När jag tänker på Star Wars idag, blir jag lätt illamående. Det som George Lucas kläckte fram en gång i tiden var smått genialiskt och stort, men han förvaltade inte sin skapelse eller arvet väl, och idag är det mesta vad Star Wars en gång representerade så omisskännligt förvirrande att man inte kan peka på en enda sak och säga:

"Det var här det gick riktigt, riktigt fel..."

Om jag skulle försöka peka på var det riktigt, riktigt gick fel, skulle jag inte börja med Jar-Jar Binks, jag skulle färdas till en galax långt, långt härifrån och göra ett nedslag på planeten Dagobah där en viss grön figur talar i anastrofer. Jag vet att det är snudd på helgerån att kritisera Yoda i Star Wars kanon, men det är berättigat, för det var just där under vår resa med Luke Skywalker som allt förändrades till det banala och hela hans väsen blev som en pilgrimsresa (läs, religiös sökan).

Fundera över det en liten stund.

En pojke, som just är på väg att bli man, upplever den största krisen i sitt liv. Istället för att få hjälp att bearbeta dessa känslor av förlust, kastas han in i en märklig galaktisk konflikt och får reda på att "kraften" är det enda som kan hjälpa honom att få styr på sitt hat mot dem som gjorde honom illa. Utan kraften kommer han lockas av den "mörka sidan" och vara förlorad. Om man plockar bort ordet: kraften, och placerar ordet: gud på samma ställe, får hela äventyret en annan klang.

Dessa varnande ord om just kraften, berättas för Luke av en gammal eremit som en gång var general och "riddare"; så långt är det OK; men även denne näre förtrogne rycks från honom på ett hemskt vis och skapar på så sätt ett nytt tomrum. Långt senare ska pojken få reda på att det är hans egen far som är erimitens (Ben Kenobi) mördare. Precis som profeterna på vår lilla jord en gång erfor, hör Luke en röst som talar till honom och säger till honom att färdas till en okänd planet och möta sitt öde; där, på denna planet, ska svaren uppenbaras för honom. (Ännu fler religiösa floskler).

När den intet ont anande pojken hamnar i träsket på Dagobah, vet han inte om att han hamnat i klorna på en mupp (en grön docka), som ska representera den mytomspunna kraften som han vet så lite om. Den gröna muppen är dock inte villig att hjälpa till. Han gör allt vad han kan för att vara odräglig, och ljuger om både det ena och det andra för att pojken inte ska få reda på sanningen. Den gröna muppen torde ju ha litat på sin forna elev (Obi-Wan), men icke.

Yoda (den gröna muppen), döljer sanningen för Luke så länge som möjligt. Han försöker hjärntvätta honom med massa floskler och beteer sig, i varje i: "The Empire Strikes Back", som en pundarbaby hög på crack och Alvedon. Luke vet varken in eller ut, han börjar hallucinera eftersom han knappt får mat och dryck i sig och hela tiden tvingas göra märkliga påfrestande saker som sänker hans omdöme. Detta, får han reda på, ska ge honom de svar han så innerligt vill få reda på. Obi Wan berättade ju i den första filmen att Darth Vader mördade hans far, vilket vi vid det här laget anar inte är sant; men Yoda, vill ändå inte berätta hur det ligger till. Han vill pressa Luke ytterligare.

Efter att Luke har huggit huvudet av sig själv, eller sin far, eller det hemska monstret Darth Vader i innanmätet av trädet (The Dark Side Cave), sitter han och pimplar någon rusdryck i Yodas lilla 1:a i träsket. Deras samtal är allt annat än positivt:

Luke: "I saw - I saw a city in the clouds."

Yoda: "Friends you have there."

Luke: "They were in pain..."

Yoda: "It is the future you see."

Luke: "The future? Will they die?"

Yoda: "Difficult to see. Always in motion is the future."

Luke: "I've got to go to them."

Yoda: "Decide you must, how to serve them best. If you leave now, help them you could; but you would destroy all for which they have fought, and suffered."

Ännu en gång försöker Yoda vilseleda Luke med massa märkligheter. Han säger rent ut att Luka kan rädda Han och Leia, men om han gör det så kommer han förstöra allt vad de kämpat för. Det låter som fyllesnack, eller rättare sagt: "Yodasnack".

Vad som händer sedan är filmhistoria; men, kunde man ha gjort det bättre. Hade Star Wars varit bättre utan Yoda? Jag tror det. Jag tror att George Lucas insåg att han skulle sälja kopiösa mängder leksaker om han upphöjde Yoda till någon sorts andlig förgrundsgestalt som alla barn och vuxna skulle se upp till. I samma slag som detta hände, gjorde han människorna i Star Wars universum till dumma våp som måste ha moralisk vägledning och hjälp för att "hitta" den rätta vägen.

Den mystiska kraften som finns i allting och som Jedis hämtar styrka från, kunde mycket väl ha varit kärleken till livet eller till frihet, men visst, det hade inte varit så coolt om jediriddarna kastade hjärtan på sina fiender eller slogs med blomstjälkar, men ändå. Bör inte alla historier som har dolda budskap, vara någorlunda sanningsenliga, eller är det helt i sin ordning att bara kasta ihop något som verkar bra.

Jag blev förälskad i Star Wars första gången jag såg en TIE-fighter bråka med en X-Wing, men sedan dess har min passion blivit mindre med åren.

Det började som sagt bra en gång i tiden, med ett stoff som kunde ha utvecklas till något riktigt fint; (jag köper illusionen om kraften och att man ska vara rättfärdig riddare), men inte de religiösa undertonerna, för att inte säga Yoda, den gröna muppen, som ena stunden låtsar att han är över 800 år gammal, och i nästa stund studsar omkring som en ping-pong boll med eld i baken.

Var har Star Wars för framtid idag? Fler dåliga spel, tio säsonger till av "The Clone Wars", en ny TV-serie vid namn "Underworld"? Jag vet bara att jag inte är så intresserad längre. Kraften har sinat.

The Dawn Of Jedi.