Jag kan villigt medge att jag tappat stinget. Från mina forna glansdagar är steget stort.
Då: En hungrig ungtupp som spelade CS b5.2, hängde på de coola servrarna och blev kallad fuskare för att jag satte för många headshots i rad.
Nu: Spelar singleplayer på easy.
Vad var det egentligen som hände? Battlefield 3 hände. Plötsligt kunde jag, som ändå trodde att jag var rätt duktig på shooters på konsol, få spela samma sekvens tio gånger innan jag kom förbi den. Plötsligt fick jag, som aldrig varit den typen, sätta ner svårighetsgraden från normal till easy. För det var helt enkelt inte roligt.
För 450 kronor skänkte mig Battlefield 3 väldigt lite spelglädje. Spelet är visserligen skitsnyggt, men på min 360 också tvärbuggigt. I ett uppdrag (det som inleds med en jeepfärd i djungeln) spelades ljudslingan - med dialog, explosion och orderskrik - upp fyra gånger i rad. En dag kunde jag inte ladda mitt spel längre utan fick börja om i mission select. Skitsnyggt som sagt, men föga polerat. Orimligt svårt. Och lite sådär halvdyrt för en person som inte spelar annat än singleplayer och coop i splitscreen. Det senare var visst något man fick se sig i månen efter när det kommer till Battlefield 3.
Klart bättre var då Renegade Ops. Även det skitsnyggt (relativt standarden i genren) men till en klart facil summa av 60 kronor. Det finns en mängd uppdrag, ett lagom avancerat rollspelsmoment i form av levels och upgrades och inte minst finns det coop i splitscreen.
Jag vågar utan överdrift påstå att jag lagt tre gånger så mycket speltid på Renegade Ops som på Battlefield 3 och utdelningen av spelglädje håller samma relation.
Den reflektionen fick mig till och med att skriva ett blogginlägg. Bara en sån sak.
Skrivet 2012-01-08 21:18, av John

