljudet av musik. På väggarna hängde tavlor med texter som jag hunnit glömma. Något om konst och något mer...

Musiken kom från en kapsel längst ner i byggnaden. Jag klev in i kapseln för att undersöka den och råkade där dra i en spak vilket ledde till att kapseln stängdes och började sänkas ner i vattnet. Först kände jag paniken komma, men då kapseln inte visade några tecken på att ta in vatten lugnade jag mig fort. Jag glömde helt bort allt som hände då plötsligt fönstret i dörren täcktes för och en informationsfilm visades. Andrew hade tydligen skapat någonting under havets yta för att fly från samhällets krav och det visade sig vara en hel stad som han kallade Rapture. Fönstret avtäcktes precis som kapseln åkte in över staden och den var magnifik. Den såg ut som vilken stad som helst, bara att den låg under vatten. Enorma byggnader med neonljus och täckta gångar mellan de olika byggnaderna. Mitt i alltihopa simmade en stor val.

Jag bara stirrade ut genom fönstret i dörren ända tills jag väcktes av ett sprakande på radion som fanns i kapseln. Jag kunde höra två personer prata och jag förstod att de talade om min kapsel och dess ankomst till staden då jag nu närmade mig en en byggnad. Jag tyckte att de lät lite ängsliga när de pratade, men förstod inte då hur illa det egentligen var. Det blev jag dock snabbt varse....

Kapseln hissades upp i ett mörkt rum och jag såg konturerna av två människor som pratade. En man backade mot kapseln och talade lugnande till en kvinna. Plötsligt kastar sig kvinnan fram och sticker mannen i magen och lyfter upp honom i luften. Jag hör hur han skriker av smärta för att sedan bli tyst och livlös. Hon ställer sig sedan och försöker titta in i kapseln. Jag vågade inte ens andas. Jag kunde ana i det svaga ljuset att hon var vanskapt och såg också att hon hade någon form av krokar i händerna. Plötsligt hoppar hon upp på kapseln och jag hör hur hon slår och hugger i den. Nu började jag verkligen önska att jag valt att frysa ihjäl på trappan istället. Det hade varit en stilla och fridfull död...

Lika plötsligt som hon börjat så slutade hon och försvann in i mörkret. Efter en stunds tystnad sprakade radion till och uppmanade mig att svara. En man påstod att han ville hjälpa mig och sade att vi måste locka fram kvinnan. Magen knöt sig och jag kände mig kall i hela kroppen när jag på darrande ben klev ur kapseln. Jag gick sakta i mörkret och mannen på radion manade mig framåt. Plötsligt stod hon där framför mig, bakom en hög med bråte. Lika plötsligt tändes en lapa som riktades mot henne och en flygande maskin for fram och började skjut mot henne. Hon kastade sig iväg och jag förstår inte hur hon kunde hoppa så högt. Sen vart allt tyst. Mannen på radion uppmanade mig att ta upp något att försvara mig med och jag hittade en rörtång på marken. Jag fortsatte framåt, genom nedfallen bråte när jag plötsligt blev överfallen av en man med ett järnrör. Jag slog vilt med min rörtång och mannen föll livlös till golvet. Jag kände hur jag skakade i hela kroppen och kunde hör min egen puls i öronen. Jag har dödat en annan människa. Varför kunde jag inte bara fått dö i kraschen...

I ett rum hittade jag en modell över några byggnader. På skylten stod det Rapture, 5 November 1945. Nu är det 1960, alltså har staden funnits i 15 år, utan att vi känt till den. Hittade lite gamla potatischips och annat godis som jag stoppade i mig. Hittade även en spruta som tydligen skall "förbättra" mig på något sätt. Jag lät den dock vara då jag inte vet vad den innehåller...

Jag kommer ingenstans. Dörren som leder vidare till nästa byggnad verkar trasig. Jag har inte hört något från mannen på radion, Atlas tror jag han hette. Funderar på om jag skall ta sprutan i alla fall. Reklamen här säger att man får nya förmågor, och kanske kan det fungera. Det kanske är någon förmåga jag har nytta av för att ta mig vidare. Även om det är farligt, så kan det knappast vara värre än att svälta ihjäl som jag kommer göra om jag inte kan ta mig vidare från denna byggnaden...

Jag tog sprutan, men jag vet inte vad som hänt med mig. Minns bara att det gjorde fruktansvärt ont i hela kroppen och att Atlas pratade något om mitt DNA på radion. Därefter tror jag att jag trillade nedför trappen och slogs medvetslös. Har några svaga minnen av att två vanskapta män i mask som stod lutade över mig och en liten flicka som talade om änglar. Tyckte att jag såg något annat också, men det kan ha varit som jag drömt alltihopa. Det verkar som om mina händer är elektriska. Vet inte om något gick fel med sprutan. Kanske blir bättre om jag får vila lite. Sen måste jag fortsätta och försöka hitta en väg ut härifrån....

1
pointer
Kalla mig Overlord - en historia om motgång, hopp och framgång.
Skrivet 2008-11-24 16:00, av Gamerpappan

Det började med att jag blev tvungen att skicka mitt grafikkort på service. Sur som ättika stoppade jag kortet i lådan och lämnade det på posten. Tiden gick alldeles för långsamt och jag svor över att det skulle behöva ta så lång tid att testa ett grafikkort. Att det kanske var fler än jag som hade problem med sin hårdvara var inget jag tog någon hänsyn till.

Slutligen kom beskedet att mitt gamla kort var defekt och att jag skulle få ett nytt. Snabbt som attan kollade jag läget på hemsidan och konstaterade att det kort jag köpte i somras inte längre var till salu. En hoppets stjärna tändes. Kanske skulle jag slippa detta fläktrelaterade felköp. Kortet jag köpte i somras var nämligen utrustat med höfläkt...

Stjärna som tändes tidigare började lysa allt klarare när nästa mail från service lät meddela att jag skulle erhålla ett annat kort än det jag köpt i juni. Jag kollade upp kortet och då tändes nästa stjärna på hoppets allt mer upplysta himmel. På bilden såg man nämligen att det med till kortet följde ett spel som jag länge varit sugen på att testa, Overlord.

När sedan paketet anlände var det med stor spänning som jag skar av tejpen och öppnade paketet. Med en nästan barnslig iver, mina snart 30 år till trots, grävde jag mig ner i paketet och letade efter den lilla texten på kartongen som talade om att det i denna lilla låda minsann medföljde ett spel vid namn Overlord. Min lilla stjärna hade inte brunnit förgäves. Efter att ha avklarat mina hushållsliga åtagande för dagen bar det av till skrivbordet, eller snarare under skrivbordet för installation av mitt nya grafikkort. Sanningens ögonblick närmade sig. Skulle lugn åter råda i mitt hem eller var även denna kylning en styggelse. Efter att hårdvaran blivit inkopplad och sidoplåten satt på plats darrade fingret en kort stund framför knappen, innan jag med viss oro tryckte den i botten....

Succé! Jag blev tvungen att vrida ner varvtalet på övriga fläktar innan jag hörde grafikkylningen. Åter är det en relativ tystnad som vilar över min sons sömn om kvällarna. Bortsett från hans far som numera sitter klistrad framför Overlord och leder sina små sötnosar genom landet på plundringståg så fort tillfälle ges. Känslan av att ha ett koppel Gollum på syra att släppa lösa i Hobsala är bara underbar.

Tänkt att jag nästan missade den....

1
pointer
Ur led är tiden.....
Skrivet 2008-08-22 09:45, av Gamerpappan

Jaha, då var det det här med att vara pappa och gamer då. Måste helt ärligt säga att det går så där. Har inte haft så värst mycket tid över till att spela på sistone. Mycket av det har iofs berott på att min nyinköpta dator har härjats av barnsjukdomar. Fick lite tid att sitta med HL2 häromdagen, men glädjen blev kortvarig då jag dagen efter var tvungen att slänga moderkortet i en vadderad låda och skicka det till butiken för garantiåtgärd.

Men nu var det ju inte det som jag skulle lufta denna gång. Det som var syftet med denna skrivelse var snarare det faktum att det finns för lite tid. När man som jag varit ansvarsfull familjeförsörjare och utbildat mig och skaffat jobb försvinner snabbt de flesta av dagens timmar till morgonrutiner och arbete. När väl arbetet är slut finns det ett par timmar kvar innan det är dags att sova, vilket man måste för att man själv och familjen skall orka med nästa dag. På dessa få timmar skall man hinna med allt som måste göras och allt man vill göra. Man skall fixa mat, städa, diska, gå ut med hunden, leka med sonen, titta på tv, spela, läsa, träna och en massa andra saker som också pockar på uppmärksamhet. Helgerna har också för lite tid. Då ska man ju hinna med allt som man inte hann i veckan. Det tråkiga, men ack så verkliga, är då att spelandet inte är högst prioriterat. Det blir ett par timmar i veckan som mest. Tur då att jag lagt vantarna på HL2 som än så länge är ett väldigt kvalitativt spel så att man kan krama ur maximalt nöje ur dessa timmar.

Nu är bara frågan hur man skall få in mer timmar på ett dygn???

3
pointer
Ånga var ju ett fiffigt påhitt...
Skrivet 2008-08-13 09:55, av Gamerpappan

Redan på 1600-talet kom någon smart person på att ånga var någonting bra som gick att använda för att underlätta vardagen. Den första ångmaskinen ritades av fransosen Denis Papin runt 1690. 1712 kom den första praktiska tillämpningen då Thomas Newcomen tyckte att ångmaskinen var en fiffig sak att ha för att pumpa upp vatten ur gruvor. Senare under 1700-talet vidareutvecklade en herre vid namn Watt ångmaskinen. Ånga användes för att driva den industriella revolutionen och fortsatte att vara en viktig kraftkälla för både industri och tunga transporter med båt och tåg in på 1900-talet. Ångdrivna lok tillverkades i Sverige ända fram till 1950, men sedan kom nyare och mer energieffektiva drivmedel och förpassade ångan till skuggorna.....

.....fram till en dag då hösten började göra sig påmind i vårat nordliga land. Året var 2003, månaden september och ångan började sina första trevande steg för att driva en ny revolution. Denna gången bestod dock industrin istället för gruvor, fabriker och transporter av digital underhållning. Steam såg dagens ljus och visade sig för allmänheten. Nu, snart fem år senare, inser jag att jag fullständigt missat någonting jäkligt fiffigt. Upptäckte häromdagen att man kan lägga vantarna på "the Orange Box" för endast $40. Mycket beroende på den mycket fördelaktiga valutakursen just nu är ju detta ett kap. Jag som helt dissat HL2 fram till dags datum kommer inom kort att bli innehavare av en hel uppsjö HL2-relaterade spel.

Det enda som jag ser som grus i detta ångdrivna maskineri är att priserna fortfarande ligger lite för nära vad man betalar för ett spel i butik. Att distribuera digitalt och kapa kostnader som transporter, distributörer och butiker borde ge avtryck på prislappen, även om den digitala butiken självklart kostar en del att driva den med. Nu finns det ju många bra erbjudanden, men hade dollarn kostat runt 10 kronor som för ett par år sedan hade prislapparna känts lite tyngre att lyfta än idag. Jag ser samma problem inom musikindustrin då priserna känns allt för när butikspriser för att det skall vara riktigt lockande att köpa online. Revolutionen har dock förhoppningsvis bara börjat och precis som den första ångmaskinen vidareutvecklades under åren kommer nog även dagens revolutionärer, både ångdrivna och andra, att vidareutveckla onlinetjänsterna för att bättre möta konsumenternas krav och behov.

För dig som liksom jag fullständigt missat detta nya ångdrivna lok kan du kolla vid vilka stationer det stannar och priser på den officiella hemsidan.

Förändringens vind blåser hårt. Nu återstår bara att se hur landet ser ut när vinden en dag mojnar....

Nästa sida »
Här i FZs bloggar ansvarar medlemmarna själva för vad de skriver. Här gäller inte det utgivaransvar som finns på FZ.se. Läs våra regler.
Gamerpappan
Foto saknas
Gamerpappan
Länkar
heart PULS
Puls
Statistik Totalt antal visningar: 16248
Senaste veckan: 36
I dag: 4
FZ