IEGOCENTRIC
0
pointer
Hoppla sa det!
Skrivet 2017-02-20 13:22, av Walter S.A. Iego

Vissa dagar går jag ut på stan som en vanlig man, andra dagar sätter jag mig bakom datorn bara för att upptäcka att bloggen haft över 5000 besök på en dag! Helt otroligt, det beror säkert på något roligt jag skrev om Donald TrumpTwitter som har orsakat folkströmmen.

I vilket fall som helst, vet jag i skrivande stund att FZ inom kort flyttar över till en systersajt och att bloggarna ska moderniseras, vilket känns riktigt kul. Jag kommer självfallet blogga på där och hoppas både gamla- och nya läsare följer med.

Om tiden räcker till, ska jag också på vårkanten färdigställa min bloggbok som jag skrivit om här ett par gånger. Det har varit en kamp mot min egen vilja att ta med det "bästa" som jag skrivet här under åren, men även leta fram texter som aldrig publicerats tidigare. Detta segment i boken har jag valt att kalla för "Nya Textamentet", och skrattar smått åt min egen genialitet.

"Du, det ringer självupptaget varje gång man försöker att nå dig!"

Tack för den påminnelsen Lennart, men ack så farligt är det inte ... än.

Vad häner på er spelfront? Här, ingenting alls förutom små stötar med "Limbo", som är både trevligt och irriterande. Ett spel som ligger och lurar på mig hela tiden är "Layers of Fear" en annan Unity-skapelse som har fått mycket bra betyg.

Från mig till Er, ha en riktigt bra dag nu.

2
pointer
Livets färg var gul
Skrivet 2017-02-15 23:22, av Walter S.A. Iego

Det står oskrivet i stjärnorna, men det har hänt alldeles för ofta för att vara en slump, att överbegåvade människor som fötts och vandrat på vår jord har behandlats som om de inte existerade förrän efter deras död. Ett sådant öde drabbade den holländske konstnären Vincent Van Gogh (1853 - 1890). Han är idag av lekmän mest ihågkommen som den där målaren som skar av sig örat, men erkänd av en hel värld konstälskare som en sann konstnär; "sann" på det sätt att hans hjärta och förhoppningar var öppna för alla, något som inte uppskattades av hans föräldrar eller kortvariga arbetsrelationer. Genom att se hans verk kan alla som har något sorts intresse av bilder med enkelhet läsa av hans oerhörda kamp mot sina egna tillkortakommanden, det är en kamp vi alla måste bege oss in i någon gång under våra liv och aldrig riktigt veta utgången.

Genom sin sökan genom livet efter en riktig identitet fann Vincent sin rätta plats först när han upplevde samklang med något arbete. Efter att ha testat ett liv som bokhandlare, konsthandlare och predikant, upptäckte han till sin förvåning att han brydde sig mer om människorna än den där figuren i himlen som aldrig någonsin kom till hans hjälp. Gud räddade varken gruvarbetarna i Le Boringe där Vincent bodde ett långt tag, eller stakade ut en väg som han kunde gå. Den ende som alltid fanns vid hans sida var brodern Theo som aldrig upphörde att älska sin plågade bror. Rastlös som han var, var han alltid tvungen att hålla fingrarna i arbete, detta ledde till de första teckningarna och blev ett meningsfullt utbyte för honom eftersom han för första gången i sitt liv började förstå hur allt hängde samman. Efter teckningarna och en liten knuff i rätt riktning av kusinen Anton Mauve (1838 - 1888), började han måla.

När man ser Vincents målningar och teckningar idag förstår man inte riktigt hur människorna i hans samtid kunde ha varit så blinda, men 1800-talet var en annan värld än den vi känner; en tid full av återhållsamhet, men samtidigt på gränsen till en ny tidsålder. De som försökte bryta ny mark blev ofta utstötta på ett eller annat sätt, och det enda incitamentet konstnärer fick på 1800-talet om man sysslade med "fel" sorts konst, var den egna tillfredställelsen att man hade upptäckt ett nytt sätt att uttrycka sin uppfattning om världen.

Bild

Vincent var samtida med många berömda konstnärer, men han är främst sammankopplad med Paul Gauguin (1848 - 1903), som var en lika temperamentsfull och envis konstnär som den gode Vincent. Av deras förhållande vet man idag att de under en tid var mycket goda vänner i den sydöstra staden Arles i Frankrike, men efter ett uppslitande gräl då Vincent försökte attackera Gauguin med en rakkniv, upplöstes vänskapen hastigt. Vincent sprang hem samma natt och skar då av sitt eget öra. Det fanns troligtvis andra faktorer som också påverkade detta beslut, och man tror idag att han antingen led av depression eller led av schizofreni.

För att förstå människan Vincent Van Gogh behöver man inte vara en konstvetare eller etnolog, man behöver bara vara en humanist och skåda sitt eget liv; däri denna enkla uppgift ligger mångas fascination för Van Gogh - att han, liksom vi, vill göra det bästa vi kan av våra liv. När Vincent mådde bra och var på topp var han den ständige entusiasten som aldrig gav upp. En sjukdom (se ovan), som vi fortfarande inte exakt vet vad det var, drev honom att åsamka sig själv så stor skada (ett pistolskott i magen) att det tog hans liv.

Precis som i de flesta fall när det gäller konsthistorien och personer från den, har man på ett kutymt sätt fokuserat på galenskaperna som Van Gogh utsatte sig själv och andra för. Han var ingen rabblande galning som en dag fick för sig att skära av sig örat, eller dricka rengöringsmedel. Han var en intelligent människa som inte hittade ro i sin själ, och det är sannerligen inget unikt.

Vincent målade sina tavlor "impasto", dvs, med breda och hastiga penseldrag så att man genom att följa en linje kunde känna av ljusets begränsade tid på himlen. När han stod där ute på de lummiga sommarfälten och vaggades till koncentration av den franska mistralvinden, lyfte han locket på sitt sargade självförtroende och plockade fram det bästa hos sig själv. Konststilen kallas idag för "expressionism", denna i sin tur var en förlängning av "romanticismen", en annan av de stora konstskolorna som jag själv är särskilt förtjust i.

Vincent hade en omfångsrik palett, och han hade förutom Theo en andra bror; solen. När de kommunicerade badade världen i ett värmande ljus, och livets färg var gul.

1
pointer
Till sängs med Star Trek
Skrivet 2017-02-15 19:19, av Walter S.A. Iego

Den här småbarnspappan är ganska glad. Jag har hjälpt sätta världens finaste gosse till världen, och jag har underhållning på nätterna när han stundom piggnar till och jamar efter tutte. Jag har ingen tillgång till tutte just nu, utan får nöja mig med annan underhållning, och där kommer lilla Netflix in som en trevlig nattgäst i mörkret.

Det bästa de har gjort - om ni frågar mig, är att lägga upp alla Star Trek-serier. Jag fastnade mest för Star Trek - Voyager på den tiden det begav sig, och njuter av varje nostalgisk sekund då jag ser favoriterna Tuvok och Seven of Nine galoppera över den lilla skärmen.

Självfallet var TNG, DP9, Enterprise - och inte minst TOS riktigt bra serier, men Janeway och Co. hade något speciellt. Det ska bli kul att se vad den nya serien har att erbjuda när den väl kommer ut.

Vad det gäller filmerna, var den sista Star Trek-filmen en märklig historia. Jag hade hellre sett att de lade krut på TV-varianten, och det verkar som om det blir så just nu.

4
pointer
Jag drömmer om regn ...
Skrivet 2017-02-12 11:42, av Walter S.A. Iego



- men det är flera veckor sedan det droppade från himlen. Jag tänker på moln och ljus, jag hör ljudet från ett avlägset hav. Allting utspelas inom mig. Utanför existerar något annat.

Tidigare ...

Surret från nätaggregatet i datorn väcker skuggorna. De sträcker ut sig efter varandra, som om de är ett älskande par som legat under ytan och väntat bort ljuset.

Det är någonstans mellan natt och gryning och kylans andedräkt stryker sig mot fönstret i sovrummet där jag har mitt arbetsrum. Det skulle nästan ha kunnat vara någons mardröm, men jag sitter där bland sömniga lampor och skriver rader som om jag inte vore rädd för någonting.

Sanningen är aldrig så enkel. Vi är alla rädda för någonting. Mina bonusbarn skyr spindlar och ormar, medan min rädsla är mer förankrad i det okända. Det jag inte vet eller känner till, skrämmer mig. Jag vet att jag inte är ensam om detta.

Nu ...

Den frostiga marken försöker fånga solens strålar och behålla den i marken, men kylan är obönhörligt stark. Den släpper inte in någon, men vill omfamna allt. Därför är världen vit och kall. Något som påminner om våren är den blå himlen. Den är ett mellanting, en stege mellan denna värld och den andra. Den jag sitter i är min, den du sitter i är din ...

7
pointer
Ich bin ein Slimcan
Skrivet 2017-01-29 14:59, av Walter S.A. Iego

Kilona rinner bort från min kropp medan jag skriver de här raderna, ty ni har en bloggare framför er som skaffat gymkort på 24/7 och äntligen fått tummarna loss att träna regelbundet. Detta beslut kom inte över en natt, och Allah ska veta att min tid är knapp med alla mina projekt i luften; men vad är egentligen viktigaste i livet. De flesta skulle nog säga hälsan.

Jag har befunnit mig på denna tröskel många gånger, och jag som mer eller mindre alltid vägt kring 100 kg (även som baby), tycker det är skönt när de stora byxorna fladdar i vinden och de starka musklerna står stadigt på marken. Det har de förresten alltid gjort. Jag är ju uppvuxen i södra Skåne. Här nere har vi smörjt kråset i urminnes tider, och kanske ännu tidigare än så; läs: kritaperioden.

Men nu är det dags att verkligen ta en funderar över vad jag stoppar i mig. Jag och sambon har även börjat "plastbanta" och tänkte byta ut det mesta vi kan i hemmet till organiska produkter. Bort med PVC och Ftalater och allt vad det heter. Vi förgiftar oss själva tillräckligt mycket redan.

Det finns såldeles "bra" sätt att banta också. Jag ser detta ord (banta) som ställföreträdande den normativa människan som egentligen aldrig får tid att ta itu med saker och ting. Det finns så många måsten i våra liv som pickar och jäklas med oss att man ibland helt enkelt väljer att avstå, detta i sin tur leder till stress och sedan sitter man helt plötsligt där framför TV:n, eller datorn och kryper in i sig själv som en murmel det är väldigt synd om.

Livet handlar om förändring, livet handlar om att utvecklas. Den som tycker att han- eller hon har sett allt- och gjort allt innan de är 40 år, den borde tänka om. Självfallet kan man vara både mentalt- och psykiskt trött, men det finns sätt att ta sig genom svåra perioder och sedan försöka ta hand om sig själv bättre.

Jag om någon vet nackdelen med att prokrastinera (skjuta upp saker), de (sakerna man måste göra i vardagen) - hoppar förr- eller senare fram och övertar hela ditt sinne och din kropp att du knappt vet var du ska ta vägen. Därför är det bättre att ta itu med det svåra, om än med försiktiga steg. Det blir så mycket bättre när man kommer en bit på vägen.

Så har det känts för mig i varje fall, därför denna fokus på träning just nu.

0
pointer
Jag testar: Resident Evil 7: Biohazard
Skrivet 2017-01-29 01:42, av Walter S.A. Iego

- enbart demon, och upptäcker ett nedsläckt hus med knarrigt golv. Blev jag rädd? Nej, inte speciellt, men jag gillar förstapersonsvyn och flugor i soppan.

Ta en titt ...



PS. Veckans HumbleBundle kommer packad med "Payday 2" för 1 dollar.

4
pointer
Lacrimosa Aeterna
Skrivet 2017-01-24 00:44, av Walter S.A. Iego

Den 3:e December, år 1791, ligger en dödssjuk Wolfgang Amadeus Mozart i sin säng och stirrar upp i taket. Medan morgonljuset söker sig in i hans kammare, ser han dansande skuggor i stuckaturen med mänskliga drag. De har antagit formen av gamla vänner och älskarinnor. Vissa skuggor är dock fienden och försöker sträcka sig efter honom, men han blundar och kastar upp det enda försvar han har; sin musik; den utomjordiskt vackra musiken som berör själen, och som blir den enda gåvan han lämnar till eftervärlden.

Bild

Mozart öppnar ögonen när han hör någon kalla hans namn; det är en gestalt draperad i ångest som kliver in genom det stängda fönstret och borstar av sig de yrvakna snöflingorna som faller mot ett fruset och trött Wien.

"Är du färdig med ditt arbete?"

Musiken fyller rummet, och rösterna som sjunger:

"Vredens dag, denna dag -
upplöser människosläktet till glödande aska
så som förutsagts av David och Sibylla.
Hur stor skall inte skräcken vara
när domaren skall komma,
för att i grund gå till rätta med världsalltet ..."


Originalsången är på latin; det som står i förbund med den gäckande Gud alla tror sig känna, men aldrig någonsin har träffat. Mozart känner bara till längtan efter det ouppnåeliga. Samma känslor genomfor Greve Franz von Walsegg under hela hans vuxna liv, att han satte i system att beställa verk från prominenta och talangfulla konstnärer för att på så sätt sola sig i deras glans.

Mozart fick enligt de historiska arkiven just en sådan beställning av von Walsegg och påbörjade sin dödsmässa "Rekviem". Denna blev aldrig fullbordad eftersom han dog innan bläcket hade hunnit torka. Man lyckades ändå knyta ihop trådarna i verket genom att studera Mozarts efterlämnade anteckningar och analysera tidigare kompositioner hur han brukade arrangera sin musik. Verket är onekligen mångbottnat och väcker starka känslor hos lyssnaren. Det är nästan som om man kan se hans färd bort från livet; till den andra sidan där ingen någonsin återvänder ...

Se gärna Milos Formans klassiska film: "Amadeus" om musiken tilltalar.

Bild

NOT: "Lacrimosa" betyder "gråt" på latin ...

2
pointer
Star Wars: The Last Jedi
Skrivet 2017-01-23 20:23, av Walter S.A. Iego

Nu vet vi vad nästa film heter ...

Men man undrar ju. Kommer denna film också vara en remake som "The Force Awakens", kanske en ny vision av "The Empire Strikes Back", eller "Return of the Jedi"? Förhoppningsvis blir det en annan regissör den här gången.

Bild

3
pointer
Rått kött smakar bäst
Skrivet 2017-01-21 18:40, av Walter S.A. Iego

... denna insikt kommer till mig iförd en blodig skrud, för det är just det som sinnena erfar när jag lyssnar på svenska bandet "Armageddons" samtliga skivsläpp. Sammantaget är skivorna- och låtarna en alldeles utmärkt ljudbuffé i hur bra hårdrock / melodisk dödsmetall ska låta. Med gitarristen Christopher Amott i spetsen (brorsa till Michael Amott i Arch Enemy där han också har varit medlem), låter det aldrig dåligt på något sätt.

Riffet i låten: "Captivity and Devourment" alltså. Jo, tjena.

Play it loud!





6
pointer
Var stiger du av?
Skrivet 2017-01-18 23:44, av Walter S.A. Iego

"Scott Pilgrim Vs. The World", var en otippat rolig och hysterisk film som hade premiär för något år sedan. Den hade samlat det bästa av flera världar, och var i grunden en kärlekshistoria om en pojke som ville vinna en flickas gunst. Filmen var baserad på Bryan Lee O'Malleys serietidning med samma namn och var ett psykedeliskt montage av olika populärkulturer från en rad länder och innefattade ett språk som var taget direkt från "videogame-generationen", samt barns och vuxnas uppfattning av det som vi smått klaustrofobiskt kallar för livet och verkligheten.

Bild

I filmen tänjdes gränser och frågor och scenarion ställdes fram för den bekymrade individen som undrade smått förtvilat: hur coolt det inte hade varit om man kunde dra fram en slägga från något Donkey Kong-spel och göra kaos på allt som störde en i livsföringen. I filmen om Scott och hans dagliga bekymmer, är det just det man kan göra. Det besvärliga fixas på ett par sekunder och allt man suktar efter är på något sätt möjligt att förverkliga eller få tag på väldigt snabbt.

I den verklighet vi lever i, är problemen på intet sätt lika lätta att "fixa".

Jag tror jag, liksom de flesta av oss, lär oss leva med problem i vardagen. Det finns alltid något som behöver fixas och göras, det finns alltid något som gnager på samvetet; alltid något som ser till att hålla oss oroliga över något. Hur mycket man än kämpar emot, går det inte att springa från dessa problem. Man måste ta dem i handen och släppa taget först när det verkligen är berättigat att göra så.

Lite oförtjänt tycker jag, får ungdomar och (ny)-vuxna som lever i skev paritet med samhällets normer ofta skulden för många saker som går fel i samhället. Man glömmer bort att titta på människans naturliga utveckling som klart och tydligt signalerar att vi alla "kommer i fas med livet", vid olika tidpunkter av våra liv. Det är inte så konstigt att så många yngre ständigt behöver ett kontrollerat utanförskap (spel / sport, m.m. ) - där man får tillåtelse att avreagera sig och hinna ifatt sina känslor.

Scott Pilgrim avreagerar sig både i verkligheten och i "fantasivärlden", och det och ger onekligen röst och ansikte åt mångas frustration (människor i olika åldrar). Ångestladdade dagar, känslor och tankar om kärlek, framtidsplaner - är något vi alla grubblar på samtidigt som vi vill bli framgångsrika i våra yrken och i våra privatliv.

Livet är en lång resa med många hållplatser, var skulle du helst stiga av; i verkligheten eller i filmens, eller spelens världar?

Nästa sida »
IEGOCENTRIC
Walter S.A. Iego
Walter S.A. Iego
Här upplever du resor i tid och rum, filosofiska utsvägningar genom universum och själen; ta dock inte det jag skriver på för stort allvar, för jag har svart bälte i surrealism och tycker att ironi och humor klär den intellektuelle mannen allra bäst. © 2016 Walter Iego.
Länkar
heart PULS
Puls
Statistik Totalt antal visningar: 2401688
Senaste veckan: 11538
I dag: 97
FZ