Mörkret faller och ännu en dag är till ända på den legendariska GBG-filialen. Ja -- ni vet -- stället där alla de mest korkade, diskutabla och rentav knasigaste FZ-texterna produceras.

Idag var i alla fall en speciell dag. GBG-filialen bestämde sig nämligen för att masa sig ur det lilla, trånga kontoret och tog sig till friskis i Kortedala för att få sig en liten workout. Väl på plats märkte både jag och min ultra-nemesis att det var precis lika tråkigt som det ser ut som att lyfta skrot och springa på löpband.


Inget för GBG-filialen. Eller?

Men efter lite stånkande och pjånkande började svetten lacka ordentligt och den härliga doften av unken manssvett skapade en gemytlig atmosfär. Man kan säga att vi, trots allt, började känna oss som hemma. Mitt i rodd-passet får vi dessutom se den skönaste av varelser en bit längre bort. Ja, du gissade det. Det var givetvis en alldeles utomordentligt vacker kvinna i sina 40 bästa år.

Samtliga GBG-filialens två medlemmar fortsatte därefter att under resten av det 1,5h långa träningspasset följa denna dam runt likt en rabiessmittad hund följer en flicka med jordgubbsklubba. Damen ifråga kikade ofta uppskattandes på sina nyvunna beundrare med långa, djupa blickar.


Illustrationsfoto, ungefär så här såg damen vi efterlyser ut utifall du skulle råka känna henne.

Men liksom livets förgänglighet föll det sig som så att denna varelse, denna gudom, tyvärr till sist försvann ur radarn och GBG-filialen retirerade till bastun, där vi förbannade oss över att det inte var delad bastu som på Hisingen.

Liksom en ödets nyck hamnade vi tillsammans med den fantastiska varelsen även när vi gick ut från gymmet och mötte den kalla vinterluften... men spänningen, atmosfären och magin var redan borta och ögonblicket hade gått förlorat.

GBG-filialen skiljdes åt utan att säga ett ord och var och en försvann vi hemåt i den mörka göteborgska natten. Detta inlägg är en efterlysning efter den vackra varelse vi såg för bara ett par timmar sen -- finns du på riktigt eller var du bara en hägring?

Kanske får vi aldrig ett svar, men se i alla fall det här inlägget som vårt försök att sträcka ut en hand till dig om du kände samma som oss.

Hör av dig så bjuder vi på te och kladdkaka!