Åh fasen, jag måste bli bättre på det här med konsekvent bloggande igen. Det är väl inte att jag inte har tankar jag inte vill ha ut, utan det är mer att tankarna har en tendens att vibrera som starkast när jag inte är sugen på att blogga. Spännande kombination det där.

Jag funderar mycket nu. Kanske mer än förr, eller åtminstone skarpare. Tydligare. Skapar inre bilder av mina tankar, ställer dem mot varandra. Picture versus picture, så att säga. Den tydligaste vinner dock inte alltid, det går jag inte med på.

Det handlar om att förstå mig själv. Tja, mycket utifrån det jag studerar för tillfällen, för jag tänker inte ens försöka påstå att man inte påverkas av vad man berörs av. Det känns väl mer som sunt förnuft.

Saker händer, man förändras, så att säga.

Det handlar om att förstå mig själv. Med nya ögon. Om, och om igen. Ju mer jag tänker kring olika sätt att se världen, försöker förstå mig på hur andra tänker och desto mer jag drömmer om vem jag en gång skulle kunna bli, ja... Ju mer förståelse får jag för att det inte finns några rätta svar kring dessa funderingar.

Jag frodas faktiskt. Jag njuter.

Ibland tänker jag dock i andra banor, som nu. Eller som nyss...

Det är mycket jag inte tänker på, en del saker ganska medvetet. En del djupare tankar, där jag inte finner några svar och inte heller vet om jag är kapabel att hantera svaren. Jag kanske borde skriva en dold blogg vid sidan av, med mina djupaste funderingar.

För att få ut dem, för att kunna, för att hantera dem.

Det är kanske inte så stora saker egentligen, men man har ju sina saker man tänker på, som man känner inte känns som någonting man någonsin kan förstå sig på. Det som lurar under ytan, om än inte obekvämt så omständigt att tänka kring. Kring ens egna svagheter.

Känslor.

Lätta, luftiga, svävande, flygande känslor som oftast är lättare att bara låta flyga iväg.

Sådant som verkar så lätt för andra kanske jag inte vill ta på av rädsla för att finna någon bro jag inte kan överkomma, även om jag är medveten om att det egentligen inte är så svårt.

Visst är det spännande när man vet två motsatser samtidigt?

Sanningen är en subjektiv lögn.