Det är den vanliga tiden på månaden, då humöret går upp och ned, då de mest banala saker i vardagen blir jobbiga och omvärlden inte verkar förstå hur känslig man är. Man hade hoppats på att nära och kära försökte förstå hur jobbigt det kan vara, men nej, någon sådan förståelse uppbringar de aldrig, snarare blir man förlöjligad, kallad det ena och det andra oavsett vad man gör. I mitten på 1800-talet hade gentlemen den goda smaken att göra det minst två gånger om dagen, det jag skriver om är naturligtvis rakning.

Det finns många män som tycker att det är trevligt att gå omkring med skäggväxt och mustasch i nyllet. Det får man absolut göra, jag själv klarar dock inte av att gå orakad någon längre tid, max 15 - 20 dagar, sedan ska det bort. När det växer ut för mycket kliar det som själva f-n och ställer till det inom alla områden, även i kärlekslivet. Om man får höra: "Mmm, jo, det är jättesexigt att kyssa ett sandpapper" - tillräckligt många gånger, då förstår man att man inte har gjort ett bra val. Förutom att det kliar och maskerar utseendet, samlar hårväxten på kinderna, under näsan och på läpparna; upp damm och andra slags partiklar man helst av allt inte vill ha nära ansiktet eller inandningsorganet.

Jag har periodvis försökt att odla lite mustasch, men har mest sett ut som en övergödd John Travolta i filmen: "From Paris With Love", kanske förefaller det vara attraktivt hos kvinnor på något sätt, men jag har då aldrig fått det svart på vitt att det är något sorts incitament för att hålla kärleken vid liv, därför väljer jag bort det.

Egentligen är det ingen "big deal" med att spara hår under näsan, men om man väljer att gå den vägen sänder hårsamlingen onekligen ut signaler på ett eller annat sätt. I vissa situationer kan det vara fördelaktigt att se lite äldre ut, speciellt om man har passerat 18-års strecket och vill plusa på lite år för att komma in på en nattklubb eller imponera på "the ladies". En snygg och välansad mustasch kan göra underverk i publika sammanhang, titta på konstnären Salvador Dalí, den blev hans signum.

Hur hade Zorro sett ut utan sin lilla hårlapp under näsan, skådisen Errol Flynn, Jeff Bridges, Charles Darwin med sitt fina skägg, Gandalf med sitt pudervita hår, kvinnan i den indiska speceriaffären i Malmö som har så fint leende framför de tre gulnade tänderna? Alla dessa person är "ett" med sin hårväxt, och jag kan inte annat än beundra dem för deras uthållighet.

Mitt "stubb" har börjat klia nu ikväll och jag ber om lite förståelse, det är inte lätt att vara man, det är ganska känsligt rent av.