EXTRA EXTRA. STOP.

BREAKING NEWS! STOP.

OLAS NEW HAIRCUT. STOP

MAN IN FARSTA SHOOTS HIMSELF. STOP.

Södra stockholm, någongång under sensommaren 1997. En ung kille på 15 år sitter och svettas över en PC Gamer-tidning. Duke Nukem Forever-screenshots. Quake-motorn hade aldrig sett så snygg ut.

Södra stockholm, en kall januarikväll 2010. 13 år har gått. Tretton. Killen som var femton har hunnit med följande:

- Gått ut gymnasiet
- Gjort lumpen
- Flyttat hemifrån
- Tagit körkort
- Börjat jobba
- Blivit sambo
- Blivit singel
- Blivit sambo igen
- Blivit pappa

Nu sitter han här, tjugosju år gammal, och tittar på en film från samma spel. Eller samma och samma, namnet är väl det enda som har hängt kvar de senaste tretton åren. Allt annat; grafik, story, karaktärer och så vidare har väl bytts ut ett antal gånger.

Men det är något med de där skärmdumparna. Det finns förutom dem ett par andra som för alltid har etsat sig kvar, och det är de första bilderna från Team Fortress 2. Jag vet inte vad det är, men jag kan fortfarande bli irriterad över att jag aldrig fick spela den första TF2-versionen.



I min eviga tro på underdogs så hoppas jag innerligt att Duke Nukem Forever släpps förr eller senare. Vore det inte förbannat kul om:

1. Spelet faktiskt kom ut (och då menar jag inte Duke ur garderoben - hallå, uppenbart!)
2. Spelet var riktigt jävla bra.

Nåväl. Vi får väl se. Det skulle inte förvåna mig om...

Södra stockholm. Våren 2024. En ung tjej läser ett gammalt blogginlägg som hennes pappa gjorde för 14 år sedan. Hon skrattar lite, ropar på pappa och startar upp spelet.

Calle publicerar i [b="calles_blogg" sin blogg] ett brev från EA. Tyvärr stämmer det inte överens med verkligheten. Jag har tagit del av det riktiga brevet, och publicerar det här nedan.

Ni vet vart ni läste det först.

Jag vet inte vad ni besökare jobbar med (eller studerar), men det finns säkert någon som sliter i en fabrik, vänder papper på någon myndighet, jobbar med avfallshantering eller måste vaccinera spottkobror mot svininfluensan.

Humle och Dumle däremot spenderar dagarna med att spela spel. Kan det vara stressigt? Säkert. Många deadlines att hålla? Absolut. Utsatta för sexuella trakasserier? Garanterat.

Men när Humle skriver om hur jobbigt det är att spela spel på arbetstid, och Dumle kommenterar inlägget med att han tycker det är jobbigt att jobba hemifrån just den dagen, ja, då känns medlidandet långt borta.

Som ni kanske har märkt rasar det ett "bloggkrig" på FZ:s redaktion. John, Calle, Jocke och Tompa slåss om er besökares uppmärksamhet med näbbar och klor. Nu när det gått en vecka tycker jag nog att det är dags för en sammanfattning.

Som ni förstår går det ju inte att missa ett enda inlägg, det ena mer genomtänkt och insiktsfullt än det andra.

Jag tar därför frivilligt på mig rollen som guide i den här bloggdjungeln, där antalet inlägg närmast kan jämföras med mängden mygg; alla bärandes på sin egna, alldeles unika sjukdom.

John
Vår onlinechef John har under veckan som gått både hunnit med att installera Windows 7 på jobbdatorn och tvätta bilen (i samma inlägg hintar han också om att ett däckbyte är på gång - spännande!). I övrigt verkar Johns bloggtaktik gå ut på att vinna sina läsares kärlek genom att länka in olika bilder och youtube-klipp. Ni vet, ungefär som den där töntiga killen i skolan som folk bara ville vara med efter att han blev först i klassen med att köpa ett Nintendo.

Hur som helst, någon direkt inblick i Johns liv bjuds vi inte på, vilket ärligt talat kanske är lika bra.

Jocke
Chefredaktören Jocke är inte mycket för det här med fairplay, vilket han snabbt visade genom att i början av bloggkriget lottar ut ett exemplar av Dragon Age i bloggen. Sedan fortsatte han i rasande fart där han bland annat provade på att modeblogga och sedan skrev ett otroligt insiktsfullt inlägg om saker som ingen längre än två skrivbord bort kan relatera till. Inlägget avslutades för övrigt med en kommentar om att han kanske inte borde
skrivit det alls. Fantastiskt.

Det verkar även som om det rasande tempot på redaktionen driver honom allt närmare alkoholismen. På väg till systembolaget var han tvungen att stanna till på en krog för att ta en öl. Starkt!

Calle
Den skäggige chokladtjuven Calle har också haft en hektisk vecka. Bland annat har han varit i andra länder flera gånger. Veckans mest spännande händelse var när han under stor tidspress var tvungen att parkera om bilen - något som självklart slutade i komplett fiasko.

Annars verkar Calle mest skriva att han inte får skriva om saker, vilket förstås verkligen gör att man sitter som på nålar så fort han publicerar ett nytt inlägg. Får vi kanske veta något den här gången? Nej, men nu fick vi reda på när vi kommer få reda på det!. Fuck yes!

Vidare har Calle lyckats göra den sämsta intervjun i världshistorien (ryktet går att FZ:s alla steamkonton är spärrade efter den incidenten). Han har även smörjt in sig själv i björnbärssylt och smekt den nya Kent-skivan. Veckans överraskning var garanterat lördagens kopp te.

Tompa
Gamlingen på redaktionen har inte riktigt samma ork som de yngre herrarna, varför antalet blogginlägg är betydligt färre. Men han har åtminstone försökt. Veckans "om my god!" var hans vågade digitala gliring till Sony-imperiet. Nu är det förstås ingen på Sony som läser hans blogg, eller ens vet om att han existerar, men vi låter honom
hållas.

Sammanfattning
Oj oj oj vilken vecka! Jag tycker verkligen att vi ska skatta oss lyckliga att vi får ta del av ovan nämnda herrars fantastiska liv och leverne. Vem vet vad som händer den här veckan? John kanske sätter på vinterdäck? Calle kanske tar ett skumbad? Jocke kanske publicerar ett recept? Eller vi kanske får följa med till doktorn när Tompa ska steriliseras? Ja, ni hör ju själva att ni inte får missa ett enda inlägg nu i veckan som kommer.

För egen del ska jag se till att bli biten i pungen av en huggorm eller liknande - ni vet, saker som inte gör lika ont som att läsa alla jävla bloggar.

Jag kan, liksom Calle, skratta mig halvvägs till graven av sånt här.

Sådärja, då var Gears of War 2 avklarat. Ett spel som enligt mig hade sina hög- och lågvattenmärken, men helt klart ett riktigt bra lir. Det som störde mig var den stundtals korkade AI:n, och då menar jag inte motståndarna. Min "bästa vän", Dom, kunde ibland bara vägra gå vidare utan stanna bakom en vägg och trycka.

Men det som tog priset var nog när jag efter en dåligt tajmad gick ner för räkning. Jag kröp fram till min bäste vän. Jag blöder. Det ryker om mig. Någon har bränt mig halvt till döds med en eldkastare. Vad han gör? Han tittar lite på mig, tar emot några skott i bröstet och låter mig dö. Kanon.

Men bortsett från det, och vad som kan vara den mjäkigaste slutfighten någonsin, var det som sagt ett riktigt bra spel. Hade jag recenserat det idag hade det nog fått en 4a.

Nästa vecka ska Mass Effect förhoppningsvis inhandlas. Im looking forward to it.

Som relativt nybliven 360-ägare finns det mängder av spel som ska köras igenom. Just nu är jag på sluttampen i Gears of War 2, men det börjar bli dags att fundera på nästa testobjekt. Jag har i nuläget begränsat ner alternativen till två.

Det har tidigare bloggats om att roliga missförstånd och/eller felläsningar kan ske när man är lite trött på morgonen.

Mycket riktigt, idag var det min tur. Ett utskick i jobbmailen med ämnesraden "I Väntan på Godot - överblivna biljetter", översattes snabbt till "I väntan på nåt gott - efterblivna katter" av min trötta hjärna.

Dags för dagens andra kopp kaffe.

Som nybliven gold-medlem på live behöver jag nu lite folk som spöar skiten ur mig i NHL10. Intresserad? adda xplejjn82.

And please, be gentle.