Medan vi springer omkring i våra små polygonkläder och leker med våra låtsasvapen i spel som Call of Juarez och COD - Modern Warefare, finns det platser bakom LCD-skärmen där verkligheten är tusen gånger värre och mer realistisk än något spel vi vet om. Pengar, knark och makt är de bidragande orsakerna till de våldsyttringar som just nu sker i Norra Mexiko, en del av världen som de flesta av oss inte vet mycket om, eller bryr oss om att ta reda på något om. Det kan ha att göra med att många medier beskriver platsen som en kittel för ondska, föga glömmer de att nämna orsakerna till varför det är så och radar upp plattityder om Mexikos undernärda politiska system, dess oförmåga att hantera brottslighet och de utspridda kriminella syndikaten som är grundbultarna till det drogkrig som ständigt skördar nya offer.

Precis som i fallet Liberia och det fasansfulla inbördeskrig som rådde / råder där, hittar man nya medlemmar till sina karteller hos den allra fattigaste delen av befolkningen. Dessa barn, för vuxna är de inte, har sedan barnsben levt i nöd och sett hur världen behandlar dem som skit rent ut sagt. Det enda sättet att ta sig upp i världen är att bli någon människor är rädda för. De tror att makt och respekt enkom finns att tillgå genom våldet eller göra sina bossar "små" tjänster som att hugga huvudet av fienden, skjuta småbarn, eller bränna människor levande.

Framtiden i Ciudad Juarez, som ligger alldeles intill gränsen till USA, kan endast erbjuda ett slags liv för dem som inte har någon utbildning, och det är ett liv i s.k. "maquiladoras", dvs. enformigt arbete vid i ett rullband i någon fabrik. Att stå i en sådan fabrik 14 - 20 timmar om dagen kan slita ut den bäste, därför verkar alternativet att bli kartellmedlem mycket mer lockande. Förutom att man som våldsverkare har tillgång till de bästa drogerna och kan i stort sett göra vad man vill, kan man då och då få tag på mycket pengar som man kan spendera i USA, om man kommer över gränsen oskadd dvs. Gränspolisen skyr inga medel att jaga ifatt de illegala invandrarna, inte ens mord.

Allt är inte grönare på den andra sidan, men i många mexikanares medvetande är det den tanken som håller dem vid liv. "Land of the brave, home of the free..." - är ord som symboliserar den slags frihet alla vill ha men få uppnår. Gränslinjen är som sagt hårt bevakad, och förutom att man riskerar livet att ta sig från en punkt till en annan, måste frihetssökande vada genom lik. Sedan år 1993 har mer än 600 människor berövats livet och slängts ut i öknen, många saknade anhöriga.

Just sådan här "verklighet" får i varje fall mig att uppskatta vårt relativt trygga Sverige, men hur länge kan det bestå, eller är allt en illusion?