Så slutligen åker man upp till Stockholm för sin intervju, en intervju som i mina infopapper beskrivs som "not to be expected to be over in less than an hour". Så visst är man lite nervös. Jag tänker korsförhör med en jävligt bister, glasögonprydd man, en fet rejectstämpel om man skrivit en siffra fel i sitt telefonnummer och så vidare. Anländer på Fjollträsks Central dagen innan intervjun och lokaliserar mitt vandrarhem efter att bland annat betalat en tjuga för en vanlig 33cl fanta. Jävla rånare. När jag väl checkat in så promenerar jag till ambassaden som ligger tio minuter bort, för att vara säker på att hitta imorgon.
Vaknar nästa dag, käkar frukost och kontrollerar att jag har alla papper med mig. Promenerar bort och är 50 meter från ingången vid klockan 08.35. Jag har tid vid 09.00. Gott om tid. Helt plötsligt uppenbarar sig dock en 40 man lång kö. Teh fuck? Frågar vakten om man ska ställa sig längst bak oavsett vilken tid man har. Får ett jakande svar.
Två timmar senare, vid klockan 11.30, släpps jag slutligen in. Kommer till ett väntrum som ser ut som akuten i valfri amerikansk tvserie, dvs. tattigt med mycket folk på liten yta. Lämnar alla mina papper i en lucka. "Have a seat please.".
Efter kanske 20-30 minuter börjar jag undra varför ingen går någonstans. Vart ligger mötesrummen? Folk ropar hela tiden upp namn bakom ett fåtal små luckor som alla ligger på rad längs med väggarna. Efter totalt en timme på akuten ropas mitt namn upp.
-Hello.
-Hey.
-So how long do you have to study when you get back to Sweden?
-2,5 years.
-I see that you have filed a bank statement, are you planning to use CSN?
-Yeah, I just haven´t applied yet.
-Ok. Well, your visa will be sent home to you along with your passport in about a week.
Jag blir så ställd att jag måste fråga:
-So... does this mean that I am guaranteed to get a visa?
-Yes.
-Ok, thanks.
Lämnar ambassaden. Åker hem två timmar senare.
Vad som tog en och en halv dag av min tid i anspråk, kostade 1200 kr i tågbiljetter, 2380 kr i olika avgifter i ansökningsprocessen, 550 kr för vandrarhemmet samt minst 800 kr i förlorad arbetsinkomst var över på mindre än 1 minut. Så jävla wtflolwut så jag vet inte vad.
Glömde jag förresten säga igår att ambassaden har en timmes telefontid per dag som det är helt omöjligt att komma fram till ifall man behöver hjälp? Ringde UD istället men han sa att de tyvärr bara kan hänvisa till varje lands ambassad och att han beklagade, för han visste hur omöjligt det var att kommer fram via det (enda) telefonnummer som finns på amerikanska ambassadens hemsida.
Eller att de på flera ställen på sin sajt skriver att till den här mailadressen ska man INTE maila till ifall det gäller visumärenden. Att hitta den rätta mailadressen går dock inte.
Blä. Men nu är det iallafall avklarat och jag åker den 16:e augusti. Gott så.
Kom hem ifrån Stockholm i måndags och är fortfarande förbannad över hur hela visumansökningsprocessen går till ifall man vill åka som student till USA. För det första, Sverige har väl ändå ett ganska gott rykten om sig? Vi har inte direkt särskilt mycket terrorister, inte heller finansierar staten kända terrororganisationer och vi är inte ett ekonomsikt U-land. Med andra ord: om ni frågar mig så borde jag kunna åka till USA genom Visa Waiver-programmet bara genom att fylla i blanketten som gör att jag ansöker om ett utbyte.
Men icke.
Låt mig ta er med på en långsam, men i vissa avseenden väldigt snabb, process.
För att få ett studentvisum måste man börja med att fylla i en enkätliknande ansökan på ambassadens hemsida. Frågor inkluderar bland annat: "Are you coming to the United States to engage in prostitution or unlawful commercialized vice or have you been engaged in prostitution or procuring prostitutes within the past 10 years?"
"Do you seek to engage in terrorist activities while in the United States or have you ever engaged in terrorist activities?"
"Are you a member or representative of a terrorist organization? "
"Have you, while serving as a government official, been responsible for or directly carried out, at any time, particularly severe violations of religious freedom?"
Cirka 75 minuter tar det står det. Och det stämmer kanske... om applikationen hade funkat. Det står att den har "known time-out issues" och i alla fall fyra gånger avslutades den för mig när jag skulle antingen byta sida (och det är en del sidor) eller spara. Det står också att man inte får vara inaktiv i 20 minuter, då loggas man ut. Priset för "sämst användarvänlighet" tas lätt av gången då jag satt och fyllde i alla mina utbildningar sen jag var 11 (inte alls överdrivet) vilket såklart tog ganska lång tid eftersom jag var tvungen att leta upp en massa datum. Efter ett tag kommer en pop-up som säger "Varning! Du har nu varit inaktiv i 15 minuter och kommer loggas ut om 5. Se till att spara ditt arbete i tid.". Det är bara det att jag inte alls var inaktiv. Visst, jag hade inte tryckt upp nästa sida eller sparat på ett tag men jag skrev ju för fan så snabbt jag kunde. Trycker "Ok" på pop-upen. Slängs ut till startsidan. Igen. Trots fem minuter kvar av tiden. Utan möjlighet att spara först. Efter många om, men och ett antal timmar istället för 75 minuter är jag till slut klar. Nu måste jag skriva ut en bekräftelse som ska med till ambassaden. För det är bara år 2010 och de kan såklart inte kolla via nätet att jag skickat in min blankett, som jag fyllde i på nätet.
*Suck*
Har inte skrivare hemma så jag sparar min ansökan på ett USB-minne för att slippa göra om allt igen. Då borde det ju vara snabbt över. Bara att skriva ut ett papper liksom.
Funderar över mina alternativ. Kommer fram till tre stycken. Bestämmer mig för att åka de två milen till Växjö för att skriva ut på universitetet. Applikationen vill inte starta på universitets datorer. Ska snart börja jobba, så hinner inte testa nån annan stans. Bara till att åka hem.
*Dubbelsuck*
Efter jobbet åker jag ner till mitt gamla jobb för att använda deras skrivare. Applikationen funkar inte på deras datorer heller.
*Trippelsuck*
Nästa dag besöker jag Växjös enda internetcafé. Laddar upp min ansökan. All info finns där, redo att skrivas ut. Utom en liten detalj: mitt uppladdade foto har av någon outgrundlig anledning inte sparats så min ansökan är nu inkomplett. Har som tur är med mig kameran med fotot på. Pluggar in, laddar upp. "Filen är för stor.".
*Kvadruppelsuck*
Tänker att jag iallafall kan betala min "Student and Exchange Visitor Program fee (SEVIS)". Bläddrar i papperen. Upptäcker att mitt värduniversitet glömt skicka med den skolkod som behövs.
*Pentagonalsuck*
Bara att åka hem och komprimera mitt foto (igen) samt ringa mitt värduniversitet, sen ska jag jobba. Fick inget gjort den här dagen.
Tredje dagen gillt. Skolkoden är fixad och en komprimerad bild följer med på USB-minnet. Går in på internetcafét.
"Jag skulle vilja skriva ut lite."
"Det går inte, skrivaren är sönder."
*Hexagonalsuck*
Går till stadsbiblioteket. Måste fixa gästlånekort. Allt som allt tar det nästan en timme att fixa allt och skriva ut två ynka papper. För bekräftelsen på en betald SEVIS-avgift går ju inte heller kolla via nätet. Såklart
Allt som allt har det tagit kanske tio timmar, inklusive tre dagars bilresor på två mil tur och retur, att fixa allt som fixas skulle.
Men det här är bara början...
Läs den spännande (njae) fortsättningen om vad som hände i Stockholm imorgon. För gissa vad? Nu ska jag gå och jobba.
Befinner mig i Fjollträsk just nu då jag har en visumintervju på amerikanska ambassaden senare idag. Vad jag tycker om min resa hittills är en blandad kompott, men den retrotripp man utsattes för (läs vidare) är svårslagen.
-Nya laptopen lägger ner efter ynka 34 minuter av Hitman trots att den var fulladdad. Inget strömuttag i sikte.
-Kommer fram 20 minuter för sent. SJ fortsätter imponera.
-Felaktiga vägbeskrivningar gör att jag får gå en dryg kilometer extra med två väskor i släptåg.
+Sköna namn som videobutiken Bylando och Stockholms Glass och Pastahus gör att man drar på smilbanden.
+Man skrattar lite inombords åt stockholmares dialekt. De gör säkert likadant.
+Hittar en tillsynes väldigt oanvänd porrtidning vid en soptunna. Tar upp och bläddrar lite. Sköljs över av nostalgikänslor.
+Hitman var riktigt bra.
Jag vet inte hur det är med er, men alltid när jag köpt ett nytt spel så väcks tanken "undrar om det har snygga trophies?" till liv. Alltid lika intressant när den första ploppar upp: "Sweet, riktigt snygg" (Ninja Gaiden Sigma 2, Fallout 3) varvas med estetiska frågetecken som blur. Nu vet jag ju inte hur viktigt folk tycker det här är, men det är ändå kul att se utvecklare som lägger ner tid på något som vissa spelare, mig själv inkluderad, håller så kärt.
Och man kan ju då tycka att PS3-exklusiva spel borde ha extra snygga trophies då trophies är just exklusiva för PS3. Men ack, istället är det tvärtom.
inFAMOUS: Alla trophies av samma valör ser likadana ut. Heavy Rain: Alla trophies av samma valör ser likadana ut. Uncharted: Drake´s Fortune: Alla trophies av samma valör ser likadana ut (Här hade man dessutom gott om tid att göra något snyggt då trophies las till i efterhand). Uncharted 2: Honor Among Thieves: Visst, trophiesen har individuella utseenden men spelet får ändå underkänt eftersom i princip alla (alla?) trophies bortsett från multiplayer är exakt desamma som de i 1:an, fast med nya vapentrophies.
Undantag: Killzone 2, som enligt mig spottar snygga trophies.
Självklart prioriterar vissa utvecklare roliga trophies som tillför spelupplevelsen något medans andra inte kunde bry sig mindre, men i fortsättningen får ni, kära utvecklare, gärna avsätta en arbetsdag eller två för att iallafall göra varje trophy individuell. Snälla?
En gång i tiden, förr länge sedan men i vår alldeles egen galax, fanns det roliga dubbningar på Sagan Om Ringen. Jag skulle nog våga påstå att youtubaren malvinstudios tog dubbandet till en helt ny nivå när han filmade sina katter och sedan "vred upp ljudet för att höra vad de sa". Jag vet att både jag och brodern har skrattat oss fördärvade de två första gångerna vi sett videon. Glöm Postkodskampen; det här är fredagsunderhållning.
Det där sista i rubriken vet jag såklart inte huruvida det stämmer eller inte, men efter att ha läst ett sammandrag från en partidebatt från förra veckan så kan man ju undra. Så här stod det i Smålandsposten: Ung Pirats företrädare Mimmi Lowejko stack inte under stol med att hennes parti är ett enfrågeparti. Efter att flera gånger fått säga att partiet inte har någon officiell syn-oavsett om det handlade om miljöfrågor eller skolpolitik-valde hon en annan strategi när det var dags att presentera partiets syn på sjukvården. "Spela mer Nintendo Wii så slipper ni uppsöka vård så ofta."
Utvecklarna Realtime Worlds släppte för ca två veckor sedan sitt av-mig-efterlängtade-men-enligt-recensioner-som-bäst
-halvsunkiga spel APB och nu har man dragit igång vad som kan vara det sjukaste PR-stuntet sedan Acclaims glansdagar. Reklam för Shadowman 2 på en släktings gravsten? Ändra ditt namn till Turok? Eller nej, ännu bättre: döp ditt barn till Turok om det föds på spelets releasedatum. Det fanns verkligen inga gränser. Tacka vet jag isåfall EA och deras Dante´s Inferno kampanj.
Iallafall, tillbaka till huvudspåret: vad man gjort är att man har hittat två, förmodligen arbetslösa, snubbar som har gått med på att låta sig förvandlas till en avatar i spelet.
"Inspired by the APB customization engine, we´re taking a real person and over three weeks transforming them into a character to be released onto the streets of the game. Tattoos, haircut, piercing, clothes, the works. All for real, and all decided by you."
För närvarande kan man rösta på vem av de två deltagarna som ska bli vår egen lilla försökskanin och allt eftersom tiden går kommer nya steg i förvandlingen äga rum. Bara tanken på vad barn av internetåldern kan tänka sig tatuera in är skrämmande i sig.
Sjukt? Ja.
Smaklöst? Ja.
Borde ni koncentrera er på att fixa buggar istället? Ja
Kommer jag följa sidan? Ja
Nu ljög jag ju dock. Man måste bara ha lite innanför pannbenet. Har vi inte alla tänkt tanken "hur svårt kan det vara att råna en bank?" någon gång? Men för tre Växjöbor blev till och med en skostöld för svår. Smålandsposten skriver: "Tre män kunde tack vare sig själva gripas av polis för stöld i en skobutik. Männen glömde en nyckelknippa på brottsplatsen och när de senare försökte bryta sig in i sin egen bil larmade förbipasserande polisen i tron att ett bilinbrott höll på att ske." Hur det framkom att männen gjort sig skyldiga till stöld framgår inte av artikeln. Kanske hade männen stöldgodset på sig, men jag tycker nedanstående konversation känns som en troligare förklaring:
Polisen: Upp med händerna! Ni är arresterade för bilinbrottsförsök. Nils: Men det är min bil. Jag har bara glömt nycklarna nånstans. Kolla registret så ser ni att jag är den rättmätige ägaren. Polisen: Ok, vänta lite. Rune: VI HAR PRECIS SNOTT SKOR FÖR FLERA TUSEN SPÄNN!! Nils: Rune, för faan... Per: Jag sa ju att han var en säkerhetsrisk.
Det är tre dagar sen årets måstefestivaler avklarades i Göteborg och sen dess har jag hunnit både duscha och sova (lyx!). Vad jag även hunnit med är att författa ca 9 sidor i mitt sockersöta anteckningsblock om årets festivaler. Vem hade skönast dialekt, vilken mat var godast på festivalområdet, blev jag mer hatisk mot småbarn under de här dagarna, och inte minst: vilket band var egentligen bäst?
Detta är den definitiva listan över West Coast Riot & Metaltown 2010:
Årets...
...Sämsta uppladdning:
Ungen som ömsom grät, ömsom gallskrek de första 25 minuterna på tåget. Gudskelov bytte jag tåg i Nässjö.
...Negativa kulinariska upplevelse:
Pucko, helt vidrig chokladmjölk. Hur kan man ens misslyckas så grovt?
...Sämst klädda:
Sångaren i Sista Sekunden. Alldeles för små jeansshorts, skyhöga svarta fotbollsstrumpor samt en vit t-shirt med texten "Så jävla less".
...Trend bland besökarna:
Fotbollsstrumpor.
...Synligaste halsådror:
Sångaren i Raubtier.
...Missar
*Tidsoptimist som man är anländer jag för sent för att hinna se Satan Takes a Holiday. *Missar ett plektrumkast från sångaren i Rise Against . Det landade på marken (n00bpublik!) och det var typ bara jag och en till som letade febrilt efter det. När jag slutligen ser det så böjer sig en annan kille helt lugnt ner och tar upp det.
*Står väldigt långt bak på Rammstein.
*Missar Hatebreed till InFlames fördel.
...Längsta fajt över trumpinne:
25 sek. efter Bleeding Through. Sen pallar jag inte kolla längre. Skriker ett uppmuntrande "Ge er inte!" och går därifrån.
...Mimare: Jello Biafra.
...Redneck
Trummisen i Raubtier.
...Canadian Lumberjack:
Sångaren i Raubtier.
...Bästa röst Howlin´ Pelle Almqvist, The Hives.
...Mest hängivna publik:
Delad förstaplats mellan Walking With Strangers och Amon Amarth.
...Mest tatuerade:
Sångaren i Bleeding Through.
...Skönaste dialekt:
Sångaren i Raubtier.
...Bästa scenshow:
Eld så in i helvete (bland annat satte man eld på en roddare), en kukkanon som sprutade skum under Pussy samt den klassiska gummibåtsturen gör att Rammstein tämligen ohotade tar hem denna kategori.
...Överraskning: Bleeding Through
...Skönaste gung: Garcia Plays Kyuss.
...Största svettlökar:
Sångaren i Skindred.
...Positiva kulinariska upplevelse:
Företaget Extreme Food erbjöd både krokodil, struts och känguru. Inte dumt alls.
...Mysfarbror:
Gitarristen i Sodom.
...Lönnfetaste band: Amon Amarth.
...Patriot: Max Cavalera, Soulfly i och med hans gitarr med Brasilienmotiv.
...Skönaste gitarrsolon:
Soulfly.
...Stretchingledare:
Sångaren i Sabaton.
...Sämsta lokal(?)befolkning:
Gatumusikanten som invaderade spårvagnen med sitt dragspel på fredagsnatten.
...Bästa tågfras:
Tjej, ca 7 år, när tåget lämnar stationen på väg hem: "Hej då bajståget, nu kör vi".
...Publikställda fråga (till Anders Fridén): Var är håret?
Statistik: Antal långhåriga killar på tåget som skulle på festival:
1 av 8, förbluffande få.
Största circelpitdiameter: Walking With Strangers.
Längsta fajt över trumpinne:
25 sek. efter Bleeding Through. Sen pallar jag inte kolla längre. Skriker ett uppmuntrande "Ge er inte!" och går därifrån.
Topplistor:
Bandtröjor WCR:
3. Flogging Molly
2. A Day To Remember
1. Dropkick Murphys
Bandtröjor Metaltown:
3. Sabaton
2. In Flames
1. Rammstein
Flest låtdedikationer: Flogging Molly. Minst en person per låtjävel.
PPL (publiksurfningar per låt); Rise Against
5.
Flest snusnäsdukar/bandanas per band: Hellyeah, 2.
Flest drömmar om:
Prinsessbröllopet.
Citat: -Vi är Invasionen från Umeå, känner ni till oss?
-BRÖÖÖÖLL!
-Ja man vet aldrig. När man kommer från Norrland bara förutsätter man att ingen vet vem man är.
*Lyxzén tar det säkra före det osäkra.
-För er som känner till oss, här kommer en ny låt. För er andra blir det bara ännu en låt som går i antingen A eller G.
*Lyxzén är medveten om punkens begränsningar.
-Har ni fest, eller?
-VRRÅÅÅÅÅLL!
-Ja, jag hörde nåt om att det skulle va nåt här ute på piren idag så därför klädde jag upp mig lite. För det ska man ju göra när man träffar fint folk.
-SKRIIIIK!
-Hörde ni att jag sa fint folk nu? Vilken tur att jag inte sa litet folk, det hade ju kunnat bli fel...
*Anders Fridén hånar Carl-Henric Svanberg.
-ANDERS! ANDERS! ANDERS!
-Nej sluta, jag blir ju generad. Kör dom andra också.
-BJÖRN! BJÖRN! BJÖRN!
-DANIEL! DANIEL! DANIEL!
-Och så bara för att vi är i Göteborg: Glenn, Glenn, Glenn...
GLENN! GLENN! GLENN!
-Och så kör vi en dubbel: Petter Niklas, Petter Niklas...
PETTERNIKLAS! PETTERNIKLAS! PETTERNIKLAS!
*Anders Fridén vet hur man chantar på göteborgska. Och retas med sitt eget band.
-Vet ni varför vi är så jävla hårda uppe i Happaranda? Jo, det är för att medans ni i Göteborg kör Volvo så kör vi STRIDSVAGN!
Raubtiers sångare innan låten Achtung Panzer.
Övrigt:
Torsdagens lol: Wonderboy var smart nog att smuggla in egen mat in på området och därmed spara tusenlappar. Tyvärr blev hans fina räkciabatta helt söndermoshad när Rise Against spelade.
Torsdagens WTF:
Varför stod det "Invasionen"två gånger på trummisens baskagge? En gång, visst, men två?
Marken rör sig när... spelar: Dropkick Murphys, Amon Amarth, Soulfly, In Flames.
Mr. Jag-kan-inte-sluta-le:
Gitarristen i Nile.
Flest utslagningar med armarna:
Sångaren i Witchery.
Förslag till nästa år:
Förbjud rökning på festivalområdet samt barn på tåg.
BEST IN SHOW @ WEST COAST RIOT & METALTOWN 2010:
Rise Against
Om lite mindre än 8 timmar kliver jag upp och sätter mig på tåget med destination Göteborg och festivalerna West Coast Riot och Metaltown, beväpnad med tre olika bandtröjor samt en plånbok värdig Nathan Drake. Årets höjdpunkt såhär långt och jag ber till vädergudarna att det blir om inte sol så iallafall inte regn nu i dagarna tre på västkusten. Några av höjdpunkterna i år borde rimligtvis bli Dropkick Murphys, Rise Against, Rammstein, In Flames samt Raubtier så det är ett inte helt dåligt startfält man har att göra med. Att Metaltown verkar ha krympt lite (spelningar från 12(?)-02 till 13.30-24) får man väl ta. Var glad för det som bjuds liksom. Jag är helt övertygad om att det kommer bli awesome i vilket fall. Jag menar, för två dagar sen drömde jag att en god vän och jag var på Metaltown, han blir pissnödig och drar helt sonika ner brallorna och kaskadpissar över publiken, allt till deras glädje och vakternas missnöje. Då om någonsin vet man att hypenerven är på topp. En recap av förra årets festival kan ni få genom att läsa förra årets lista, som i år förhoppningsvis kommer vara ännu längre eftersom jag nu ska vara med tre dagar istället för bara två. Vem kommer ha längst dreads, fulast gitarr, sämst engelska och inte minst: vilket blir 2010 års bästa band?
På söndag/måndag får frågorna förhoppningsvis svar, men jag hoppas att vi syns redan där, i Frihamnen, längst fram på Raubtier.
Stay metal.
(
Facebook
Tweet
PULS
