Kapten Kolja Konstaterar
3
pointer
Fallen London
Skrivet 2012-06-26 22:38, av Kapten Kolja

Jag brukar tro att det är jag i familjen som håller spelfanan högst och som läser om och provar nya (och gamla) spel, både storsäljare och okända indieprodukter. Men härom dagen sa frugan till mig att "Hey Fallen London looks interresting". Hon hade fått bilder och hört om det via sin syster, som mig veterligen varken har intresse för datorspel eller datorteknik. (Dessutom har hon tre små pojkar, så tid till någonting alls har hon inte heller.)

Och härom dagen skrev Jonas Thente en artikel i DN om gratis browserspel i allmänhet och Fallen London i synnerhet.

Nu har jag dock ramlat ner i underjorden och brutit mig ut ur fängelset, skaffat mig ett rum hos en äldre dam, köpt lite anständiga kläder och hjälpligt lärt mig hitta i den fallna staden. Jag som trodde mig vara snabb på bollen har slutligen lyckats ta mig in i matchen.

Jag har provat några varianter på konceptet gratis browserspel förut, och alltid tröttnat ganska fort. Då har det emellertid handlat om strategi, medan Fallen London är mer av en äventyrsberättelse som utspelar sig i ett gotiskt viktorianskt steampunk-London förlagt till helvetets regioner, långt ner under marken. Och hittills är jag glatt överraskad och väldigt förtjust i världen och spelet. Det blir till en interaktiv roman, eller ett textbaserat äventyrsspel där historien faktiskt fungerar riktigt bra trots att den fogas samman av mer eller mindre slumpartade - och korta - delar. Viss handgjord stillbildsgrafik existerar också, även om det är orden som är det viktiga i detta spel. Beroende på slump och valda karaktärsdrag tar sig sedan historien vidare och formar en unik spelupplevelse för varje smaskig deltagare.

Själva spelandet går till så att man genom att spenderar upp till 10 Actionpoints på olika handlingar, och när man förbrukat dem tvingas man vänta på att de ska regenerera för att kunna fortsätta. (Det går också att köpa en större pott, men den måste fortfarande återhämta sig innan man kan fortsätta.) En Actionpoint behöver 10 minuter för att återställas, och självklart kan man vänta framför skärmen, men bäst blir spelet om man avnjuter det i små munsbitar under lunchrasten, bussturen, toalettbesöket eller liknande. Sedan kan man fortsätta 10-15 minuter igen vid ett senare tillfälle. Tempot är lågt, och mår bra av att vara lågt. Det långsamma framskridandet gör sitt för att skapa en känsla av djup och få spelet att kännas som en berättelse.

För de som vill spela socialt och med medhjälpare så går det att bjuda in vänner och bekanta, särskilt från Twitter och Facebook, och även att posta information och framsteg i spelet till dessa sidor. Själv skyr jag alla sociala sammanhang online, och kan spela utan att ha med ovan nämnda siter att göra.

Avslutningsvis vill jag uppmana till ett besök i den störtade storstaden. Allt som krävs är att man registrerar sig, vilket bara innebär att man uppger sin epostadress, och sedan är det bara att tuta och köra. I ca 10 minuter åt gången då alltså.

Spelet hittar du här.

1
pointer
Dokumentationssamhället
Skrivet 2012-06-22 21:57, av Kapten Kolja

Det har börjat störa mig mer och mer att allt i livet numera dokumenteras. Väldigt många människor skriver dagböcker, bloggar, berättar om sina liv på nätet och uppdaterar diverse statusar på olika internetsidor för att låta världen veta vad de gör, tycker, var de befinner sig och hur de mår. Frågan är för vem detta görs. Är publiken verkligen så nyfiken att den behöver ständigt uppdaterade lägesrapporter? Skulle ni som läser här uppskatta dagliga inlägg om bagateller och ingenting alls? (Det kanske är vad jag skriver i alla fall, men åtminstone inte varje dag...)

Det verkar som att dokumentenandet har blivit viktigare än det som dokumenteras.

Exempelvis var jag nyligen på konsert och i luften framför mig sträcktes ideligen armarna uppåt, men det var inte klassiska hårdrocksgester eller arga knytnävar som höjdes utan en armé av digitalkameror. Massor av människor hade köpt biljett och tagit sig till spelningen, men väl på plats valde de att se showen genom ett litet skakigt kameraöga i stället för att närvara med kropp och själ i festandet. Jag hade lite svårt att förstå den prioriteringen måste jag erkänna.

Ett annat exempel är långresenärer som ska se Asien, Europa eller ta sig an något liknande stort projekt. I jämförelse med våra hippieföräldrar (OK, mina) som på sin höjd skickade ett vykort i veckan hem till den oroliga familjen när de var ute och tågluffade över kontinenten eller båtluffade genom medelhavet så sitter dagens resenärer uppkopplade på hotellrum eller internetcaféer och laddar upp foton och skriver om sina resupplevelser - i stället för att faktiskt gå ut och uppleva något. Också det en tveksam prioritering, enligt mig.

I julklapp fick jag en GPS-klocka som jag blivit väldigt förtjust i. Den har hjälpt till att höja träningsmotivationen och öka framgången i löpspåret avsevärt. Hemsidan den är knuten till har dock en del ointressanta funktioner som jag stängt av, och de handlar alla om att sprida mina löpresultat till andra. Det är inte så att jag skäms över mina tider och distanser, men allvarligt talat - vem kan ha glädje av att följa min löpstatistik mer än jag själv? Vanan av att bära klockan har emellertid fått mig att känna tveksamhet inför att springa om jag inte har den laddad och till hands. Det är som att jag inte alls springer om löpet inte dokumenteras och förs in i träningshistoriken.

Det är så klart inte sant, men det tycks nästan som att det som inte finns dokumenterat och helst också publicerat idag inte existerar alls. Eller har hänt. (Lite som att frivilligt leva med Kinas eller Nordkoreas restriktioner utan att faktiskt befinna sig där.)

Jag har börjat känna att all denna självdokumentation i dagens samhälle förtar den sanna upplevelsen och får människor att självmant prioritera registrering framför handling. Antagligen kommer byråkratin att nå en hittills ouppnådd omfattning och aldrig tidigare upplevd guldålder om ett decennium eller så, och det kommer att bero på vår långa erfarenhet av att ständigt bokföra våra förehavanden.

Det är en skrämmande framtidsprognos, men med tanke på hur all elektronisk kommunikation sparas och genomsöks av signalspanande myndigheter, våra liv, åsikter och bekantskapskretsar kartläggs av google, facebook och andra storföretag, våra inköp studeras av kreditkortsföretagen, och sist men inte minst hur vi själva dokumenterar och publicerar allt vi tar oss för så tror jag vi går ett galet övervakningssamhälle till mötes. Allt kommer att registreras, antingen av oss själva eller någon annan. Helst både och så att registren sedan kan samköras och bekräfta varandra. Den som protesterar - eller bara undviker att sprida fakta om sig själv - blir automatiskt misstänkliggjord eftersom den som inte har något att dölja inte heller behöver gömma sig.

1
pointer
De finns visst!
Skrivet 2012-06-13 00:39, av Kapten Kolja

Det må vara svårt att tro, men ghouls från Fallout och zombier - från typ alla spel - finns uppenbarligen på riktigt! Och de har körkort precis som alla andra.

Denna ID-handling är inte fejk, utan kom till jobbet i en vanlig försäkringsansökning. Men jag visste så klart bättre än att låta ansökan passera obemärkt.

Bild

1
pointer
Ständigt tillgänglig
Skrivet 2012-05-30 18:14, av Kapten Kolja

Nej tack! Jag tröttnar allt mer på att släpa omkring telefonen vart jag än ska och vad jag än gör. Det är inte bara husnycklar och plånbok som ska få plats i byxorna, utan dessutom "den stora rektangeln", det flyttbara kommunikationsredskapet, som dessutom kräver min ständiga uppmärksamhet.

Och det är ju inte heller för min egen skull som den måste med, det är för alla andras. Alla som kanske vill få tag på mig. Jag ringer och messar knappt alls med min mobil, och jag får således inte heller särskilt många samtal och SMS i retur. Men ändå kräver omgivningen att den skall finnas där, redo att tränga sig på närhelst den får lust. Och skulle man inte svara så blängs det surt ifall man inte omedelbart ringer tillbaka.

Men var kom denna skyldighet att hela tiden vara tillgänglig ifrån? Jag har inte bett om den, och jag vill inte heller ha den. Skulle jag själv försöka nå någon som för tillfället är oåtkomlig så är det ju inte värre än att jag får försöka igen senare, eller på egen hand, om det är något jag behöver hjälp med. Eller kanske till och med avstå ifrån vad det nu är som pockar.

I dessa sociala och uppkopplade tider svär jag såklart i kyrkan med det här, men allvarligt talat, hur trött är inte du också på att bära med dig alla "nödvändiga" prylar och på att alltid finnas till hands?

Den enda gången jag är bekvämt lätt och ledig är när jag springer i skogen. Då har jag enbart dörrnycklar i fickan, och om jag bär en klocka så sitter den fastspänd på armen, och om jag lyssnar på musik så ligger spelaren i en ficka och högtalarna är fastsatta i öronen. Men ibland är jag "naken" utan annat än nycklar med mig. Det är frihet det!

Jag tror att jag helt enkelt kommer att börja lämna telefonen hemma. Då kan jag använda den när jag vill och avstå när jag vill. Skulle någon ha försökt nå mig så kommer jag att se det i efterhand. En näst intill revolutionär tanke, känns det som, eller hur?

5
pointer
Snart är de här
Skrivet 2012-05-21 20:48, av Kapten Kolja

Årets balkongodlade jordgubbar menar jag. Krukan på räcket prunkar av blommor och kart, och som ni ser så håller det första just på att bränna sig i försommarsolskenet.

(För den som blir sugen på jordgubbar så kan jag helhjärtat rekommendera stadsodling i kruka på balkong. Allt som behövs är en ordentlig kruka/balja/skål, en påse jord och en handfull plantor. Allt arbete kan göras i bekväm arbetshöjd på köksbordet, någon ogräsbekämpning är det inte tal om och den enda skötsel som krävs är vattning då och då. Och för att skörda behöver man bara ta ett steg ut på sin balkong/veranda/fönstersmyg. Enklare kan det inte bli!)

Bild

1
pointer
Sagor för stora barn
Skrivet 2012-05-12 00:05, av Kapten Kolja

Ända sedan Terminator 2 lyfte visuella effekter till en trovärdig nivå har det kommit mer eller mindre storslagna hjältesagor på film för oss som nästan blivit vuxna. Det verkar inte finnas någon ände på behovet att beskåda magi och monster, och det verkar inte i första hand som att dessa filmer riktar sig till barn. Det är som att vi som mest fått se våra sagor förvanskade i Disneys lustiga och tandlösa versioner inte kan få nog av hemskheter och ond bråd död. (Kanske ett lite oväntat resultat av blodbristen och tryggheten...)

Och det är ju för all del så en riktig saga ska berättas. Hemskt, sorgligt och skrämmande ska det vara! (Det är inte för inte som bröderna Grimm ibland kallas för bröderna Grym.) Sagor är inte harmlös barnunderhållning utan sedelärande historier om världen och vad i den som man bör akta sig för. Att det sedan är trevligt att lyssna till en god historia kan väl få berättaren att brodera ut historien en smula, men det är inte broderiet som är det viktiga utan sensmoralen.

Tyvärr verkar lusten att berätta ibland ta över, så att själva berättelsen kommer i andra hand. Det ser man både vad gäller spel och film. Och säkert också på bokmarknaden, men just fantastiska fantasifulla böcker har ju aldrig varit beroende av spektakulära specialeffekter, så kanske ska jag lämna den traditionella lästa sagan utanför det här resonemanget. Ja, antagligen. Att allt som ges ut inte håller samma höga klass kan man dock konstatera, och ibland verkar det som att publicister fullständigt saknar kvalitetskontroll och självrannsakan.

Hur som helst verkar det finnas ett sug efter en bistrare berättelse efter allt barnanpassat blodlöst trams som passerat. Skräckgenren har ju varit populär länge nu, både på film och i spel. Härom året kom t.ex. en ny film om Rödluvan som inte var så tillrättalagd som vi vant oss vid, och nu senast hade nyinspelningen av Snövit premiär. Tyvärr är dessa båda filmer just exempel på att lusten att berätta ibland är större än förmågan.

Efterfrågan ser som sagt ut att finnas, och då brukar utbudet följa. Jag tror alltså att vi kan vänta oss en skrämmande tid framöver, och jag applåderar utvecklingen. Räds den som kan.

1
pointer
Glöm inte att
Skrivet 2012-04-26 22:54, av Kapten Kolja

Språkpolisen rycker ut igen efter en tids dvala. Något har stört hans sömn. Något obehagligt har pockat på hans uppmärksamhet och till slut väckt honom ur hans slummer.

En ovana skriva utan "att" har brett ut sig, och den är jävligt störande! (Om du inte tyckte den förra meningen var felaktig eller otydlig så är du en del av problemet, och behöver allvarligt se över dina svenskkunskaper.)

Språk är förvisso i konstant utveckling, men att avskaffa en konjunktion så här är inte att ta språket ett steg framåt utan (som jag ser det) antingen ett resultat av lättja eller en skada från SMS-ande och chattande där folk ofta uttrycker sig så komprimerat som möjligt. Alternativt är författaren en trendzombie som inte tänker själv utan bara följer skocken med får som redan anammat och publicerat sattyget.

För ofoget är spritt både vitt och brett nämligen, och det är beklämmande att skribenter och journalister - som lever på sitt skrivande - inte är mer måna om sina texter än att de uttrycker sig så illa.

"Man fattar ju ändå." Eller "meningslöst ord" kan man tycka. Själv tycker jag bara att denna vana är slarvig, och att man bör uttrycka sig så tydligt som möjligt om man nu uttrycker sig. Privat och i talspråk kan man vara mindre strikt, men i text gäller det att vara korrekt. Och jag ska inte som läsare behöva tolka texten för att förstå den, då har något i korrekturläsningen gått väldigt fel.

2
pointer
Simulatorträsket
Skrivet 2012-04-20 18:52, av Kapten Kolja

Man läser en recension då och då, och emellanåt ser man ett ex i reabacken någonstans, men oftast är alla dessa meningslösa simulatorer något som man på sin höjd skrattar åt när någon bloggar om dem eller framhåller som skräckexempel i en skämtsam krönika. Man känner till dem, men stöter inte på dem.

Nyligen var jag dock på mediaavdelningen på Tesco (en internationell stormarknadskedja) och då stod de plötsligt där. Heavy Freight Simulator. Tow Truck Simulator. Mining and Tunneling Simulator. Farm Simulator 2011, alldeles intill Agrar 2011. Jag räknade 15-16 titlar och förstod plötsligt storleken på denna genre. Vad jag däremot inte förstod var varför i all sin dar de allihop hade producerats, och vem utgivarna trodde skulle lägga sina surt samlade sekiner på dessa produkter. Det låg inte ett tjockt lager av damm ovanpå spelhyllan, men den såg ändå oerhört övergiven ut.

Jag ska emellertid erkänna att jag haft trevligt framför Sim City och Railroad Tycoon, så helt förhatliga är ju inte dessa spel (i brist på ett bättre ord). Men ändå... Tow Truck Simulator? Vem i helvete tyckte att bilbärgning lät tillräckligt spännande för att finansiera utvecklingen?

Å andra sidan lever vi ju i en marknadsekonomi, och om inte efterfrågan finns så uppstår väl inte heller tillgången? Och finns efterfrågan så lär det inte sluta komma mer eller mindre meningslösa simulatorer inom någon överskådlig framtid. Vad sägs om städsimulatorn Robomop som låter dig skura toaletter, rensa köksfläkten och bona golv utan att du behöver smutsa ner händerna?

Men var och en blir som sagt salig på sin fason, och för dem som trots allt lockas av att prova på verkligheten nästan som den är på riktigt kan jag tipsa om det första uppslaget i senaste PC Gamer. Där finns två fullsidor med reklam för flygsimulatorn X-Plane 10 och Scania Truck Driving Simulator. Båda förefaller i bästa fall ointressanta, men särskilt den senare verkar vara sällsynt tråkig! Enligt annonsen så har utvecklarna dock gedigen erfarenhet av lastbilssimulatorer, med både Euro Truck Simulator och Trucks and Trailors på flaket, så att säga. Och övning antas ju ge erfarenhet, så kanske har de lyckats göra mil efter mil i bil till en riktig skrattfest?

För egen del kommer jag inte att få svar på den frågan. Jag har inte tillräckligt med fritid för att ödsla bort den på dylikt. Oavsett mängden tid jag har så kommer den aldrig att vara tillräcklig för Scania Truck Driving Simulator eller Tow Truck Simulator!

1
pointer
Avhållsamhet anno 2012
Skrivet 2012-04-16 22:43, av Kapten Kolja

De senaste 10 dagarna har jag varit på semester i Ungern för att fira påsk och min dotters 2-års dag, och under hela resan har jag hållit mig borta från allt vad datorer och internet heter. (Och jodå, internet finns även i Ungern.)

I stället har jag läst, skrivit en smula och joggat en massa. Och så har jag besökt min frus skönhetsterapeut och gett huden en holmgång. Alltsammans har varit väldigt manuellt, och det har faktiskt varit riktigt skönt med en digital detox. I och med den definitiva inledningen av årets löpsäsong så har jag krympt midjemåttet ett bälteshål också. Det var hårt! Men inte så hårt som det kanske låter.

Nu är jag dock tillbaka i verkligheten igen, och jag kan bara kapitulera och konstatera att min elektroniska retox pågår för fullt. Lite sorgligt är det, på sätt och vis. Men det är ju så bekvämt att vara ... öhm ... bekväm.

1
pointer
Spelat: Civilization V
Skrivet 2012-03-26 22:17, av Kapten Kolja

Att jag är ett stort fan av Civ-serien lär inte ha undgått någon frekvent bloggbesökare. Sedan den 5e utgåvan såg dagens ljus har jag längtat och förfärats av blotta tanken på att ta mig an härligheten. I och med det stora antalet timmar jag lagt på föregångarna - och särskilt då 4an - så har jag tvekat angående ett införskaffande eftersom jag jag befarat att jag aldrig skulle kunna sluta spela mer, någonsin. Dessutom väntar jag gärna på patchar och expansioner innan jag handlar ett nytt spel för att få maffigast möjliga munsbit när det väl beger sig. För ett par månader sedan så slog jag slutligen till och skaffade det senaste storverket i serien. Spelet hade då varit ute i över ett år och bara några små tillägg hade släppts i expansionsväg, och inga särskilda rykten cirkulerade om mer, så tiden tycktes mogen.

Men tiden gick utan installation, och nu när jag till slut tagit mig igenom några världsherravälden så utannonseras den första stora expansionen. Tidpunkten måste bero på lagen om alltings jävlighet, men jag ska väl egentligen inte klaga på att jag får mer av mitt favoritlir...

För favorit är det! Men trots alla nyheter - hexagoner, statsstater, utökad diplomati, en trupp per ruta, etcetera, med mera - så känns Civ V lite för bekant för att knocka mig så som jag ville att det skulle göra. Hela tiden upptäcker jag saker jag missat, och uppskattade detaljer, men nyhetens behag rann av redan vid första genomspelningen. Å andra sidan är det första intrycket allt för överskattat, och spelet imponerar mer på mig idag än när jag först tog mig an det. Det är bara det att ... jag har sett det förut, liksom.

Och ändå har jag aldrig sett ett så vackert strategispel förut. Gränssnittet är moderniserat, putsat och snyggare än någonsin. Världen ser ut som en kartbok mer än en spelplan, och animationerna har verkligen fått sig en uppfräschning. Allt är snyggare, verklighetstrognare och mer varierat och detaljerat än någonsin i Civs historia, och bara en sån sak som att "fog of war" nu utgörs av böljande moln i stället för en svart inhägnad lyfter det visuella högt.

Ljudet är också bättre, framför allt de olika språken som talas av de olika nationerna man möter. Det gör mycket för inlevelsen att en tysk låter som en tysk när han pratar, och det är säkerligen något som andra utvecklare kommer att ta efter.

Spelmekaniskt så gör de sexkantiga rutorna som bara tillåter en militär trupp i varje mycket för stridandet och transporten genom landskapet. Framför allt bryter de upp det fyrkantiga rutnät man kunnat se i tidigare generationer, och de tillåter naturligare landskapsformationer än föregående spel. Stridandet har till och med blivit roligt på det här viset då det sätter gränser för hur många enheter man kan involvera i en och samma batalj. Förr var det oftast den som hade staplat flest enheter på varandra som vann slaget, men nu krävs mer planering och mindre förberedelser, vilket höjer både underhållningsfaktorn och tempot i krigandet avsevärt.

Tyvärr har Firaxis i sin vishet valt att inte inkludera någon tryckt manual den här gången. All önskvärd information finns förvisso i Civilopedia, men personligen gillar jag att ha en handbok att bläddra i istället för att läsa från skärmen, och manualerna till Civilzation-spelen har dessutom alltid varit mycket välgjorda och en fröjd att läsa. Nästa sorglighet är att man inte längre kan övervinna angränsande städer genom att spy kultur över dem och sakta se invånarna hjärntvättas till lojala undersåtar. Passiv aggressivitet var min specialitet, och jag saknar "min manöver" i Civ 5. Även religionen har fått träda tillbaka i del 5. Man kan vara mer eller mindre andlig, men de specifika religionerna man kunde grunda i 4an har avskaffats här. (Dock kommer de tillbaka på ett eller annat sätt i ovan nämnda expansion, men det återstår fortfarande att se hur de kommer att fungera.)

Betyg:

Smörgåstårta
Räkmacka
Ostfralla
Smörgås
Skorpa

Här i FZs bloggar ansvarar medlemmarna själva för vad de skriver. Här gäller inte det utgivaransvar som finns på FZ.se. Läs våra regler.
Kapten Kolja Konstaterar
Kapten Kolja
Kapten Kolja
Luxemburg
Min blogg handlar om datorspel, datorspelare och datorspelskultur. Inga speldetaljer är för banala för att dryftas på djupet, men ett och annat världsligt tema kommer också att avhandlas.
heart PULS
Puls
Statistik Totalt antal visningar: 265383
Senaste veckan: 66
I dag: 2
FZ