Yay ännu ett bra spel jag aldrig kommer spela <3

Varför svarar du inte i telefonen? Jag har försökt ringa dig hela eftermiddagen, din lymmel.

Hmmm

Pratar du om Sebastian, min dödsnemesis? Med fokus på din sista mening.

Vart fan tog moralen vägen, liksom!?

"Den som väntar på något gott är antagligen från Europa" är ett bra sätt att uttrycka sig också.

Har du hört den här då... "Den som väntar på något hemskt kommer antagligen från Kanada."

Från parkeringen... I Edmonton...

Ja, en person från Edmonton kan givetvis alltid få ett bättre liv, då deras liv per definition är okey, men samtidigt lite trista.

Fast samtidigt, bor man på världens största parkering så har man ju åtminstone något att skryta om. What's your story, liksom?

Jo verkligen, tills man kommer på att man bor på en parkering, då blir det lite trist igen.

De borde göra en specialvariant av To the Moon, fast den handlar om en person som inte längre vill bo på en parkeringsplats.

Away from the Parking Lot, skulle den heta.

I slutändan så lyckas de relativt efterblivna läkarna få bort huvudkaraktären från parkeringsplatsen.

Han blinkar fyra gånger, ser sig omkring, funderar var han är. Och då slår det honom.

Still in Edmonton baby, och så blir det givetvis rätt trist även om det fortfarande är ganska så bra.

Snön faller (för det gör den alltid i Edmonton), och vår hjälte förfaller i en sorgsen monolog; Just when I thought I was out... They pull me BACK IN! Ack du kära värld... Man kan rymma ifrån mycket, men världens största parkeringsplats gör sig ändå alltid påmind. Speciellt när man bor på den.

Oh Edmonton, you dispenser of depression <3

Någon gång måste vi göra ett RPG om parkeringsplatsen i Edmonton, Hampus. Fast det är klart, My Immortal: The Game hade funkat också. Då hade vi redan haft storyn färdigskriven.

Mitt problem är bara att jag är för pedant och konstant fastnar på smådetaljer i program som RPG Maker och liknande... Men det kanske går att öva bort genom att sluta vara pedant?

Ja verkligen, ett episkt rollspel med en jävla massa grind. Lägga på lite fejkat djup att varje fajt handlar om att slåss mot sina egna inre demoner.

Vilket inte vore särskilt långsökt, tja, för om man inte har inre demoner så lär man få det på en parkeringsplats i Edmonton.

Slåss mot sina egna depressioner, tankar om meningslöshet och så vidare, och så vidare. Rätt lätt med texturerna också, världens största parkeringsplats <3

Hissmusik kanske?

Och My Immortal är nog ett måste.

Hmm, ett rollspel om en pedant som lever på en parkeringsplats i Edmonton.

Tror det vore osedvanligt mentalt påfrestande för alla inblandade...

En pedantiskt lagd man med en häst och kärra, på en handikapparkering i det snöigaste Edmonton som någonsin skådats. Inte nog med att bilarna börjat göra snirkliga, hakkors-liknande tecken i snön som han så varsamt försökt bevara i originalskick... Nej, nu kräver de onda läkarna att han ska "undersökas" eftersom han bor på en parkeringsplats.

Jag tänker mig att det här kan bli en slags bitsk samhällskommentar, om hur vi hanterar de människor som sticker ut från normen och väljer att leva livet efter sina egna villkor. Med häst och vagn. På en parkeringsplats.

Det skulle helt klart bli något som satte tankar i rullning, och fick spelaren att ifrågasätta just hur vi behandlar den oliktänkande minoriteten i Edmonton och andra ställen.

Vi kan starta en story-grej, du och jag. Del 1 skriver du, Del 2 skriver jag. En grundidé baserad på parkeringsplatsen, så ges vi en vecka var att komma på fortsättning.

Spännande blogglovin' kan man säga.

Kanske nästan vore enklare om vi satsade på att skriva en novell eller nåt ihop, istället? Modell bizarro, tänker jag.

Förövrigt propsar jag på att mannen på parkeringen bör styra över en hemlig, underjordisk kult också. Som innehåller katter, men det sistnämnda kan diskuteras. Vi behöver få in en religionsaspekt i historien också, känner jag.

Haha, fan, på torsdag, då diskuterar vi det här på djupet.

Utifrån att vi är från en parkeringsplats. I Edmonton.

Finns en rätt fin parkeringsplats i solen vid Kungstorget... Vi grisar ner oss med varsin kebabrulle och spånar!

Deal.

"Relativa tankar sedda utifrån världens största parkeringsplats – Hur jag vände mig om och vände mig igen och insåg att jag inte kommit någonstans" är nog titeln som känns närmast till hands, just nu. Men jag gillar ditt sista förslag, "Relativt tom mitt i veckan", också, Traveller. Det blir i sanning en ren konst att försöka namnge ett så märkligt epos som detta!

"Hur jag lärde mig att skriva en novell ironiskt" vore också en passande titel.