Denna första dag i "flytta-fram-klockan-en-timme"-mode, bjuder på strålande solsken, en termometer som visar 6+ och ett lugn i etern som jag inte känt eller hört på väldigt länge. Omedvetet börjar vi och naturen nu förbereda oss inför de kalla månaderna; våra kroppar bildar D-vitamin och huden börjar sakta men säkert vänja sig vid den lite kallare temperaturen.

Om nätterna bildas iskristaller i höstens skuggor och frosten som ligger som ett täcke över allting, avdunstar på morgonen och blottar markernas dämpade färger.

Jag gillar denna förändring och omvandling; det eviga kretsloppet som aldrig upphör. Jag är förväntansfull och begeistrad, efter kylan kommer värmen igen.

Det är skönt att längta lite, för denna längtan har just börjat.