Ännu en kväll konfronterar jag mitt inre barn och diskuterar livets ljusa och mörka sidor med en för mig okänd kvinna på en dejtingsajt. Hon berättar att hon söker en man som är väluppfostrad och bildad, samt önskar att träffa honom med stort "H", som har självdistans och humor, samt förmåga att kommunicera och vara djup.

Det sista ordet fastnade jag för:

djup...

- därför att det är min erfarenhet att människor skyr detta ords innebörd som vissa skyr elden. Att vara djup innebär många saker, men framför allt att man är en människa som inte räds introspektion eller förmåga att se var man befinner sig i livet.

Vi chattade i tre timmar om allt mellan förnuft och galenskap och upptäckte att vi hade många saker gemensamt, därutöver delade vi en längtan efter samhörighet i samtal. Och för ett par timmar hade vi just det. Hon frågade, och jag svarade; ärligt, uppriktigt som jag tycker man ska göra om man anser sig vara seriös.

Helt plötsligt försvann hon. Jag trodde att hon startade om datorn för det stod att hon var utloggad. När hon inte kom tillbaka inom en timmes tid, kollade jag hennes profil och kunde läsa att medlemskapet var pausat (?)

När jag loggade in på sajten ett par timmar senare, såg jag att hon var online och skrev då ett par rader där jag undrade om allt var OK? Jag fick ett svar som förvånade mig:

"Ja, jag försvann ett tag. Sanning att säga blev jag lite skrämd av ditt allvar; att inte inleda relationer om man inte menar att göra det för livet etc. Egentligen känner jag ju likadant men eftersom vi inte känner varandra känns det lite för nära att blicka in i bråddjupet av någons längtan på detta stadie..."

Av någon anledning kände jag mig riktigt missförstådd, kanske är ordet "vilseledd" bättre. Varför ställa frågor som man inte vill få svar på?

Jag skrev ett vänligt meddelande tillbaka och tackade för vår trevliga chattstund. Jag skrev att det var inte ofta man stötte på någon som kunde uttrycka sig så bra i skrift som hon, men jag lade även till att det förbryllade mig att hon hade vänt så där hastigt och lustigt.

Hon skrev tillbaka:

"Ånej. Du vill avsluta kontakten. Jag förstår..."

Ännu ett frågetecken studsade upp i mitt ansikte. Var fick hon det från? Sedan slog det mig. Män och kvinnor kommunicerar på helt olika plan ibland. Eftersom inte jag fanns där, rakt mitt emot henne, kunde jag inte "styra" hennes tankar åt rätt håll med att förklara saker som hon hade uppfattat fel. Missförståndet blev därför ett faktum. Det tråkiga var att hon skrev att hon sökte en egenskap hos en människa hon egentligen inte kunde hantera. Detta är ingen ovanlighet när man söker kärleken på nätet, men sanningen kommer alltid fram på de mest ovanliga sätt.

Jakten på nästa Mrs. Iego fortsätter lika oförtrutet som tidigare, och nu har jag ännu en erfarenhet att lägga på högen och minnas.