Jo men tro fan det, jag visste det hela tiden. Det är precis som jag alltid har sagt... Har du hört rader som dessa förut? Inte sällan i samband med negativa fenomen, att någon ska göra samma sak igen, kanske att du själva ska göra något varefter något besannas. Det är lätt att vara efterklok, men faran med ovanstående uttryck är att det blir lätt att missa vad som egentligen hände.

Härligt nog går mina tankar att koppla till färsk forskning, eftersom jag hela tiden förstod att om man förklarar problem med jag visste det hela tiden, ja då blir man lite blind. Läs in föregående mening med lite mild ironi, om än att forskningsvärdet består. Två forskare, Neal Roese på Northwestern University och Kathleen Vohs på Minnesotas Universitet, har undersökt detta fenomen lite närmare.

Inom forskningsvärld kallas det för "hindsight bias", och med brist på bättre översättning tycker jag att det passar att benämna som "blindhet för efterklokhet". Roese och Vohs ville undersöka varför det är så lätt att falla i fällan att tro att man vet vad som hänt, och således sluta nyttja den kritiska – och viktiga – ifrågasättandeprocessen. Vad är det som bidrar till detta fenomen? Vad får oss att blunda?

De tänker sig att efterklokhetsproblemet visar sig på tre nivåer, där den första inbegriper att komma ihåg en tidigare åsikt eller tolkning på ett felaktigt sätt ("Jag sa att det skulle hända"). Andra nivån handlar om att det var oundvikligt ("Det kunde inte ha skett på något annat sätt") och den tredje nivån inbegriper att personen kunde förutsett vad som skedde ("Jag visste att det skulle hända").

Forskning visar att vi behöver kunna avsluta något för att kunna se världen som organiserad och förutsägbar, samtidigt som vi vill upphöja oss själva. Därmed blir det närmast så att vi ofta väljer att framförallt komma ihåg information som bekräftar vår egen världsbild. När vi kommer ihåg det som "stämmer överrens" med händelserna, känns det oundvikligt att saker inträffar.

– Om du känner att du visste det hela tiden betyder det att du inte kommer stanna upp för att undersöka varför någonting verkligen inträffade. Det är ofta svårt att övertyga luttrade beslutsfattare att även de kan falla offer för hindsight bias, påpekar Roese.

Spännande nog går det att dra vidare paralleller på det. Kan det vara så att delar av forskarnas observationer när det kommer till detta blir sanning eftersom de inledningsvis kände att så måste vara fallet?

Jag har själv varit med om ett otal gånger när människor använt fraserna som nämns ovan. Ofta har det använts i situationer när det närmast sänkt andra människor, vilket är väldigt synd. Om alla vet att någon kommer misslyckas, och de själva blir övertygade att så är fallet, hur ska de då lyckas? Men det är inte svart och vitt. Får man allt stöd i världen och ändå misslyckas, hur hanteras då det?

Har du känt dig orättvist behandlad på dessa grunder?

Det här är något jag själv vill reflektera vidare kring, det känns viktigt. Att forskning styrker att vi selektivt kommer ihåg saker som gör världen begriplig utifrån våra egna begränsade bilder, gör att det blir lättare att förstå exempelvis fenomen som blind fanboyism.

Spännande, spännande. Med det sagt, sluta aldrig ifrågasätta.





Källa: Science Daily.

Bildkälla 1: SR.se