IEGOCENTRIC
3
pointer
Det hände en gång år 1986 ...
Skrivet 2016-04-26 13:22, av walter_iego

- bra dokumentär om Tjernobylolyckan som en påminnelse vad som hände för trettio år sedan.

1
pointer
Dynamiskt omfång i realiteten
Skrivet 2016-04-25 17:36, av walter_iego

Termen: "dynamiskt omfång" förekommer som vanligast inom området som rör fotografi och kameror, och är ett mått på det förhållande mellan det ljusaste och mörkaste partiet som en digital- eller analog kamera kan registrera. Det som blir ljusast eller mörkast i bilden som man tar, beror på hur mycket ljus som reflekteras från objektet (motivet) in i kameran. Rent krasst kan man säga att ett högt dynamiskt omfång är bättre, för då ser man motivet bättre och kan tyda vad det är.

Jag inser ju äldre jag blir, att det finns ett dynamiskt omfång i människan med; men istället för att vara beroende av ljuset på något för att tyda vad det är, behöver människan en hög sanningshalt och insikt för att kunna avgöra vad något är, eller inte är.

När jag ser tillbaka på möten i livet; kärlekar, vänner och inte minst mig själv, minns jag människor som kämpade med allehanda konfliktfyllda känslor som ville driva på dem i endera riktning …

I dessa stunder där man står vid ett vägskäl fylls medvetandet med så mycket information att man till slut inte vet vad som är rätt eller fel. Många väljer att gräva djupare inom sig själva (vilket är bra), andra lyfter händerna och accepterar ovissheten, eller kastar ett mynt i luften och hoppas att ödet ska visa rätt riktning.

Om slumpen ska få representera ödet (eller någon högstående makt), känns det inte meningsfullt att ha en fri vilja, och allt vad personlig utveckling anbelangar verkar också vara bortkastad tid. Man kan fråga sig; vad händer den gång då armarna inte har ork att sträcka sig mot skyn för hjälp, vad händer när fickorna är tomma och ingen ger dig några mynt?

Här står vi nu; i en värld som ständigt växer, som ständigt kräver svar och beslut från oss för att kunna kategorisera oss. Om man är en man ska man leva på ett visst sätt och vara på ett visst sätt, om man är kvinna, då finns det en tjock, moralisk regelbok man måste följa för att kunna accepteras av samhället. Mer och mer känns det som om det inre ljuset vi alla bär på, riskerar att blåsas ut av den här märkliga assimilationsprocessen. Ibland upplever jag det som om världen vill att vi ska sluta känna och sluta bry oss om oss själva och andra (man kan inte rädda alla människor från ett tråkigt öde), men jag vill inte acceptera denna distansering från min inneboende godhet.

Samhället har förvandlats till ett "artikulationssamhälle" där de stöpta formerna av mänsklig progrediering inte får ändras väsentligt; om de gör det, dvs. om vi träder utanför ramarna, riskerar vi att förlora vår bäring och famla i mörkret.

Det är inte sant, men det är en insikt du själv måste komma fram till.

Glöm inte det inre ljuset; det individuella dynamiska infånget - med vilket vi ska lysa upp en väg i dimman. Stundom behöver det lysa starkare och hjälpa andra. Var inte rädd för det. De vi hjälper kommer finnas där för oss; det är i varje fall så jag vill att världen ska se ut.

2
pointer
Stöpformen och dess nära släktingar
Skrivet 2016-04-23 19:41, av walter_iego

Det fanns en gång ett maxim på latin som löd:

"Denique non omnes eadem mirantur amantque …"

- vilket betyder:

"Alla människor kan inte beundra eller älska samma saker i livet …"

Beger man sig till Sverige, eller bor här, är det exakt det man måste göra för att smälta in i den degel som hela samhället är uppbyggt kring, dvs. alla ska tycka lika, annars står man utanför och passar inte in.

Dessa tankar når mig ofta när jag är ute på stan och råkar höra när folk ojar sig över livets obetänkliga missgärningar. Dessa missgärningar handlar oftast om människor i deras bekantskapskrets, eller grannar - som inte har vett att leva som den missnöjde personen vill att de ska leva. Det kan handla om alltifrån hur tyst man ska vara i sitt eget boende, eller vad man får- eller inte får säga högt ute på stan. Många irriterar sig på småbarnen i det offentliga rummet, som om dessa små guldklimpar vore roten till allt ont, andra irriterar sig på ungdomar som höjer sina röster eller skrattar unisont. Ibland verkar det som om allt som har med glädje att göra ska förtryckas, och det gör mig illa till mods.

Vad var det som hände som förvandlade svenskarna till världens gnälligaste folkslag? Kanske har jag fel, kanske har det alltid varit så?

När jag växte upp i Skåne upplevde jag klimatet som vänligt för det mesta, men så snart 1980-tal blev 1990-tal, och faktiskt efter att Olof Palme dog, började samhället vädra sitt missnöje mer öppet. Vissa säger att Sverige började förändras i och med att gränserna öppnades, men det tror jag inte på. Sverige har haft stadig invandring i många hundra år, och det är mer troligt att vår syn på världen har förändrats, förmodligen till det sämre, och detta sänker lynnet till en deprimerande nivå.

Frågan man kanske bör ställa är om man vill att det ska vara så, eller om man ska försöka anamma en mer positiv och humanistisk livssyn, det har vi alla nytt av. Jag ser ingen konstruktivt i de kroniska litanor som vill fördöma allt och alla för att de inte lever ett så minimalistiskt liv som möjligt.

Går det att förändra, och vad borde man göra?

0
pointer
The beginning and the end of the universe
Skrivet 2016-04-23 16:13, av walter_iego

Trevliga smådokumentärer av och med Jim Al-Khalili.



0
pointer
Hellblade och innovation
Skrivet 2016-04-23 09:13, av walter_iego

- verkar bli ett litet, men smått fantastiskt spel. Spelutvecklaren har verkligen tänjt på gränserna. Mocap i realtid är säkert något som kommer bli mer vanligt i den stora framtiden.

3
pointer
J.J. Abrams mumlar om kreativitet
Skrivet 2016-04-22 10:17, av walter_iego

... och jag undrar om jag ska beundra människan eller slå honom i huvudet med en toffel (?) "Star Wars - The Force Awakens" var inte världens bästa film, men en bra nyinspelning av "A New Hope". I know what you are thinking; men visst är det så?



Bonusklipp:



Håller du med?

2
pointer
Snart tystnar mörkret
Skrivet 2016-04-20 13:19, av walter_iego

Lunch på utbildningen. Jag har precis kramat ett träd och ätit pasta, fast i annan ordning. Luften är sval och skön. Våren tar små, små steg varje dag, som om den är rädd att trampa någon på tårna. Det gör inte mig något. Klampa på. Jag har varit trött på kylan ett bra tag.

Jag ser framemot Maj och Juni, det är mina månader och jag rår om dem som en sultan sitt harem.

Snart tystnar mörkret och dagarna blir riktigt långa. Jag ska räkna vakentimmarna och samla dem i en glasskål och minnas varje härlig stund ...

4
pointer
Det finns två sorters människor i världen
Skrivet 2016-04-18 19:46, av walter_iego

... du och alla de andra.

- den harangen fick jag och mina klasskamrater ofta höra när det var dags för gymnastik för ca. trehundra år sedan och vi kom för sent till lektionen. Vår lärare var inte en reslig man i sina bästa år, snarare en ihopsjunken filosof som på ålderns höst insett, eller förstått - att det var just gymnastiklärare han egentligen alltid hade velat bli. Fakk Sokrates och Epikuros, fakk Demokritos och Diogenes, nu var det sit-ups och handboll för hela Zlotyn.

Inte sällan fick vi ställa oss på rad och förklara varför vi var sena. Den som hade sämst ursäkt fick göra flest armhävningar. Kanske är det därför som jag avskyr armhävningar idag (?) Det förtäljer inte historien. Jag minns bara att det var så mycket roligare att diskutera serietidningar eller fotboll än att komma i tid till lektionerna. Idag är jag helt annorlunda. Idag går jag upp klockan 05.00 om jag ska vara någonstans klockan 08.00.

Att komma sent någonstans idag, det funkar inte för mig. Jag får dåligt samvete om jag så är två minuter sen. För mig handlar det idag om respekt, förr i tiden visste jag knappt vad ordet betydde. Det var något som de sa på TV och såg allvarliga ut medan de sa det.

Pavel hade faktiskt lite rätt, filosof-gympaläraren. Det finns två sorters människor i världen. De som brukar allvar, och de som inte gör det. Många vill bara glida genom livet, och börjar sin karriär just i grundskolan med detta beteende. Jag tänker inte sticka under stol med att säga att jag var annorlunda, men jag förstod - när åldern var inne, att det inte var rätt sätt att ta sig fram i världen.

Vill man bli något, då får man anstränga sig.

Denna dyrköpta läxa har jag tänkt att föra vidare till mitt barn när det väl anländer till världen och kan- och vill lyssna på mig. Tills den dagen inträffar, kommer jag säkert stöta på ett och annat bus, kanske även en liten filur som gillar att dra i sängen och bara njuta av allt vad livet har att erbjuda.

Vid eftertanke är det kanske inte fel alls, bara man hitta någorlunda bra balans.

Idag är världen ett höst oväder, och när jag sneglar ut ser jag människor som håller på att blåsa bort. Jag tänker göra dem och mig själv en tjänst och se på molnen på säkert avstånd. Det har jag fått för mig är rätt sätt att njuta av naturen när den är på dåligt humör ...

5
pointer
Det är ingen mening att söka efter meningen
Skrivet 2016-04-16 15:13, av walter_iego

När räkningarna börjar hopa sig i slutet av varje månad, och plånboken man bär ständigt tycks lätta, kryper onekligen tvivlet fram bakom de långa skuggor vi stundom tycks befinna oss i och får hjärtat att flämta efter mening och mod.

Är det allt vad livet går ut på?, frågar man sig själv och känner hur en plötsligt trötthet övertar precis alla sinnen. Man jobbar och jobbar, sen då?

Kanske sjunker någon ihop där de står och känner hur livets bördor får allt hopp att rämna.

Varje dag, samma visa, varje dag, varje dag …

Man går kanske och lägger sig ensam i sin säng med endast kudden till sällskap, begrundande livets märkliga vägar. Om det fattas kärlek i livet, fattas en stor del av livet, det vet man, som om inte detta vore nog, bankar samhället in detta i våra huvuden varje dag. Personlig saknad, blir helt plötsligt en allmän angelägenhet och tusentals tips i media berättar vad- och hur vi ska göra för att bli lika lyckliga som alla andra. Sedan vill inte vännerna vara sämre och kommer, fint nog, med sina råd. Om situationen är tvärtom; om man inte är ensam, eller aldrig är ensam, då har man andra problem. Det är som om man aldrig riktigt kan få det liv man vill leva. Jag tror inte alla är lyckliga, hela tiden. Det är en illusion man bör sluta jaga.

Det har blivit en naturlig del av människan - verkar det som, att stundvis befinna sig i mörker. Det viktiga är att man ser till att man inte dröjer kvar där för länge. En stund av svaghet har man råd med, sedan måste man upp och åter fokusera blicken framåt.

Kanske undrar man stilla mellan tårarna varför man inte fick det där jobbet man ville ha. Kanske undrar man vad det var för mening med att träffa drömtjejen bara för att upptäcka att ett krossat hjärta är svårare att leva med en än påträngande ensamhet.

Det finns ingen mening med att söka efter meningen. Det är bättre att bara acceptera att det var så det blev, eller inte blev, och sedan resa sig igen.

Jag brukar ofta hitta tröst i musiken om jag har riktigt dåliga dagar. Ju mer aggressiv musik, desto mer sorg och ilska absorberar denna i å mina vägnar. Hur överanvända vissa floskler är, finns det en som alltid stämmer in med verkligheten.

Efter regn, kommer sol …

8
pointer
Jag gör en "Barney"
Skrivet 2016-04-13 20:13, av walter_iego

- ni vet, väktaren och säkerhetsvakten från Half-Life och går just nu en väktarutbildning för att förbereda mig för framtida utmaningar. Jag siktar inte på att jobba på ett ställe som Black Mesa, men det skulle inte förvåna mig om jag någon gång blir säkerhetskonsult, eller liknande - på ett underjordiskt laboratorium där man odlar säregna varelser för att observera dem på nära håll medan de växer till sig och får allt större "krafter".

Bild

"OK, Gordon, enough with the fun and games!"

Just nu tuggar jag juridik och föreskrifter och tror mig alltjämt bli lite klokare för varje dag. Hjärnan verkar trivas väldigt bra med all denna nya gymnastik och vem är jag att klaga på förändring?

Nästa gång jag skriver har jag säkert lärt mig hur man utövar tillsyn på något skyddsobjekt, eller så vet jag hur man gör goda munkar med lite ingredienser. I vilket fall som helst, behöver jag er stöd. Om jag inte är tillbaka om sex dagar, så vänta lite längre ...

(Endast cineasten vet vilken film jag syftar på här ...)

/WI

Nästa sida »
IEGOCENTRIC
walter_iego
walter_iego
Här upplever du resor i tid och rum, filosofiska utsvägningar genom universum och själen; ta dock inte det jag skriver på för stort allvar, för jag har svart bälte i surrealism och tycker att ironi och humor klär den intellektuelle mannen allra bäst. © 2016 Walter Iego.
Länkar
heart PULS
Puls
Statistik Totalt antal visningar: 2206070
Senaste veckan: 5774
I dag: 454
FZ