IEGOCENTRIC
4
pointer
Bulletstorm återvänder!
Skrivet i går, 00:26, av Walter S.A. Iego

Det underbara och underskattade spelet "Bulletstorm" kommer släppas nästa år i en uppdaterad version. Spelet har mer eller mindre varit otillgängligt pga. av GFWL, men nu kommer det väl äntligen funka som det ska.

Här har vi en liten teaser:

3
pointer
Fallout Sweden (?)
Skrivet 2016-12-01 14:34, av Walter S.A. Iego

Tänk, någon gång i framtiden kommer utsikten utanför ditt fönster enbart visa upp ett kargt och öde landskap. Kanske är det Donald Trumps fel att det ser ut så, eller så glömde någon aktivera skyddsskölden i rymden som håller dumma utomjordingar på avstånd. I vilket fall som helst, har alla civilisationer genom tiderna jämnats med marken. Ibland av tidens tand, ibland enbart av människans dumheter.

Med det sagt, är det lätt att tänka tillbaka på vår historia. Visste du att Sverige under det kalla krigets dagar hade flest skyddsrum i världen per capita. År 1957 kunde man i Stockholm ståta med världens största och första atombombssäkra skyddsrum.

Saxat från nätet:

"Katarinabergets skyddsrum (även "P-hus Slussen") ligger insprängt i Katarinaberget på Södermalm i Stockholm. Skyddsrummet är stadens största skyddsrum för civilbefolkning, byggt mellan 1952 och 1957 och nyttjas som bilgarage i fredstid. När det stod färdigt 1957 var det världens största atombombssäkra skyddsrum och Europas största parkeringshus. Anläggningen hade plats som skyddsrum för cirka 20 000 personer respektive som P-hus för 550 bilar."

Inte illa.

Kungsgaraget under Otterhällan i centrala Göteborg som färdigställdes år 1959 ville inte vara sämre, och hade plats för tio tusen människor.

Bild

Foto: © 2016 Clarence Lööw + Fredrik Nestor.

Bild

Foto: © 2016 Clarence Lööw + Fredrik Nestor.

LÄS MER HÄR: www.skymningslage.se/atomsakert-skyddsrum-under-g
oteborg


Det kan vara skönt att veta, att om det skulle gå åt helskotta "där uppe", finns det alltid skydd att hitta under jorden. Trots dessa två bjässar till skyddsrum, finns det tusentals andra där ute i landet.

2
pointer
Our Oceans
Skrivet 2016-11-30 00:10, av Walter S.A. Iego

Skön nattmusik när man sitter och nattsuddar jobb. Vad har ni för er?

1
pointer
Sanningen om TitanFall
Skrivet 2016-11-29 13:35, av Walter S.A. Iego

... det är jävligt bra. Punkt.

Call of Duty i alla sina moderna varianter känns så förlegade i jämförelse, och det är något man måste göra, dvs. jämföra spelet med sina närmaste konkurrenter. Respawn Entertainment gör så mycket rätt, medan Infinity Ward bara göra fel. Så krass måste man få vara efter en uppsjö av dåliga produkter. Det är frapperande att man fortfarande håller fast vid den gamla spelmotorn. De kan kalla den "ny" om de vill, men vi vet bättre än så.

Overwatch i alla ära, men TitanFall 2 är mycket roligare, tycker i varje fall jag. Ingen kan bli trött på monstermechs.

Ett väldigt stort plus i kanten, är att alla kommande DLC:er kommer vara gratis.



Jag testar spelet på ett GeForce 1070-kort, alla inställningar är uppskruvade till max ...

Idag är soundtrack till spel lika viktiga, njut av stämningsfull musik från Stephen Barton:

2
pointer
Black Friday tips
Skrivet 2016-11-25 18:14, av Walter S.A. Iego

- denna styggelse har kommit för att stanna, vilket innebär att många webb-butiker där ute har "rea" på det ena och det andra. I vissa fall blir man tveksam då det verkar som om priset har gått upp, istället för ned på någon produkt.

Det kan vara svårt att veta exakt hur mycket ett tangentbord- eller ett grafikkort kostar hela tiden där ute i cyberrymden, men det är desto lättare att hålla koll på vad man tycker är skäligt att betala för ett spel. Jag har hittat några bra "deals" som jag tänkte kunde vara värt att dela med mig av.

1. Doom (PC - nedladdning) - Elgiganten = 149:-
LÄNK: https://goo.gl/OFvfWr

2. Fallout 4 (PC - nedladdning) - Elgiganten = 149:-
LÄNK: https://goo.gl/p7MnYz

3. Rainbow Six: Siege (PC - nedladdning) - Elgiganten = 149:-
LÄNK: https://goo.gl/8LyoR1

4. The Evil Within (PC - nedladdning) - Komplett = 33:-
LÄNK: https://goo.gl/4H9ztm

5. The Evil Within: Season Pass (PC - nedladdning) - Komplett = 49:-
LÄNK: https://goo.gl/PfgzD6

6. Wolfenstein: The Old Blood (PC - nedladdning) - Komplett = 45:-
LÄNK: https://goo.gl/X6ULyO

7. TitanFall 2 (PC) - CDON.se = 249:-
LÄNK: https://goo.gl/R9Vhar

8. Far Cry: Primal (PC) - CDON.se = 144:-
LÄNK: https://goo.gl/xmj0dt

Tipsa gärna du också om du har något bra tips.

4
pointer
Bellum Majora
Skrivet 2016-11-23 13:28, av Walter S.A. Iego

Man hör lite då och då att vi har aldrig har levt i så fredfulla tider som vi gör nu. När vi slår upp tidningarna eller tittar i våra mediamackapärer är det som om rubrikerna gapskrattar oss i ansiktet.

Det känns som om de dåliga tiderna aldrig tar slut. Folk är på flykt från krig i hela världen. Vi får ständigt en stadig ström av bilder av den kollektiva misären. Häromdagen såg jag barn ligga på ett jordgolv i något okänt land medan någon slags "sjukhuspersonal", försökte koppla dropp till deras små och utslagna kroppar.

Kanske har vi mindre krig nuförtiden, men inte mindre lidande; det ser man tydligt på den här informationen - en sorts tidslinje över våra mer- eller mindre kända krig:

Timelines of War

Sverige har varit förskonat för det mest, i varje fall i moderna tider. Jag undrar om det alltid kommer vara så? Kan vi ens föreställa oss ett krig i norden där vi slåss mot varandra, eller mot någon överlägsen fiende?

2
pointer
Det grönare gräset
Skrivet 2016-11-15 09:48, av Walter S.A. Iego

Ett par gånger om dagen kommer jag på mig själv att tänka att jag känner att jag borde vara någon annanstans än där jag befinner mig. Jag vet att jag plågar mig själv genom att ständigt försöka hålla mig på fötter, för ibland är det så att det är helt OK att vara där man befinner sig.

Framåt - framåt - framåt, funkar bara en viss tid, sedan kan det lätt förvandlas till ett outtalat behov och förändra en på alla de sätt man kanske inte är medveten om.

Jag ser detta beteende hos många andra. Den ständiga sökan efter det perfekta, det nya, det annorlunda. Förutom att man ska växa som människa, ska man utvecklas i sitt eget makrokosmos och binda samman det förgångna med det framtida. Däremellan ska man vara lycklig och resa runt i hela världen samtidigt som man underhåller vänskapen och bekantskapen med tusen olika människor.

Det går aldrig att nå någon sorts fulländan. Jag tror det är hela poängen med att leva - att sträva efter förbättring, men jag känner samtidigt att det suger kraft. Därför måste man vara medveten om det som sker mellan sinnena och verkligheten.

Jag tror inte man alltid kan vara en mästare över sina handlingar, men ibland skadar det inte att ställa de svåra frågorna. Kanske blir man förvånad över svaret, eller så går man iväg innan orden lämnat läpparna.

8
pointer
Silverskimmer och åsneskrik
Skrivet 2016-11-12 23:33, av Walter S.A. Iego

Biografbesök år 1986 ...

James Camerons mäktiga "Aliens" står på repertoaren. Biografen hyser plats för drygt 200 stjärtar i olika storlekar. Biostolarna är mjuka och raderna har perfekta avstånd till de rader som finns framför eller bakom var man sitter. Ett stilla sorl fyller lokalen. Man känner en viss förväntan. Vad är det nu vi ska få uppleva (?) Vilka världar ska vi besöka ... Spänningen stiger. Ljuset dämpas, ingen säger något högt. Här och där hörs prassel från godispåsar. När ridån går upp tystnar publiken och reklamen börjar. Tio minuter senare börjar äventyret, och det är oförglömligt.

Biografbesök år 2016 ...

Doctor Strange står på tapeten. Biografsalongen är tämligen liten och "intim" och har plats för drygt 100 besökare. Folk springer omkring som yra höns. Plastpåsar och pappkassar prasslar kontinuerligt. Det hörs gapskratt och barn fiskar efter uppmärksamhet från sina föräldrar. Man klämmer sig fram till sina platser. Man noterar hur trångt det är, men mattan är fin och stolen har högt ryggstöd. När man väl sätter sig känns det som om huvudet är fixerat och huvudvärken kommer krypande. Någon sparkar till stolen i ryggen. Man faller framåt och hejdar sig själv för att inte spilla ut sin dricka. När man försöker sätta ned den i dryckeshållaren finns det en arm där. Båda sidorna är upptagna. Jackan man har på sig glider ned på golvet. Någon vill få förbi. Man måste ställa sig upp. Nu hörs blippandet från mobiler. Ohyggligt starka ljus från alla skärmar bländar blicken. Sorlet ökar. Stolsryggen får en dunk igen. Högljudda röster överallt. Folk fortsätter att strömma in när ljuset dämpas. Reklamen spränger fram på duken. Öronbedövande. Man kämpar om plats i sätet. Efter drygt tjugo minuters reklam och småsnuttar från andra filmen, börjar filmen. Sorlet är kvar. Mobiler är fortfarande tända. Folk för konversationer som om de inte vet var de befinner sig. Man blundar och önskar man var någon annanstans. Någon skriker något till någon tvärs över salongen. Vad kostade biobiljetten nu igen?

Plågan fortsätter. Folk pratar på, de vet inte hur man viskar. Mobiler kastar ljusspjut mot taket; barn skrattar och fråga sina päron om precis varje detalj. Man kastar en sur blick åt deras håll, blir inte noterad. Snart har halva filmen gått. Lokalen är knappast tyst. Nu noterar man nödutgångskylten som en fyr i nattmörkret. Den drar åt sig uppmärksamheten hela tiden i ögonvrån. Ingen biokänsla infinner sig. Man är ständigt medveten om sin omgivning, och man är förbannad i två timmar ...

När man går ut från biosalongen är det med en viss ilska och besvikelse. Man lovar att aldrig göra om det igen.

Vad hände med människors empati egentligen och deras grundläggande värderingar?

4
pointer
En isande känsla infinner sig
Skrivet 2016-11-09 10:13, av Walter S.A. Iego

Det är samma historia varje år. Jag är alltid lika oförberedd på kylan. Trots att jag lever med en kalender tätt inpå livet, är det som om siffrorna och månaderna inte bekommer mig det minsta. När Juli övergår till Augusti, och September glider över till Oktober - borde jag få panik, men icke. Jag vänder bara bort ansiktet och intalar mig själv att vintern är väldigt långt borta.

Sverige är dock inte Vostok (i Sovjetunionen). Där har man uppmätt en av de lägsta temperaturerna på Jorden, -89 grader. På Antarktis är det säkerligen värre, så vad gnäller vi om egentligen?

Ord yttrade i affekt kan på intet sätt förändra säsongerna, ändå är vi synnerligen påverkade av det som inte går att påverka eftersom det stör i vår vardag.

Idag fick jag ett stygn av ångest när jag såg de vita hustaken, och en isande känsla infann sig. Vintertid!

Mina bonusbarn skuttade upp i sängen idag när de såg snön. Jag huttrade under morgonrocken och såg för mitt inre öga en isskrapa i min hand och en röd näsa som hade kunnat ses från månen. När vi välkom ut imorse, var det inte så farligt. Snön som hade lagt sig under natten var av den mildare sorten.

Trafiken flöt på; dubbdäcken kastade upp snö i små kaskader, men det var inget snökaos på något sätt.

När jag skriver de här raderna har ångesten evaporerat och jag värms i hjärtat av min sons läten när han ständigt suktar efter den fulla tutten. Man bör ta det mesta med ro, och egentligen är det inte så långt till våren om man räknar dagarna.

4
pointer
Gud ser inte våra tårar
Skrivet 2016-11-08 13:23, av Walter S.A. Iego

I det stora Amerikatt stundar presidentval och hela världen håller andan. Kommer det bli himmel eller helvete efter att Obama lämnar över tyglarna; kommer det rent av bli världskrig? En sak är säker. Presidentvalet kommer att påverka väldigt många människor.

Det poliserade USA är idag mer känt för sina varierande samhällsskikt än sitt goda omdöme och Coca-Cola. Förr i världen var det landet där allting hände, nu känns det mer som om det är landet där ingenting händer. De som redan har mycket vill ha mer, och de som inte har något, försöker bara överleva. De rika sitter säkert i sina pansarbåtar redan nu, medan de som har det lite sämre, eller mycket sämre ställt, skvalpar omkring på ett osäkert hav, vilket får mig att tänka på egna, personliga erfarenheter av människor i nöd.

Hela den här gångna sommaren, fick jag se misär på nära håll, men jag fick även uppleva hopp och glädje och hörde skratt från människor med sönderplockade öden som var lyckliga över att de funnit respit i det avlånga landet vi kallar vårt hem.

Jag kan inte berätta exakt var jag fick uppleva allt detta eftersom det var i samband med jobb för flyktingmottagande här i Sverige, men jag kan berätta om några av de möten som berörde mig mest.

Det har hunnit gå lite tid sedan jobbet slutade, och det som dröjer kvar är bl.a. minnet av en transitbuss som kom och hämtade upp en stor skara människor som hade bott på samma förläggning ett par månader. De som stannade kvar hade också bott på förläggningen ett bra tag och redan hunnit knyta nära band med de som skulle resa iväg.

Dagen då de for iväg var kantad av uppståndelse för de flesta inblandade. De visste inte exakt var de skulle åka. Stadsnamn som "Vacksjo" (Växjö), eller "Calmaar" (Kalmar)", sade inte dem så mycket. Jag och mina arbetskamrater hörde tolkar som försökte förklara att de skulle åka ganska långt, och i vissa fall, ha långt till sina släktingar när de väl var framme. De försökte förklara för dem att det var det bästa som de kunde erbjuda i nuläget. Vissa förstod direkt och var glada att de skulle få stanna i landet, i varje fall ett tag till tills myndigheterna hade sagt sitt. Andra blev arga, högljudda och verbala, vilket var svårt för vissa att förstå. Jag tyckte jag kunde förstå ångesten och förtvivlan att vara i en sådan situation. Det här med osäkerhet är ju att den gräver sig in i själen på olika sätt hos människor. Vissa ser en möjlighet att hitta nya vägar, andra kämpar förtvivlat med ett mörker som vill överrumpla hela deras existens.

Jag minns att jag ofta tänkte att det måste vara fruktansvärt att inte veta var man ska lägga sig huvud att sova nästa dag. Den oron jag såg i deras ögon är svår att beskriva.

En grabb som jag såg varje dag tycktes opåverkad av allt det som bekymrade oss vuxna. Han och kompisarna lekte lekar vi alla förknippar med barndomen. De sparkade boll, brottades i gräset, rullade kula och lärde sig cykla på lånade cyklar som ibland var på tok för stora för dem. Jag tänker inte sticka under stol med att säga att deras frihet inte påverkade mig. Jag kunde inte låta bli att ta fram ett block och penna och sitta och skissa på allehanda texter och teckningar. Jag gjorde detta ganska ofta, och ibland undrade ungarna vad jag sysslade med. De var inte rädd för att komma fram och kolla vad jag höll på med. Det var bara att vända på pappret och förklara vad krumelurerna och figurerna betöd.

Det tog lite tid innan jag själv lade märke till det, men ingen av barnen - vad jag såg, förde någonsin själv penna till papper. Jag tog upp detta med representanter från Röda Korset, och snart hade de fixat fram ritpapper och färgpennor som ungarna kunde leka med. Vissa visste direkt vad de skulle skissa fram, andra bara kladdade på; röda, eller blå - regnbågar, vad som helst, sedan sprang de iväg och gjorde annat.

Grabben som jag nämde tidigare, ville bli duktig på att rita bokstäver. Jag hjälpte honom lite på traven, och snart kunde han skriva "ZLATAN" med ganska taggiga linjer. Det räckte för att göra hans dag.

Mitt sommarjobb sträckte ut sig ca. fyra månader, och jag hann möta många människor och ta del av många öden, bl.a. minns jag en ung killes berättelse om hur hans far skickat honom över havet i en liten båt till Grekland för att han skulle ha en chans att undslippa kriget och förföljelsen i sitt hemland. Han hamnade i trångmål ganska många gånger; blev rånad och misshandel, men lyckades ändå ta sig fram på något sätt.

Han var en ganska smal historia med insjunkna ögon och tunna axlar. Jag undrade hur han hade kunnat överleva egentligen. Kanske sa ha något i stil med:

"Xwedê me hêsirên xwe bibînin ne ..." (Gud ser inte våra tårar ...)

- när jag undrade vem som hade hjälpt honom; för det var ganska uppenbart att han ansåg att människor hjälper människor, inte osynliga, och omnipotenta skapare.

Jag tänkte då, och jag tänker fortfarande samma sak nu; hur bra vi har det. Vi lever i en del av världen som funkar. Den är inte perfekt, men vi har i varje fall tak över våra huvuden och sängar att sova i.

Nästa sida »
IEGOCENTRIC
Walter S.A. Iego
Walter S.A. Iego
Här upplever du resor i tid och rum, filosofiska utsvägningar genom universum och själen; ta dock inte det jag skriver på för stort allvar, för jag har svart bälte i surrealism och tycker att ironi och humor klär den intellektuelle mannen allra bäst. © 2016 Walter Iego.
Länkar
heart PULS
Puls
Statistik Totalt antal visningar: 2344080
Senaste veckan: 4650
I dag: 318
FZ