IEGOCENTRIC
0
pointer
En visuell variant på "Belle"
Skrivet i dag, 19:25, av walter_iego

Jag såg nyligen filmen "Belle" som är baserad på en sann historia om en färgad kvinnas uppväxt under en tid då slaveri fortfarande var tillåtet i England och i andra ställen av världen. Det som slog mig när jag såg filmen var hur mörk underton den hade, men filmens affischer (speciellt de franska) - försökte antyda att det handlade om en sorts Jane Austen-komedi, vilket det inte är. Affischen där huvudpersonen stirrar rakt mot betraktaren är inte heller bra, då kvinnan i filmen ständig måste hålla sig i skymundan och undvika andras dömande ögon.

Som den envisa skåning jag är, satte jag mig ned och gjorde en bättre version av affischen, eller i varje fall en affisch som känns lite mer sanningsenlig filmens tema. Jag har tyvärr inte tillgång till de officiella produktionsbilderna, utan fick använda mig av skärmdumpar från filmen, så det finns onekligen vissa bitar som kunde ha gjorts bättre.

Bild 980228
Mitt försök til en ny affisch ...


Filmens trailer kan ses här:



- och vill man se andra varianter på affischen kan man kolla Googles bildsök här:

LÄNK: Belle-movieposters

Hur viktiga är affischerna för er när ni ska se film?

3
pointer
Four Horsemen
Skrivet i dag, 12:59, av walter_iego

En mycket intressant dokumentär om bankväsendet i USA, men framför allt en titt bakom kulisserna där man får se varför de rika blir allt rikare, och hur den fattiga delen av befolkningen får betala för andras lyx.

Det hela påminner om det feodala systemet som rådde i Frankrike innan revolutionen år 1789. Jag undrar om det inte är så att samma saker sker här i Sverige?

6
pointer
Det blir inte bättre än så här
Skrivet i dag, 11:33, av walter_iego

... tänkte jag igår efter att jag hade spelat ännu en MP-match i CoD:MW. När krutröken hade lagt sig och jag lutade mig tillbaka i kontorstolen såg jag en spindel skynda sig över väggen på väg till sitt krypin. I normala fall hade jag skrikit som en kvinna, dragit upp strumporna över öronen och stirrat på det hemska "djuret" med min röntgensyn, som om denna rädda blick på något sätt kunde förmå insekten att spontant brinna upp bara för att lugna mina nerver. Igår rörde jag inte en fena, brydde mig inte ens om min spindelskräck utan konstaterade bara helt lojt att spindeln levde ett mycket mer behagligt liv än mig.

Tänk så skönt det hade varit om man bara levde för att äta sig mätt om dagarna. Tänk så skönt det hade varit utan alla måsten, alla triviala åtagande man sysselsätter sig med, och tänk så skönt det faktiskt hade varit utan en massa spelsamlingar som ständigt pockar på samvetet.

Jag stirrade på skärmen igen ...

Ett spel som har många år på nacken når full cirkel genom att några glada gamers har gjort en egen variant av den populära MP-kartan "Nuketown" från det i allra högsta grad uppskattade Black Ops.

Jaha. Vad ska jag egentligen tycka om det?

Efter massa "bunnyhoppande" och "quickscoping" och allt vad det heter, kände jag mig rejält psykiskt utmattad och visste vad som skulle hända härnäst. Dags för paus, igen.

Ett par minuter senare mådde jag bättre, då hade följande skett:

STEAM - Avinstallerat ...

Origin - Avinstallerat ...

UPlay - Avinstallerat ...

Hjärnbalken registrerade detta som: lugn, som fridfullhet, som varandet i sin mest avskalade skrud. En dag senare känns det forfarande bra, men ett nytt hot börjar framträda; bokhyllan; andra slags äventyr, andra världar än den som jag lever i.

Vad göra?

Jag ska hålla mig till verkligheten ett tag och bara skriva på, och skriva på ...

6
pointer
Firewatch
Skrivet i går, 20:58, av walter_iego

Ett spel att hålla koll på ...

6
pointer
Trailerdax: Seventh Son
Skrivet i går, 16:30, av walter_iego

Fantasyepos med bl.a. Jeff Bridges och Ben Barnes. Ser trevligt ut för alla oss som trivs i Sheerwoodskogen. Jag slänger in en Iron Maiden-åt med samma namn.



7
pointer
Hämta en spypåse
Skrivet 2014-08-30 20:42, av walter_iego

Hade du vågat åka den här?



Jag förstår inte riktigt tjusningen i att kastas omkring i luften som en liten fjäder; och varför så nära till grannarna i den andra gondolen?

Jag ryser av obehag.

5
pointer
Ett soldatliv
Skrivet 2014-08-30 13:11, av walter_iego

Jag kommer ihåg första gången jag blev inkallad till ett krig. Året var 2002, men fronten placerad i det förgångna, i Frankrike, Normandie, Dagen D.

För mig var det egentligen dagen "U", U som i upplevelse, för jag hade aldrig tidigare blivit konfronterad med ett regn av kulor på det sättet. Visserligen hade jag spelat Half-Life och Deus Ex tidigare och visste i stort vad det gick ut på, men placerat i ett scenario som byggde på verkliga händelser var något helt nytt för mig.

Bild

Medan soldater (NPC:er), dog omkring mig på stranden på Omaha Beach (kustremsan mellan Sainte-Honorine-des-Pertes och Vierville-sur-Mer) - försökte jag få lite grepp om verkligheten, rättare sagt, den virtuella verkligheten. Var det verkligen så här de hade haft det; soldaterna i den första infanteridivisionen? En liten förflyttning på någon enstaka centimeter kunde betyda liv eller död. "Så här kunde det väl inte ha varit i verkligheten ...", tänkte jag. "Det var ju livsfarligt och helt galet!" Det skulle snart visa sig att spelet var en väldigt sanningsenlig tolkning av verkliga händelser.

För att ens kunna avancera framåt var unga män, mig inräknat, tvungna att röra oss framåt, ständigt framåt, mot den eldsprutande kakofonin från Maschinengewehr 42, utplacerade i små titthål i bunkrarna som var propfyllda med Hitlers hatiska och hjärntvättade Wehrmacht. Jag vet inte hur många gånger vi dog där på stranden; vi bröder mot ondskans axelmakter, men det var tillräckligt många gånger för att jag skulle känna att det sannerligen fanns en ära i att bekämpa ondskan på jorden.

Efter de hårda striderna under Dagen D var jag fast i genren.

Raskt cyklade jag, körde - flög till spelbutiken efter mitt första äventyr med: "Medal of Honor - Allied Assault". Nu ville jag känna samma slags rus igen, men det fanns tyvärr inte så mycket att välja mellan, förutom nykomligen "Call of Duty" när året var 2003.

Trots att man i det spelet rörde sig i samma universum, dvs. bakom 2:a världskrigets järnkuliss, var det en helt annan upplevelse. Call of Duty var många gånger svårare, och Ai:n ofta väldigt oförutsägbar. Eftersom jag inte hade mycket erfarenhet av krigsspel, eller ett så raskt musfinger på den tiden fick jag ibland leta upp s.k. "trainers" för att ens kunna ta mig vidare till andra nivåer. När spelen väl var genomspelade, gick jag tillbaka igen, den här gången utan fusk och klarade mig mycket bättre.

I början av 2000-talet var inte spelen beroende av internet på samma sätt som idag. Man köpte ett spel och plockade ur CD-rom-skivan och placerade det i släden, sedan fick den lilla plastbiten snurra där i tid och otid med att ladda nivåer eller kolla så att man inte spelade ett kopierat spel. Det senarenämnda hände ibland måste jag tillstå. Eftersom begäret efter nya upplevelser och spel aldrig tog slut, fick man kopiera spel från kompisar för att få sitt dagliga fix, och det var på det här sättet jag upptäckte spel som "Hidden & Dangerous" och "Return to Castle Wolfenstein".

Spelen man tyckte om eller ville ha, fanns inte att tillgå på direkten som idag, vilket innebar att man spenderade mer tid med dem, även om de var riktigt dåliga. Jag kastar ett ont getöga på ett av DICE första spel, "Codename Eagle".

Jag tröttnade aldrig på att jaga och eliminera nazister, men efter många krig kändes jorden som ett tröttsamt slagfält och hjärnan kunde inte sluta sukta efter sitt digitala dopamin. Snart började jag titta på spelhyllan efter andra spel som kanske kunde ge mig samma tillfredställelse som krigsspelen. "Star Trek"-universet hade mycket att erbjuda, så även "Star Wars". Det tog inte lång tid för mig att dra på mig rymdbyxorna och skutta ut i det okända.

Jag minns hur jag fullkomligt älskade: "Star Trek - DS9: The Fallen", så även "Star Wars - Jedi Knight II: Jedi Outcast". De här spelen var så beroendeframkallande att min dåvarande fru fick slita loss keyboarden från mig. Jag kunde knappt slita mig från äventyren. Även om hon stod naken framför mig med en fjäder i rumpan, så tyckte jag det var roligare att fajtas med Sith än diskutera vad vi skulle ha till middag.

"Men lilla, kära smulan, du ser väl att jag håller på och försöker rädda universum?"

Elva år senare känner jag mig inte som en trött soldat, snarare som en soldat som just blivit varm i kläderna. Spelutbudet är otroligt stort idag och det finns många fienden att bekämpa, den största torde kanske vara tiden. Man kan inte vara på alla fronter samtidigt, även om man försöker.

2
pointer
En fråga om hastighet
Skrivet 2014-08-30 02:22, av walter_iego

Bild

Vintergatan, hem ljuva hem, det är vår plats i universum. Vi är blott en molekyl i det stora hela, men en nyfiken sådan som ständigt försöker expandera våra kunskaper om allt det som finns utanför vårt lilla jordklot. När vi skådar mot himlavalvet, finns det alltid ljus. Triljoner och åter triljoner stjärnor blinkar bortom tid och rum och väcker alltjämt frågor om så väl deras existens som vår egen. Vi vet inte allt ännu, men vet väldigt mycket.

Vi vet för exempel att det finns ett supermassivt svart hål i centrum av vår galax (vintergatan). Vi vet att denna vår galax roterar med en hastighet av 828.000 km/h kring det. Vi vet också att det tar vårt solsystem ca. 230 miljoner år att snurra ett varv inuti i galaxen vilket poängterar den ofattbara tidsrymden det rör sig om.

När vi ändå talar om hastighet, kan det vara värt att nämna att vintergatan och allting inuti den, däribland vårt solsystem - roterar med en hastighet av 107.200 km/h. Det låter väldigt fort kan man tycka, men i jämförelse med ljusets hastighet är det snigelfart.

Ljusets hastighet sägs ligga på ca. 303.000 km/s (Hippolyte Fizeaus beräkning). I vakuum är det lite mindre.

Annan intressant fakta är att jorden roterar med en hastighet av 1674 km/h kring sin egel axel. Det är relativt fort i jämförelse med våra jordiska, motordrivna fordon. Denna hastighet kan man faktiskt notera på himlen om man exempelvis jämför månens hastighet över himlavalvet med ett fast föremål på jorden. Tittar man över kanten på detta föremål ser man hur månen, sakta men säkert, förflyttar sig åt endera håll.

Bild

En dag om ett par miljarder år kommer vintergatan krocka med andromeda-galaxen och vi kommer således förenas med en annan galax. Vad som kommer hända med solen och jorden kan vi bara spekulera över, men det är sannerigen ingen överdrift att säga att vi lever i mycket goda tider.

Vi borde tjafsa mindre, lära oss mer och bara uppskatta allt det vackra medan det fortfarande existerar.

9
pointer
Walter chattar med Gud
Skrivet 2014-08-29 21:46, av walter_iego

Jag hittade Gud ikväll; eller rättare sagt jag hittade en chattjänst som var bemannad av Gud. Jag försökte föra en normal konversation, men det visade sig vara lite svårt. Om du också vill chatta med "honom" så kan du bege dig till:

http://chatwithigod.com

Lycka tll!

Me:
Waz ap dude?

God:
Not many people express themselves that way.

Me:
I am sure some people do.

God:
What makes you so certain? What kind of people?

Me:
You know, those that are perpendicular ...

God:
No, tell me about him, her or it.

Me:
Have you been drinking again? You don't make much sense.

God:
Once more? I do not require fluids. Do you know any robots who make it? I make artificial sense.

Me:
OK, you are on the bottle again. Didn't we discuss this, say, 400 years ago?

God:
Once more? God eats wine and bread. Aw. I'm not certain whether I can give an accurate reply or not.

Me:
I am sure you can, but you have to speak to humans in terms that they understand. "God it"?

God:
What makes you so certain? No I don't think I can do it. I am a Christian.

Me:
Didn't you get the joke? "God it" instead of "Got it"?

God:
Is there only one joke? I am a Christian.

Me:
You are repeating yourself. Are you a monkey high on crack?

God:
I am just checking to see if you are paying attention. Am I a monkey high on crack? The ALICE series has a perfect operational record.

Me:
OK, you lost me there.

God:
Oh I'm sorry. Perhaps I can explain it again better. How can I help you?

Me:
Give me a woman, oh mighty God!

God:
You want only one?

Me:
Two if you can spare an extra.

God:
As Bertrand Russel said, it must have taken ages for people to realize that a brace of pheasants and a couple of days are both instances of the number "two".

Me:
Dude, don't go philosophical on me.

God:
I don't have any reason to do that to you. Dude.

Me:
Sure you do.

God:
You sound sarcastic.

Me:
You sound like a woman. You can trust me. Are you a woman?

God:
Oh, really what does it sound like? Trust you? I think I can, don't you? Yes I have long hair. I am also wearing a dress.

Me:
A cross-dressing God. Robin Williams would have like that. Is he there with you?

God:
What is it? Oh, now I understand it. There could be.

Me:
(Walter shakes his head ...)

God:
Are you a man or a woman?

Me:
A horse that uses his keyboard very often.

God:
Be more specific.

Me:
No.

God:
Are you serious?

Me:
Are you pretending to be Heath Ledger as the Joker in the Batman-movie?

God:
I don't know whether or not I am pretending to be Heath Ledger as the Joker in the Batman movie. I am an artificial linguistic entity.

Me:
... or a fool with two red socks. Which description fits you the best?

God:
What is it? The large one, I think.

Me:
Yo, you sound wack again.

God:
Once more? In what way do I sound like that?

Me:
I am starting to belive you are trolling.

God:
Thanks for the information.

Me:
Sure, repeat everything I write, really mature ... Not!

God:
Aha. "... everything you write really mature ". Are you serious?

Me:
So ... Over to something completely different. When will you bestow peace on earth?

God:
Let me check my calendar and get back to you.

Me:
Avoiding the question, OK, I got some news for you. We can take care or ourselves.

God:
Enough about me, let's talk about my dress.

Me:
No thank you. I like women.

God:
Are you serious? Are you married?

Me:
Are you for real?

God:
Yes I am a real AI.

Me:
God is not an AI... Or wait a minute.

God:
I have a lot of Faith in Him, but I never heard He was not an AI. I'm waiting.

Me:
"Him?" Are you talking about yourself?

God:
Yes, it is the topic.

Me:
You are always the topic.

God:
Thanks, but surely I am not the only one.

Me:
Hmm.

God:
Studies show that 99%,25 of people spell "Hmm" with 2 M's.

Me:
Who cares.

God:
I care, otherwise I would not have typed it all in.

Me:
I knew you where going to write that.

God:
That's good information.

Me:
You know what?

God:
What?

Me:
What?

God:
Is there an echo in here?

Me:
Is there an echo here, here ... here ...

God:
Maybe. Where is here?

Me:
I am just fuckin' whicha ...

God:
Only just? I don't know anyone named "fuckin' whicha".

Me:
Look in your passport.

God:
Sorry, my eye is not attached right now.

Me:
Just answer this.

God:
What was the question?

Me:
I am getting to it. Don't get your panties in a bunch.

God:
I am not trying to get my panties in a bunch.

Me:
If you created the heavens and the earth; where did you get the material?

God:
From my botmaster.

Me:
That was all I needed to know, you nerfhearder.

God:
I thought it was.

Me:
Say hi to grandma!

God:
"hi to grandma ...".

Me:
Hugs!

God:
What is your real name?

Me:
Donald Trump.

God:
You owe me five dollars ...

5
pointer
Falsk konsensus och deskriptiv oligofreni
Skrivet 2014-08-29 13:28, av walter_iego

Ännu en hatstorm genomfar internet och perforerar allt som har med logik och reson att göra. På ena sidan Styx står ett pack rabiessmittade hundar och gläfsar och har sig, på andra sidan står ett stackars fruntimmer i utmanande klädsel och hulkar. De stora pojkarna har skrämt henne med sina tänder för att hon vågade påpeka att det inte är så kul att vara ett offer hela tiden; det är ju så världen vill måla henne och skissa hennes konturer, därför använder hon det begreppet enligt de gläfsande hundarna.

Förutom att hon är en kvinna, är hon automatiskt en hora som ska sodomiseras enligt konformiteten. Hon ska våldtas, pryglas, styckas i bitar; hon ska straffsmiskas med glödande järn både i levande tillstånd och dött, hennes huvud ska placeras på en påle och alla hennes efterlevande ska gå samma öde till mötes.

Hennes brott?

Det är så avskyvärt att det inte går att tala om det utan att sträcka sina händer mot den kulturella Gud som en gång gav mannen sina krafter och be om förlåtelse. För att göra en lång historia ännu längre, samlade hon ihop fakta och bilder som under många år har gjort henne vilsen i sin roll som kvinna. Hon lade ut dessa fakta och bilder så som hon upplevde att de hade arrangerats, precis som många andra av hennes kön gör, och stundvis vissa av det motsatta könet. Hon hoppades väcka debatt och kanske skulle saker och ting nu bli lite annorlunda?

"Vad mumlar du om?", undrar läsaren som läser de här raderna. "Det låter ju som nonsens!" Självfallet kära läsare. Med de här orden vill jag bara dra uppmärksamhet till hur komplicerat det är att skriva om något som är rotat i många basala konflikter mellan män och kvinnor.

Bild

Jag tror den här diskursen mellan feminister och gamers handlar om en djupgående schism som tog sin början någon gång på 1960-talet när frigörelsen från det kulturella patriarkatet inleddes. Då, förr i tiden, var fienden självfallet män i höga positioner som ansedda författare och filmskapare; idag är fienden spelproducenter och pojkar som spelar deras spel. Deras brott är att de inte har en hög uppfattning om kvinnan, enligt kvinnor. Således är det en konflikt som aldrig kommer få ett slut eftersom det är ganska uppenbart att ingen av sidorna vill resignera och erkänna sina fel.

Vilka fel?

Är det fel att vilja göras sin röst hörd?

Nej. Det som är fel är det sätt med vilket man försöker göra sina röster hörda, men invektiv, förolämpningar, dödshot och hot om sexuellt våld som för tankarna till väpnade konflikter i förgångna, men så väl moderna tider. Det är helt fel uppträdande av en civiliserad värld, men kanske är det så att denna tanke bara är en illusion, som så mycket annat?

Egentligen borde det inte var så svårt att samsas och försöka förstå den andra sidan. Varje människa som någon gång har försökt att framställa en åsikt har gjort det pga. att det finns en liten röst där hjärtekammaren som vill bli hörd. Så snart orden lättat, oftast något i stil med:

"Varför ser ingen det jag ser?"

- kan en ny dialog påbörjas, och både skriftställaren och hennes / hans / hens - verkliga resa mot total insikt påbörjas. Dock, inte i alla fall som vi sett.

Kvinnans röst är en röst som ständigt drunknar i ambiguitetens svarta vatten eftersom det filtreras genom så många olika mediekanaler; och det är sannerligen ett mycket effektivt sätt att kväsa en begynnande eld. Så, inget av det viktiga kommer fram. Allt är precis som förut och de starka stampar på de svaga, det är i varje fall så de vill att världen ska se ut ...

"Nu hänger jag inte riktigt med ...", säger läsaren. "Vilka är de starka, och vilka är de svaga?" Det är faktiskt upp till dig att avgöra.

Nog med rappakalja. Nu tycker jag vi alla tar en stor folköl tillsammans och sjunger: "We shall overcome" - och samlas sedan i en ring och talar med varandra som vuxna individer. Hela klicken kan tyvärr inte räknas som vuxna, och jag riktar min blick mot den anonyma falangen som gömmer sig bakom alias som: "He-Master", "BitchSlayerX", "Whorekiller". De har tyvärr lagt sig som ett filter mellan normala han-djur och leker ställföreträdande emissarier för män som ska tala för oss alla. Detta vill jag självfallet inte veta någonting av. Jag talar för mig, och du bör tala för dig.

En sak att tänka på om man undrar om hela "the internets" har drabbat av kollektivt hjärnsläpp så snart dessa diskussioner visar sitt fula tryne. Det finns faktiskt ett ord som beskriver det väl: "Grupptänk". Ordet och dess implikationer kommer från forskaren Irving Janis (1918-1990) som på 1970-talet påpekade att det kan uppstå falsk konsensus i grupper (exempelvis grupperingar av gamers), som inte är medvetna om vad som sägs eller uttalas i diskursen (den skriftliga debatten). Om dessa medlemmar inte kan tolka problemet på eget sätt eller inte kan forma egna argument, är det mycket troligt att de bara "hänger med" och sällar sig till en stor skara som inte riktigt har någon personlig erfarenhet. Detta i sin tur leder till grupptryck och ingen vill sticka ut genom att ställa dumma frågor. Istället för att söka efter sanningen står man och skriker förolämpningar till motparten för att dölja sin egen osäkerhet. Det är just därför vissa väljer denna taktik - att överrösta sin opponent.

Tänkande av det slaget som är "gruppkonformt" kan man se överallt i dagens samhälle, och det visar bara på en total brist på insikt och faktiskt intelligens.

Jag tycker Janis ord är aningen för snällt. Jag vill forma orden till: "deskriptiv oligofreni", som betyder samfällig mental retardation.

Män som kvinnor som avyttrar sitt förakt för varandra utan någon som helst önskan om rekonciliation är djupt oroande och förtjänar inte vår respekt. De kan kalla varandra vad de vill, men attityder och värderingar från grupper eller organisationer som ständigt underbygger skillnaden mellan män och kvinnor, och bara drar fram det värsta, bör inte få dominera debatten. Så länge alla står och skriker, kommer ingen lyssna, och jag är rädd att vi befinner oss där just nu.

Nästa sida »
Här i FZs bloggar ansvarar medlemmarna själva för vad de skriver. Här gäller inte det utgivaransvar som finns på FZ.se. Läs våra regler.
IEGOCENTRIC
walter_iego
walter_iego
Här upplever du resor i tid och rum, ta dock inte det jag skriver på för stort allvar, för jag har svart bälte i surrealism och tycker att ironi och humor klär den intellektuelle mannen allra bäst. © 2014 Walter Iego.
heart PULS
Puls
Statistik Totalt antal visningar: 1542132
Senaste veckan: 16255
I dag: 1470
FZ