IEGOCENTRIC
4
pointer
Trailerdax: The Visit
Skrivet i dag, 03:19, av walter_iego

Regissören M. Night Shyamalan (Det sjätte sinnet, The Last Airbender) är tillbaka igen med en kuslig film vid namn "The Visit" - det är i varje fall det som han vill att vi ska tro det handlar om. Han är nu en av de många filmskapare som vill testa det här med shaky-cam för att göra upplevelsen så intim som möjligt. Det funkar till viss del, men risken är att majoriteten får huvudvärk och mår illa om det blir ett jäkla kastande fram och tillbaka.

Nåväl, här är trailern:



Bild

4
pointer
Meh of Duty: Black Ops III
Skrivet i går, 21:14, av walter_iego

Sorry, jag lovade tidigare att inte skriva något inlägg om spel, men nu är nya CoD:BOIII - avtäckt och här är den första trailern:



Det är svårt att hålla tårarna tillbaka lite då jag inte känner igen CoD längre. Jag ser bara ett hopkok av Crysis, Deus Ex, Age of Ultron (lyssna vad speakerrösten säger). Black Ops III verkar ta den vändningen som ingen alls ser framemot.

Varför lyssnar inte TreyArch på sina spelare?

Spelkanelen "Drift0r" på YouTube har mer info om det hela. Lyssna om ni orkar. Jag ska gå och raka mig och sedan koka makaroner ...

1
pointer
Det kulturella fördärvet
Skrivet i går, 20:23, av walter_iego

En eftermiddag förra veckan åkte jag och min mor fram och tillbaka mellan två städer för att shoppa lite. Av någon anledning tände vi radion en stund och hamnade på P3 Dokumentär och råkade höra när man talade om hedersmordet på Pela Atroshi som mördades av sin far / släktingar när hon var blott 19 år gammal, den 24:e Juni år 1999.

Vi lyssnade på hela historien om Pelas öde i radion så som hennes syster mindes den, och det var sannerligen länge sedan jag blev så upprörd. Hur man ens kan få för sig att mörda sitt eget kött och blod bara för att hon- eller han inte gör som man som förälder dikterar, låter som en ond, mörk saga, men i det här fallet var det tyvärr ingen saga.

Pelas släktingar lockade med sig henne ned till Irak under förevisningen att man skulle leta efter en lämplig man till hennes yngre syster. Väl på plats, passade hennes far på att smyga upp på ovanvåningen och skjuta henne två gånger med en pistol, antagligen påhejad av sina farbröder som hela tiden propsat honom att försvara familjens heder. Pelas syster hörde skriket från ovanvåningen, skyndade sig upp och upptäckte att hennes syster fortfarande levde. Blodet porlade från hennes kropp, men på något sätt lyckades hon få ned henne till första plan och skrek på sin mor att de var tvugna att kalla på läkare. Då kom en av Pelas släktingar in med samma pistol som hennes far hade använt och riktade den mot hennes huvud. Pelas syster försökte mota bort honom, men det gick inte, han var större och mycket mer aggressiv. När han tryckte av pistolen, for kulan in i Pelas hjärna och släckte hennes liv för alltid. Han lämnade sedan platsen som om inget hade hänt. "Hedern" var nu upprättad om man kunde fortsätta sina liv lika stolta och glada som förut. Kvar på golvet, i ett hus i Irak, satt Pelas syster med en död kropp i sin famn.

Efter många om och men, lyckades man (Pelas syster) skicka en polisanmälan via Interpol till Sverige, och en process kunde ta sin början, men nere i Irak tog man det med ro. Det hände dagligen att familjer "lackade ur" och försökte tämja sina vilda döttrar. Pelas hemska brott hade varit att hon insåg att det liv som de ville tvinga på henne, var samma sak som ett fängelse. Hon kunde inte acceptera det, och behövde inte göra det. Så snart hon var 18 år, visste hon att man i Sverige var myndig och kunde göra som man ville med sitt liv, men hennes släktingar tyckte annorlunda.

Det utstuderade mordet kom inte som en blixt från en klar himmel, de planerade det flera månader i förväg, och tog första, bästa chans, vilken tyvärr lyckades. Hemma i Sverige fick media nys om händelsen och smällde upp det på löpsedlarna, detta skedde någon gång i början på 2000-talet, då man fortfarande inte förstod vad begreppet "hedersmord", eller "hedersvåld" - egentligen betydde. Det var bra att mordet fick förstasideutrymme, för denna händelse, skulle det visa sig tre år senare, var inget unikum, ni kanske minns Fadime Sahindal som blev skjuten av sin far år 2002?

Trots att Pelas far erkände mordet, eller tog på sig skulden, hävdar Pelas syster att det var en av hennes farbröder som hade avlossat skotten. Ingen vet exakt vad som hände, men två av dessa farbröder som var på plats i Irak fick livstids fängelse här i Sverige. Pelas far är dock en fri man, och lever enligt utsagor ensam i sitt hemland.

FN:s befolkningsfond uppskattar att det sker över 5000 hedersrelaterade mord varje år, varav 7 stycken, sedan år 1986, har hamnat i den kategorin i Sverige. En annan hemsk företeelse som har börjat dyka upp på senare år är s.k. "balkongflickor". Det är utländska flickor som har blivit utkastade från balkonger eller blivit tvingade av sina släktingar att ta sina liv för att de ville styra över sina egna liv.

Jag tror inte vi har sett slutet på det här på långa vägar. För oss som är normala och toleranta, förefaller dessa kulturella normer helt befängda och så grymma att vi saknar ord, men vår avoga inställning till allt som är hemskt får inte äventyra vår omdöme och kritiska öga. Varje gång detta händer, måste det få uppmärksamhet, ty det är faktiskt så att hedersrelaterade brott också förekommer i helsvenska familjer, men det är något man talar mindre om.

Jag hade en kompis i grundskolan som berättade på en klassträff att han under större delen av tonåren hade fått stryk av sin far för att han var homosexuell. Detta var en av anledningarna till varför han alltid skolkade från gymnastiken i skolan. Han ville inte visa upp blåmärkena över kroppen.

När det kulturella arvet förespråkar våld och mord, eller en människa inte kan hantera saker som går emot dennes vilja, handlar det inte om heder, utan om ren och skär ondska som kan trigga defekta människor att göra de mest hemska ting.

Jag vet inte om samhället någonsin kan förlåta dessa individer, eller om det ens ska göra det. Vi andra, som hör talas om dessa hemska övergrepp och mord i efterhand, dör också en smula inombords. Ett släckt liv kommer aldrig åter.

4
pointer
Kloka ord från Tage
Skrivet i går, 10:31, av walter_iego

Godmorgon världen. Hur mår du? Jag läser om din huvudvärk (jordbävningar), och hör talas om att du har drabbat av farliga bakterier (människan) som ständigt utarmar dina resurser. Du har tydligen också öppna sår som aldrig läker (krig och explosioner) och jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Människan har alltid gjort vad hon vill och det finns liksom ingen hejd på någonting. Så som det är nu kommer det förbli tills allt mörknar. Varför det är så finns det ingen som kan förklara, men många har försökt ...

Bild

Innan du blir kapitalist,
kommunist, monetarist,
anarkist, marxist, fascist,
terrorist, imperialist,
socialist, syndikalist,
eller rentav folkpartist
måste lilla du förstå
att så snart som du kan gå
bör du stultande gå med
i det världsparti för fred
som går före allting annat.
Alla –ismer där vi stannat
är sekunda, inte störst.
Freden måste komma först.
Gör den inte det, min vän,
kommer inget efter den.


(Tage Danielsson)

Se gärna en dokumentär om Tage, denne mångsidige humanist som både var skådespelare, regissör och författare (Hasse & Tage, Ronja Rövardotter, Karl-Bertil Johnsson) i SVTs öppna arkiv:

LÄNK: Utan tvivel är man inte klok

2
pointer
Hehe ...
Skrivet 2015-04-25 15:13, av walter_iego

Tyckte den här var lite lustig, och som alla vet är skåningar berömda för sin humor och "Rullböhrer*".



Bildextra:

Bild

Rulleböhr ...

2
pointer
HST fyller 25 år!
Skrivet 2015-04-24 20:30, av walter_iego

Den 25:e April år 1990, skickades Hubbleteleskopet (HST= Hubble Space Telescope) - upp i rymden med ett fantastiskt uppdrag av mänskligheten (det togs i tjänst den 20:e Maj år 1990). Så här i efterhand vet vi att det har gjort, och fortfarande gör ett bra jobb. När man får levererat grunddata som leder till bilder som denna:

Bild

- vet man att vi aldig får upphöra utforska universum.



Grattis!

17
pointer
Samlade rapporter från dejtingfronten
Skrivet 2015-04-22 21:08, av walter_iego

Nu börjar det hända lite grejer här på min dejtingfront vilket känns efterlängtat i hjärtat. Ingenting är på något sätt skrivet i stjärnorna, men lite hoppfull är jag nog allt ändå. Ni får hålla tummarna för min framtida lycka.

För att liksom lämna den här karga "fronten" som dejtinglivet innebär med alla sin besvikelser och äntligen vandra vidare (hoppas jag), lägger jag här ut de tidigare rapporterna, fulla med tankar och fungeringar (ofta humoristiska och kaxiga) kring den här sökan efter en partner.

Det hela började faktiskt år 2012, i galaxen "Skåne", inte så långt härifrån ...

_ _ _


RAPPORT: 1

I dagens mailhög hittade jag detta:

PROFILNAMN: Pirrklitta
KVINNA: 41 år
OMRÅDE: Falköping, Västra Götaland (Sverige)
SÖKER: En man från 35 till 45 år

MEDDELANDE JAG FICK:

Jag é en på sju miljarder... ;) Kurvig, nyfiken livsnjutare som undrar om du finns någonstans där ute? Söker en gurkknaprande, huslig programledarwannab som inte har gigantiskt hotellkomplex!!!

é de du!?

MITT SVAR:

Kära "Pirrklitta",

du skrämmer mig. Jag har nyss bytt lås på alla dörrar och bett brevbäraren lukta på alla paket som bär mitt namn. Det är inte så att jag är rädd för kattlik eller hästhuvuden, men man vet aldrig i förväg hur man hanterar ett kärt husdjurs frånfälle.

Trevligt att du är en på sju miljarder; om ni vore fler skulle jag förmodligen boka charterresa till Mars. Jag har hört att man kan golfa där, det finns ju många naturliga hål och stora ytor. Haha ... *gulp*...

Jag gillar gurka, faktiskt. Om jag säger så här, jag har inget emot andra grönsaker heller, så du behöver inte få för dig vissa saker, som typ att jag är någon sorts grönsaksrasist. Jag skrek en gång på en tomat, men vi blev snart kompisar igen. Vi gick för tusan på bio tillsammans och såg den där skräckfilmen "The Sound of Music".

Någon programledare vill jag inte bli, men jag skulle säkert kunna ändra mig om prislappen stämde överens med uppoffringen att synas överallt, men jag antar att det inte var det svar du var ute efter.

Hotell är väl kul att bo på ibland, men bara om det ingår god frukost och kanske kvällsfika, annars kan jag sova var som helst; i en spann med fisklever eller Gud förbjude (någon av gudarna), i en hästens säng utan lakan. Man är ju lite vild av sig.

I vilket fall som helst.

Tack för ditt mail och för bilderna på dig när du sitter i kylskåpet. De gjorde stort intryck på mitt psyke.

Kram ... tillbaka ...

Vilket intressant alias du har förresten (?)

_ _ _


RAPPORT 2:

Läste den här profiltexten för någon dag sedan. "Alfa-honan" skrev:

"För det första - så tycker jag långa mail-utbyten är en total waste of time, 3-4 mail, gillar du vad du ser och läser ? Ask me out!

OBS! läs nedan innan du mailar!!!!

Jag är ENDAST intresserad av män i ålder 26-46 vänligen respektera detta - det finns ingen mening med att "lura" ut mig på en date och sen berätta att du är 42. Det spelar ingen roll hur FIT och SNYGG eller "UNG I SJÄLEN" du är. Respektive hur MOGEN du är för din ringa ålder...

Jag spenderar 90% av dagen på klackar, för att jag gillar det. Därför måste du även vara minst 182 cm lång för att jag ska gilla dig ;) Fortfarande kvar?

Ok, men om du är trevlig, ROLIG och gärna bredaxlad - så skriv en rad eller två så får vi se vad som kan bli av detta! Ja joooo, något om mig ...

Livsnjutare som gillar promenader, dans och vin med extra stort intresse i design och arkitektur. Snitsig attityd och en hel del självdistans. Ibland sägs det att jag är snäll och söt också - fast man ska nog inte tro på allt folk säger."


Jag skrev ett meddelande till henne:

"Hej Alfa-hona...

Jag blev lite konfunderad av din presentationstext. Det står inget om hur bred mannen ska vara som du vill träffa; ej heller om det är bra eller dåligt om han kan joddla och gillar att trycka på knappar framför en tv; därutöver undrar jag om du har skrivit ett litet fel i din text? Om du träffar en man som berättar att han är 42 år, då har han bevisligen uppfyllt dina kriterier; eller du skrev kanske det för att jävlas lite med karlslokarna här på sajten?

I vilket fall som helst, vill jag endast ha svar från seriösa kvinnor som är lika glada på framsidan som på baksidan, som är kortare än mig och gillar att gå i IKEA-tofflor. Vi har något gemensamt. Jag är också livsnjutare. Jag njuter ofta och länge av exempelvis gräddsås och köttbullar, eller varför inte lite importerat risvin från Bialystok (det ligger i Polen för övrigt).

Jag är jävligt rolig må du tro, om jag hade berättat ett skämt hade du slutat skratta nästa Torsdag (Det var ett skämt. Se där, jag är helt spontan och crazy). Jag är 1.90 lång, väger 110 kg och är lika skallig som den dagen jag föddes. Med andra ord, om vi klickar, kommer du aldrig behöva speglar igen.

Jag skickar aldrig kramar till främmande kvinnor, men för din mor gör jag ett undantag.
Kram!

Och du vet väl vad Yoda sa: "These pants are too long ..."

Det tål att tänkas på, till nästa gång vill jag gärna att du lägger ut ett foto på dig med röda IKEA-tofflor ..."


Svaret jag fick:

"Hej på dig,

Gillar det jag ser och fastnade speciellt i din presentation på axelmassage, utflykter i badkaret och skrattade när jag läste om att du aldrig behöver ha en 'bad hair day' ...måste va underbart och billigt också - inga hårvårdsprodukter eller frisörbesök!

Va é risvin; det smakar nog inget gott, eller?

IKEA tofflor... Nä du, det kan du glömma..."


_ _ _


RAPPORT 3:

Hej mina vänner, kom närmre, jag har en hemlighet att berätta. Nej, tyvärr. Jag har inte hittat drömkvinnan än även om jag har haft något som liknade en drömkvinna på tråden ett par gånger. Dessa kärlekens illusioner sprack ganska snabbt är jag rädd, men det är OK. Det är en del av livet att inte hitta det man söker vid första försöket, eller andra, tredje eller fjärde. Det är bara att tuffa på och komma ihåg att det finns många okyssta prinsessor där ute.

Det finns många positiva saker med att dejta ofta. För det första duschar man många fler gånger per år om man ska träffa potentiella fruar och flickvänner. Förr i världen brukade jag bara duscha på julaftnar, men nu blir det även magskrubb ett par gånger i veckan, och på helgen, och ett par gånger under dagen. När jag tänker efter borde jag för länge sedan ha blivit sponsrad av Hugo Boss, så mycket som jag har skvätt deras parfymer på min akrobatiska lekamen.

Några andra positiva aspekter med att dejta mycket är bl.a. att man får bättre självförtroende genom att bara "kasta sig ut i det okända" och möta en främling på lika villkor. Att sitta mittemot en vacker kvinna som får knäna att skaka kan vara väl så skrämmande, men efterhand förstår man att man letar efter samma saker. Jag har alltid tyckt att det är oerhört fascinerande att få ta del av andra människors livshistorier, därför har jag inget emot att dela med mig av vad jag sysslat med under mina år här på jorden. Man får dock tänka på att man inte ska avslöja för mycket eller kanske dra upp pikanta händelser från barndomen. Historier som:

"När jag och en polare var runt 13 år, smygtittade vi på damer som klev ur duschen på Friskis och Svettis ..."

- kan man förpassa till glömskans gyllene fält.

Bra ställen att dejta på är fik som ligger lite utanför centrum. Att sitta och skrika över ljudet på hög musik på exempelvis Espresso House, är inget jag rekommenderar.

"JO, JAG SA ATT JAG TYCKER DU HAR ETT FINT LEENDE ... VA!? NEJ, JAG SA INTE 'BETEENDE'; LEENDE; ALLTSÅ ATT LE, SÅ HÄR, HAHA!"

En sak man aldrig ska nämna om man är på dejt är att man gillar spel, det har jag upptäckt. Vid ett sådant avslöjande förvandlas man från "hunk" till "nörd", så vida tjejen som sitter mittemot inte är en gamer som en själv. Någon sådan kvinna har jag aldrig lyckats få tag på, så mitt skräckexempel gäller kvinnor som inte ser spel som den konstform det verkligen är.

Jag tror det vilar en sorts mild curry-dejt förbannelse över mig. Jag verkar mest få ihop det med kvasi-intellektuella kvinnor som tror att mäns högsta önskan är att bli dompterade. Kanske är det så om man har en fetisch för svart läder och högklackade skor, men rent generellt tror jag de flesta vill bli älskade för vad de är; inte förvandlade till något de inte är.

Nåväl ... Vad jag ville berätta i den här rapporten, är att jag igår fick tag på ett hemligt dokument från en agent jag har utplacerad någonstans i Europa. Vi kan kalla personen för: "Bernhard Edelgard Kurtzenlaufengaard" för enkelhetens skull.

Bernhard Edelgard Kurtzenlaufengaard hade tydligen surfat in på något nätforum häromdagen och läst en tråd med stort intresse som handlade om vilka slags profiler på internetdejtsajter som kvinnor avskyr.

När jag läste rapporten från min hemligt utsände agent, blev jag helt grädde och lingon och tänkte att dessa hemligheter var något jag måste dela med mig till andra killar. Tänk att få läsa kvinnors mest innersta tankar om vad de tycker är bra eller dåligt; för visst är det så att man aldrig får ett rakt svar; inte jag i varje fall.

Rapporten jag fick i min maibox var ganska omfattande och stor, så jag har redigerat ned den och gjort den lättöverskådlig. Följande lista är således en sammanfattning av vad tio olika kvinnor inte tycker om att läsa på killars profiler. Om killarna har skrivit något i sina profiler som finns med på listan nedan, sållas dessa bort; blockeras eller ignoreras helt och hållet.

Vem har sagt att det ska vara lätt att ta kontakt?

Kvinnor gillar inte:

- män som är kortare än 176 cm.
- män med högt hårfäste / tunt hår eller de som är skalliga.
- män utan bild eller presentation
- män som ser nästintill modellsnygga ut.
- män som tvunget vill ha en tjej som är "fit".
- män som bara vill ligga / eller verkar ha "legat" mycket.
- män som verkade vara "femfemmor", dvs. perfekta.
- män som uttrycker sig dåligt i skrift / inte kan skriva ordentligt.
- män som ville ses för fort.
- män som tydligt proklamerar att de gillar sina bilar.
- män som är för gamla (över 30 år).
- män som skriver likadana utstuderade mail till alla tjejer.
- män som inte förstår, eller kan tolka kvinnans humor / ironi.

Det var inte allt, här kommer fler saker som kvinnor dissar:

- män som poserar i bar överkropp.
- män som har alias som: "Viking", "Mr.awesome" eller andra machonamn.
- män som skriver: "Hej snygging!."
- män som i första mailet bara skriver: "Träffas?."
- män som anspelar på sex.
- män med barn.
- män som befattar sig med sär-skriv-ningar.
- män som är fula på sina bilder, dvs. visar upp ölmage, etc.
- män som är väldigt korta och ser ut som barn.
- män med "tråkiga" intressen (ingen man vet vilka dessa är).
- män som är lågutbildade eller arbetslösa.
- män som är invandrare.

Kvinnorna i rapporten gillar inte heller:

- män som skriver superseriösa presentationer utan humor.
- män som skriver väldigt långa brev i den initiella kontakten.
- män som verkar bo på gymmet, alt. män i sportkläder på sina bilder.
- män som bara skickar en flört utan att skriva ett följdbrev.
- män som bara skriver: "Läget?" - och väntar på respons.
- män som antingen är SD-anhängare eller för mycket vänster.
- män som är självgoda.
- män som drar kvinnorskämt.
- män som har spel som största intresse (I told you so).

En kvinna hade skrivit att hon kräks varje gång hon får mail från gamers.

Vidare gillar inte kvinnor på dejtingsidor:

- män som inte har barn.
- män som säger att de är snälla som en nallebjörn.
- män med alldeles för hög utbildning (gulp).
- män som har presentationstexter som uttrycker ett stort behov av bekräftelse.
- män som inte kan tala något annat språk än svenska.
- män som aldrig rest utanför Sveriges gränser.
- män som har rest till Asien (dessa är potentiella pedofiler eller vill köpa fruar?)
- män som är allergiska mot hunder eller katter.
- män som inte gillar att dansa, alt. inte gillar uteliv.
- män som påvisar att de gillar att festa.
- män som aldrig festar.
- män som är intellektuella eller upplevs som för "smarta".

Med i den här omfattande rapporten fanns det en disslista från en kille jag tyckte var ganska humoristiskt. Han skrev så här vad han inte gillade:

- Kvinnor med papiljotter i håret.
- Emo-tjejer med sönderpiercade ansikten.
- Jehovas vittnen-tjejer.
- Äldre skånska kvinnor som poserar med cigarr och förkläde.
- Kvinnor med rump-bild som profilbild.
- Kvinnor som klär sig könsneutralt.
- Kvinnor som är raka i kroppen, saknar kurvor.
- Kvinnor som tror att de måste vara politiskt korrekta.
- Feminister.
- Kvinnor som gör "duckface" på varje bild.
- Kvinnor som lever på gymmet och verkar ihopväxta med sina sportkläder.
- Kvinnor som har tågluffat.

Puh!

Vilka listor och krav. Jag tror dessa har vuxit fram i takt med människors erfarenhet, samt det faktum att många hela tiden tror att den bästa partner är den som finns i nästa profil, eller nästa. Genom att slå upp en vägg av krav hoppas man att de flesta rötäggen ska hålla sig på avstånd, men samtidigt - att den efterlängtade partnern ändå på något sätt ska lyckas ta sig förbi den här skölden av förakt och sätta världen i brand med sitt oemotståndliga leende och sin charm.

Jag har letat ett tag nu efter den här personen, men inte hittat rätt ... än. Det sägs ju att kärleken kommer när man slutar leta, men det är svårt att låta bli när jorden snurrar allt fortare.

_ _ _


RAPPORT 4:

Mitt kärleksliv är en öken ... Rapporten inställd (suck).

_ _ _


RAPPORT: 5

Mitt sociala experiment har trots allt fortgått sedan den senaste, dystra och korta rapporten, och det har kommit till min vetskap genom envis empiri, att det finns många ensamma människor där ute. Ensamma på det sätt att de söker stadigvarig partner, men även ensamma på det sätt att de känner sig omkörda av livets generalitet.

Jag befinner mig, liksom många andra där ute i singelsverige; i den klassiska sitsen där 90% av mina vänner har bildat familj och aldrig har tid för spontana träffar längre. Vill jag träffa, säg en Kompis-person, måste jag höra av mig drygt 6 månader innan, och sedan måste jag och personen ha mail, sms - och kontakt via röksignaler om det ens ska bli av. Så snart barn är med i bilden finns det tydligen ingenting som heter fritid längre; och glöm allt det där med att kompisens bättre hälft ställer upp om denne vill spendera en lugn och skön eftermiddag på ett fik utan skrikande ungar i närheten. De (paren som har barn ihop), tycks resonera som fienden på ett slagfält. Ibland hör man deras samtal i bakgrunden när man ringer upp och vill snacka av sig lite.

"Du, nu är det faktiskt din tur att natta ungarna ..."

"Jaha, men det var du som ville ha dem från början!?"

"Jag!? Din son och dotter vill faktiskt träffa dig också någon gång!"

"Men gå på din jävla fika då, ha det så jävla kul!"


Efter att ha råkat lyssna på sådana samtal, eller rättare sagt gräl, många gånger, slutar man ringa. Man vill ju liksom inte att ett tredje världskrig ska börja bara för att man saknar personen och vill snacka skit.

När alla mina kompisar mer och mer började dra sig undran, helt enkelt för att de inte hade tid att umgås, eller för att deras förhållanden och barn krävde deras uppmärksamhet, kändes det smått bittert att sitta där och stirra in i väggen.

Nej ... Jag har förresten aldrig varit den som sitter sysslolös, men jag har alltid varit den som också vill träffa min lilla sockerpulla och bilda familj. Det är ju inte andras fel att jag har varit så seg av mig, eller svårflörtad. Det har bara varit att acceptera läget, och det har jag gjort.

I år är det drygt tolv år år sedan, eller kanske lite mer, sedan min gamla värld började förändras, och medan mina kompisars barn nu har blivit så pass stora att de klarar sig själva, märker jag ibland att kompisarna har förändrats väldigt lite.

Rent personlighetsmässigt existerar det ibland ljusår mellan oss. Detta är inte enbart av godo, för helt plötsligt sitter jag där och har mer än tolv års erfarenhet av massor av saker de bara har drömt om att göra eller få uppleva. Jag å andra sidan, har inga erfarenheter av hur det är att bilda familj. När vi så börjar samtala om allt mellan himmel och jord, skär det sig väldigt ofta och vi kan ha svårt att förstå varandra. I de stunderna inser jag att livets gång bäst funkar, och förstås, om man har liknande erfarenheter.

Med det sagt (skrivet), kände jag för ett litet tag sedan att det var dags att sluta tänka på det förflutna och bara koncentrera sig på nuet. Det är lättare sagt än gjort, men om man bara tittar på de fysiska aspekterna av tillvaron kan vi bara förflytta oss framåt, och om vi vill progrediera och må bra, är det just framåt vi ska styra vår skuta.

Och nu tillbaka till dejtingrapporten ...

Nix. Jag har inte hittat drömtjejen än, kanske beror det på att jag har letat för lite, eller letat för mycket; jag har i varje fall inte fått napp, eller upplevt de känslor som jag tycker borde finnas om man vill gå vidare till ett mer seriöst plan. En sak kan jag konstatera. Det är väldigt lätt att få vänner på nätet, för mig är det i varje fall lätt. Jag skriver raskt och enkelt till vem som helst, och även om det ibland tolkas som intresse från min sida, är det nog mer ett intresse för människans sociala behov, än ett trevande försök att få fysisk kontakt. Det senarenämnda är inte svårt att få till. Om vi ska tala klarspråk. Vill man ligga, kan man lätt hitta personer som är intresserad av sådana sporadiska äventyr i storstadsdjungeln, jag är dock inte en sådan person.

Vad är jag?

Jag är en romantisk dåre, men allra oftast en ganska sund människa som försöker att se framåt istället för bakåt. Ibland öppnar jag dock min egen pandoras ask av minnen och ser allt innehåll rinna ut som en blöt fläck på golvet. Detta är lätt hänt om man som jag samlar foton och memorabilia från tidigare flickvänner i en liten låda.

För ett par kvällar sedan hittade jag en biljett från utställning jag besökte i Venedig för ett par år sedan. När jag såg datumet på biljetten visste jag självfallet vilken person jag hade besökt utställning med. Tanken var att smyga ned den i min låda av minnen och snabbt stänga locket, men någonting inom mig fick mig att tveka ett ögonblick, och det var allt det krävdes för att jag skulle börja bläddra bland foton och minnen.

Från den ena stunden till den andra gick jag från att vara en man på 41 år, till en grabb på 11 år som just fått sin första kyss. Sedan gick det snabbt, och åren och flickorna flög förbi som stjärnor i periferin. Då visste jag inte vad för slags tjej jag letade efter, men det vet jag nu, och ju klarare bild man har av sitt ideal, ju svårare blir det att hitta en sådan person. Det är tuffa läxor som tar många år att lära sig. Så var det i varje fall för mig.

Den trevligaste kvinnan jag har haft kontakt med de senaste månaderna har blivit en nära vän på distans, om man nu kan vara det, och det får mig att inse hur liten världen egentligen är. Vi behöver alla någon, och det kvittar egentligen hur detta förhållande ser ut, bara det är betydelsefullt. Ni andra som också letar, ge inte upp. Det finns någon för alla … (tror jag).

_ _ _


RAPPORT 6:

Då var det dags för en ny rapport från dejtingfronten, och precis som de föregående gångerna är jag lika singel som tidigare, dock ej med någon sorts ledsamhet i ögat, snarare tvärtom. Det har varit väldigt givande att prata / chatta med andra singelmänniskor runt om i landet som jag gjort den senaste tiden. Förutom att ta reda på hur de känner sig i rollen som "ensamstående individ mitt i samhällets virrvarr", har jag varit nyfiken på hur de mår i denna situation.

Som ni alla vet, kan det här med människors kärleksliv vara en känslig sak att prata om. Jag tycker det här grundläggande behovet vi alla har efter kärlek och närhet är något man inte ska skämmas över, snarare ska man ta upp det, diskutera det och dela med sig av sina erfarenheter. Alla har tyvärr inte turen att hitta livspartner på första försöket, vissa hittar aldrig någon; vissa har slutat bry sig och lägger energi på andra saker i livet, vilket inte är dåligt på något sätt. De som däremot vill träffa någon (mig inkluderat), har alltid ögonen öppna, för att inte säga hjärtat, för man vet ju aldrig när gnistor kan uppstå.

De som har levt i partnerskap i många, många år, kan ibland glömma bort hur det känns på "andra sidan", men säg mig det som varar för evigt. Om man inte är där just nu, kommer man förr- eller senare hamna där i den ökända "singelzonen", och då kan det vara nyttigt att veta att man kan överleva krisen och inte är ensam.

Den dröm vi alla singlar delar (båda killar och tjejer) - är att man söker någon som kan göra livet lite roligare; och då menar man självfallet inte en pajas som hoppar och skuttar och beteer sig som en clown. Man menar en person som fyller luckorna i själen genom att bara vara sig själv, och att man i sin tur gör detsamma för den personen. Samhället är fullt av solskenshistorier när det händer, och visst har jag själv varit i den situationen där allting är perfekt, men man får inte glömma bort att allt detta snabbt kan förändras. Människor och känslor är oberäkneliga. Den partner vi älskar ena dagen, kan vi hata imorgon om förutsättningarna för kärleken förändras. Behöver jag ens nämna otrohet eller döende förälskelse som en av anledningarna till denna kontrast till den fina, djupa kärleken?

Ikväll talade jag med en härlig tjej som sa många bra och kloka saker. Efter ett tämligen långt singelliv var hon trött på att vara ensam, men inte längre rädd för ensamheten. Det är först när man är rädd för ensamheten som man enbart ser negativa saker med singellivet, och det är också då man kan göra massor av misstag som att exempelvis springa in i famnen på första och bästa person som verkar OK. Nu är inte allt guld som glimmar, och det vet nog de flesta som har varit i den svängen ett litet tag.

Att hitta en idealpartner kräver mycket jobb och mycket energi, för det är ju en sorts kärlekens lobotomi det handlar om. Förutom att man ska släppa någon nära in på livet, ska man klä av sig både fysiskt och psykiskt, och det är kanske inte något alla är bekvämma med att göra för att lära känna någon till 100%.

Vad är alternativen? En evig sökan och längtan? Troligtvis, men man får försöka fokusera på det som man själv tycker är viktigt i livet och satsa på det.

Jag är inne på 4:e året som singel nu och det känns helt OK. Den tidigare desperationen (du måste hitta någon nu!) - är som bortblåst, och jag tycker jag ser mer hälsosamt på livets alla delar. Jag ser livet som en relativt lång och rak väg där andra vägar då och då dyker upp som alternativ till den raka linjen. Svänger man av till vänster väntar kanske en stor familj med öppen famn, svänger man höger finns det kanske möjligheter att utveckla sig själv mer. De val vi gör formar vårt nu och vår framtid.

Jag vet att jag inte är den ende som har grubblat över det här. Det är nog en fundamental del av hela vårt väsen, och kanske är det bra att längta lite och tänka mycket, för det är ju precis det man inte gör när hjärtat bultar och trånar efter någon.

Senaste gången jag var kär minns jag hur jag och kvinnan jag älskade satt på en brygga och tittade på vattnet när det glimmade. Hon låg i min famn med huvudet mot mitt bröst och jag kunde känna doften av hennes hår. Vi sa ingenting, vi bara njöt av stunden, av solen, av närheten. Om jag inte hade klivit av den raka vägen den gången för länge sedan, hade vi aldrig suttit där. Nu blev det ett minne för livet, ett av många …

_ _ _


RAPPORT: 7

En tjejkompis inspirerade mig att skriva det här inlägget. Hon konstaterade en gång i en diskussion om män och kvinnor att: "... om bara karlar visste hur kvinnor tänkte, skulle det aldrig finnas några singlar."

Jag funderade på detta en stund och skrev sedan följande text:

Hej kvinna,

trevligt att du tittar in på den här sidan och vill lära dig allt och litet till om män. Jag som skriver de här raderna är din handledare och är man, men har har många års träning i skyttegravskriget mellan män och kvinnor. Du kan vara lugn. Detta är inte ett försök från min sida att decimera din intelligens, tvärtom. Jag vill göra ditt liv enklare, och även den mans liv du väljer att ha vid din sida.

Innan vi börjar jämföra ärr tycker jag vi börjar med att fokusera på det du vill veta om just män. Antagligen befinner du dig någonstans mitt i livet och känner att det är dags att träffa någon ny efter ett långt singelliv, alternativt har du precis tagit av dig 20-års kostymen och vill börja leva ett parliv.

Det första du bör veta om män är att de inte är som du. De är den totala motsatsen av hela din kvinnlighet, och ju tidigare du accepterar det, desto mindre kommer din Alvedonräkning bli. Förutom att män är annorlunda är kvinnor, är de aningen trögtänkta, lata, sexistiska och tänker på sex drygt 30 gånger om dagen. Vad du ska med en sådan slusk till det vette gudarna, men nu är det som det är, och de två könen måste ju mötas halvvägs någonstans om det ska leda till något.

Oftast är detta någonstans köket, för det är just där som hela livets känslogalleri spelas ut. Om du är nyförälskad och lycklig, kommer du och din älskade spendera mycket tid där. Ni kommer flörta och kyssas medan ni rullar köttbullarna, och vem vet, kanske knuffarna ni bort spenaten och broccolin från köksbordet och älskar som om det vore världens undergång. En sak som är säker, så snart passionen har stillnat, antingen den kvällen ni kelar, eller tio år senare, kommer de flesta av era gruff utspelas i köket.

Vare sig det handlar om ett lyckat förhållande, eller ett misslyckat, kommer du någon gång stanna upp i din relation och undra vad som hände med mannen du en gång förälskade dig i. Psykoanalytikern Carl Ljung (ja, han var också en man), talade om föreställningar som endera kön har om varandra. Han förstod tidigt i karriären att män ofta förälskar sig i drömbilder av kvinnor som inte existerar, medan kvinnor förälskar sig i rollen som domptör (mammarollen) av män, trots att de säger sig avsky just denna roll.

Nu sitter du säkert och skakar på huvudet och tänker:

"Visst, ännu en man som tror han vet allt om kvinnor."

Försök att låta bli att räcka upp handen om du inte någon gång i något förhållande har försökt att ändra på en mans beteende.

Jag tänkte väl det.

Kvinnor är kroniskt missnöjda av naturen, medan män är kroniskt döva inför allt som har att göra med att de måste förändras. Det handlar inte i grunden om att båda könen är korkade, men de är tämligen oinsatta hur den andra individen funkar på alla plan.

Du vet om detta, kliver in i illusionen med öppna ögon bara för att bli en drake 3 - 4 månader senare när sprickan i kristallen är uppenbar. Det första en tjej gör när hon befinner sig i en krissituation är att ringa andra tjejer och sedan samtal i grupp över hur dumma karlar är som inte anstränger sig för sina kvinnor. Denna kollektiva illusion medför inget annat än en förlängd smärta som kunde upphört där och då om du bara insett att mannen du är i en relation med aldrig kommer uppfylla dina drömmar. Han är bara den han är, och varje försök att förändra honom kommer stöta på patrull.

Varje gång du säger till honom att fälla ned toalocket, varje gång du ber honom plocka upp strumporna, diska, eller säger de hemska orden:

"Jag är faktiskt inte din städerska!"

- spikar du in kistan i ert dömda förhållande. Det finns inget annat att säga om det här läget än att du måste acceptera honom för den han är, inte plåga honom för den han inte är. Man tycker som åskådare på första parkett att detta borde vara enkelt att förstå, men icke.

Andra viktiga saker du måste veta om män, är faktiskt att de snälla killarna är de som är något att ha. Bara för att de inte försöker få dig i säng samma kväll som ni träffas, betyder inte att de är mindre manliga. Ej heller är de mindre manliga om de inte spelar fotboll på helgen, tar ett par bärs med polarna, smygtittar på porrfilm på nätterna eller spelar den tysta, tuffa typen. De är på det sätt som de är för att de respekterar dig och dina känslor. Det är du som väljer att se deras mer mänskliga sidor som svagheter.

Självfallet har de snälla killarna också samma fel och brister som de tuffare killarna, men de snälla kommer i varje fall inte ge dig en örfil eller strula runt.

Nu springer jag dock händelserna i förväg känner jag. Innan du ens kommer till den punkten att du blir tillsammans med någon, måste du förtrollas av en karl, och han måste förtrollas av dig. Oftast innebär detta att man dejtar, eller att man har någon annan slags form av kommunikation. Utbyte av vätskor (kyssar), kommer lite senare.

Du vet säkert vad en dejt är, men låt mig ändå rekapitulera det allra viktigaste med en dejt från båda perspektiven.

Under en dejt vill en kvinna ta reda på om mannen:

1. Är snygg
2. Har tillräcklig mycket med pengar
3. Om han sportar
4. Om han gillar barn
5. Om han gillar katter
6. Om han är blyg
7. Få reda på hans livssituation
8. Få veta om hans framtidsplaner
9. Få veta om han har spöken i garderoben
10. Få veta vilka slags hobbies han har
11. Få reda på om han lider av svartsjuka
12. Få veta vilka ambitioner han har
13. Få veta hans relation till alkohol
14. Se om hans rumpa är vältränad eller slapp
15. Få reda på matvanor
16. Ta reda på om släkten är stor eller liten
17. Ta reda på om han är snål eller givmild
18. Ta reda på om han är nörd eller tuffing
19. Ta reda på om han är erfaren eller oskuld

- allt detta (samt andra saker), sammanfattas av kvinnor som "kemi".

En man går på dejt för att ta reda på följande:

1. Om tjejen är lika söt i verkligheten som hon är på bilden på dejtingsajten ...

Det är allt.

Han tänker för sig själv att det andra får ordna sig, men det gör det oftast inte.

Den totala manliga upplevelsen är således precis tvärtemot alla dina föreställningar om mannen. Om du längtar efter en prins (som många av er skriver), är det nog dags att sluta drömma och ta klivet över till verkligheten.

Slutligen bör det nämnas att många tror att Edward de Vere (som skrev under psuedonymen William Shakespeare), skrev den tidslösa pjäsen om Romeo och Julia för att understryka kärlekens vidunderliga kraft. I själva verket ville han belysa den kvinnliga naturen Vs. den manliga. Den s.k. "känslomässiga utpressningen" många företar sig är allt annat än romantisk. Det är uppenbart att den existerar, och gjorde även så för flera hundra år sedan i de här raderna som Julia kläcker ur sig:

"Oh, Romeo, Romeo, wherefore are thou Romeo? Deny thy father and refuse thy name, or if thou will not, be but sworn my love ..."

Det är inte ett bra sätt att börja ett förhållande.

Känn efter på riktigt vem du är och vem du söker, så kommer ni kanske hitta varandra ...

_ _ _


Med de orden avslutar vi rapporterna (för den här gången). Tack för att du läste ...

2
pointer
Märkligt problem i Dubai
Skrivet 2015-04-22 01:51, av walter_iego

Vad gör man om man är mångmiljardär och liksom inte orkar att köra hem sitt vrålåk? Man låter bilen helt enkelt stå kvar på flygplatsen om man har varit ut och rest. Om man skulle råka glömma bort att den finns där, kan man ju alltid köpa en ny bil, eller varför inte två ...

Bild

I många fall, dumpas även bilar utmed vägar med bilnycklarna i. Man undrar ju varför ägarna lämnar bilar om kostar ett par miljoner så vind för våg.

Bild

Bilar som aldrig hämtas upp, säljs på auktioner, vem som får pengarna förtäljer inte historien.

Bild

Enligt sajten: "Emirates 24/7", hämtas 31% av bilarna aldig upp av sina ägare.

Bild

År 2010, fick polisen lotsa bort över 1200 bilar, året därefter var det blott 1100 bilar som hade övergetts eller glömts bort.

Bild

Att det är damm på bilen, behöver dock inte betyda att den har stått länge. I Dubai har man som bekant ofta sandstormar.

Bild

Bild

Bild

Bild

Bild

10
pointer
Den mäktigaste jägaren är patetisk
Skrivet 2015-04-19 15:11, av walter_iego

Bild 1055601
Mördad isbjörn på Ellesmere Island, Kanada; den 2:e April 2015.


Anna Norris Vorisek är glad, hon har precis fällt en isbjörn med pil och båge från 27 meters avstånd och känner sig mäktig. Det borde hon göra. Det är inte alla som hade klarat av den bedriften att mörda en isbjörn på så nära håll.

Kanske borde jag vara imponerad av berättelsen som har spridits på internet; men det är jag inte. Jag bryr mig inte om att Vorisek är en märklare som en dag fick för sig att bli en viltjägare. Jag är inte imponerad av hennes "Grand Slam"-utmärkelse ej heller att hon siktar in sig på att klara av en s.k. "Super Slam" som innebär att hon kommer fortsätta mörda djur för att få någon sorts prestigefyllde trofé.

Fy satan vad detta göra mig ledsen (ursäkta språket). När man jagar djur bara för att det ska vara så, känns det som om vi har snurrat tillbaka bandet till grottbjörnens folk. Visserligen kommer inte Vorisek få behålla köttet eller skinnet, men ändå. Det känns fullständigt meningslöst. Varför tillåter man detta?

Många har varit snabba att dunka henne i ryggen för den här bedriften, för visst är det så att isbjörnar då och då har vandrat för långt in på "människors territorium" och rotat i soptunnor, men som någon skrev på Twitter:

"Mörda inte djuren för att samhället inte har skött sig som det ska ..."

- och det håller jag med om.

Nästa offer på Voriseks lista är bl.a. den magnifika grizzlybjörnen, brunbjörnen och den kanadensiska älgen som är väldigt imposant och vacker, men det bryr sig inte den mäktigaste jägaren om.

LÄS MER: Fairbanks bow hunter bags polar bear ...

0
pointer
Mjukvarutips för digitala konstnärer
Skrivet 2015-04-16 18:36, av walter_iego

Jag har jobbat med konst- och grafik i över 25 år. När datorer dök upp i var mans hem, och Photoshop började visa var skåpet skulle stå, anade man knappt hur bra mjukvaran, eller våra datorer för den delen, skulle bli i den stora framtiden.

Photoshop och andra avancerade program för just konstnärer är väldigt dyra, så vida man inte har tillgång dem via sitt jobb eller har laddat ned dem på något mysko sätt. Nu finns det i varje fall ett riktigt bra alternativ som är gratis och bättre än alla andra gratisprogram jag testat genom åren.

Programmet heter "Krita" och finns att ladda ned här:

https://krita.org

Som gammal Photoshop-räv är jag beroende av bra penslar, så det första jag testade var just penselsystemet i Krita. Det är riktigt bra att de redan från början har inkluderat precis allting man behöver för att kunna göra snygga, digitala målningar.

Jag kommer lägga ut en sådan målning här om ett tag.

Have fun!

Nästa sida »
Här i FZs bloggar ansvarar medlemmarna själva för vad de skriver. Här gäller inte det utgivaransvar som finns på FZ.se. Läs våra regler.
IEGOCENTRIC
walter_iego
walter_iego
Här upplever du resor i tid och rum, filosofiska utsvägningar genom universum och själen; ta dock inte det jag skriver på för stort allvar, för jag har svart bälte i surrealism och tycker att ironi och humor klär den intellektuelle mannen allra bäst. © 2015 Walter Iego.
Länkar
heart PULS
Puls
Statistik Totalt antal visningar: 1843182
Senaste veckan: 14034
I dag: 1345
FZ