IEGOCENTRIC
0
pointer
Trailerdax: Agony
Skrivet i går, 14:40, av walter_iego

Det här spelet från "Madmind Studio" är under utveckling. Jag kan inte påstå att jag har sett något liknande tidigare förutom i mina mardrömmar ...

6
pointer
Grattis bloggen - 6 år!
Skrivet 2016-05-29 00:20, av walter_iego

Jag borde rullas i choklad och sedan doppas i strössel, för jag har helt och hållet glömt bort att bloggen - "IEGOCENTRIC", fyllde 6 år den 4:e Februari.

Jag hade dessförinnan bloggen skapades för massor av år sedan, konto och andra bloggar på FZ i annat namn: "depthless" och "rubber_duck", men lyckades aldrig hitta en röst som övertygade mig själv att skriva vidare. Antingen hade jag för allvarlig ton, eller så skrev saker som inte berörde mig speciellt. Det tog tid att hitta en form och ett skrivläge som passade min speciella typ av humor och intresse.

Jag har antagligen skrivit över 5000 blogginlägg, och majoriteten av dessa - de bästa, ligger fortfarande och gör min bloggsamlingsbok tjockare. Jag ämnar fortfarande att släppa denna, men, har inte riktigt hunnit med. Livet har kommit "i vägen", den stora kärleken och nu alla tankar, farhågor, lyckliga drömmar om det nya livet som kommande förälder (i Oktober föds min son).

Jag känner att jag växt som kreativ individ genom att skriva här på FZ, och jag känner att jag fått mycket uppskattning genom åren. Jag har inte bara skrivit för mig själv, utan även för er.

Det kortaste avståndet mellan två människor är ett leende, sa komikern och musikern Victor Borge, han hade så jäkla rätt, men det är även givmildhet och öppenhet. Det har jag lärt mig här.

Tack alla, jag är evig tacksam ...

/WI

0
pointer
Fem problem med odödlighet
Skrivet 2016-05-28 22:06, av walter_iego

Filsosofen Bernad Williams skrev en gång:

"Immortality, or a state without death, would be meaningless ..."

- vilket bör tolkas som att döden, ger liv mening. Detta är en väldigt märklig tanke, men ack en viktig sådan i en verklighet där odödlighet inte är något vi egentligen behöver tänka på, men ofta gör det eftersom det handlar om det mest fundamentala i vår existens; hur länge vi finns här.

Dessa tankar dyker då och då upp i min spänstiga lekamen. Har jag en dålig dag, är det som om filosofen i mig brottas med en osynlig fiende som har half Nelsons på sitt visitkort; sedan sitter jag fast där ett tag och bollar tankar fram och tillbaka som om hela min fysiska uppenbarelse var beroende av att smiskas lite vett i.

Bild

Innan Half-Life, fanns Half-Nelson ...

Som jag ser det finns det ingen mening med att leva för evigt, men jag skulle vilja prova på det ändå. Tänk att få uppleva hur berg plattas ut, eller hur hav torkar ut för att sedan fyllas med allsköns liv. Tänk att få se stjärnor tändas på den eviga himlen och få följa deras liv från vaggan till graven. Tänk att få uppleva alla tekniska framsteg och en dag vara den vise man som verkligen kan berätta vad som var bättre förr och nu. Tänk att få vara den ende som levde i miljoner, miljarder år och såg nya världar skapas och försvinna ...

Hisnande tankar. Men det finns många problem. Vår lilla människohjärna hade säkert brakat ihop efter ett par hundra år. Så mycket information, så många känslor, så många intryck. Var skulle man lagra allt; för att inte säga; all den kärlek som man mottog och eventuellt förlorade (?)

Det går inte att leva under en sten en längre tid, och när man väl bestämde sig (som odödlig) - för att kliva fram i ramplljuset och avslöja sin hemlighet, hade man interagerat med andra vare sig man ville eller inte, och i sådana fall, återigen bli mottaglig för de saker som rör till det i hjärtat. Det är så vi funkar. Vi vill beröra, och beröras.

Jag kan se det framför mig. En människa som har sett allt, och ändå är nyfiken på mer ...

Problemet med odödlighet är att ingenting egentligen tar slut. I ett sådant tillstånd hade natt och dag avlöst varandra på ett sådant sätt, och så många gånger, att de hade slutat att ha någon mening. Så säkerligen också allt annat vi ser när vi slår upp ögonen på morgonen.

Vad är natt, om inte ett avstånd från ljus?

Vad är dag, om inte ett par timmar utan den eviga solen?

Vad har vi då på papyrusrullen om vi försöker oss på en sorts sammanfattning? Egentligen bara en hop problem:

1. Livet som odödlig tar aldrig slut.

2. Alla man någonsin har brytt sig om försvinner och man blir ensam.

3. Det finns ingen slutstation på den egna existensen.

4. Alla upplevelser urholkar själen och tiden slutar ha betydelse.

5. Världen - hemmet - blir en okänd plats.

Det är intressant hur vi ofta försöker föreställa oss det hemska och det annorlunda. Det är som om vi drivs av rädslor, för dessa aktiverar delar av vårt inre vi annars inte hade haft tillgång till. Varför annars slänger sig människor ut från skyskrapor, varför annars simmar våghalsar med världens farligaste rovdjur, varför går man ned i mörkret om inte för att finna sig själv?

Det gäckande slutet gäckar oss alla. Jag tänker inte uppsöka det i förväg. Jag omfamnar livet, och jag omfamnar alla de människor jag älskar och håller av. Jag kommer aldrig släppa dem; på det sätt är min kärlek evig.

0
pointer
Kosmiska avstånd
Skrivet 2016-05-28 17:09, av walter_iego

Jag har alltid tyckt att en bilresa mellan Malmö och Stockholm är en dryg resa att företa sig. Det tar uppemot 6 - 7 timmar att komma fram (eller mer) exklusive rast, och det finns mest skog att titta på, och en och annan nunna i en gammal VW-Bubbla (det har jag sett ett par gånger). Av denna anledning, mitt resandes indisposition, vet jag att jag hade varit en mycket uttråkad astronaut. Om jag tycker det är tråkigt att färdas 55 mil i en plåtlåda med stålhjul, hade jag nog tyckt det var än mer påfrestande att sitta fastspänd i en raketstol och bege mig ut i universum till någon okänd destination. Även om min raket, eller rymdfarkost - hade färdats med ljusets hastighet, hade det blivit en mycket lång resa.

Den första "anhalten" att passera hade varit vår egen lilla Vintergata som har en diameter på ca. 100.000 ljusår. Ett "ljusår" är den sträcka och tid det tar för ljuset att färdas genom rymden under ett år. Under denna första etapp hade jag nog varit fascinerad av stjärnorna, ljuset och det stora avståndet till allting.

Nästa hållpunkt hade varit Andromedagalaxen, vår närmsta granne som har en diameter på ca. 200.000 ljusår. Här hade jag nog fortsatt att gapa och stirra ut genom fönstret i ett par hundra år.

Bild

Nästa stora jätte (superjätte) att passera, eller åka igenom, hade varit Nebulosan NGC 4486 (även kallad M-87), som har en uppskattad diameter på 800.000 - 1.200.000 ljusår, vid det här laget hade jag varit rejält hungrig och hade behövt en rast och en liten tupplur för att ladda batterierna.

Efter en kort rast på ett par år hade färden fortsatt, och då hade jag oundvikligen hamnat i galaxen IC 1011 som är den största galax vi någonsin funnit med våra instrument. Den har en diameter på 6.000.000 ljusår. När ljuset sipprar ut från stjärnorna i galaxens mitt, tar det ca. 350.000.000 år innan ljuset når fram till jorden. Under den här etappen hade jag nog längtat hem och tyckt att ett avstånd på 55 mil var löjligt kort.

Allting är relativt när man tänker efter …

0
pointer
Jag testar "Dirty Bomb" ...
Skrivet 2016-05-28 16:57, av walter_iego

- och upptäcker att det är en trevlig lite MP-pangare med många trevliga egenskaper. Jag gillar att det är fart och fläkt, jag gillar spellägena; UI:et, grafiken och ljudet, men blir genast ganska matt på att man måste - precis som i de flesta MP-spel, nöta och nöta tills man har någorlunda bra utrustning. Det är först när man har detta, som det roliga börjar.



PS. Går att spela gratis på STEAM just nu.

2
pointer
Jag testar nya "Doom" ...
Skrivet 2016-05-24 13:54, av walter_iego

- och tycker det är en bra variant på ett modernt FPS-spel. Min hårdvara är inte den bästa (GeForce GTX770), men det flyter på hyfsat bra ändå. Id Software ska ha en klapp i ryggen för att de gav spelarna precis vad de ville ha, inget annat.

Vad det gäller MP-delen kan man vara smått kritisk. Den känns förlegad (på ett dåligt sätt), och inte så snabb som man kan tro. Jag hade önskat större banor, fler vapen och lite smidigare UI. Nåväl. Man kan inte få allt på en gång.



(Jag spelade in klippet med Nvidias 'Shadowplay') ...

0
pointer
Universum på 4 minuter
Skrivet 2016-05-24 12:16, av walter_iego

Allt förklaras, nästan allt i varje fall ...

0
pointer
Alla svar är behäftade med osäkerhet (?)
Skrivet 2016-05-24 11:25, av walter_iego

Det finns en inneboende och växande konflikt mellan vetenskap och religion som länge har stört mänsklighetens utveckling om ni frågar mig. De verkar vara varandras motsatser; antiteser som existerar på samma plats - i människans moraliska och psuedoanalytiska sinne, samt i hennes föreställningar om vad livet egentligen handlar om.

Vissa tror- och hoppas på en konvergens, att vetenskap ska sammanföras med religion (eller tvärtom) eftersom båda inriktningar och dess svar är behäftade med osäkerhet. Jag tror inte detta funkar, eller vore bra.

Vi kan för exempel bevisa att en atom existerar, men vi kan inte riktigt bevisa, eller förklara varför den existerar. Vi har hypoteser, och vi har troliga scenarion, men vi vet inte. Vetenskapen är här oftast väldigt tydlig med att erkänna sina brister, medan religonen / religioner bara slätar över alla frågetecken med att säga:

"Det ska vara så ..."

- sedan är problemet löst (?)

Konflikten här handlar både om upptäckt och skapelse. Fakta kan bevisas genom vetenskaplig forskning, men normer (som ofta dikteras av religioner via beslutsliknande processer), skapas av mänskligt tänkande; eller ofta, i bristen av logisk implementation. Man kan vara mycket kritisk kring det här, men samtidigt måste man erkänna att det var just sådana processer som såg till att våra civilisationer kunde blomstra, och via långa vägar, påverka hur vi lever idag.

Det som driver vetenskapen framåt är vägen mot bevismodellen, medan religionen / religioner utgår från att den heliga skrift / skrifter är ofelaktiga, och kan således inte förändras eller förädlas. Vi vet att varje mänsklig uppfinning har mycket att vinna på att uppgraderas, men uråldriga skrifter och tankesätt får inte göra detta eftersom man tror det grundläggande ska urholkas.

Jag tror, eller inser att auktoritetstroendet på vissa dogmer är farliga var man än befinner sig på skalan mellan ateist och troende, och tycker man själv bör hitta en livsuppfattning och en modell av jordelivet som man kan tro fullt och fast på. Jag själv utgår från humanismen och behandlar alla som jag själv vill bli behandlad. Jag behöver inga andra rättesnören. Mina regler / budord är enkla; sprid glädje, nyfikenhet och kunskap. Älska livet och vårda det ömt ...

De svar jag har sökt efter, har med andra ord, alltid funnits inom mig själv. Jag tycker verkligen om den tanken.

5
pointer
Beta vulgaris
Skrivet 2016-05-23 13:41, av walter_iego

I Amaranthaceae-familjen finns det en utböling vi är vana att kalla för sockerbeta. Jag kallar den för Sauron, för den följer mig genom vardagen och pockar på min uppmärksamhet. Inte sockerbetan i sig själv, men slaggprodukten som idag håller på och gör oss allt tjockare. Någon har sagt, det svåraste i livet är att sluta med ett beroende, och det ligger något fundamentalt deppigt i det, för det är ju sant. Det som är dåligt för oss, är ofta det som vi är beroende av.

Jag skulle kunna skriva ned en lång lista med onyttigheter jag gärna skulle vilja vara sambo med, men jag har insett att det är så mycket bättre att välja livet framför den här osunda förtäringen av allehanda halvfabrikat. Med det sagt kan jag stolt avslöja att jag har gått ned 9 kilo de senaste sex månaderna, och jag mår verkligen toppen.

Jag har varit uppe och snurrat i närheten av 120 kilos klassen många gånger, men nu är jag alltså nere på 107 kg. Detta är förvisso ingen liten vikt, men bättre än den förstnämnda. Målet är att hamna under 100 kg-strecket, och jag ser inte att det skulle vara någon omöjlighet.

Du undrar säkert hur det står till med midjemåttet och blodtrycket? Jojo, byxorna ramlar av mig hela tiden och blodtrycket är precis som det ska vara. Vad jag egentligen gjorde för att gå ned i vikt var att lägga mig i rätt tid, motionera lite mer och äta "rätt". Det där med maten är självfallet ett kapitel i sig själv, men eliminerar man bara all snabbmat från kosten är man inne på rätt spår. Ut med snasket också, men lite då och då är inte farligt.

Annat som jag har märkt är bra för vikten och hälsan, är att sova ordentligt och ha bra rutiner. Att sitta uppe hela nätterna genom och spela spel eller se på film är inte bra för kroppen. Den stänger ned på något sätt och blir sedan en del av ditt problem eftersom den är bekväm av sig. Rör man på sig mindre, behöver man mindre energi, men den slags näring man stoppar i sig, är ju nästan alltid av den dåliga sorten.

När jag tänker tillbaka på forna dagar minns jag sena nätter och okynnesätande. Jag minns drivor av chokladpapper och giffelskalkar. Jag ryser och är glad jag hoppade av tåget.

Handen på magen, hur mår du? Är du nöjd med dig själv och din vikt?

0
pointer
Håller VALVe på med ett RPG?
Skrivet 2016-05-23 11:33, av walter_iego

Hmm ...

Gordon Freeman drar upp täcket över huvudet ännu en gång och går och lägger sig. Jag själv käkar vaniljglass med banan och undrar, ännu en gång, vad som hände med Half-Life 3 ...



Fakk, vad jag hatar rykten.

Nästa sida »
IEGOCENTRIC
walter_iego
walter_iego
Här upplever du resor i tid och rum, filosofiska utsvägningar genom universum och själen; ta dock inte det jag skriver på för stort allvar, för jag har svart bälte i surrealism och tycker att ironi och humor klär den intellektuelle mannen allra bäst. © 2016 Walter Iego.
Länkar
heart PULS
Puls
Statistik Totalt antal visningar: 2225390
Senaste veckan: 5048
I dag: 174
FZ