Melodifetischvalen fortsätter skörda offer, just nu är sveriges mentala konstitution i allvarlig fara. Inom kort kommer man tro att det som visas på TV varje lördag är musikens framtid, vilket i sådana fall skulle innebära regummerade låtar stöpta enligt någon sorts säljmall som inte har något kulturhistoriskt värde. Jag misstänker att man om femtio år kommer att se tillbaka på musiklivet i början på 2000-talet i Sverige som en tid av stor oro och förtvivlan. Man kommer skriva:

"Det märkliga med dåtidens människor var deras ofullkomliga känsla för smak. Då man tidigare hade lagt mycket tid och kärlek på att komponera musikstycken, lät man hela det musikaliska arvet förtvina för att man ville ha något som man kunde benämna som 'snabb underhållning' för en publik i farten..."

Om jag inte vore en man som var stor och stark skulle jag gråta som en liten flicka, eller liten pojke - inför åsynen vad de har gjort med den förut så lättsamma: "Eurovision Song Contest" som visades första gången år 1959 i svensk TV. Nu är det andra tider, och: "imorgon är en annan dag" som Christer Björkman för drygt 20 år sedan, men det gör inte det dumma mindre dumt.

Det senaste stolpskottet de börjat med är att låta fotograferna ha fotosession i direktsänd TV medan "vinnaren" står på scen och blottar alla sina tre tänder. Hallå där! Vi sitter faktisk hemma i soffgrupperna och kan se allting, kunde ni inte vara lite smidigare och låta oss få tro, om blott en stund, att hela spektaklet var för vår skull. Nej då, alla ska ha en bit av kakan, hela mediekåren och Twittereliten med sina röda och bultande tummar.

Musik och musik, det vet jag inte om jag kan kalla det. Det låter ibland som låtar, men jag är inte säker, måste kolla upp det i någon uppslagsbok vad som verkligen menas med en sång.

En annan sak, de utser en vinnare som inte är en vinnare (?) Hur många gånger ska man vinna för att just vinna? Det vet nog bara stjärnorna, och då syftar jag inte på föredettingarna som sitter och svettas i rampljuset och hoppas på att någon ska lägga en röst på dem, utan de som sitter i kontrollrummet och skålar i bubblande champagne medan penningpungarna avger det där trevliga klirrande ljudet.