"There is a fifth dimension beyond that which is known to man. It is a dimension as vast as space and as timeless as infinity. It is the middle ground between light and shadow, between science and superstition, and it lies between the pit of man's fears and the summit of his knowledge. This is the dimension of imagination. It is an area which we call the Twilight Zone..."

Känner ni igen de här välbekanta orden? De yttrades första gången i slutet på 50-talet, i en annan tid i en annan värld som ännu väntade på dataålderns riktiga uppvaknande. Världens bästa TV-serie: "The Twilight Zone" - har nu fyltt 54 år, och jag snyftar som en liten unge för att den var så förbaskat bra. Tänk om man kunde se om alla avsnitt ännu en gång som om det vore den första...

Jag fick för x-antal födelsedagar sedan en box som innehöll alla de klassiska avsnitten från år 1958 till det sista avsnitet år 1964. Visserligen fick serien en revival på 80, 90- och 2000-talet, men det var inte samma sak.

Det är kanske svårt för någon utomstående att förstå, dvs. någon som inte sett serien, hur mycket Rod Serling (seriens kreatör) hjälpte thriller / skräck / mystikgenren inom film och TV med de här ofta märkliga och något osammanhängande svart- och vita avsnitten på ca. 25 minuter. Avsnitten var alla till sitt yttre komprimerade långfilmer som hade en tydlig röd tråd om allt mellan himmel och jord, och ja... universum. I universum kan vad som helst hända och gör det i The Twilight Zone.

I ett avsnitt kraschar två astronauter på en okänd planet. Den ene astronauten dör tyvärr av sina skador, medan den andre upptäcks av en ras utomjordingar som ser ut exakt som vanliga människor. Detta ger honom självförtroendet att möta främlingarna. De ger honom mat, kläder och en exakt kopia av hans lägenhet i New York. Llivet verkar helt underbart, och snart glömmer astronauten bort sin hemlängtan till jorden. Han inser dock långt senare (?) att något är fel. Inga dörrar går att öppna i lägenheten, gardinerna döljer tomma väggar och elden i brasan är en illusion. En dag försvinner plötsligt en av väggarna upp i tomma intet och han ser... galler. Först då förstår han vad som har hänt. De tidigare så hjälpsamma utomjordingarna ser honom som ett djur på sin planet och han har därför hamnat på ett ett Zoo där alla kan titta på honom i hans naturliga miljö.

Och så är alla avsnitten, fulla av små "twistar" och märkliga förvecklingar man själv inte skulle vilja uppleva, eller...? Allt kan hända i skymningszonen, rekommenderas enbart för orädda individer.