"Bättre lärare kommer att finnas efter mig..."
Buddha

"Den allsmäktige hjälparen kommer göra större ting än mig..."
Jesus

"Jag finns bland er för att påminna om föregående profeters ord [...]"
Muhammed

Stora ord från stora män. Så här rakt upp och ned undrar man om de egentligen har funnits, det måste de ha gjort eftersom många människor tror på det? Då måste det också vara så att UFO:n existerar, Elvis är fortfarande vid liv och mänsklig godhet är det som drömmar vävs av... Så enkelt är det nog inte, men det verkar som om vi har ett fundamentalt behov av att tro på något vi inte kan bevisa, och av olika skäl verkar många mänskliga konflikter röra sig kring områden där människor vill att vi ska lita på deras ord och acceptera deras verklighet, men det är inte alldeles säkert att vi får samma respekt tillbaka. En sak som vi kan vara säkra på när det gäller religiösa samfund är den hårfina balansen mellan gott och ont (svart och vitt). Enligt vissa luddiga kriterier, som någon tolkar, är man antingen ämnad för himlen eller helvetet, och innan detta sker ska man stå naken inför den omnipotente och bekänna alla sina synder, som han / den / det - redan vet om, och dömas till antingen det ena eller det andra. Redan här, på sista parkett, förstår man att dessa fundamentala "sanningar" kommer orsaka kontroverser och problem.

Med anledning av ett tidigare inlägg om beständig rivalitet och bombdådet och morden i Norge som hände förra året, gjorde jag lite research kring historiska konflikter. Jag var nyfiken på om man kunde ta reda på ursprunget till den moderna människans våldstänkande och genomförande. Inte helt oväntat är historien full av våldsdrabbningar, särskilt religiösa sådana där man har berättigat vad som helst i "Guds namn", vilket gör det svårt att välja ett specifikt område då sådana konflikter har varit konstanta i flera tusen år, men jag har gjort ett försök och koncentrerat mig på en jordplätt där några av de första civilisationerna dök upp.

Enligt dödskulten Kristendomen, skulle den människa som levde för ca. 3 - 4000 år sedan, med all sannolikhet ha valt att undvika besöka dagens "Tell el-Mutesellim". Denna plats ligger i utkanten av Jezreelslätten i Israel, som i sin tur är belägen mellan Samarien och Galiléen. Kanske låter de två sistnämnda platserna lite bekanta? De återfinns i Bibeln och var bl.a. de platser där den förmodade Jesus levde och verkade. Och vad Samarien anbelangar så har de flesta nog hört talas om: "Den barmhärtige Samariern", eller "Samariten" som nytolkningen lyder.

På vandringstur i Galiléen

Den allra viktigaste handelsvägen under bronsåldern i främre Orienten kallades "Via Maris" - som ordagrant betyder: "havsvägen". Denna gigantiska handelsrutt gick genom Egypten och Syrien, samt Anatolien och Mesopotamien; dvs. dagens Syrien, Turkiet, Irak och Iran. Via Maris korsade även andra viktiga handelsvägar till andra länder (den förgrenade sig), bl.a. genom filistéernas västkust, nuvarande Palestinas kust, från Gaza och längre norrut. Denna rutt var dock mer vansklig än de andra, och det hade inte med landskapet att göra, snarare med människorna som befattade sig i dessa områden.

Liksom andra folkslag för tiden, hade filistéerna bytt havet mot åkerjorden och gjort en sorts omstart på sin kultur; vad de däremot tog med sig från forna religioner var de heliga symbolerna och sina gudar. Filistéerna trodde inte på profeten "Samuel", utan dyrkade sina egna hedniska gudar som man idag förknippar med ondska. Deras gudar hette: "Beelzebub", "Astarte" och "Dagon". Eftersom de öppet tog avstånd från de israeliska stammarnas grundtro hamnade de nästan omedelbart i konflikt med dessa, och någon tyckte då att det var superbt läge att leva ut sina våldsamma lustar.

I samma ögonblick som det ena folkslaget fick för sig att de var "utvalda" fick de också för sig att andra människor och folkslag antingen var ogudaktiga eller orena. Dessa tankar fanns att läsa i de heliga skrifter, och dessa stod för sanningen, Guds sanning, och helt plötsligt (nästan i varje fall), fanns det rimliga skäl att mörda sina grannar.

Staden Megiddo i norra Israel.

Den stad i det förgågna som på många sätt symboliserar utdragna konflikter och krig, blev inget mindre än Megiddo. Denna stad fick representera "Harmagedon", vilket är den plats som omnämns i Uppenbarelseboken i Bibeln som det sista slagfältet mellan det goda och det ondra; dvs. Jesus och hans polare, vs. Djävulen och hans polare.

"Har-magedon" betyder: "Megiddos berg", och blev passande nog den plats invid Karmelberget som fick utgöra Megiddos bas. Ordet: "Karmel" är ett hebreiskt ord som betyder: "fruktträdgård", men några söta frukter skulle man aldrig hinna skörda då de utdragna konflikterna dränkte bruksjorden i blod och tog livet av de som livnärde sig på åkerbruket. Soldater ersatte bönder, och så snart hus jämnades med marken byggde man nya, och när även dessa sattes i brand fortsatte bl.a. filistéerna att kämpa för sin överlevnad, men finslipade även på sina krigskonster.

Arkeologiska utgrävningar i början, och fram till mitten på 1900-talet, visade att staden hade återuppbyggts mer än tjugo gånger under loppet av ett par tusen år, och än idag hittar de spår av våldsdrabbningar som skedde för över 7000 år sedan. Dessa konflikter regerar fortfarande i regionen, och det är ingen underdrift att säga att det är de religiösa dispyterna som har hållit hatets eld pyrande under så lång tid.

Vem som kan utnämnas som härskare och förgörare i de oräkneliga krigen är det ingen som vet med säkerhet, vad vi däremot vet är att dåtidens människor istället för att koncentrera sig på att utveckla civilisationen, hämmades av maktfaktorer och auktoriteter som hade dödstörst, och dessa har vi fortfarande inte blivit av med. Vem vet hur långt vi hade kommit i vår utveckling om ett par tusen års krig istället hade blivit utbytta med välstånd och gemenskap?

Tidsresenären gör nog klokt i att undvika: "Megiddo Avenue", dödens aveny - som trängde ihop våra värsta egenskaper när civilisationen ännu var i sin linda. Man tycker att världshaven borde ha varit säkrare, men det var ju så att vissa kunde gå på vatten och tog med sig döden vart de än gick...