IEGOCENTRIC
13
pointer
Mode för muslimer
Skrivet i går, 15:33, av walter_iego

Jag undrar vad man ska tycka om den här kollektionen. Är det mode, är det förtryck, är det en kvinnas fria val som vi ser uttryckas i de här bilderna som gäller för marknaden i Saudiarabien? Jag har svårt att bilda en åsikt. Det har nog att göra med att kläderna känns så främmande för mig. Jag har aldrig vistats i miljöer där de förekommer.

Rent spontant är kläddesplaggen onekligen väldigt snygga. De har inte sytts ihop på en rast. De är smakfulla på det sätt att de har en utmärkt balans mellan färg och form, men de är hemska på det sätt att hela kvinnans uppenbarelse döljs bakom plaggen. Vi får varken se hår, armar eller ben; vi får däremot se ögon, läppar och leende, men så är det inte alltid.

Om man döljer en kvinnas kroppsdelar med motiveringen att de anspelar på sexualiteten, är det inte i själva verket just det man gör, dvs. sexualiserar hela kvinnans kropp? Om nu kvinnan är så åtråvärd i sitt naturliga tillstånd, varför lär sig inte män se kvinnan på ett annat sätt, istället för att skuldbelägga henne för något hon inte kan göra något åt?

Man har ju som bekant inte så mycket val att bestämma innan man föds.

Bild

Bild

Bild

Bild

Bild

Bild

Bild

Bilderna kommer från "Miss Abaya".
www.missabaya.com

0
pointer
Ljusterapi av ett annat slag
Skrivet i går, 11:14, av walter_iego

Varje förmiddag vaknar jag med ett leende på läpparna eftersom fötterna kittlas av solsken. Trots att hösten är på väg vägrar solen maka på sig, och det gläder mig. Om ett par månader kommer mörkret fylla alla vrår, och de långa dagarna kommer kännas som evighetslånga.

Det sägs att man inför hösten ska fylla på sitt D-vitaminförråd för att överleva, och det ligger mycket i det. Avsaknaden av dagsljus förändrar vårt lynne till det sämre; och det finns nog inget värre än att vakna trött och sedan fortsätta vara trött hela dagen. När inget kaffe hjälper (ingen julmust), och ingen sol syns på himlen får man leta efter andra energikällor.

De här senaste veckorna har jag jobbat som en utombordare i grumligt vatten. Det blir lätt så när man frilansar och får fritt disponera över sin tid som man vill. Bara arbetet blir gjort kan man sitta uppe hela nätterna och sova dagarna genom, vilket undertecknad har mycket erfarenhet av.

Jag har inget emot fasta tider, men när man ska vara kreativ under klockans direktiv, då kan det vara bra att jobba just när humöret är på topp. För egen del inträffar detta allra oftast på kvällarna. Om man väntar till dessa, de magiska timmarna, då kan hjärnan få fritt spelrum och slippa bry sig om de vardagliga problemen; ni vet, de som man alltid tänker på om man har ett tråkigt dagjobb.

Dagjobb i all ära, men det ligger något perverst i fjättra människan till ett kontor under dagens mest ljusa timmar. Sitter man fast i ett kontorskomplex och kan skåda ned på myrstacken, vill man ju själv också vara den som rör sig från en punkt till en annan. Känslan av fart, rättare sagt framåtgående, är vital för vår lycka. Det finns nog ingen som mår bra om den är draperad av stagnation eller känner att den aldrig kommer vidare med någonting i sitt liv. Om man skulle råka befinna sig i en sådan fas i sitt liv, behöver man spränga sina bojor. Ibland kan man dock inte göra det själv. Man behöver hjälp.

Det jag tänkte skriva lite om var ljusterapi, den kan man få på olika sätt. Under de senaste veckorna har vi inte haft så mycket solljus att skryta om, och det har känts inombords på det där obeskrivliga sätt som enbart en sorts saknad kan skapa i själen. Att sitta och stirra in i en glödlampa ger ju inte D-vitamin, och D-vitamin i pillerform, eller i någon annan mycket nyttigare förpackning, kan inte själv dra upp humöret på den som befinner sig i träsket.

Jag upptäckte nyligen hur fantastiskt det är med riktigt fina vänner, nu menar jag inte bekanta, utan vänner vars omtanke skiner som en sol. Det är en slags ljusterapi av det osynliga slaget, men den känns ändå så där ... helt underbar, som en stund i ljus och värme.

Våra liv består aldrig av en rak linje lycka, den som intalar sig det är mycket bra på att ljuga för sig själv. Upp och ned, hit och dit; känslorna pendlar beroende på omständigheterna, men om vännerna består, då klarar man det mesta.

3
pointer
Handbok i mänskligt lidande
Skrivet i går, 01:57, av walter_iego

Mitt namn är Tin Dumah Jehvel och jag härrör från Sangmuckpapp, men växte upp i de norra delarna av Linbanbinbon där jag och min familj först fick kontakt med "uppenbarelsen" som berättade för oss att vi var det utvalda folket. Till en början trodde vi inte det var sant, men sedan - efter miraklen hade inträffat, förstod vi verkligen att vi var de utvalda, de som skulle tända gryningen och låta ljuset brinna i tusen år.

Tyvärr var vår lycka kortvarig, för vi fick i samma veva som uppvaknandet veta att det fanns "kaos-sponsorer", andra varelser som såg ut precis som vi, men som inte var utvalda av uppenbarelsen att härska med oss. Våra order var klara och tydliga; det såg vi i de heliga luftskrifterna; de icke utvalda fick inte existera på samma plats som oss, så vi satte igång med vårt arbete.

Vi slaktade dem till höger och vänster, vi slaktade dem från morgon till natt, men ändå lyckades vi aldrig utplåna dem helt. Vi bad uppenbarelsen om vägledning, men fick endast tystnad som svar. Det var som om den gäckade oss att själva komma på svaren hur vi skulle gå till väga att förtjäna dess kärlek. Många av oss kände sig vilsna och började tro att det kanske inte fanns en uppenbarelse. Vi kväsde deras farhågor genom att banka in luftskrifterna i deras medvetande och undermedvetande; sedan följde de våra varje steg igen. Precis som det skulle vara.

När detta problem var över, dök det tyvärr upp andra problem, och vissa av oss började ifrågasätta om det vi gjorde verkligen var den enda utvägen. Kunde man inte kuva de andra till vår vilja; kunde man inte "lära" dem att bli som vi?

"Nej!" - lät det entydiga svaret, de skulle dö, inte bara en gång, utan flera gånger om för sina synder. Det stod skrivet så i luftskrifterna, och vem var vi att ifrågasätta det som visste allt?

Barnen bland oss följde alla våra äventyr med stora ögon, och även om blod spilldes i uppenbarelsens namn, fick de veta att det var en god sak. Alla våra handlingar var rättfärdiga, och ju tidigare de visste detta, desto bättre var det för vår sak. Ibland kunde vi se hur barnen tränade på varandra med olika tillhyggen, och det gladde oss. En dag skulle nya krigare ta upp vapen och fortsätta där vi lämnat över ansvaret.

Många hundra år gick; vissa spekulerar och tror det i själva verket var flera tusen år; en dag var plötsligt världen helt förändrad och allting runt omkring oss moderniserat, så även de andra som inte var utvalda av uppenbarelsen.

För att minska antalet döda gick vi med på tillfällig intermission, dock med löftet att vi en dag skulle fortsätta vår kamp för totalt herravälde. De andra skakade bara på sina huvuden. De trodde inte på oss, de trodde inte vi hade kraften att fortsätta. De sa:

"Er handbok i mänskligt lidande kommer aldrig medföra något annat än död ..."

Vi slaktade dem i uppenbarelsens namn och vi förbannade alla som vågade ifrågasätta vår uppgift.

Än till denna dag står vi i skuggorna och tittar ut mot upplysta platser; de icke utvalda fortsätter att strömma till från alla världens kanter. Utan att någon av oss vågar säga det, är vi rädda att vi en dag inte är tillräckligt många kvar. Det är inte så att de icke utvalda förföljer oss som vi förföljer dem; det är bara så att allt hat inom oss förtvinar alla organ. Så snart någon av oss känner att det är svårt att andas, då är slutet nära.

I den allra käraste uppenbarelsens namn ber vi om kraft att aldrig förlora fotfästet; det som kan hända då är att de tar över med sin logik och sin vetenskap. Börjar de en dag förkunna att vi härrör från stjärnorna istället från intigheten, då är allt över.

Måtte förnuftet aldrig segra ...

5
pointer
Universums hjärnbalk
Skrivet 2014-10-19 22:01, av walter_iego

Som amatörastronom, låtsasfysiker och navelkliare, har man förmodligen inte mycket cred. ute i forskarvärlden bland de riktiga superhjärnorna när man kläcker ur sig nya idéer om universum och hur allting hänger ihop; men ibland händer det att man som privatperson får vissa idéer som tävlar med de allra smartaste människorna.

Jag gjorde en koppling mellan två bilder som jag snart ska skriva om, för många år sedan, och har sett på internet att andra också har fått samma associationer som jag, vilket kanske bekräftar att det ligger något fundamentalt bakom vår kollektiva uppfattning.

Vi behöver först titta på den här bilden:

Bild

Det är det s.k. "kosmiska nätet", universum dolt för våra ögon, men synligt när man riktar in sig på bakomvarande strålning och inverterar vissa specifika beståndsdelar. De senaste kosmologiska teorierna medger att materia klumpar ihop sig på det mest besynnerliga vis, där galaxer, inbäddade i s.k. filament (sinnrika trådstrukturer) sträcker sig mellan enorma tomrum och skapar strimmor (trådar), mellan områden i universum. När man zoomar ut kameran, precis som vår tankeverksamhet, förefaller det vi ser vara ett nät.

Om man tar fram sitt mikroskop och studerar den mänskliga hjärnan, djurs hjärnor också för den delen, kan man se att hjärnceller och deras strukturer, påminner väldigt mycket om det kosmiska nätet, vilket sätter igång min fantasi.

Här kan man se hjärnceller i närbild.

Bild

När vi ständig uttrycker oss som att universum är oändligt, att det inte har något slut, kan det i själva verket betyda att det är vi som är alldeles för små för att uppskatta dess helhet. Vi är antagligen celler, eller andra beståndsdelar - i en kosmisk hjärna som fortfarande är under utveckling.

Svarta hål är kanske tumörer av något slag och galaxer är minnen, områden i universums hjärnbalk som sparar hela värdkroppens historia, vilken får mig rask att undra hur vår värdkropp ser ut. Om atomer, kvarkar och materia tillhör de allra minsta beståndsdelarna av universum, hur kommer det sig att vi aldrig har ställt frågan vad de allra största beståndsdelarna utgör?

Jag tror inte stjärnor är de allra största sakerna som finns i universum; jag tror det finns något annat; något så stort och så intrikat att vi inte ens kan framkalla en tanke som beskriver det.

Poeten och tänkaren Johann Wolfgang von Goethe (1749 - 1832) uttryckte en gång det fint när han skrev:

"Livet är för kort för själen ..."

Vid denna tidpunkt i sitt liv var han blott 22 år, så man behöver inte vara en forskare för att blottlägga de allra kritiska detaljerna över vår existens.

Om nu universum är som en stor hjärna. Vad skulle hända om det fick migrän? Jag tror jag vet svaret på den frågan, för det har hänt en gång tidigare.

The Big Bang ...

16
pointer
Den totala manliga upplevelsen
Skrivet 2014-10-18 23:00, av walter_iego

En tjejkompis inspirerade mig att skriva det här inlägget. Hon konstaterade en gång i en diskussion om män och kvinnor att: "... om bara karlar visste hur kvinnor tänkte, skulle det aldrig finnas några singlar."

Jag funderade på detta en stund och skrev sedan följande text ...
_ _ _

Hej kvinna,

trevligt att du tittar in på den här sidan och vill lära dig allt och litet till om män. Jag som skriver de här raderna är din handledare Walter och är man, men har har många års träning i skyttegravskriget mellan män och kvinnor. Du kan vara lugn. Detta är inte ett försök från min sida att decimera din intelligens, tvärtom. Jag vill göra ditt liv enklare, och den man du väljer att ha vid din sida.

Innan vi börjar jämföra ärr tycker jag vi börjar med att fokusera på det du vill veta om just män. Antagligen befinner du dig någonstans mitt i livet och känner att det är dags att träffa någon ny efter ett långt singelliv, alternativt har du precis tagit av dig 20-års kostymen och vill börja leva ett parliv.

Det första du bör veta om män är att de inte är som du. De är den totala motsatsen av hela din kvinnlighet, och ju tidigare du accepterar det, desto mindre kommer din Alvedonräkning bli. Förutom att män är annorlunda är kvinnor, är de aningen trögtänkta, lata, sexistiska och tänker på sex drygt 30 gånger om dagen. Vad du ska med en sådan sluskt till det vette gudarna, men nu är det som det är, och de två könen måste ju mötas halvvägs någonstans om det ska leda till något.

Oftast är detta någonstans köket, för det är just där som hela livets känslogalleri spelas ut. Om du är nyförälskad och lycklig, kommer du och din älskade spendera mycket tid där. Ni kommer flörta och kyssas medan ni rullar köttbullarna, och vem vet, kanske knuffarna ni bort spenaten och broccolin från köksbordet och älskar som om det vore världens undergång. En sak som är säker, så snart passionen har stillnat, antingen den kvällen ni kelar, eller tio år senare, kommer de flesta av era gruff utspelas i köket.

Vare sig det handlar om ett lyckat förhållande, eller ett misslyckat, kommer du någon gång stanna upp i din relation och undra vad som hände med mannen du en gång förälskade dig i. Psykoanalytikern Carl Ljung (ja, han var också en man), talade om föreställningar som endera kön har om varandra. Han förstod tidigt i karriären att män ofta förälskar sig i drömbilder av kvinnor som inte existerar, medan kvinnor förälskar sig i rollen som domptör (mammarollen) av män, trots att de säger sig avsky just denna roll.

Nu sitter du säkert och skakar på huvudet och tänker:

"Visst, ännu en man som tror han vet allt om kvinnor."

Försök att låta bli att räcka upp handen om du inte någon gång i något förhållande har försökt att ändra på en mans beteende.

Jag tänkte väl det. Kvinnor är kroniskt missnöjda av naturen, medan män är kroniskt döva inför allt som har att göra med att de måste förändras. Det handlar inte i grunden om att båda könen är korkade, men de är tämligen oinsatta hur den andra individen funkar på alla plan.

Vi kan ta ett exempel. När du träffar en kille första gången tror du att han sysslar med det här på fritiden:

Bild

I själva verket säger han bara att han gör det. Hans vardag ser snarare ut så här:

Bild

Du vet om detta, kliver in i illusionen med öppna ögon bara för att bli en drake 3.4 månader senare när sprickan i kristallen är uppenbar. Det första en tjej gör när hon befinner sig i en krissituation är att ringa andra tjejer och sedan samtal i grupp över hur dumma karlar är som inte anstränger sig för sina kvinnor. Denna kollektiva illusion medför inget annat än en förlängd smärta som kunde upphört där och då om du bara insett att mannen du är i en relation med aldrig kommer uppfylla dina drömmar. Han är bara den han är, och varje försök att förändra honom kommer stöta på patrull.

Varje gång du säger till honom att fälla ned toalocket, varje gång du ber honom plocka upp strumporna, diska, eller säger de hemska orden:

"Jag är faktiskt inte din städerska!"

- spikar du in kistan i ert dömda förhållande. Det finns inget annat att säga om det här läget än att du måste acceptera honom för den han är, inte plåga honom för den han inte är. Man tycker som åskådare på första parkett att detta borde vara enkelt att förstå, men icke.

Andra viktiga saker du måste veta om män, är faktiskt att de snälla killarna är de som är något att ha. Bara för att de inte försöker få dig i säng samma kväll som ni träffas, betyder inte att de är mindre manliga. Ej heller är de mindre manliga om de inte spelar fotboll på helgen, tar ett par bärs med polarna, smygtittar på porrfilm på näterna eller spelar den tysta, tuffa typen. De är på det sätt som de är för att de respekterar dig och dina känslor. Det är du som väljer att se deras mer mänskliga sidor som svagheter.

Självfallet har de snälla killarna också samma fel och brister som de tuffare killarna, men de snälla kommer i varje fall inte ge dig en örfil eller strula runt.

Nu springer jag dock händelserna i förväg känner jag. Innan du ens kommer till den punkten att du blir tillsammans med någon, måste du förtrollas av en karl, och han måste förtrollas av dig. Oftast innebär detta att man dejtar, eller att man har någon annan slags form av kommunikation. Utbyte av vätskor (kyssar), kommer lite senare.

Du vet säkert vad en dejt är, men låt mig ändå rekapitulera det allra viktigaste med en dejt från båda perspektiven.

Under en dejt vill en kvinna ta reda på om mannen:

1. Är snygg
2. Har tillräcklig mycket med pengar
3. Om han sportar
4. Om han gillar barn
5. Om han gillar katter
6. Om han är blyg
7. Få reda på hans livssituation
8. Få veta om hans framtidsplaner
9. Få veta om han har spöken i garderoben
10. Få veta vilka slags hobbies han har
11. Få reda på om han lider av svartsjuka
12. Få veta vilka ambitioner han har
13. Få veta hans relation till alkohol
14. Se om hans rumpa är vältränad eller slapp
15. Få reda på matvanor
16. Ta reda på om släkten är stor eller liten
17. Ta reda på om han är snål eller givmild
18. Ta reda på om han är nörd eller tuffing
19. Ta reda på om han är erfaren eller oskuld

- allt detta (samt andra saker), sammanfattas av kvinnor som "kemi".

En man går på dejt för att ta reda på följande:

1. Om tjejen är lika söt i verkligheten som hon är på bilden på dejtingsajten ...

Det är allt. Han tänker för sig själv att det andra får ordna sig, men det gör det oftast inte.

Den totala manliga upplevelsen är således precis tvärtemot alla dina föreställningar om mannen. Om du längtar efter en prins (som många av er skriver), är det nog dags att sluta drömma och ta klivet över till verkligheten.

Slutligen bör det nämnas att många tror att Edward de Vere (som skrev under psuedonymen William Shakespeare), skrev den tidslös pjäsen om Romeo och julia för att understryka kärlekens vidunderliga kraft. I själva verket ville han belysa den kvinnliga naturen Vs. den manliga. Den s.k. "känslomässiga utpressningen" många företar sig är allt annat än romantisk. Det är uppenbart att den existerar, och gjorde även så för flera hundra år sedan i de här raderna som Julia kläcker ur sig:

"Oh, Romeo, Romeo, wherefore are thou Romeo? Deny thy father and refuse thy name, or if thou will not, be but sworn my love ..."

Lycka till med dejtandet!

4
pointer
Gamefulness
Skrivet 2014-10-18 16:27, av walter_iego

Platsen är USA någon gång i framtiden. Jag vet inte hur länge jag har vistats här, eller hur många övergivna städer jag har passerat under mina långa, farofyllda resor. Jag vet bara att varje gång jag beträder det dystopiska landskapet, är jag där med alla mina vakna sinnen. Förutom att vyerna är totalt uppslukande, är vindens plågade röst en ständig budbärare av drömmar. Den tycks viska:

"Du måste färdas en bit till, lite längre till, över kullen, för det finns någonting där bortom horisonten du måste se. Det kommer förändra ditt liv ..."

Jag lyssnar till rösten, trotsar fienden och hav av skuggor; jag slåss för mitt liv, för min frihet, min rätt att utforska den digitala världen jag frivilligt beträtt.

När så mörkret lägger sig till ro och alla oljud tystnar för en stund i den där världen som har mina sinnen i ett grepp, har jag möjlighet att blunda och sortera alla mina intryck. Det känns som om jag befinner mig i en mardröm, men varje skräckfylld upplevelse; varje kamp för överlevnad får mig att älska livet där allt mer, och det är en av gåvorna denna upplevelse ger mig. Det skulle mycket väl kunna vara en verklighet, men det är bara ett spel; ett spel som fullständigt har mig i sitt våld, och det gör mig väldigt lycklig ...

Bild

Fallout: New Vegas - Ett djupt spel, om man upplever det som sådant ...

Jag tycker det är dags att vi föreslår en alternativ betygsättning av spel och låter det gamla systemet att recensera dessa produkter med siffror av människors kreativa samverkan, träda undan. Varför? Enkelt förklarat känns det som dagens recensioner inte räcker hela vägen fram. De skuttar ofta från det övertydliga till det uppenbara utan att våga gå in på djupet av upplevelsen. Kanske finns det ingen upplevelse att tala om, kanske är det ett halvhjärtat försök; då bör spelet inte få en låg siffra, utan omnämnas som ett spel utan: "gamefulness".

Gamefulness är ett eget påhittat ord vilket är en nära kusin till det mer kända ordet "mindfulness" som förklaras som:

"... the intentional, accepting and non-judgmental focus of one's attention on the emotions, thoughts and sensations occurring in the present moment."

Låter det inte mer vettigt att bedöma ett spel med hjärtat och själen än att lägga majoriteten av innehållet i en recension till den yttre ramen? Kan du exempelvis säga att:

"Den här musiken tilltalar mig bara 23% ...", eller: "Den där filmen var bara tillfredställande till 46.3% ...". Självfallet kan du säga det, men risken är att ingen riktigt förstår, eller kan dela dina upplever. Om ingen förstår dig riktigt, vad är det för mening att skriva två A-4 sidor text om fragmentariska intryck? Dessa intryck kan du själv få genom att kasta ett öga på spelet i fråga.

Vad är det för skillnad med ett sifferbetyg och säga att ett spel har gamefulness? Jag tror att man kan jobba fram en skillnad som känns mer gedigen än dagens system. Jag har inget perfekt facit hur man ska göra, eller vad man ska skriva, men utgår från mig själv och vad jag själv fastnar för i spel.

Självfallet har det grafiska en betydelse, självfallet har storyn en betydelse, så även mekaniken, ljudet, det tekniska arbetet bakom allt; men det är inte det som intresserar mig i det inledande skedet; dvs. detaljerna, utan helheten. Den övergripande frågan torde således vara: "Har spelet det?" "Det" - i den odefinierade bemärkelsen som berättar att spelet har något utöver det vanliga.

Om jag läser en bok av en viss författare tittar jag inte först efter hur många sidor boken består av, eller försöker avgöra vilken papperstyp bokförlaget har valt att trycka den på; jag bedömer inte heller bokförlagets affärsverksamhet för det har ju inget med författaren att göra. Det är den plattform han- eller hon har valt att ge ut sitt verk på. Jag bryr mig inte heller om hur mycket pengar författaren tjänar, vem han umgås med, vilka bokmässor han besöker, eller vad andra har att säga om hans person eller hans tidiga verk. Jag läser den här författarens verk med ett öppet sinne och bedömer verket för vad det är, inte dess bakgrundshistoria eller tusentals andra saker som inte har med "konstverket" att göra.

Eftersom man sedan urminnes tider har kunnat skilja på verk och kreatör i alla möjliga sammanhang, är det frapperande att spelindustrin funkar på ett helt annat sätt, trots att det i slutändan handlar om ett konstnärligt verk, dvs. ett kreativt samarbete som har genererat en produkt.

När spelbranschen ännu var i sin linda, var produkterna man släppte onekligen ämnade som tidsfördriv, men ju äldre industrin har blivit (mogen), desto mer kräsen har publiken blivit och spelutvecklarna mer angelägna att ge en så heltäckande produkt som möjligt; därav den splittrade uppfattning om upplevelserna av ett spel. Man har med andra ord komplicerat något som inte borde vara så komplicerat. Jag skyller denna utveckling på tekniken och dess mångfacetterande plattformar. Kanske finns det också ett visst slag "nörderi" man måste ta med i beräkningen, men det är farlig mark att beträda om man försöker föra en vettig diskurs.

Vad jag eftersträvar, eller skulle vilja se, var att man skrapade bort allt det överflödiga och koncentrerade sig på det allra viktigaste. Först och främst borde man ta bort alla siffror som man associerar med något som är bra eller dåligt. Trots att det handlar om vitt skilda världar, kan man se hur absurdt det är med just siffror eller procent i andra sammanhang som också handlar om upplevelser. Upplevelser kan aldrig mätas i skalor, men man kan säga om man förstår- eller inte förstår något och på så sätt mötas halvvägs i diskussionen. Det känns som om man genom att förlita sig på siffror decimerar gamers intellekt (förmågan att tänka kritiskt), och det är jag väldigt mycket emot. Denna genväg: "Sätt en siffra på det, så vet folk hur bra det är!" - är orättvis på många sätt, och trivialiserar det hårda arbetet bakom produkten i fråga.

Enligt modern konsensus är det svårt för människor att dela upplevelser om den ena känner 90% för en produkt, och en annan blott känner 10%; men om man skulle mötas i en diskussion istället där man pratade om gamefulness, då skulle man helt plötsligt ha en plattform att börja på. Det är lättare att fråga någon varför den inte tycker om ett spel om den har uttryckt den åsikten, än om personen har satt upp en siffra. Siffran blir ställföreträdande människan, och eftersom diskussioner lätt blir hetsiga på nätet, försvårar den hela kommunikationsprocessen.

Bild

Théophile Gautier visste att män med skägg togs på stort allvar ...

Den franske målaren, journalisten och kritikern Théophile Gautier (1811 - 1872), skrev en gång att moderniteten och den snabba utvecklingen av samhället kommer medföra att vi en dag förenklar allt som vi uppskattar i livet till något banalt. Han hade en poäng. Genom att ständigt påskynda "upplevelseprocessen", eller försöka dissekera mänskliga upplevelser till statistik, förminskar vi deras värde. Det känns fel. Vi kan mycket bättre än så.

8
pointer
Få större penis!
Skrivet 2014-10-17 20:51, av walter_iego

Uppmaningen kommer i ett e-mail, avsändaren en viss: "pharmacy-express15@spdop.ru"- som jag aldrig har hört talas om tidigare, men jag misstänker att de har sett amerikanska porrfilmer från 1970-talet där en viss John Holmes hade en framträdande roll på scenen som den mest virile hingsten. Vad de än grundar sin affärsidé på, funkar den inte på mig. Senaste gången jag tittade efter i kalendern stod det år 2014, och vi har vuxit från sådana tramsigheter. Det borde vi har gjort i varje fall.

Jag och kompisen i byxorna kommer bra överens. Enligt hans tidigare tjejbekanta, som han lekt med roliga lekar med, har han en reslig kroppsbyggnad han inte behöver skämmas för. Man får ju lita på vad lekkamraterna säger, inte sant?

Det finns dock andra manliga varelser där ute i världen som inte är lika nöjda med sina kompisar i brallan som jag, och det är förståeligt med tanke på den värld vi lever i. Samhället är programmerat på ett sådan sätt att hur fin man än är, finns det något ideal man inte lever upp till. Är det inte penisstorleken som är fel, då är det bredden på bröstkorgen, ens längd, för tätt åtsittande ögon, spetsig näsa, skallig panna, hårig rygg; listan tar aldrig slut.

Rakt upp och ned vet samhället (främst nöjesindustrin) - att det inte kan tjäna några pengar på nöjda människor, därför står det längst upp på agendan att vi måste hållas i schack genom att just vara missnöjda. Olyckliga människor spenderar pengar och gör allt de kan för att se bättre ut. De tror (ofta felaktigt), att ett eller annat ingrepp kommer göra livet bättre. Sanningen är oftast den att andra komplex kommer till ytan.

Modeindustrin tjänar miljarder varje år på människors skeva uppfattning om vad som är viktigt i livet, för att inte säga de produkter som ska göra oss mer attraktiva för varandra. Sådana saker ställer till problem för mig, för det mest attraktiva jag vet hos en människa är hennes intellekt. Det gör mig detsamma om människan är smal eller tjock, vacker eller ful; så länge den har sund inställning till sina medmänniskor och livet i övrigt borde vi kunna vara vänner.

Vad det gäller äventyr i sängen och hur man är utrustad som man, finns det nog ingen kvinna som tycker det är mer sexigt med en ekstam till karl, än en självsäker man. Om man tror att manlighet enkom rör sig kring området mellan benen, då har man grava vanföreställningar om vad som är viktigt. Skolåren är just en sådan period i livet (puberteten), där man kan få för sig allt möjligt om kroppen och hur andra är skapta. Som de kroniska pessimister vi alla är, tror vi alltid andra är bättre på alla sätt och vis. Det värsta man kan göra som ungdom, eller vuxen för den delen, är att jämföra sig med andra.

Den som ändå vill få större penis bör inte köpa tabletter, pumpar eller allehanda verktyg som kan tänja mänskliga lemmar, utan jobba på sitt självförtroende. Den man som känner sig otillräcklig bör istället lägga sig i sängen, placera händerna på magen. Blunda och ta ett par djupa andetag och sedan viska ett mantra för sig själv:

"Jag duger som jag är ..."

3
pointer
Den otursförföljde advokaten
Skrivet 2014-10-17 14:02, av walter_iego

"Ska man göra något bra, då ska man göra det bra ..." - detta var något som advokaten Clement Vallandigham (1820 - 1871), hade tagit fasta på under hela sitt liv men denna principfasthet skulle tyvärr leda till hans tidiga död.

Under en rättegång år 1871, när Vallandigham skulle demonstrera för juryn hur lätt man kunde vådaskjuta sig själv genom att dra upp en revolver ur fickan med ena knäet på marken; hände det otänkbara. Ett skott gick av och han föll till marken med ett dödligt skottsår.

Ett par minuter tidigare hade Vallandigham suttit bredvid sin klient som hade blivit anklagad för mord, men hävdat sin oskuld sedan omhändertagandet rörande ett gräl på en bar. Tydligen hade hans klient hamnat i bråk med en viss Tom Myers som efter en stund (när bråket trappades upp) - försökt att dra upp en pistol ur sin ficka, men i sin iver råkat trycka av ett skott rakt in i magtrakten.

Enligt vittnet som befann sig i rättsalen när Vallandigham sköt sig själv, lär han ha sagt:

"My God, I've shot myself!"

- som för att understryka det uppenbara.

Tydligen lyckades någon doktor få ut kulan, men denna bragd kunde tyvärr inte rädda den otursförföljde advokaten. Han dog av en inflammation i magen, men lyckades postumt att rädda sin klient från hängsnaran genom den makabra uppvisningen.

5
pointer
Ett hjärta av post-it-lappar
Skrivet 2014-10-16 20:51, av walter_iego

Flera gånger om dagen kommer jag på mig själv att tänka på dig. Jag minns något ord du skrivit i ett brev och undrar hur din röst låter. Kastar du ut meningar på måfå, eller säger du dem med inlevelse? Det finns som bekant alla slags människor.

Just nu vet jag inte; vet inte ens om jag vill veta.

Illusioner dör plågsamt har jag kommit underfund med; och det är inte så mycket rädslan som tar emot, utan stygnen som kommer efteråt. De sitter kvar länge och skaver, som ett hjärta som kommit på kant med tillvaron.

Bilder säger inte mer än tusen ord, de säger faktiskt bara 999; och det sista ordet utgör egentligen en viktig del av en fråga:

"Hur många gånger ska du älska och förlora?"

Jag tror många gånger.

Många gånger ska man förlora sig själv; kliva in i skuggor, komma ut i ljus, likaså, kliva in i ljus och famla i mörker.

Vi kallar det livet.

Jag kallar det kärlek ...

Ibland fattas den mig.

14
pointer
Grattis politiker ...
Skrivet 2014-10-15 10:26, av walter_iego

- nu höjs era löner igen!

Riksdagsledamöterna får 1200:- extra i plånboken vilket innebär en lön på: 61.000:-

Ministrar och andra höns får en höjning på 3000:- och har nu lön på: 124.000:-

Statsministerns lön (superman i en kostym) höjdes med 4000:- och är nu: 156.000:-

Precis som vanligt när ni basunerar ut de här nya lönerna, passar ni på att berätta att det är en låg höjning i jämförelse med andra politikers löner, som om det skulle kännas bättre. Det finns säkert en handfull människor som tycker ni är värda de här pengarna (klubben för inbördes beundran). Personligen tror jag ni skulle göra ett bättre jobb om lönerna kapades till hälften. Ett politikerjobb ska enbart locka till sig människor som brinner för samhällsfrågor, inte människor som finner de höga lönerna som incitament att sitta i regeringen eller ha andra viktiga poster där politiska frågor behandlas.

Jag gillar inte tanken att statsministern ska bli miljonär med hjälp av skattepengar, och det var just det som hände med den föregående statsministern. Räkna ut vad drygt 140.000:- i månaden blir i åtta år så har ni en ganska imponerande siffra. Jag har redan gjort den matematiken. Reinfeldt fick bra lön i 96 månader, och den fortsätter till viss del än. Jag skulle kunna leva gott på drygt 14 miljoner kronor. Jag hoppas han inte spelar bort pengarna på hästar.

Nu ska jag inte sitta här och vara bitter. Jag såg nyss de säljer billigt kaffe och pepparkakor i närbutiken.

Nästa sida »
Här i FZs bloggar ansvarar medlemmarna själva för vad de skriver. Här gäller inte det utgivaransvar som finns på FZ.se. Läs våra regler.
IEGOCENTRIC
walter_iego
walter_iego
Här upplever du resor i tid och rum, ta dock inte det jag skriver på för stort allvar, för jag har svart bälte i surrealism och tycker att ironi och humor klär den intellektuelle mannen allra bäst. © 2014 Walter Iego.
heart PULS
Puls
Statistik Totalt antal visningar: 1607420
Senaste veckan: 10433
I dag: 985
FZ