Vad mer är Facebook än ett bekvämt sätt att stalka så mycket folk samtidigt som möjligt när du har tråkigt och kunde ha spenderat en kvart på att rulla tummarna istället?

I choose thumb rolling.

Hatar det hära med att bilder kommer upp som någon "kompis" har kommenterat på eller gillat....

Finns en jättebra fix, skaffa inte äckelfacebook helt enkelt

Våga vägra Facebook!

Man kan inte skylla FB för att folk fotar sin mat. Varför gör de det, vad får dem att tro att det är en sak att dela med sig?

Jag "gillar" även när folk skriver en statusuppdatering om vad dom har tränat, hur många reps och sets dom har kört. Sen det i kombination med vad dom åt efteråt är ju helt fantastiskt kul!

Säger killen som har en bild på en haj som äter.. Skiter väl i vad din haj äter för sojabaserad fulköttkost.

Hajen äter inte. Det är ett form av blowjob...

Mina bekanta tränar tydligen inte så mkt, så inga sådana statusrader har jag sett. Men många som säger "nej, då är jag tyvärr i LA (el annan ballt ställe" så kallade Place Droppers. Name dropping är så 2008...

Facebook bjuder dock på en hel del skratt!

"Finns en jättebra fix, skaffa inte äckelfacebook helt enkelt

Våga vägra Facebook! "

Så sant, så sant.
Ointressanta människor som pratar om sitt ointressanta liv.
Twittra hit o dit om vad de gör eller tänker göra...??

Fattar de inte att folk skiter i att de skall gå ut med hunden om fem minuter eller just kommit från gymmet?

Det finns något ytterst ledsamt och patetiskt över dessa understimulerade och mentalt handikappade varelser.

Jag ignorerar bara sådana posts men facebook kan vara källa till att hålla kontakt med folk man inte träffar så ofta längre, för att de bor på annan ort exempelvis. Så facebook medför ej enbart ondo. För övrigt så ifrågasätter jag hur många mer som egentligen bryr sig om din eller min åsikt att folk som lägger upp bilder på sin mat slösar andras tid, om jag anser att din post är slöseri på tid och några andra håller med.. skulle du bry dig egentligen?

Hur många bloggposter på diverse sidor har jag inte redan sett som handlar om hur mycket onödiga mat-bilder folk lägger upp på facebook? You see my point?

Att sedan kalla dessa människor för mentalt handikappade och annat trams är att gå över gränsen Konfucius, en vald överdrift kanske men i all ärlighet framstår du då som mer patetisk än alla dessa wannabe matbloggare tillsammans.

Borde väl egentligen inte bevärdiga detta med ett svar då jag inte bryr mig om vad tycker om mitt inlägg, men om du tyckte att jag gick över gränsen när jag sa vad jag tyckte om dessa varelser, i milda ordalag jämfört med den jargong man ofta ser på nätet, och att du anser att jag är mer patetisk än alla dessa för detta, så får det mig att fundera på huruvida jag trampade dig på en väldigt öm tå och du tillhör dessa som söker bekräftelse på sin egen existens genom tillföra cyberspace oändliga mängder info om sitt eget triviala liv.

Finns en lösning = Facebook är virus!

Vad är skillnaden på Facebook och en blogg som denna?
Inte mycket egentligen, förutom att Facebook är ett bloggande i miniformat, man skriver sina åsikter, vad man gjort under dagen, sina tanker om vissa saker människor häver ur sig.

Precis som du gjort på detta blogginlägg.
Vi har möjlighet på både facebook och bloggar som denna att inte läsa det som skrivs.

Där tycker jag att du har helt rätt, vad skiljer denna blogg från en facebooksida? Båda är medier för att göra sin åsikt/sig själv hörd.

Och nej Konfucius, att uppdatera facebook mycket var något för mina yngre dagar, nu ångrar jag snarare att jag ens är medlem, men jag vill använda det som det sociala verktyg det är och hålla kontakten med gamla gymnasieklassen.

Jag är alltså inte en av dessa "bekräftelse-sökare" som du vill beskriva mig som. Du trampade mig inte på någon öm tå men när jag ser folk sitta bakom sina skrivbord och gå så långt som att kalla andra människor mentalt handikappade, patetiska och liknande saker - Då undrar man lite vad som får den personen att vara kapabel att döma andra på ett sådant sätt.

Visserligen är det "mild jargong" jämfört med hur en del trettonåringar skulle ha uttryckt sig men i slutändan så framstår du ju fortfarande som en väldigt bitter människa, vilket jag innerligen hoppas att du inte är. Det finns väl så mycket mer viktigare frågor att engagera sig i än "bekräftelse-sökare på facebook", bidra med någon konkret åsikt som faktist kan hjälpa världen iställen för att sitta och skriva meningslösa inlägg om en meningslös (och harmlös) facebook-kultur.

Jag ser det som ett bra PR verktyg.
Varför jag började använda Facebook, typ tidigare i år var för att en förening ville anställa en kommunikatör och då ingick Facebookuppdateringar m.m. så jag fick ge mig från min anti-Facebookpolicy då jag var arbetslös och lära mig hur allt funkar.

Dock fick jag inte jobbet, men började lägga upp sidor åt min fars musikgrupper och min syster då det verkar just nu som ett bättre alternativ än MySpace. Skapade också sida åt vårt lokala Folkets Hus och skapade evenemang och det har kommit mer folk än normalt sedan jag skapade sidan, så förhoppningsvis är det lite Facebooks förtjänst som PR kanal som gjort det.

Just evenemangsapp:en, rätt använd, är ett riktigt bra verktyg för både musiker, företag och privatpersoner.

Självklart finns vår filmsida kopplad till Facebook också men på det personliga planet så uppdateras det inte så speciellt mycket. Kommenterar väl mest vad kompisar skriver osv.

Ramrod; Skillnaden är primärt att du VALDE att klicka på bloggen. Du fick den inte som ett spam-mail. Men som jag skrev, det är hur man kan få för sig att alla vill veta hur ens mat ser ut mm. Och i realtid dessutom, men det skrev jag iofs inte. I en blogg fördjupas det mer och om man skrivit om mat en gång, då gör man det säkert igen kan man tänka.

FB är lysande. Förenklar vardagen för mig och utan det hade jag tex inte sett Calles förkylningsdödarsetup. Den kommer knappast att hjälpa, men det är ju positivt att han kämpar emot.

Nu ska jag äta en hamburgare jag har stekt själv, rostat brödet, skurit tomat, adderat minikeso, kryddat rikligt med cayanpeppar...

"Och nej Konfucius, att uppdatera facebook mycket var något för mina yngre dagar, nu ångrar jag snarare att jag ens är medlem, men jag vill använda det som det sociala verktyg det är och hålla kontakten med gamla gymnasieklassen."

Du får det att låta som facebook funnits sen 50-talet.

För Facebook är så nytt och fräscht? Mina yngre dagar kan vara när som helst som är i min dåtid, uttrycket låter möjligtvis lite gammalmodigt och lätt att feltolka. Jag syftar till när jag gick med under början av min gymnasietid, nu läser jag på universitetet och därmed tycker jag att tidig gymnasietid kan betecknas som yngre dagar