Uppdrag Gransknings program om den ökända pennalismen och s.k. "kamratuppfostran" bland Sveriges exklusiva privatskolor satte ett märkligt leende på mitt ansikte när de sändes för någon vecka sedan. Det var inte så att jag på något sätt skrattade åt dem som hade fått sina liv förstörda i dessa privata skolor; mitt leende var riktat åt de högsta hönsen som är vana att verka i mörkret med alla sina märkligheter.

En av eleverna som hade hoppat av sin skola efter upprepad misshandel fick frågan om han trodde att han skulle bli likadan som förövarna om han hade stannat kvar. Han svarade: "Ja", på den frågan och lade till att det var det som förväntades av de äldre eleverna. De skulle "uppfostra" nykomligarna med psykisk och fysisk tortyr. De äldre eleverna som säkerligen är fulla av hat och osynliga ärr, känner att de är tvungna att föra vidare det sjuka arvet genom att skada andra. Man kan undra vem det är mest synd om. De som misshandlar, eller de misshandlade?

Jag tror inte att de är monster på något sätt, men det märks att de på fullt allvar tror att de är speciella för att deras föräldrar är rika, eller att de är "någon" för att de kan köpa dyra saker och kokettera med andra blivande "ledare". Jag tycker det är sorgligt, inte på något missunsamt sätt; men det finns ingen bättre känsla än att kämpa för något man vill ha, och sedan få det. Självkänsla är inget man kan köpa i en exklusiv butik som tur är.

Eliten har alltid gjort vad eliten vill göra, och om du någon gång undrat varför vissa VD:ar och kapitalister är på ett speciellt sätt, beror det på att de har fått en tämligen tuff start på livet. Glöm det där med att det måste var underbart att ha rika föräldrar. Med rikedomarna kommer de omöjliga kraven som dessa rika knösar tvingar på sina barn, som i sin tur har fått sina krav ingraverade i själen av sina hårdhudade föräldrar.

Skolstyrelsen håller sig på bekvämt avstånd från dessa problem vilket man förstår, och det har gått så långt att skolorna kan fuska åt sig grova skattepengar genom att uppge felaktiga uppgifter, vilket de ofta gör. Miljoner och åter miljoner kastas in på deras konton som pärlor för svin och felen rättas till först då någon synar dem i kanterna, vilket Uppdrag Granskning gjorde.

Jag ser inget fel i privatskolor, men jag ser fel i misshandel och tortyr, och de rektorer som bara slätar av det påminner om de rektorer jag hade i min grundskola. De tror att om de bara blundar tillräckligt länge, så kommer problemen försvinna; men det händer aldrig. Något biter alltid i från, förr eller senare.

Se programmet här: Lundsbergsandan