IEGOCENTRIC
2
pointer
Hehe ...
Skrivet i går, 15:13, av walter_iego

Tyckte den här var lite lustig, och som alla vet är skåningar berömda för sin humor och "Rullböhrer*".



Bildextra:

Bild

Rulleböhr ...

2
pointer
HST fyller 25 år!
Skrivet 2015-04-24 20:30, av walter_iego

Den 25:e April år 1990, skickades Hubbleteleskopet (HST= Hubble Space Telescope) - upp i rymden med ett fantastiskt uppdrag av mänskligheten (det togs i tjänst den 20:e Maj år 1990). Så här i efterhand vet vi att det har gjort, och fortfarande gör ett bra jobb. När man får levererat grunddata som leder till bilder som denna:

Bild

- vet man att vi aldig får upphöra utforska universum.



Grattis!

17
pointer
Samlade rapporter från dejtingfronten
Skrivet 2015-04-22 21:08, av walter_iego

Nu börjar det hända lite grejer här på min dejtingfront vilket känns efterlängtat i hjärtat. Ingenting är på något sätt skrivet i stjärnorna, men lite hoppfull är jag nog allt ändå. Ni får hålla tummarna för min framtida lycka.

För att liksom lämna den här karga "fronten" som dejtinglivet innebär med alla sin besvikelser och äntligen vandra vidare (hoppas jag), lägger jag här ut de tidigare rapporterna, fulla med tankar och fungeringar (ofta humoristiska och kaxiga) kring den här sökan efter en partner.

Det hela började faktiskt år 2012, i galaxen "Skåne", inte så långt härifrån ...

_ _ _


RAPPORT: 1

I dagens mailhög hittade jag detta:

PROFILNAMN: Pirrklitta
KVINNA: 41 år
OMRÅDE: Falköping, Västra Götaland (Sverige)
SÖKER: En man från 35 till 45 år

MEDDELANDE JAG FICK:

Jag é en på sju miljarder... ;) Kurvig, nyfiken livsnjutare som undrar om du finns någonstans där ute? Söker en gurkknaprande, huslig programledarwannab som inte har gigantiskt hotellkomplex!!!

é de du!?

MITT SVAR:

Kära "Pirrklitta",

du skrämmer mig. Jag har nyss bytt lås på alla dörrar och bett brevbäraren lukta på alla paket som bär mitt namn. Det är inte så att jag är rädd för kattlik eller hästhuvuden, men man vet aldrig i förväg hur man hanterar ett kärt husdjurs frånfälle.

Trevligt att du är en på sju miljarder; om ni vore fler skulle jag förmodligen boka charterresa till Mars. Jag har hört att man kan golfa där, det finns ju många naturliga hål och stora ytor. Haha ... *gulp*...

Jag gillar gurka, faktiskt. Om jag säger så här, jag har inget emot andra grönsaker heller, så du behöver inte få för dig vissa saker, som typ att jag är någon sorts grönsaksrasist. Jag skrek en gång på en tomat, men vi blev snart kompisar igen. Vi gick för tusan på bio tillsammans och såg den där skräckfilmen "The Sound of Music".

Någon programledare vill jag inte bli, men jag skulle säkert kunna ändra mig om prislappen stämde överens med uppoffringen att synas överallt, men jag antar att det inte var det svar du var ute efter.

Hotell är väl kul att bo på ibland, men bara om det ingår god frukost och kanske kvällsfika, annars kan jag sova var som helst; i en spann med fisklever eller Gud förbjude (någon av gudarna), i en hästens säng utan lakan. Man är ju lite vild av sig.

I vilket fall som helst.

Tack för ditt mail och för bilderna på dig när du sitter i kylskåpet. De gjorde stort intryck på mitt psyke.

Kram ... tillbaka ...

Vilket intressant alias du har förresten (?)

_ _ _


RAPPORT 2:

Läste den här profiltexten för någon dag sedan. "Alfa-honan" skrev:

"För det första - så tycker jag långa mail-utbyten är en total waste of time, 3-4 mail, gillar du vad du ser och läser ? Ask me out!

OBS! läs nedan innan du mailar!!!!

Jag är ENDAST intresserad av män i ålder 26-46 vänligen respektera detta - det finns ingen mening med att "lura" ut mig på en date och sen berätta att du är 42. Det spelar ingen roll hur FIT och SNYGG eller "UNG I SJÄLEN" du är. Respektive hur MOGEN du är för din ringa ålder...

Jag spenderar 90% av dagen på klackar, för att jag gillar det. Därför måste du även vara minst 182 cm lång för att jag ska gilla dig ;) Fortfarande kvar?

Ok, men om du är trevlig, ROLIG och gärna bredaxlad - så skriv en rad eller två så får vi se vad som kan bli av detta! Ja joooo, något om mig ...

Livsnjutare som gillar promenader, dans och vin med extra stort intresse i design och arkitektur. Snitsig attityd och en hel del självdistans. Ibland sägs det att jag är snäll och söt också - fast man ska nog inte tro på allt folk säger."


Jag skrev ett meddelande till henne:

"Hej Alfa-hona...

Jag blev lite konfunderad av din presentationstext. Det står inget om hur bred mannen ska vara som du vill träffa; ej heller om det är bra eller dåligt om han kan joddla och gillar att trycka på knappar framför en tv; därutöver undrar jag om du har skrivit ett litet fel i din text? Om du träffar en man som berättar att han är 42 år, då har han bevisligen uppfyllt dina kriterier; eller du skrev kanske det för att jävlas lite med karlslokarna här på sajten?

I vilket fall som helst, vill jag endast ha svar från seriösa kvinnor som är lika glada på framsidan som på baksidan, som är kortare än mig och gillar att gå i IKEA-tofflor. Vi har något gemensamt. Jag är också livsnjutare. Jag njuter ofta och länge av exempelvis gräddsås och köttbullar, eller varför inte lite importerat risvin från Bialystok (det ligger i Polen för övrigt).

Jag är jävligt rolig må du tro, om jag hade berättat ett skämt hade du slutat skratta nästa Torsdag (Det var ett skämt. Se där, jag är helt spontan och crazy). Jag är 1.90 lång, väger 110 kg och är lika skallig som den dagen jag föddes. Med andra ord, om vi klickar, kommer du aldrig behöva speglar igen.

Jag skickar aldrig kramar till främmande kvinnor, men för din mor gör jag ett undantag.
Kram!

Och du vet väl vad Yoda sa: "These pants are too long ..."

Det tål att tänkas på, till nästa gång vill jag gärna att du lägger ut ett foto på dig med röda IKEA-tofflor ..."


Svaret jag fick:

"Hej på dig,

Gillar det jag ser och fastnade speciellt i din presentation på axelmassage, utflykter i badkaret och skrattade när jag läste om att du aldrig behöver ha en 'bad hair day' ...måste va underbart och billigt också - inga hårvårdsprodukter eller frisörbesök!

Va é risvin; det smakar nog inget gott, eller?

IKEA tofflor... Nä du, det kan du glömma..."


_ _ _


RAPPORT 3:

Hej mina vänner, kom närmre, jag har en hemlighet att berätta. Nej, tyvärr. Jag har inte hittat drömkvinnan än även om jag har haft något som liknade en drömkvinna på tråden ett par gånger. Dessa kärlekens illusioner sprack ganska snabbt är jag rädd, men det är OK. Det är en del av livet att inte hitta det man söker vid första försöket, eller andra, tredje eller fjärde. Det är bara att tuffa på och komma ihåg att det finns många okyssta prinsessor där ute.

Det finns många positiva saker med att dejta ofta. För det första duschar man många fler gånger per år om man ska träffa potentiella fruar och flickvänner. Förr i världen brukade jag bara duscha på julaftnar, men nu blir det även magskrubb ett par gånger i veckan, och på helgen, och ett par gånger under dagen. När jag tänker efter borde jag för länge sedan ha blivit sponsrad av Hugo Boss, så mycket som jag har skvätt deras parfymer på min akrobatiska lekamen.

Några andra positiva aspekter med att dejta mycket är bl.a. att man får bättre självförtroende genom att bara "kasta sig ut i det okända" och möta en främling på lika villkor. Att sitta mittemot en vacker kvinna som får knäna att skaka kan vara väl så skrämmande, men efterhand förstår man att man letar efter samma saker. Jag har alltid tyckt att det är oerhört fascinerande att få ta del av andra människors livshistorier, därför har jag inget emot att dela med mig av vad jag sysslat med under mina år här på jorden. Man får dock tänka på att man inte ska avslöja för mycket eller kanske dra upp pikanta händelser från barndomen. Historier som:

"När jag och en polare var runt 13 år, smygtittade vi på damer som klev ur duschen på Friskis och Svettis ..."

- kan man förpassa till glömskans gyllene fält.

Bra ställen att dejta på är fik som ligger lite utanför centrum. Att sitta och skrika över ljudet på hög musik på exempelvis Espresso House, är inget jag rekommenderar.

"JO, JAG SA ATT JAG TYCKER DU HAR ETT FINT LEENDE ... VA!? NEJ, JAG SA INTE 'BETEENDE'; LEENDE; ALLTSÅ ATT LE, SÅ HÄR, HAHA!"

En sak man aldrig ska nämna om man är på dejt är att man gillar spel, det har jag upptäckt. Vid ett sådant avslöjande förvandlas man från "hunk" till "nörd", så vida tjejen som sitter mittemot inte är en gamer som en själv. Någon sådan kvinna har jag aldrig lyckats få tag på, så mitt skräckexempel gäller kvinnor som inte ser spel som den konstform det verkligen är.

Jag tror det vilar en sorts mild curry-dejt förbannelse över mig. Jag verkar mest få ihop det med kvasi-intellektuella kvinnor som tror att mäns högsta önskan är att bli dompterade. Kanske är det så om man har en fetisch för svart läder och högklackade skor, men rent generellt tror jag de flesta vill bli älskade för vad de är; inte förvandlade till något de inte är.

Nåväl ... Vad jag ville berätta i den här rapporten, är att jag igår fick tag på ett hemligt dokument från en agent jag har utplacerad någonstans i Europa. Vi kan kalla personen för: "Bernhard Edelgard Kurtzenlaufengaard" för enkelhetens skull.

Bernhard Edelgard Kurtzenlaufengaard hade tydligen surfat in på något nätforum häromdagen och läst en tråd med stort intresse som handlade om vilka slags profiler på internetdejtsajter som kvinnor avskyr.

När jag läste rapporten från min hemligt utsände agent, blev jag helt grädde och lingon och tänkte att dessa hemligheter var något jag måste dela med mig till andra killar. Tänk att få läsa kvinnors mest innersta tankar om vad de tycker är bra eller dåligt; för visst är det så att man aldrig får ett rakt svar; inte jag i varje fall.

Rapporten jag fick i min maibox var ganska omfattande och stor, så jag har redigerat ned den och gjort den lättöverskådlig. Följande lista är således en sammanfattning av vad tio olika kvinnor inte tycker om att läsa på killars profiler. Om killarna har skrivit något i sina profiler som finns med på listan nedan, sållas dessa bort; blockeras eller ignoreras helt och hållet.

Vem har sagt att det ska vara lätt att ta kontakt?

Kvinnor gillar inte:

- män som är kortare än 176 cm.
- män med högt hårfäste / tunt hår eller de som är skalliga.
- män utan bild eller presentation
- män som ser nästintill modellsnygga ut.
- män som tvunget vill ha en tjej som är "fit".
- män som bara vill ligga / eller verkar ha "legat" mycket.
- män som verkade vara "femfemmor", dvs. perfekta.
- män som uttrycker sig dåligt i skrift / inte kan skriva ordentligt.
- män som ville ses för fort.
- män som tydligt proklamerar att de gillar sina bilar.
- män som är för gamla (över 30 år).
- män som skriver likadana utstuderade mail till alla tjejer.
- män som inte förstår, eller kan tolka kvinnans humor / ironi.

Det var inte allt, här kommer fler saker som kvinnor dissar:

- män som poserar i bar överkropp.
- män som har alias som: "Viking", "Mr.awesome" eller andra machonamn.
- män som skriver: "Hej snygging!."
- män som i första mailet bara skriver: "Träffas?."
- män som anspelar på sex.
- män med barn.
- män som befattar sig med sär-skriv-ningar.
- män som är fula på sina bilder, dvs. visar upp ölmage, etc.
- män som är väldigt korta och ser ut som barn.
- män med "tråkiga" intressen (ingen man vet vilka dessa är).
- män som är lågutbildade eller arbetslösa.
- män som är invandrare.

Kvinnorna i rapporten gillar inte heller:

- män som skriver superseriösa presentationer utan humor.
- män som skriver väldigt långa brev i den initiella kontakten.
- män som verkar bo på gymmet, alt. män i sportkläder på sina bilder.
- män som bara skickar en flört utan att skriva ett följdbrev.
- män som bara skriver: "Läget?" - och väntar på respons.
- män som antingen är SD-anhängare eller för mycket vänster.
- män som är självgoda.
- män som drar kvinnorskämt.
- män som har spel som största intresse (I told you so).

En kvinna hade skrivit att hon kräks varje gång hon får mail från gamers.

Vidare gillar inte kvinnor på dejtingsidor:

- män som inte har barn.
- män som säger att de är snälla som en nallebjörn.
- män med alldeles för hög utbildning (gulp).
- män som har presentationstexter som uttrycker ett stort behov av bekräftelse.
- män som inte kan tala något annat språk än svenska.
- män som aldrig rest utanför Sveriges gränser.
- män som har rest till Asien (dessa är potentiella pedofiler eller vill köpa fruar?)
- män som är allergiska mot hunder eller katter.
- män som inte gillar att dansa, alt. inte gillar uteliv.
- män som påvisar att de gillar att festa.
- män som aldrig festar.
- män som är intellektuella eller upplevs som för "smarta".

Med i den här omfattande rapporten fanns det en disslista från en kille jag tyckte var ganska humoristiskt. Han skrev så här vad han inte gillade:

- Kvinnor med papiljotter i håret.
- Emo-tjejer med sönderpiercade ansikten.
- Jehovas vittnen-tjejer.
- Äldre skånska kvinnor som poserar med cigarr och förkläde.
- Kvinnor med rump-bild som profilbild.
- Kvinnor som klär sig könsneutralt.
- Kvinnor som är raka i kroppen, saknar kurvor.
- Kvinnor som tror att de måste vara politiskt korrekta.
- Feminister.
- Kvinnor som gör "duckface" på varje bild.
- Kvinnor som lever på gymmet och verkar ihopväxta med sina sportkläder.
- Kvinnor som har tågluffat.

Puh!

Vilka listor och krav. Jag tror dessa har vuxit fram i takt med människors erfarenhet, samt det faktum att många hela tiden tror att den bästa partner är den som finns i nästa profil, eller nästa. Genom att slå upp en vägg av krav hoppas man att de flesta rötäggen ska hålla sig på avstånd, men samtidigt - att den efterlängtade partnern ändå på något sätt ska lyckas ta sig förbi den här skölden av förakt och sätta världen i brand med sitt oemotståndliga leende och sin charm.

Jag har letat ett tag nu efter den här personen, men inte hittat rätt ... än. Det sägs ju att kärleken kommer när man slutar leta, men det är svårt att låta bli när jorden snurrar allt fortare.

_ _ _


RAPPORT 4:

Mitt kärleksliv är en öken ... Rapporten inställd (suck).

_ _ _


RAPPORT: 5

Mitt sociala experiment har trots allt fortgått sedan den senaste, dystra och korta rapporten, och det har kommit till min vetskap genom envis empiri, att det finns många ensamma människor där ute. Ensamma på det sätt att de söker stadigvarig partner, men även ensamma på det sätt att de känner sig omkörda av livets generalitet.

Jag befinner mig, liksom många andra där ute i singelsverige; i den klassiska sitsen där 90% av mina vänner har bildat familj och aldrig har tid för spontana träffar längre. Vill jag träffa, säg en Kompis-person, måste jag höra av mig drygt 6 månader innan, och sedan måste jag och personen ha mail, sms - och kontakt via röksignaler om det ens ska bli av. Så snart barn är med i bilden finns det tydligen ingenting som heter fritid längre; och glöm allt det där med att kompisens bättre hälft ställer upp om denne vill spendera en lugn och skön eftermiddag på ett fik utan skrikande ungar i närheten. De (paren som har barn ihop), tycks resonera som fienden på ett slagfält. Ibland hör man deras samtal i bakgrunden när man ringer upp och vill snacka av sig lite.

"Du, nu är det faktiskt din tur att natta ungarna ..."

"Jaha, men det var du som ville ha dem från början!?"

"Jag!? Din son och dotter vill faktiskt träffa dig också någon gång!"

"Men gå på din jävla fika då, ha det så jävla kul!"


Efter att ha råkat lyssna på sådana samtal, eller rättare sagt gräl, många gånger, slutar man ringa. Man vill ju liksom inte att ett tredje världskrig ska börja bara för att man saknar personen och vill snacka skit.

När alla mina kompisar mer och mer började dra sig undran, helt enkelt för att de inte hade tid att umgås, eller för att deras förhållanden och barn krävde deras uppmärksamhet, kändes det smått bittert att sitta där och stirra in i väggen.

Nej ... Jag har förresten aldrig varit den som sitter sysslolös, men jag har alltid varit den som också vill träffa min lilla sockerpulla och bilda familj. Det är ju inte andras fel att jag har varit så seg av mig, eller svårflörtad. Det har bara varit att acceptera läget, och det har jag gjort.

I år är det drygt tolv år år sedan, eller kanske lite mer, sedan min gamla värld började förändras, och medan mina kompisars barn nu har blivit så pass stora att de klarar sig själva, märker jag ibland att kompisarna har förändrats väldigt lite.

Rent personlighetsmässigt existerar det ibland ljusår mellan oss. Detta är inte enbart av godo, för helt plötsligt sitter jag där och har mer än tolv års erfarenhet av massor av saker de bara har drömt om att göra eller få uppleva. Jag å andra sidan, har inga erfarenheter av hur det är att bilda familj. När vi så börjar samtala om allt mellan himmel och jord, skär det sig väldigt ofta och vi kan ha svårt att förstå varandra. I de stunderna inser jag att livets gång bäst funkar, och förstås, om man har liknande erfarenheter.

Med det sagt (skrivet), kände jag för ett litet tag sedan att det var dags att sluta tänka på det förflutna och bara koncentrera sig på nuet. Det är lättare sagt än gjort, men om man bara tittar på de fysiska aspekterna av tillvaron kan vi bara förflytta oss framåt, och om vi vill progrediera och må bra, är det just framåt vi ska styra vår skuta.

Och nu tillbaka till dejtingrapporten ...

Nix. Jag har inte hittat drömtjejen än, kanske beror det på att jag har letat för lite, eller letat för mycket; jag har i varje fall inte fått napp, eller upplevt de känslor som jag tycker borde finnas om man vill gå vidare till ett mer seriöst plan. En sak kan jag konstatera. Det är väldigt lätt att få vänner på nätet, för mig är det i varje fall lätt. Jag skriver raskt och enkelt till vem som helst, och även om det ibland tolkas som intresse från min sida, är det nog mer ett intresse för människans sociala behov, än ett trevande försök att få fysisk kontakt. Det senarenämnda är inte svårt att få till. Om vi ska tala klarspråk. Vill man ligga, kan man lätt hitta personer som är intresserad av sådana sporadiska äventyr i storstadsdjungeln, jag är dock inte en sådan person.

Vad är jag?

Jag är en romantisk dåre, men allra oftast en ganska sund människa som försöker att se framåt istället för bakåt. Ibland öppnar jag dock min egen pandoras ask av minnen och ser allt innehåll rinna ut som en blöt fläck på golvet. Detta är lätt hänt om man som jag samlar foton och memorabilia från tidigare flickvänner i en liten låda.

För ett par kvällar sedan hittade jag en biljett från utställning jag besökte i Venedig för ett par år sedan. När jag såg datumet på biljetten visste jag självfallet vilken person jag hade besökt utställning med. Tanken var att smyga ned den i min låda av minnen och snabbt stänga locket, men någonting inom mig fick mig att tveka ett ögonblick, och det var allt det krävdes för att jag skulle börja bläddra bland foton och minnen.

Från den ena stunden till den andra gick jag från att vara en man på 41 år, till en grabb på 11 år som just fått sin första kyss. Sedan gick det snabbt, och åren och flickorna flög förbi som stjärnor i periferin. Då visste jag inte vad för slags tjej jag letade efter, men det vet jag nu, och ju klarare bild man har av sitt ideal, ju svårare blir det att hitta en sådan person. Det är tuffa läxor som tar många år att lära sig. Så var det i varje fall för mig.

Den trevligaste kvinnan jag har haft kontakt med de senaste månaderna har blivit en nära vän på distans, om man nu kan vara det, och det får mig att inse hur liten världen egentligen är. Vi behöver alla någon, och det kvittar egentligen hur detta förhållande ser ut, bara det är betydelsefullt. Ni andra som också letar, ge inte upp. Det finns någon för alla … (tror jag).

_ _ _


RAPPORT 6:

Då var det dags för en ny rapport från dejtingfronten, och precis som de föregående gångerna är jag lika singel som tidigare, dock ej med någon sorts ledsamhet i ögat, snarare tvärtom. Det har varit väldigt givande att prata / chatta med andra singelmänniskor runt om i landet som jag gjort den senaste tiden. Förutom att ta reda på hur de känner sig i rollen som "ensamstående individ mitt i samhällets virrvarr", har jag varit nyfiken på hur de mår i denna situation.

Som ni alla vet, kan det här med människors kärleksliv vara en känslig sak att prata om. Jag tycker det här grundläggande behovet vi alla har efter kärlek och närhet är något man inte ska skämmas över, snarare ska man ta upp det, diskutera det och dela med sig av sina erfarenheter. Alla har tyvärr inte turen att hitta livspartner på första försöket, vissa hittar aldrig någon; vissa har slutat bry sig och lägger energi på andra saker i livet, vilket inte är dåligt på något sätt. De som däremot vill träffa någon (mig inkluderat), har alltid ögonen öppna, för att inte säga hjärtat, för man vet ju aldrig när gnistor kan uppstå.

De som har levt i partnerskap i många, många år, kan ibland glömma bort hur det känns på "andra sidan", men säg mig det som varar för evigt. Om man inte är där just nu, kommer man förr- eller senare hamna där i den ökända "singelzonen", och då kan det vara nyttigt att veta att man kan överleva krisen och inte är ensam.

Den dröm vi alla singlar delar (båda killar och tjejer) - är att man söker någon som kan göra livet lite roligare; och då menar man självfallet inte en pajas som hoppar och skuttar och beteer sig som en clown. Man menar en person som fyller luckorna i själen genom att bara vara sig själv, och att man i sin tur gör detsamma för den personen. Samhället är fullt av solskenshistorier när det händer, och visst har jag själv varit i den situationen där allting är perfekt, men man får inte glömma bort att allt detta snabbt kan förändras. Människor och känslor är oberäkneliga. Den partner vi älskar ena dagen, kan vi hata imorgon om förutsättningarna för kärleken förändras. Behöver jag ens nämna otrohet eller döende förälskelse som en av anledningarna till denna kontrast till den fina, djupa kärleken?

Ikväll talade jag med en härlig tjej som sa många bra och kloka saker. Efter ett tämligen långt singelliv var hon trött på att vara ensam, men inte längre rädd för ensamheten. Det är först när man är rädd för ensamheten som man enbart ser negativa saker med singellivet, och det är också då man kan göra massor av misstag som att exempelvis springa in i famnen på första och bästa person som verkar OK. Nu är inte allt guld som glimmar, och det vet nog de flesta som har varit i den svängen ett litet tag.

Att hitta en idealpartner kräver mycket jobb och mycket energi, för det är ju en sorts kärlekens lobotomi det handlar om. Förutom att man ska släppa någon nära in på livet, ska man klä av sig både fysiskt och psykiskt, och det är kanske inte något alla är bekvämma med att göra för att lära känna någon till 100%.

Vad är alternativen? En evig sökan och längtan? Troligtvis, men man får försöka fokusera på det som man själv tycker är viktigt i livet och satsa på det.

Jag är inne på 4:e året som singel nu och det känns helt OK. Den tidigare desperationen (du måste hitta någon nu!) - är som bortblåst, och jag tycker jag ser mer hälsosamt på livets alla delar. Jag ser livet som en relativt lång och rak väg där andra vägar då och då dyker upp som alternativ till den raka linjen. Svänger man av till vänster väntar kanske en stor familj med öppen famn, svänger man höger finns det kanske möjligheter att utveckla sig själv mer. De val vi gör formar vårt nu och vår framtid.

Jag vet att jag inte är den ende som har grubblat över det här. Det är nog en fundamental del av hela vårt väsen, och kanske är det bra att längta lite och tänka mycket, för det är ju precis det man inte gör när hjärtat bultar och trånar efter någon.

Senaste gången jag var kär minns jag hur jag och kvinnan jag älskade satt på en brygga och tittade på vattnet när det glimmade. Hon låg i min famn med huvudet mot mitt bröst och jag kunde känna doften av hennes hår. Vi sa ingenting, vi bara njöt av stunden, av solen, av närheten. Om jag inte hade klivit av den raka vägen den gången för länge sedan, hade vi aldrig suttit där. Nu blev det ett minne för livet, ett av många …

_ _ _


RAPPORT: 7

En tjejkompis inspirerade mig att skriva det här inlägget. Hon konstaterade en gång i en diskussion om män och kvinnor att: "... om bara karlar visste hur kvinnor tänkte, skulle det aldrig finnas några singlar."

Jag funderade på detta en stund och skrev sedan följande text:

Hej kvinna,

trevligt att du tittar in på den här sidan och vill lära dig allt och litet till om män. Jag som skriver de här raderna är din handledare och är man, men har har många års träning i skyttegravskriget mellan män och kvinnor. Du kan vara lugn. Detta är inte ett försök från min sida att decimera din intelligens, tvärtom. Jag vill göra ditt liv enklare, och även den mans liv du väljer att ha vid din sida.

Innan vi börjar jämföra ärr tycker jag vi börjar med att fokusera på det du vill veta om just män. Antagligen befinner du dig någonstans mitt i livet och känner att det är dags att träffa någon ny efter ett långt singelliv, alternativt har du precis tagit av dig 20-års kostymen och vill börja leva ett parliv.

Det första du bör veta om män är att de inte är som du. De är den totala motsatsen av hela din kvinnlighet, och ju tidigare du accepterar det, desto mindre kommer din Alvedonräkning bli. Förutom att män är annorlunda är kvinnor, är de aningen trögtänkta, lata, sexistiska och tänker på sex drygt 30 gånger om dagen. Vad du ska med en sådan slusk till det vette gudarna, men nu är det som det är, och de två könen måste ju mötas halvvägs någonstans om det ska leda till något.

Oftast är detta någonstans köket, för det är just där som hela livets känslogalleri spelas ut. Om du är nyförälskad och lycklig, kommer du och din älskade spendera mycket tid där. Ni kommer flörta och kyssas medan ni rullar köttbullarna, och vem vet, kanske knuffarna ni bort spenaten och broccolin från köksbordet och älskar som om det vore världens undergång. En sak som är säker, så snart passionen har stillnat, antingen den kvällen ni kelar, eller tio år senare, kommer de flesta av era gruff utspelas i köket.

Vare sig det handlar om ett lyckat förhållande, eller ett misslyckat, kommer du någon gång stanna upp i din relation och undra vad som hände med mannen du en gång förälskade dig i. Psykoanalytikern Carl Ljung (ja, han var också en man), talade om föreställningar som endera kön har om varandra. Han förstod tidigt i karriären att män ofta förälskar sig i drömbilder av kvinnor som inte existerar, medan kvinnor förälskar sig i rollen som domptör (mammarollen) av män, trots att de säger sig avsky just denna roll.

Nu sitter du säkert och skakar på huvudet och tänker:

"Visst, ännu en man som tror han vet allt om kvinnor."

Försök att låta bli att räcka upp handen om du inte någon gång i något förhållande har försökt att ändra på en mans beteende.

Jag tänkte väl det.

Kvinnor är kroniskt missnöjda av naturen, medan män är kroniskt döva inför allt som har att göra med att de måste förändras. Det handlar inte i grunden om att båda könen är korkade, men de är tämligen oinsatta hur den andra individen funkar på alla plan.

Du vet om detta, kliver in i illusionen med öppna ögon bara för att bli en drake 3 - 4 månader senare när sprickan i kristallen är uppenbar. Det första en tjej gör när hon befinner sig i en krissituation är att ringa andra tjejer och sedan samtal i grupp över hur dumma karlar är som inte anstränger sig för sina kvinnor. Denna kollektiva illusion medför inget annat än en förlängd smärta som kunde upphört där och då om du bara insett att mannen du är i en relation med aldrig kommer uppfylla dina drömmar. Han är bara den han är, och varje försök att förändra honom kommer stöta på patrull.

Varje gång du säger till honom att fälla ned toalocket, varje gång du ber honom plocka upp strumporna, diska, eller säger de hemska orden:

"Jag är faktiskt inte din städerska!"

- spikar du in kistan i ert dömda förhållande. Det finns inget annat att säga om det här läget än att du måste acceptera honom för den han är, inte plåga honom för den han inte är. Man tycker som åskådare på första parkett att detta borde vara enkelt att förstå, men icke.

Andra viktiga saker du måste veta om män, är faktiskt att de snälla killarna är de som är något att ha. Bara för att de inte försöker få dig i säng samma kväll som ni träffas, betyder inte att de är mindre manliga. Ej heller är de mindre manliga om de inte spelar fotboll på helgen, tar ett par bärs med polarna, smygtittar på porrfilm på nätterna eller spelar den tysta, tuffa typen. De är på det sätt som de är för att de respekterar dig och dina känslor. Det är du som väljer att se deras mer mänskliga sidor som svagheter.

Självfallet har de snälla killarna också samma fel och brister som de tuffare killarna, men de snälla kommer i varje fall inte ge dig en örfil eller strula runt.

Nu springer jag dock händelserna i förväg känner jag. Innan du ens kommer till den punkten att du blir tillsammans med någon, måste du förtrollas av en karl, och han måste förtrollas av dig. Oftast innebär detta att man dejtar, eller att man har någon annan slags form av kommunikation. Utbyte av vätskor (kyssar), kommer lite senare.

Du vet säkert vad en dejt är, men låt mig ändå rekapitulera det allra viktigaste med en dejt från båda perspektiven.

Under en dejt vill en kvinna ta reda på om mannen:

1. Är snygg
2. Har tillräcklig mycket med pengar
3. Om han sportar
4. Om han gillar barn
5. Om han gillar katter
6. Om han är blyg
7. Få reda på hans livssituation
8. Få veta om hans framtidsplaner
9. Få veta om han har spöken i garderoben
10. Få veta vilka slags hobbies han har
11. Få reda på om han lider av svartsjuka
12. Få veta vilka ambitioner han har
13. Få veta hans relation till alkohol
14. Se om hans rumpa är vältränad eller slapp
15. Få reda på matvanor
16. Ta reda på om släkten är stor eller liten
17. Ta reda på om han är snål eller givmild
18. Ta reda på om han är nörd eller tuffing
19. Ta reda på om han är erfaren eller oskuld

- allt detta (samt andra saker), sammanfattas av kvinnor som "kemi".

En man går på dejt för att ta reda på följande:

1. Om tjejen är lika söt i verkligheten som hon är på bilden på dejtingsajten ...

Det är allt.

Han tänker för sig själv att det andra får ordna sig, men det gör det oftast inte.

Den totala manliga upplevelsen är således precis tvärtemot alla dina föreställningar om mannen. Om du längtar efter en prins (som många av er skriver), är det nog dags att sluta drömma och ta klivet över till verkligheten.

Slutligen bör det nämnas att många tror att Edward de Vere (som skrev under psuedonymen William Shakespeare), skrev den tidslösa pjäsen om Romeo och Julia för att understryka kärlekens vidunderliga kraft. I själva verket ville han belysa den kvinnliga naturen Vs. den manliga. Den s.k. "känslomässiga utpressningen" många företar sig är allt annat än romantisk. Det är uppenbart att den existerar, och gjorde även så för flera hundra år sedan i de här raderna som Julia kläcker ur sig:

"Oh, Romeo, Romeo, wherefore are thou Romeo? Deny thy father and refuse thy name, or if thou will not, be but sworn my love ..."

Det är inte ett bra sätt att börja ett förhållande.

Känn efter på riktigt vem du är och vem du söker, så kommer ni kanske hitta varandra ...

_ _ _


Med de orden avslutar vi rapporterna (för den här gången). Tack för att du läste ...

2
pointer
Märkligt problem i Dubai
Skrivet 2015-04-22 01:51, av walter_iego

Vad gör man om man är mångmiljardär och liksom inte orkar att köra hem sitt vrålåk? Man låter bilen helt enkelt stå kvar på flygplatsen om man har varit ut och rest. Om man skulle råka glömma bort att den finns där, kan man ju alltid köpa en ny bil, eller varför inte två ...

Bild

I många fall, dumpas även bilar utmed vägar med bilnycklarna i. Man undrar ju varför ägarna lämnar bilar om kostar ett par miljoner så vind för våg.

Bild

Bilar som aldrig hämtas upp, säljs på auktioner, vem som får pengarna förtäljer inte historien.

Bild

Enligt sajten: "Emirates 24/7", hämtas 31% av bilarna aldig upp av sina ägare.

Bild

År 2010, fick polisen lotsa bort över 1200 bilar, året därefter var det blott 1100 bilar som hade övergetts eller glömts bort.

Bild

Att det är damm på bilen, behöver dock inte betyda att den har stått länge. I Dubai har man som bekant ofta sandstormar.

Bild

Bild

Bild

Bild

Bild

3
pointer
Plasticitet och perfekta kroppar
Skrivet 2015-04-21 20:08, av walter_iego

Jo, tjena! Det börjar bli dags för: "Beach 2015", denna årligt återkommande ångestfest för alla som upplever att de är tjocka eller inte har muskler på alla de ställen man bör ha muskler på för att uppfattas som attraktiv av det motsatta, eller samma kön. Vem försöker vi lura, det är ju i grund och botten vad all utseendefixering handlar om; att man ska vara åtråvärd- eller uppskattas av andra för sin fysiska form. På andra plats kommer hälsan, även om denna borde komma på förstaplats.

Våra kroppar har i alla tider signalerat det ena och det andra, och om man skulle döma våra samhällen efter just detta, är det nästan som om evolutionen aldrig hade utrustat oss med sunt förnuft eller kritiskt tänkande; hur skulle man annars förklara den snedvridna synen på kvinnors kroppar, eller mäns märkliga uppfattning om vad manlighet egentligen innebär.

Förr i världen brukade jag skylla denna utseendehets på populärmedia, därefter såg jag att filmens fantastiska världar med sina imponerande hjältar ständig gäckade människan. Det var först när jag blev en passionerad konstälskare och konstutövare som jag såg var allt egentligen hade börjat; i konsten.

Fascinationen för människokroppen hade att göra med att den dels var förbjudet områden av religionerna, och dels att den var outforskat område. Kunskap då, var precis som nu, en fråga om makt. Den som visst allt om kroppen, hade med andra ord ett stort övertag. Michelangelo Buonarroti, det största konstnärliga geni världen skådat (ja, han var duktigare än Leonardo da Vinci), brukade "låna" hem lik av döda fångar och skära upp dem för att verkligen kunna se hur människans muskler rörde sig under huden. När han bemästrade detta, fick hans marmorskulpturer en kuslig realism, något som han sedan förde vidare till måleriet. da Vinci sysslade med liknande metoder, men höll sig till sin s.k. "chiaroscuro" (skuggmålning), mer om detta vid något annat tillfälle.

Bild

Michelangelo, detalj från Sixtinska kapellet, 1500-talet ...

Andra konstnärer hakade på trenden, och mer än hundra år senare, plockade konstnären Peter Paul Rubens upp tråden och suddade bort alla gränser mellan kött och duk. Han ville betraktaren skulle höra skinkor klatcha och förnimma doften av mulliga kroppar i rörelse. En och annan skulle nog kunna skriva på att det är just dessa slags associationer man får med storvuxna individer.

Förr i världen ansåg man att mulliga människor var hälsosamma, eller i varje fall att de levde ett liv i överflöd (mullig var inte detsamma som fet), men idag är det snarare tvärtom. En tjock- eller mullig kropp signalerar att man inte kör tallriksmetoden, och som sådan är man antingen för svag, eller för lat och kommer dö i ensamhet framför sin TV med näsan doppad i Findus pulvermos.

År 2015 hatar vi tjocka kroppar, år 1615 betalade mecenater en förmögenhet för att hänga mulliga kvinnor på sina väggar.

Bild

Peter Paul Rubens, studie av en man från 1600-talet ...

Jag är fruktansvärt trött på ideal, för ideal är just en sorts märklig snittlinje som inte går att applicera med framgång på människans fysik eller hennes inre tillstånd. Ingen är den andra lik, men ändå har känslan, som ett svart gift - blivit injicerat i alla möjliga samhällsnormer; att man ska gå omkring och tycka att man inte duger som man är. Istället för att uppskatta ansiktet man ser i spegeln, har varje reflektion blivit en sorts ställföreträdande mobbare som aldrig resignerar. Jag behöver nog inte gå in på detaljer hur detta påverkar självuppfattningen om man har mobbat sig själv.

Bild

En "snygg" kille från evighetsblaskan "Men's Health" ...

Samhället kommer alltid ha problem med dig. Om du är glad och lycklig, kan det inte tjäna pengar på dig, därför ser det till att hålla dig i ett töcken av misär. Jag tycker det är ganska onödigt och dumt.

Nästa gång någon frågar dig om du är nöjd med din kropp, vänd svaret inåt och tillåt dig för ett ögonblick att vara fullkomligt attraktiv på alla plan. När du märker hur den känslan fortsätter ända ut i fingertopparna, håll fast den och häfta fast den i ditt undermedvetna. En dag ska du se, kommer den känslan förändra ditt liv.

10
pointer
Den mäktigaste jägaren är patetisk
Skrivet 2015-04-19 15:11, av walter_iego

Bild 1055601
Mördad isbjörn på Ellesmere Island, Kanada; den 2:e April 2015.


Anna Norris Vorisek är glad, hon har precis fällt en isbjörn med pil och båge från 27 meters avstånd och känner sig mäktig. Det borde hon göra. Det är inte alla som hade klarat av den bedriften att mörda en isbjörn på så nära håll.

Kanske borde jag vara imponerad av berättelsen som har spridits på internet; men det är jag inte. Jag bryr mig inte om att Vorisek är en märklare som en dag fick för sig att bli en viltjägare. Jag är inte imponerad av hennes "Grand Slam"-utmärkelse ej heller att hon siktar in sig på att klara av en s.k. "Super Slam" som innebär att hon kommer fortsätta mörda djur för att få någon sorts prestigefyllde trofé.

Fy satan vad detta göra mig ledsen (ursäkta språket). När man jagar djur bara för att det ska vara så, känns det som om vi har snurrat tillbaka bandet till grottbjörnens folk. Visserligen kommer inte Vorisek få behålla köttet eller skinnet, men ändå. Det känns fullständigt meningslöst. Varför tillåter man detta?

Många har varit snabba att dunka henne i ryggen för den här bedriften, för visst är det så att isbjörnar då och då har vandrat för långt in på "människors territorium" och rotat i soptunnor, men som någon skrev på Twitter:

"Mörda inte djuren för att samhället inte har skött sig som det ska ..."

- och det håller jag med om.

Nästa offer på Voriseks lista är bl.a. den magnifika grizzlybjörnen, brunbjörnen och den kanadensiska älgen som är väldigt imposant och vacker, men det bryr sig inte den mäktigaste jägaren om.

LÄS MER: Fairbanks bow hunter bags polar bear ...

0
pointer
Mjukvarutips för digitala konstnärer
Skrivet 2015-04-16 18:36, av walter_iego

Jag har jobbat med konst- och grafik i över 25 år. När datorer dök upp i var mans hem, och Photoshop började visa var skåpet skulle stå, anade man knappt hur bra mjukvaran, eller våra datorer för den delen, skulle bli i den stora framtiden.

Photoshop och andra avancerade program för just konstnärer är väldigt dyra, så vida man inte har tillgång dem via sitt jobb eller har laddat ned dem på något mysko sätt. Nu finns det i varje fall ett riktigt bra alternativ som är gratis och bättre än alla andra gratisprogram jag testat genom åren.

Programmet heter "Krita" och finns att ladda ned här:

https://krita.org

Som gammal Photoshop-räv är jag beroende av bra penslar, så det första jag testade var just penselsystemet i Krita. Det är riktigt bra att de redan från början har inkluderat precis allting man behöver för att kunna göra snygga, digitala målningar.

Jag kommer lägga ut en sådan målning här om ett tag.

Have fun!

11
pointer
Gräsklipparmaffian
Skrivet 2015-04-16 00:13, av walter_iego

Min fiende heter LM 38B.

Han består av plast och beryllium, möjligtvis även andra alkaliska jordartsmetaller, men har sannerligen begåvats med en ihärdig induktionsmotor som har en effekt på 1400 W och kan leverera på kommando.

Hur vet jag allt detta?

Kan jag prata med hästar, kan jag förflytta saker med tankens kraft? Ja, självfallet, men vad det gäller LM 38B, är det grannens gräsklippare jag lärt känna, och denne är mitt morgonlugns nemesis.

Jag vet inte hur det är var ni bor, men i mitt grannskap har gräsklipparmaffian satt igång med den sedvanliga vårtortyren. Jag syftar på det konstanta oljud från allsköns motordrivna sattyg i rynkliga händer (manliga och kvinnliga) - som till största del består av snedvridna och gnisslande spolar med snurrande knivar, som med berått sinne decimerar de stackars gräsmattor som varje år bara försöker leva sina liv i fred.

Bild

LM 38B, även kallad "Sauron" ...

Ja, det är jobbigt. Låt mig berätta varför.

Utanför mitt sovrum står en rad stora villor med imponerande gräsmattor. Dessa gräsmattor har utsmyckats med både tomtar och troll, små fontäner, lusthus och redskapskjul i alla andra färgen än idyllrött. Förutom dessa små indikationer att svensson-familjerna har de bra där de sitter, försöker de alltid bräda varandra i den eviga strävan att ha de bästa gröna fingrarna. När det inte byggs och fixas på husen med släggor, plockas det ogräs och klipps buskar med illmarig motorsågar som låter som innanmätet i herr Satans nedre regioner. Det är alltid liv och oväsen, och det pågår året runt, även på vintrarna.

När man är lägenhetsmurvel kan man tyvärr inte göra så mycket för att skydda sig själv. Man kan antingen stänga fönstret, eller springa iväg så fort vinden bär en. Ibland vill man dock ingenstans, och jag behöver kanske inte berätta hur svårt det är att försöka koncentrera sig på en bok eller film när man har pang i bygget knappt 20 meter bort.

Idag (för många timmar sedan), trodde jag att det äntligen skulle bli lite ro på morgonen, men sex minuter över 08.00 var den förste marodören igång med sin gräsklippare. Han höll inte på i femton minuter, inte ens tjugo, eller trettio. Först efter tre timmar tyckte han att det var dags att ta lunch och låta mig få pusta ut.

Självfallet var jag sur, och undrade om de verkligen får dra igång med oljud så tidigt? Jag kastade mig ut på nätet och hittade efter en stund en notis att enligt Naturvårdsverkets riktlinjer ska det vara tyst mellan 22.00 - 07.00 på morgonen på vardagar, detta gällde dock byggbuller, och det stod ingenting om hur det skulle vara på helgerna. Grannen hade således inte börjat för tidigt enligt de reglerna, men det struntar hans hundar i, men det är verkligen en annan historia.

"Men, tar inte bränslet slut i gräsklippare så det blir tyst på dem någon gång?"

Tyvärr inte, de flesta moderna gräsklippare, liksom min nemesis går på ström. Det enda sättet att få tyst på dem är att klippa av sladden ...

Hmm.

Jag fick av en händelse precis en bra idé. Var lade jag nu min ninjadräkt?

2
pointer
Förbluffande mogen insikt om manlig hegemoni
Skrivet 2015-04-13 01:43, av walter_iego

Jag har sett ljuset ...

Det hände när jag gick en promenad på stranden igår och kände mig lite missmodig över singellivets mest tråkiga aspekter (gå och lägga sig själv, matkrig med spegeln m.m.). Folk och par yrade omkring överallt i den del av Sverige som kallas Smygehamn medan deras husdjur (den fyrfotade sorten), skvätte sand och urin nära vattnet och kastade perfida blickar på alla främlingar som vågade uppta deras plätt av världen.

Medan jag gick där i mina egna tankar, såg jag plötsligt en kvinna med spänstig kropp flyga genom vinden. Hennes armar var utsträckta som vingar och hennes utsökta ben hade formen av en båge. Hon flög genom tid och rum - lätt som en fjäder, för att kunna sjunka in i sin älskades armar; det var i varje fall så jag tolkade situationen.

Denne Atlas (hennes älskade) stod bredbent en liten bit bort vid ett stort träd med knutna nävar som vilade mot höfterna. Det enda som fattades var en cape som fladdrade i vinden och jag hade brustit ut i ett galet skratt:

"Clark Kent, du finns på riktigt!?"

Något sådant yttrade jag inte trots att jag är skåning och inte bryr mig om vad andra tycker, jag bara vandrade förbi lojt medan den vackra kvinnan landade säkert och tryggt i sin atlets muskulösa armar. Jag kunde ha svurit på att jag hörde något som lät som två ålahuvuden som parade sig, men förstod sedan att det är så det låter när man kysser någon glupskt som man verkligen tycker om. Jag undvek att vända mig om och titta på dem, som om deras lycka skulle orsaka ett skrapmärke i min själ.

Bild

Medan skuggor smekte den preciösa gräsmattan som höll på att växa så det knakade och därtill ledde fram till en stor vit byggnad en bit längre fram, funderade jag över livets olika predikament. Jag kom underfund med att vi alla föds och omfamnas ögonblickligen av våra mödrar, men ju äldre vi blir, lär oss att ovillkorlig kärlek enbart händer en gång under vår livstid (så vida vi inte får barn och ungen är kramsjuk). Resten av tiden, söker man efter en tvillingsjäl som inte finns och stångar huvudet blodigt mot tomhetens ekande förnuft som alltid sitter med svaret i händerna vad vi än gör:

"Sök inte; finn ..."

Det låter väldigt enkelt när man tänker efter, men sådant filosofisk babbel är något som lyckliga människor alltid spottar ur sig när de är just olyckliga. När de sitter där och saglar i sin egen misär, är hjärtat till största del förmörkat av bitterhet och självömkan. Hur lång tid detta tillstånd varar beror på hur mycket annat man har i livet som man kan sysselsätta sig med.

Jag kom fram till den stora, vita byggnaden och upptäckte att den var låst. Utställningen jag kommit för att besöka var tydligen över, och jag hade kommit för sent. Istället för att hänga läpp och hulka som jag brukar göra, vandrade jag ned mot stranden igen och passerade en stor konstinstallation som tydligen var sprungen ur en förvirrad människas psyke.

Denne kreatör hade tydligen funnit det nödvändigt att göra en pastisch på ett fartygsvrak och försökt intala sig själv att konstverket verkligen hade något att säga. Jag såg bara ett virrvarv av utspridda trädbitar och något som skulle se ut som sönderslitna segel.

"Vi ser alla olika saker", tänkte jag och sparkade till en sten som flög iväg i riktning mot det phtalocyaninblå havet. Självfallet hamnade inte stenen i plurret, den liksom resten av universum hade bestämt sig för att jävlas med mig, så jag bara lät den vara; till hälften nedgrävd under sandens matta yta; en surrealistisk manifestation, plågad till tystnad av sitt eget begärs ofrivilliga celibat.

En bit ut från stranden såg jag två svanar som guppade i de någorlunda milda vågorna. Det var uppenbart att den ena var en hona och den andre hane. Den senarenämnde doppade huvudet i vattnet flera gånger som om den försökte skaka av sig en hård natts festande, medan honan höll huvudet spikrakt och stirrade fram. Det var som om hon just i det ögonblicket funderade över vad hon skulle göra resten av sitt liv, eller i varje fall undrade vad hon skulle med sågspånet som simmade bakom henne.

Jag är ingen expert på vad svanar har i sina små huvudet, och min mest intima stund med just en svan inträffade när mitt skepp hade förlist utanför Cape Verde någon gång i mitten på 1600-talet, men det är en annan historia.

Jag gissade rakt upp och ned där att hon-svanen inte kom fram till något definitivt svar, utan liksom bara bestämde sig för att köra på med han-svanen ett tag till tills något bättre exemplar dök upp. Om hon hade varit ensam i världen, hade det nog varit betydligt tråkigare, och visst kunde de då och då gnida näbb när livet blev för torftigt. Han var ju när allt kom omkring, välutrustad på det området.

Svanarna guppade iväg efter en liten stund, tillsynes uppskrämda av en en svart liten hund som skällde så svagt att jag undrade om hans små kulor hade trasslat in sig i en uppsköjd påse Gott & Blandat. Men nej, det var så han lät; som en luddig skinnflöjt med gnisslande tandproteser från en tid då vår nuvarande Konungs fader ännu kunde daska hovdamerna på skinkorna med stram handflata.

Jag har fått lära mig av allehanda hundägare att man aldrig ska försöka klappa de små liven, så jag skuttade bort från vattnet så snabbt jag kunde för att inte riskera livhanken och tänkte jag skulle köpa en sådan där glass som inte innehöll nedmalda grisrester från Scan. Hunden hickade vidare efter svanarna medan någon skrek:

"Larry, inte dumma sej nu ..." - bakgrunden. Jag antog att det hundens mattpiskare.

Självfallet var kiosken uppe på krönet stängd. Det enda jag kunde förlusta min tunga med var den fräna lukten av måsspillning eller mina handflator. Jag lät drömmen dö och begav mig upp mot min bil som stod i skuggan av sitt ego och glänste. Tydligen hade människorna som tidigare gått nere vid vattnet, åter blivit landkrabbor och gick omkring och log som om de hade bidragit till att öka på växthuseffekten med sina autonoma lunchgaser. Denna slags ackumulerade ängslan som yttrar sig som pregnanta leenden på främlingar kan ibland skrämma mig, men jag bestämde mig för att le tillbaka och fick då självfallet onda ögat. Det var speciellt en dam som tidigare hade lett med alla sina tre tänder, som plötsligt fick för sig att stänga gapet och stirra på någonting bakom mig.

Den här gången vände jag mig om och såg mörka moln på himlen. Regn var på väg.

Även den här äldre kvinnovarelsen kunde flyga. Innan jag hann säga: "Britt, va?", flög hon genom vinden över sin makes rullator. Kroppen var spänd som en båge och det vita håret med rosa testar fladdrade som en hästman som doppats i terpentin.

Jag vet inte hur hon lyckades med bedriften att både starta bilen och slänga in sin skröpliga make i bagageluckan under tio sekunder, men snart var de iväg och lämnade mig i dammet med en säregen känsla i bröstet.

De levde det liv jag ville leva. Jag ville också vara en Atlas, bli attackerad och bortrövad av en amazonkvinna med slappa juver! Det var uppenbart att det var något jag återigen skulle bli tvungen att jobba på, för ingenting dimper ju ned i famnen har man förstått. Manlig hegemoni (manlig dominans), var ju en av de saker i människans historia som placerade oss längst upp i hierarkin över alla levande varelser, och det var där jag borde befinna mig ...

"Carpe snorung!", typ.

Medan regnet sköljde bort mina krokodiltårar, klampade jag bort till min plåtkompis och gav hin en öm blick.

"Det är du och jag mot välden ..."

Sedan körde vi iväg; något klokare, och lite mer bevattnade av verklighetens putrefierade väderlek.

11
pointer
1:a Världskrigets största slag
Skrivet 2015-04-02 20:22, av walter_iego

Inte helt oförtjänt, räknar man det 1:a världskriget som ett av de blodigaste perioderna i mänsklighetens historia. En sällan skådad skåra av ond, bråd död sammanföll med både gamla- och nya nationers politiska intressen i vad som skulle leda till en ofantlig massdöd inom ett väldigt kort tidsförlopp generellt sett.

Än idag hittar man rester av människor i den europeiska myllan, rester som bär spår av våld och förtvivlan, och trots att det är över hundra år sedan dessa konflikter inträffade, är det ett sår som aldrig kommer läka fullt ut. Det borde det nog aldrig göra (?) Det är viktigt att vi minns dessa perioder med stor tillförsikt, för är vi inte riktigt försiktiga kan de inträffa igen, och gjorde så i och med det 2:a världskriget, och kanske händer även nu, fast i mindre skala än förut.

När man idag föreställer sig et 1:a Världskriget, ser man de stora gyttjefälten framför sig, så även de miltals långa skyttegravarna som dolde fienden för varandra. Det fanns även fler sidor av kriget, sidor som inte så bekanta. Exempelvis är det ingen som föreställer sig den ofantliga logistiken det krävdes för att förflytta miljontals män från en plats till en annan, eller hur ologisk människan egentligen var när den tillät miljontals människor dö bara för att man skulle plantera en flagga på en liten jordplätt.

Winston Churchill som såg slagfältet på nära håll som soldat skrev en gång:

"The War was decided in the first twenty days of fighting, and all that happened afterwards consisted in battles which, however formidable and devastating, were but desperate and vain appeals against the decision of Fate."

Ödet ville inte ha fred; ödet ville ha, och fick död.

Här följer lite kortfattad info om de största slagen under 1:a Världskriget ...

Bild

1. Slaget vid Tannenberg = ca. 182.000 döda.

Tyskarna slogs mot ryssarna, och vann överlägset trots att ryssarna hade dubbelt så många soldater. Triumfen blev så stor pga. att tyskarna hade så stora militära erfarenheter. Blott 12.000 döda tyskar talar sitt tydliga språk.

Bild

2. Slaget vid Arras = ca. 278.000 döda.

För att bryta en två år lång stiltje på västfronten, bestämde sig de allierade att försöka bryta genom tyskarnas linjer. Man valde att koncentrera sig kring byn Arras med sina tyska skyttegravar. Fransmännen attackerade från söder, medan kanadensare och britter rörde sig mot centrum. Tyvärr blev inte slaget den stora framgång man hoppats på, och det hände egentligen ingenting som kunde forcera tyskarnas övertag där och då.

Bild

3. Slaget vid Gallipoli = ca. 478.000 döda.

Churchill och resten av Europa var trötta på kriget vid det här laget, och man bestämde sig för att attackera Turkiet för att på så sätt öppna en andra front och hjälpa ryssarnas underläge. Man förväntade sig att turkarna skulle ge upp, rakt upp och ned när den ofantliga militärapparaten rörde på sig, men så blev inte fallet. Turkarna grävde ned sig och slogs för allt vad de hade, vilket innebar att slaget blev ett enormt misslyckande. De allierade förlorade hundratusentals soldater, så även turkarna, men de gav inte upp.

Bild

4. Det första slaget vid Marnes = ca. 483.000 döda.

I början på September, år 1914, såg det ut som om tyskarna var på väg att inta Paris. De allierade hade redan innan slaget förlorat många män, och försökte förbereda sig så gott de kunde. Franska och brittiska styrkor mobiliserade sig därför utanför huvudstaden för att hindra tyskarnas framfart. De allierade lyckades mota bort den tyska attacken trots alla odds, vilket ledde till att man kallade det första slaget "miraklet vid Marnes", och syftade på att det egentligen gånde gått helt åt helvete, bokstavligt talat.

Bild

5. Den serbiska kampanjen = ca. 634.000 döda.

Efter mordet på Franz Ferdinand, invaderade dubbelmonarkin Österrike-Ungern Serbien, vilket ledde till att Ryssland förklarade krig mot dem. Tyskarna blev indragna på direkten och förklarade krig mot Ryssland. Serberna slogs mot den stora övermakten i väldigt lång tid, och det skulle dröja mer än en ett halvår innan deras fiende lyckades forcera deras försvar. Detta skedde först när tyskarna drog med belgarna in i kampanjen och tillsammans med Österrike-Ungern satsade allt på ett kort.

Bild

6. Det tredje slaget vid Ypern (Passchendaele) = ca. 849.000 döda.

I den här kampanjen slogs de allierade mot tyskarna i vad som skulle bli en mycket ojämn kraftansträngning. Man tog över små områden så gott som dagligen, och försökte sedan försvara dem från tyskarna. I det stora hela var det ett fruktansvärt slöseri med människoliv, och det togs slut först när kanadensare intog Passchendaele.

Bild

7. Slaget om Verdun = ca. 976.000 döda.

Detta slag inleddes med att tyskarna försökte inta fästning som fanns vid Verdun-sur-Meuse. Planen var enkel. Man skulle inta staden och döda så många fransmän som möjligt. Över 40 miljoner bomber regnade ned i jorden och sprängde sönder landskapet, men ingen blev överlägsen vinnare, vilket dödssifforna vittnar om.

Se bilder på slagfältet här: http://goo.gl/6rv1V1

Bild

8. Slaget vid Somme = ca. 1.219.000 döda.

I ett fruktlöst försök att övermanna tyska styrkor med en sorts brittisk variant på tidigt blitzkrieg, försökte britterna med en modig offensiv som resulterade i över 60.000 döda på en dag. Snart tänkte man om, och började kämpa mer metodiskt vilket blev en större framgång i och med att man lyckades få tyskarna att retiera mer än 4 mil. Denna förflyttning skulle senare visa sig vara perfekt för de allierade som fick ett strategiskt övertag när man slutligen vann kriget år 1918.

Bild

9. Våroffensiven = ca. 1.539.000 döda.

När tyskarna var blockade av britterna på alla håll och kanter, och ständigt fick nya soldater från USA, kunde man inte göra så mycket mer än att själva inleda en offensiv. Den tyske generalen Erich Ludendorff torde ha lidit av en allvarlig variant av hybris eftersom han helt och hållet trodde att snabb krigsföring skulle hjälpa dem vinna kriget. Det som hände var att de tyska soldaterna faktiskt lyckades forcera britterna, men när de väl var över "på andra sidan", kom förnödenheterna fram alldeles för långsamt och de kunde inte bibehålla sitt övertag.

Bild

10. Hundradagarsoffensiven = ca. 1.855.000 döda.

Eftersom våroffensiven blev ett så stort misslyckande för tyskarna, tyckte den amerikanske generalen John "Blackjack" Pershing att man skulle fortsätta köra över dem med allt vad man hade. Britterna var väl mer- eller mindre överens med amerikanarna, och gick med på att man skulle fortsätta decimera tyskarnas styrkor. De allierade började med en offensiv vid Somme och lyckades, sakta men säkert knuffa tillbaka tyskarna mot det egna hemlandet. Väl på hemmaplan försökte tyskarna försvara sitt rike, men det gick slutligen under och man kapitulerade.

Den 11:e November 1918, skrev man på kapitulationspapperna och kriget var äntligen slut.

KÄLLOR: Bl.a. Wikipedia och Discovery ...

Nästa sida »
Här i FZs bloggar ansvarar medlemmarna själva för vad de skriver. Här gäller inte det utgivaransvar som finns på FZ.se. Läs våra regler.
IEGOCENTRIC
walter_iego
walter_iego
Här upplever du resor i tid och rum, filosofiska utsvägningar genom universum och själen; ta dock inte det jag skriver på för stort allvar, för jag har svart bälte i surrealism och tycker att ironi och humor klär den intellektuelle mannen allra bäst. © 2015 Walter Iego.
Länkar
heart PULS
Puls
Statistik Totalt antal visningar: 1840164
Senaste veckan: 12848
I dag: 244
FZ