IEGOCENTRIC
0
pointer
Dracula Untold - Skisser (1)
Skrivet i dag, 03:57, av walter_iego

Det kommer inte bli så mycket bloggande de närmsta dagarna då jag har fullt upp med att färdigställa min illustration till Universal Pictures "Dracula Untold" - tävling. Hela världen är inbjuden så det kommer bli ganska tufft att tävla mot duktigt folk.

För min egen njutnings skull har jag valt att först teckna upp min bild på vanligt papper, sedan har jag skannat in mitt original, sedan kalkerat av min grundskiss med en digital blyertspenna. Det är det enklaste sättet att förklara tillvägagångsättet.

På med ett rutnät, sedan bygger jag upp illustrationen genom att rita av ett porträtt av skådisen Luke Evans som spelar huvudrollen i filmen. När konturerna är klara, kollar jag alltid av med perspektivlinjerna och fixar till eventuella fel. När detta är klart, som ni kan se på översiktsbilden här, går man in på finliret, vilket tar mellan 10 - 20 timmar beroende hur detaljerat man vill ha bilden.

Tävlingsreglerna lyder att man bara får inspireras av filmen och skådespelarna, inte använda sig av befintligt material, vilket innebär, misstänker jag, att hälften av bidragen ryker direkt. En digital målning är ett originellt verk och kommer därför godkännas. Inget klipp och klistrande här.

Ta en titt på de första nio skisserna nedan. Jag kommer lägga ut en bild sen hur arbetet fortskrider. Det är bara elva dagar kvar tills det ska vara inlämnat, så jag får jobba på.

Bild 995554
Dracula Untold - Mina originalskisser ...

1
pointer
F.E.A.R. - Online
Skrivet i dag, 01:42, av walter_iego

... är ute nu. Finns att ladda ned från STEAM och är F2P:

http://store.steampowered.com/app/223650/

Jag ska kasta ett getöga på det och skriver sen ett par rader om det.

2
pointer
Behöver tips och råd
Skrivet i går, 20:50, av walter_iego

... på att roota en Samsung Galaxy SIII Mini. Är fruktansvärt trött på all bloatware och allt vad det heter, så även Samsungs egna applikationer som förstör hela mobilen totalt.

Mobben har dessa specs:

Modellversion: GTI1890N
Android-version: 4.1.2.


Någon som vet hur man gör det på ett snabbt och säkert sätt?

6
pointer
Briljanta one-liners!
Skrivet 2014-10-21 23:44, av walter_iego

Här kommer ett gäng från komikern Stewart Francis ...

14
pointer
Mode för muslimer
Skrivet 2014-10-20 15:33, av walter_iego

Jag undrar vad man ska tycka om den här kollektionen. Är det mode, är det förtryck, är det en kvinnas fria val som vi ser uttryckas i de här bilderna som gäller för marknaden i Saudiarabien? Jag har svårt att bilda en åsikt. Det har nog att göra med att kläderna känns så främmande för mig. Jag har aldrig vistats i miljöer där de förekommer.

Rent spontant är kläddesplaggen onekligen väldigt snygga. De har inte sytts ihop på en rast. De är smakfulla på det sätt att de har en utmärkt balans mellan färg och form, men de är hemska på det sätt att hela kvinnans uppenbarelse döljs bakom plaggen. Vi får varken se hår, armar eller ben; vi får däremot se ögon, läppar och leende, men så är det inte alltid.

Om man döljer en kvinnas kroppsdelar med motiveringen att de anspelar på sexualiteten, är det inte i själva verket just det man gör, dvs. sexualiserar hela kvinnans kropp? Om nu kvinnan är så åtråvärd i sitt naturliga tillstånd, varför lär sig inte män se kvinnan på ett annat sätt, istället för att skuldbelägga henne för något hon inte kan göra något åt?

Man har ju som bekant inte så mycket val att bestämma innan man föds.

Bild

Bild

Bild

Bild

Bild

Bild

Bild

Bilderna kommer från "Miss Abaya".
www.missabaya.com

0
pointer
Ljusterapi av ett annat slag
Skrivet 2014-10-20 11:14, av walter_iego

Varje förmiddag vaknar jag med ett leende på läpparna eftersom fötterna kittlas av solsken. Trots att hösten är på väg vägrar solen maka på sig, och det gläder mig. Om ett par månader kommer mörkret fylla alla vrår, och de långa dagarna kommer kännas som evighetslånga.

Det sägs att man inför hösten ska fylla på sitt D-vitaminförråd för att överleva, och det ligger mycket i det. Avsaknaden av dagsljus förändrar vårt lynne till det sämre; och det finns nog inget värre än att vakna trött och sedan fortsätta vara trött hela dagen. När inget kaffe hjälper (ingen julmust), och ingen sol syns på himlen får man leta efter andra energikällor.

De här senaste veckorna har jag jobbat som en utombordare i grumligt vatten. Det blir lätt så när man frilansar och får fritt disponera över sin tid som man vill. Bara arbetet blir gjort kan man sitta uppe hela nätterna och sova dagarna genom, vilket undertecknad har mycket erfarenhet av.

Jag har inget emot fasta tider, men när man ska vara kreativ under klockans direktiv, då kan det vara bra att jobba just när humöret är på topp. För egen del inträffar detta allra oftast på kvällarna. Om man väntar till dessa, de magiska timmarna, då kan hjärnan få fritt spelrum och slippa bry sig om de vardagliga problemen; ni vet, de som man alltid tänker på om man har ett tråkigt dagjobb.

Dagjobb i all ära, men det ligger något perverst i fjättra människan till ett kontor under dagens mest ljusa timmar. Sitter man fast i ett kontorskomplex och kan skåda ned på myrstacken, vill man ju själv också vara den som rör sig från en punkt till en annan. Känslan av fart, rättare sagt framåtgående, är vital för vår lycka. Det finns nog ingen som mår bra om den är draperad av stagnation eller känner att den aldrig kommer vidare med någonting i sitt liv. Om man skulle råka befinna sig i en sådan fas i sitt liv, behöver man spränga sina bojor. Ibland kan man dock inte göra det själv. Man behöver hjälp.

Det jag tänkte skriva lite om var ljusterapi, den kan man få på olika sätt. Under de senaste veckorna har vi inte haft så mycket solljus att skryta om, och det har känts inombords på det där obeskrivliga sätt som enbart en sorts saknad kan skapa i själen. Att sitta och stirra in i en glödlampa ger ju inte D-vitamin, och D-vitamin i pillerform, eller i någon annan mycket nyttigare förpackning, kan inte själv dra upp humöret på den som befinner sig i träsket.

Jag upptäckte nyligen hur fantastiskt det är med riktigt fina vänner, nu menar jag inte bekanta, utan vänner vars omtanke skiner som en sol. Det är en slags ljusterapi av det osynliga slaget, men den känns ändå så där ... helt underbar, som en stund i ljus och värme.

Våra liv består aldrig av en rak linje lycka, den som intalar sig det är mycket bra på att ljuga för sig själv. Upp och ned, hit och dit; känslorna pendlar beroende på omständigheterna, men om vännerna består, då klarar man det mesta.

3
pointer
Handbok i mänskligt lidande
Skrivet 2014-10-20 01:57, av walter_iego

Mitt namn är Tin Dumah Jehvel och jag härrör från Sangmuckpapp, men växte upp i de norra delarna av Linbanbinbon där jag och min familj först fick kontakt med "uppenbarelsen" som berättade för oss att vi var det utvalda folket. Till en början trodde vi inte det var sant, men sedan - efter miraklen hade inträffat, förstod vi verkligen att vi var de utvalda, de som skulle tända gryningen och låta ljuset brinna i tusen år.

Tyvärr var vår lycka kortvarig, för vi fick i samma veva som uppvaknandet veta att det fanns "kaos-sponsorer", andra varelser som såg ut precis som vi, men som inte var utvalda av uppenbarelsen att härska med oss. Våra order var klara och tydliga; det såg vi i de heliga luftskrifterna; de icke utvalda fick inte existera på samma plats som oss, så vi satte igång med vårt arbete.

Vi slaktade dem till höger och vänster, vi slaktade dem från morgon till natt, men ändå lyckades vi aldrig utplåna dem helt. Vi bad uppenbarelsen om vägledning, men fick endast tystnad som svar. Det var som om den gäckade oss att själva komma på svaren hur vi skulle gå till väga att förtjäna dess kärlek. Många av oss kände sig vilsna och började tro att det kanske inte fanns en uppenbarelse. Vi kväsde deras farhågor genom att banka in luftskrifterna i deras medvetande och undermedvetande; sedan följde de våra varje steg igen. Precis som det skulle vara.

När detta problem var över, dök det tyvärr upp andra problem, och vissa av oss började ifrågasätta om det vi gjorde verkligen var den enda utvägen. Kunde man inte kuva de andra till vår vilja; kunde man inte "lära" dem att bli som vi?

"Nej!" - lät det entydiga svaret, de skulle dö, inte bara en gång, utan flera gånger om för sina synder. Det stod skrivet så i luftskrifterna, och vem var vi att ifrågasätta det som visste allt?

Barnen bland oss följde alla våra äventyr med stora ögon, och även om blod spilldes i uppenbarelsens namn, fick de veta att det var en god sak. Alla våra handlingar var rättfärdiga, och ju tidigare de visste detta, desto bättre var det för vår sak. Ibland kunde vi se hur barnen tränade på varandra med olika tillhyggen, och det gladde oss. En dag skulle nya krigare ta upp vapen och fortsätta där vi lämnat över ansvaret.

Många hundra år gick; vissa spekulerar och tror det i själva verket var flera tusen år; en dag var plötsligt världen helt förändrad och allting runt omkring oss moderniserat, så även de andra som inte var utvalda av uppenbarelsen.

För att minska antalet döda gick vi med på tillfällig intermission, dock med löftet att vi en dag skulle fortsätta vår kamp för totalt herravälde. De andra skakade bara på sina huvuden. De trodde inte på oss, de trodde inte vi hade kraften att fortsätta. De sa:

"Er handbok i mänskligt lidande kommer aldrig medföra något annat än död ..."

Vi slaktade dem i uppenbarelsens namn och vi förbannade alla som vågade ifrågasätta vår uppgift.

Än till denna dag står vi i skuggorna och tittar ut mot upplysta platser; de icke utvalda fortsätter att strömma till från alla världens kanter. Utan att någon av oss vågar säga det, är vi rädda att vi en dag inte är tillräckligt många kvar. Det är inte så att de icke utvalda förföljer oss som vi förföljer dem; det är bara så att allt hat inom oss förtvinar alla organ. Så snart någon av oss känner att det är svårt att andas, då är slutet nära.

I den allra käraste uppenbarelsens namn ber vi om kraft att aldrig förlora fotfästet; det som kan hända då är att de tar över med sin logik och sin vetenskap. Börjar de en dag förkunna att vi härrör från stjärnorna istället från intigheten, då är allt över.

Måtte förnuftet aldrig segra ...

5
pointer
Universums hjärnbalk
Skrivet 2014-10-19 22:01, av walter_iego

Som amatörastronom, låtsasfysiker och navelkliare, har man förmodligen inte mycket cred. ute i forskarvärlden bland de riktiga superhjärnorna när man kläcker ur sig nya idéer om universum och hur allting hänger ihop; men ibland händer det att man som privatperson får vissa idéer som tävlar med de allra smartaste människorna.

Jag gjorde en koppling mellan två bilder som jag snart ska skriva om, för många år sedan, och har sett på internet att andra också har fått samma associationer som jag, vilket kanske bekräftar att det ligger något fundamentalt bakom vår kollektiva uppfattning.

Vi behöver först titta på den här bilden:

Bild

Det är det s.k. "kosmiska nätet", universum dolt för våra ögon, men synligt när man riktar in sig på bakomvarande strålning och inverterar vissa specifika beståndsdelar. De senaste kosmologiska teorierna medger att materia klumpar ihop sig på det mest besynnerliga vis, där galaxer, inbäddade i s.k. filament (sinnrika trådstrukturer) sträcker sig mellan enorma tomrum och skapar strimmor (trådar), mellan områden i universum. När man zoomar ut kameran, precis som vår tankeverksamhet, förefaller det vi ser vara ett nät.

Om man tar fram sitt mikroskop och studerar den mänskliga hjärnan, djurs hjärnor också för den delen, kan man se att hjärnceller och deras strukturer, påminner väldigt mycket om det kosmiska nätet, vilket sätter igång min fantasi.

Här kan man se hjärnceller i närbild.

Bild

När vi ständig uttrycker oss som att universum är oändligt, att det inte har något slut, kan det i själva verket betyda att det är vi som är alldeles för små för att uppskatta dess helhet. Vi är antagligen celler, eller andra beståndsdelar - i en kosmisk hjärna som fortfarande är under utveckling.

Svarta hål är kanske tumörer av något slag och galaxer är minnen, områden i universums hjärnbalk som sparar hela värdkroppens historia, vilken får mig rask att undra hur vår värdkropp ser ut. Om atomer, kvarkar och materia tillhör de allra minsta beståndsdelarna av universum, hur kommer det sig att vi aldrig har ställt frågan vad de allra största beståndsdelarna utgör?

Jag tror inte stjärnor är de allra största sakerna som finns i universum; jag tror det finns något annat; något så stort och så intrikat att vi inte ens kan framkalla en tanke som beskriver det.

Poeten och tänkaren Johann Wolfgang von Goethe (1749 - 1832) uttryckte en gång det fint när han skrev:

"Livet är för kort för själen ..."

Vid denna tidpunkt i sitt liv var han blott 22 år, så man behöver inte vara en forskare för att blottlägga de allra kritiska detaljerna över vår existens.

Om nu universum är som en stor hjärna. Vad skulle hända om det fick migrän? Jag tror jag vet svaret på den frågan, för det har hänt en gång tidigare.

The Big Bang ...

17
pointer
Den totala manliga upplevelsen
Skrivet 2014-10-18 23:00, av walter_iego

En tjejkompis inspirerade mig att skriva det här inlägget. Hon konstaterade en gång i en diskussion om män och kvinnor att: "... om bara karlar visste hur kvinnor tänkte, skulle det aldrig finnas några singlar."

Jag funderade på detta en stund och skrev sedan följande text ...
_ _ _

Hej kvinna,

trevligt att du tittar in på den här sidan och vill lära dig allt och litet till om män. Jag som skriver de här raderna är din handledare Walter och är man, men har har många års träning i skyttegravskriget mellan män och kvinnor. Du kan vara lugn. Detta är inte ett försök från min sida att decimera din intelligens, tvärtom. Jag vill göra ditt liv enklare, och även den mans liv du väljer att ha vid din sida.

Innan vi börjar jämföra ärr tycker jag vi börjar med att fokusera på det du vill veta om just män. Antagligen befinner du dig någonstans mitt i livet och känner att det är dags att träffa någon ny efter ett långt singelliv, alternativt har du precis tagit av dig 20-års kostymen och vill börja leva ett parliv.

Det första du bör veta om män är att de inte är som du. De är den totala motsatsen av hela din kvinnlighet, och ju tidigare du accepterar det, desto mindre kommer din Alvedonräkning bli. Förutom att män är annorlunda är kvinnor, är de aningen trögtänkta, lata, sexistiska och tänker på sex drygt 30 gånger om dagen. Vad du ska med en sådan slusk till det vette gudarna, men nu är det som det är, och de två könen måste ju mötas halvvägs någonstans om det ska leda till något.

Oftast är detta någonstans köket, för det är just där som hela livets känslogalleri spelas ut. Om du är nyförälskad och lycklig, kommer du och din älskade spendera mycket tid där. Ni kommer flörta och kyssas medan ni rullar köttbullarna, och vem vet, kanske knuffarna ni bort spenaten och broccolin från köksbordet och älskar som om det vore världens undergång. En sak som är säker, så snart passionen har stillnat, antingen den kvällen ni kelar, eller tio år senare, kommer de flesta av era gruff utspelas i köket.

Vare sig det handlar om ett lyckat förhållande, eller ett misslyckat, kommer du någon gång stanna upp i din relation och undra vad som hände med mannen du en gång förälskade dig i. Psykoanalytikern Carl Ljung (ja, han var också en man), talade om föreställningar som endera kön har om varandra. Han förstod tidigt i karriären att män ofta förälskar sig i drömbilder av kvinnor som inte existerar, medan kvinnor förälskar sig i rollen som domptör (mammarollen) av män, trots att de säger sig avsky just denna roll.

Nu sitter du säkert och skakar på huvudet och tänker:

"Visst, ännu en man som tror han vet allt om kvinnor."

Försök att låta bli att räcka upp handen om du inte någon gång i något förhållande har försökt att ändra på en mans beteende.

Jag tänkte väl det. Kvinnor är kroniskt missnöjda av naturen, medan män är kroniskt döva inför allt som har att göra med att de måste förändras. Det handlar inte i grunden om att båda könen är korkade, men de är tämligen oinsatta hur den andra individen funkar på alla plan.

Vi kan ta ett exempel. När du träffar en kille första gången tror du att han sysslar med det här på fritiden:

Bild

I själva verket säger han bara att han gör det. Hans vardag ser snarare ut så här:

Bild

Du vet om detta, kliver in i illusionen med öppna ögon bara för att bli en drake 3.4 månader senare när sprickan i kristallen är uppenbar. Det första en tjej gör när hon befinner sig i en krissituation är att ringa andra tjejer och sedan samtal i grupp över hur dumma karlar är som inte anstränger sig för sina kvinnor. Denna kollektiva illusion medför inget annat än en förlängd smärta som kunde upphört där och då om du bara insett att mannen du är i en relation med aldrig kommer uppfylla dina drömmar. Han är bara den han är, och varje försök att förändra honom kommer stöta på patrull.

Varje gång du säger till honom att fälla ned toalocket, varje gång du ber honom plocka upp strumporna, diska, eller säger de hemska orden:

"Jag är faktiskt inte din städerska!"

- spikar du in kistan i ert dömda förhållande. Det finns inget annat att säga om det här läget än att du måste acceptera honom för den han är, inte plåga honom för den han inte är. Man tycker som åskådare på första parkett att detta borde vara enkelt att förstå, men icke.

Andra viktiga saker du måste veta om män, är faktiskt att de snälla killarna är de som är något att ha. Bara för att de inte försöker få dig i säng samma kväll som ni träffas, betyder inte att de är mindre manliga. Ej heller är de mindre manliga om de inte spelar fotboll på helgen, tar ett par bärs med polarna, smygtittar på porrfilm på nätterna eller spelar den tysta, tuffa typen. De är på det sätt som de är för att de respekterar dig och dina känslor. Det är du som väljer att se deras mer mänskliga sidor som svagheter.

Självfallet har de snälla killarna också samma fel och brister som de tuffare killarna, men de snälla kommer i varje fall inte ge dig en örfil eller strula runt.

Nu springer jag dock händelserna i förväg känner jag. Innan du ens kommer till den punkten att du blir tillsammans med någon, måste du förtrollas av en karl, och han måste förtrollas av dig. Oftast innebär detta att man dejtar, eller att man har någon annan slags form av kommunikation. Utbyte av vätskor (kyssar), kommer lite senare.

Du vet säkert vad en dejt är, men låt mig ändå rekapitulera det allra viktigaste med en dejt från båda perspektiven.

Under en dejt vill en kvinna ta reda på om mannen:

1. Är snygg
2. Har tillräcklig mycket med pengar
3. Om han sportar
4. Om han gillar barn
5. Om han gillar katter
6. Om han är blyg
7. Få reda på hans livssituation
8. Få veta om hans framtidsplaner
9. Få veta om han har spöken i garderoben
10. Få veta vilka slags hobbies han har
11. Få reda på om han lider av svartsjuka
12. Få veta vilka ambitioner han har
13. Få veta hans relation till alkohol
14. Se om hans rumpa är vältränad eller slapp
15. Få reda på matvanor
16. Ta reda på om släkten är stor eller liten
17. Ta reda på om han är snål eller givmild
18. Ta reda på om han är nörd eller tuffing
19. Ta reda på om han är erfaren eller oskuld

- allt detta (samt andra saker), sammanfattas av kvinnor som "kemi".

En man går på dejt för att ta reda på följande:

1. Om tjejen är lika söt i verkligheten som hon är på bilden på dejtingsajten ...

Det är allt. Han tänker för sig själv att det andra får ordna sig, men det gör det oftast inte.

Den totala manliga upplevelsen är således precis tvärtemot alla dina föreställningar om mannen. Om du längtar efter en prins (som många av er skriver), är det nog dags att sluta drömma och ta klivet över till verkligheten.

Slutligen bör det nämnas att många tror att Edward de Vere (som skrev under psuedonymen William Shakespeare), skrev den tidslösa pjäsen om Romeo och julia för att understryka kärlekens vidunderliga kraft. I själva verket ville han belysa den kvinnliga naturen Vs. den manliga. Den s.k. "känslomässiga utpressningen" många företar sig är allt annat än romantisk. Det är uppenbart att den existerar, och gjorde även så för flera hundra år sedan i de här raderna som Julia kläcker ur sig:

"Oh, Romeo, Romeo, wherefore are thou Romeo? Deny thy father and refuse thy name, or if thou will not, be but sworn my love ..."

Lycka till med dejtandet!

4
pointer
Gamefulness
Skrivet 2014-10-18 16:27, av walter_iego

Platsen är USA någon gång i framtiden. Jag vet inte hur länge jag har vistats här, eller hur många övergivna städer jag har passerat under mina långa, farofyllda resor. Jag vet bara att varje gång jag beträder det dystopiska landskapet, är jag där med alla mina vakna sinnen. Förutom att vyerna är totalt uppslukande, är vindens plågade röst en ständig budbärare av drömmar. Den tycks viska:

"Du måste färdas en bit till, lite längre till, över kullen, för det finns någonting där bortom horisonten du måste se. Det kommer förändra ditt liv ..."

Jag lyssnar till rösten, trotsar fienden och hav av skuggor; jag slåss för mitt liv, för min frihet, min rätt att utforska den digitala världen jag frivilligt beträtt.

När så mörkret lägger sig till ro och alla oljud tystnar för en stund i den där världen som har mina sinnen i ett grepp, har jag möjlighet att blunda och sortera alla mina intryck. Det känns som om jag befinner mig i en mardröm, men varje skräckfylld upplevelse; varje kamp för överlevnad får mig att älska livet där allt mer, och det är en av gåvorna denna upplevelse ger mig. Det skulle mycket väl kunna vara en verklighet, men det är bara ett spel; ett spel som fullständigt har mig i sitt våld, och det gör mig väldigt lycklig ...

Bild

Fallout: New Vegas - Ett djupt spel, om man upplever det som sådant ...

Jag tycker det är dags att vi föreslår en alternativ betygsättning av spel och låter det gamla systemet att recensera dessa produkter med siffror av människors kreativa samverkan, träda undan. Varför? Enkelt förklarat känns det som dagens recensioner inte räcker hela vägen fram. De skuttar ofta från det övertydliga till det uppenbara utan att våga gå in på djupet av upplevelsen. Kanske finns det ingen upplevelse att tala om, kanske är det ett halvhjärtat försök; då bör spelet inte få en låg siffra, utan omnämnas som ett spel utan: "gamefulness".

Gamefulness är ett eget påhittat ord vilket är en nära kusin till det mer kända ordet "mindfulness" som förklaras som:

"... the intentional, accepting and non-judgmental focus of one's attention on the emotions, thoughts and sensations occurring in the present moment."

Låter det inte mer vettigt att bedöma ett spel med hjärtat och själen än att lägga majoriteten av innehållet i en recension till den yttre ramen? Kan du exempelvis säga att:

"Den här musiken tilltalar mig bara 23% ...", eller: "Den där filmen var bara tillfredställande till 46.3% ...". Självfallet kan du säga det, men risken är att ingen riktigt förstår, eller kan dela dina upplever. Om ingen förstår dig riktigt, vad är det för mening att skriva två A-4 sidor text om fragmentariska intryck? Dessa intryck kan du själv få genom att kasta ett öga på spelet i fråga.

Vad är det för skillnad med ett sifferbetyg och säga att ett spel har gamefulness? Jag tror att man kan jobba fram en skillnad som känns mer gedigen än dagens system. Jag har inget perfekt facit hur man ska göra, eller vad man ska skriva, men utgår från mig själv och vad jag själv fastnar för i spel.

Självfallet har det grafiska en betydelse, självfallet har storyn en betydelse, så även mekaniken, ljudet, det tekniska arbetet bakom allt; men det är inte det som intresserar mig i det inledande skedet; dvs. detaljerna, utan helheten. Den övergripande frågan torde således vara: "Har spelet det?" "Det" - i den odefinierade bemärkelsen som berättar att spelet har något utöver det vanliga.

Om jag läser en bok av en viss författare tittar jag inte först efter hur många sidor boken består av, eller försöker avgöra vilken papperstyp bokförlaget har valt att trycka den på; jag bedömer inte heller bokförlagets affärsverksamhet för det har ju inget med författaren att göra. Det är den plattform han- eller hon har valt att ge ut sitt verk på. Jag bryr mig inte heller om hur mycket pengar författaren tjänar, vem han umgås med, vilka bokmässor han besöker, eller vad andra har att säga om hans person eller hans tidiga verk. Jag läser den här författarens verk med ett öppet sinne och bedömer verket för vad det är, inte dess bakgrundshistoria eller tusentals andra saker som inte har med "konstverket" att göra.

Eftersom man sedan urminnes tider har kunnat skilja på verk och kreatör i alla möjliga sammanhang, är det frapperande att spelindustrin funkar på ett helt annat sätt, trots att det i slutändan handlar om ett konstnärligt verk, dvs. ett kreativt samarbete som har genererat en produkt.

När spelbranschen ännu var i sin linda, var produkterna man släppte onekligen ämnade som tidsfördriv, men ju äldre industrin har blivit (mogen), desto mer kräsen har publiken blivit och spelutvecklarna mer angelägna att ge en så heltäckande produkt som möjligt; därav den splittrade uppfattning om upplevelserna av ett spel. Man har med andra ord komplicerat något som inte borde vara så komplicerat. Jag skyller denna utveckling på tekniken och dess mångfacetterande plattformar. Kanske finns det också ett visst slag "nörderi" man måste ta med i beräkningen, men det är farlig mark att beträda om man försöker föra en vettig diskurs.

Vad jag eftersträvar, eller skulle vilja se, var att man skrapade bort allt det överflödiga och koncentrerade sig på det allra viktigaste. Först och främst borde man ta bort alla siffror som man associerar med något som är bra eller dåligt. Trots att det handlar om vitt skilda världar, kan man se hur absurdt det är med just siffror eller procent i andra sammanhang som också handlar om upplevelser. Upplevelser kan aldrig mätas i skalor, men man kan säga om man förstår- eller inte förstår något och på så sätt mötas halvvägs i diskussionen. Det känns som om man genom att förlita sig på siffror decimerar gamers intellekt (förmågan att tänka kritiskt), och det är jag väldigt mycket emot. Denna genväg: "Sätt en siffra på det, så vet folk hur bra det är!" - är orättvis på många sätt, och trivialiserar det hårda arbetet bakom produkten i fråga.

Enligt modern konsensus är det svårt för människor att dela upplevelser om den ena känner 90% för en produkt, och en annan blott känner 10%; men om man skulle mötas i en diskussion istället där man pratade om gamefulness, då skulle man helt plötsligt ha en plattform att börja på. Det är lättare att fråga någon varför den inte tycker om ett spel om den har uttryckt den åsikten, än om personen har satt upp en siffra. Siffran blir ställföreträdande människan, och eftersom diskussioner lätt blir hetsiga på nätet, försvårar den hela kommunikationsprocessen.

Bild

Théophile Gautier visste att män med skägg togs på stort allvar ...

Den franske målaren, journalisten och kritikern Théophile Gautier (1811 - 1872), skrev en gång att moderniteten och den snabba utvecklingen av samhället kommer medföra att vi en dag förenklar allt som vi uppskattar i livet till något banalt. Han hade en poäng. Genom att ständigt påskynda "upplevelseprocessen", eller försöka dissekera mänskliga upplevelser till statistik, förminskar vi deras värde. Det känns fel. Vi kan mycket bättre än så.

Nästa sida »
Här i FZs bloggar ansvarar medlemmarna själva för vad de skriver. Här gäller inte det utgivaransvar som finns på FZ.se. Läs våra regler.
IEGOCENTRIC
walter_iego
walter_iego
Här upplever du resor i tid och rum, ta dock inte det jag skriver på för stort allvar, för jag har svart bälte i surrealism och tycker att ironi och humor klär den intellektuelle mannen allra bäst. © 2014 Walter Iego.
heart PULS
Puls
Statistik Totalt antal visningar: 1610071
Senaste veckan: 10765
I dag: 496
FZ