Dags att sätta Ratchet och Clanks gamla äventyr på prov. Jag tror de håller mer än väl men man vet ju aldrig...

Det är den tiden på året igen då jag ska köpa spel till min brorsdotter Hedvig och nu behöver jag lite tips. Tanken är att hon ska få Nintendo DS-spel men eftersom de har en Playstation 3 i familjen så fungerar ju även det. Hon är som sagt 10 år och har tidigare år fått plattformsspel och liknande som hon verkligen gillar, men i julas fick hon Zelda Spirit Tracks som hon tycker mycket om. En spontan tanke föll då Professor Layton-serien eftersom det ju är lite kluriga å så men fungerar de för en 10-åring som ändå är någorlunda begränsad när det kommer till engelskan? Tror även att hon skulle uppskatta lite mer actionbetonade plattformsspel som Castlevania iofs...

Så har ni några tips på vad man skulle kunna köpa till henne? Tanken är ju att handla på Webhallen här i Stockholm så bifogar en länk till de titlar som de har inne på lager. Hon ska ju få spelen på lördag så hinner inte beställa från någon onlinebutik.

Webhallens DS-titlar som finns i Stockholms-butiken

Det är rätt fascinerande att läsa kommentarer till nyheter och recensioner här på FZ. Alltid kul att läsa de olika åsikterna om saker och ting som kan leda fram till riktigt intressanta diskussioner. Tyvärr har det ibland en tendens att bli mer raljerande och pajkastning än ett givande och tagande med vettiga argument. Som ni säkert märkt så är det vissa saker som lockar fram de här situationerna. EA är en sån och Call of Duty en annan men den som jag reagerar starkast på är den när konsolerna beskylls för allt ont i spelvärlden.

Det är konsolernas fel att spel har blivit för enkla. Det är konsolernas fel att spel inte släpps till PC. Det är konsolernas fel att det är ful grafik, kasst ljud, etc etc etc. Ja det är säkert konsolernas fel att det fortfarande finns barn som svälter här i världen. Självklart var det sista en överdrift men poängen är att många känns så rabiata att de nog skulle kunna lägga även den skulden på konsolerna.

Eftersom jag är den jag är så gör jag allt jag kan för att försöka mig förstå det här hatet som så många tycks hysa och till viss del kan jag förstå det. Eftersom konsolerna släpar efter en del när det gäller kraft så är det ju svårt att argumentera mot att muiltiplattformsspel där konsoler agerar minsta gemensamma nämnare innebär att det inte kommer utnyttja all kraft som du kan få ur en modern PC. Att många utvecklare är lata och lämnar saker som "Press Start" och bristande konfigurationsmöjligheter är ju också fakta.

Där jag stöter på problem i min förståelse är att konsolerna ska beskyllas för detta. Jag vill ju egentligen inte tro att det är så enkelt att det bottnar i någon form av barnslig avundsjuka där man har svårt att ta att konsolerna tagit allt mer utrymme från PC-marknaden sedan Playstation stormade in på marknaden med sin 3d-grafik. Jag vill inte tro det men jag tro att det ligger mycket i det.

För en 10-15 år sedan var det ju en hel del genres där PC var dominerande och de PC-exklusiva titlarna kom på löpande band. Numera är det betydligt färre där strategispel och MMO:s väl är de enda två där konsolerna inte har mycket att komma med. Sen kan du argumentera hur mycket du vill för att FPS fungerar bäst till PC för faktum är att de säljer enorma mängder till konsolerna och i den värld vi lever i så är det ju det som räknas.

Just det sistnämnda är ju också anledingen till att många spel utvecklas med konsolerna i fokus vilket som sagt kan gå ut över PC-versionerna, men är det verkligen konsolerna eller konsolspelarnas fel? Jag tycker inte det. Om några ska beskyllas så är det utgivare och utvecklare som väljer att åsidosätta PC, men det är ju inte deras uppgift och pyssla med någon form av välgörenhet där de utvecklar spel till plattformar bara för att vara snälla utan chans att gå med vinst

Man må tycka att utvecklingen inte går åt rätt håll, och det håller jag verkligen med om i vissa fall, men man gör det på tok för lätt för sig när man skyller allt på konsolerna.

Eftersom tanken att använda den här långhelgen till att bygga bygga bygga på stugan grusades en aning brutalt av en brusten blindtarm så gjorde jag idag det näst bästa och besökte den. Blev inte någon jättelång vistelse, det orkar jag ändå inte riktigt med ännu känner jag, men fullt tillräckligt för att kunna se att det är i säkra händer ändå.

Var ju nu aldrig orolig. Min far är ju där för jämman och min bror är hur duktig som helst och hjälper till så ofta han kan som småbarnsfar. Den här veckan har de slitit vidare med altanen och den börjar verkligen ta form. Dels återsår det nu bara en femtedel av trall att lägga men de ha har också gjutit grunden för där vi ska bygga upp en grill. Sen ska ju ett räcke byggas förstås men det är en skitsak i sammanhanget.

Hur kul som helst att se det massiva bygget börja växa fram nu. Kommer bli riktigt grymt. Framförallt när några dumma tallar som täcker för mycket av solen tagits ned. Sen blir det ju kul att aödda igång med mösta projekt som blir en av småstugorna. Nu är det ju läge att fixa lite mer övernattningsmöjligheter :)

Uj uj uj vilken vecka det har varit och det helt oplanerat. Låt mig ta det hela från början.

I lördags skulle ett gäng glada nära och kära skulle komma hem till mig där jag och flickvännen skulle ordna en fest i all sin enkelhet. Redan på morgonen kände jag att allt inte stod helt rätt till. Jag hade lite ont i magen, men inte värre än att jag trodde att det skulle släppa. Lite magknip helt enkelt. Så höll det i sig under dagen och när gästerna skulle komma så kändes det av betydligt mindre, vilket jag nu i efterhand tror kan bero på att jag helt enkelt hade så mycket att göra att glömde bort det.

Efter att kvällen gick vidare så fick jag dock ondare och framåt 22-23 började jag få sån ont att jag var tvungen att lägga mig på rummet. Då var smärtan i hela magen och mer eller mindre konstant. Dock så var man ju korkad då och visade inte riktigt hur ont det gjorde. Visst jag låg där inne men jag sa hejdå några troppade av och det var inte förrän jag började kvida rejält framåt 01 som jag fick något rejält smärtstillande i mig.  Det hjälpte så pass att jag kunde avsluta kvällen okej och somna in med förhoppningen att det skulle bli bättre.

Den förhoppningen grusades dock rätt fort då jag vaknade runt 08-tiden. Smärtan från den sen kvällen/tidiga natten var tillbaka och nu var det enligt flickvännen bara att åka in till akuten. Vet inte om jag gjort det själv faktiskt, så korkad är jag, men det visades sig ju nu att det ibland är bra att ha någon som har koll vid sin sida. Närmaste vettiga akut för mig är södersjukhuset där vi anlände innan 10 och fick en första undersökning där det konstaterades att jag förmodligen hade en inflammerade blindtarm. För att ta reda på det ville de emellertid skicka mig till ultraljud men där kunde de inte ens hitta någon blindtarm, något som uppenbarligen sker i 10% av fallen.

Nu var det bara att vänta på att bli inlagd vilket jag blev runt 14 om jag minns rätt då jag hamnade i ett rum med perfekt utsikt över helikopterplattan tillsammans med tre rumskamrater. En av dessa hade jag under hela min vistelse, en lite mystisk man som jag tror stuckit sig i magen med en kniv för att stilla några inre. Hur som så såg han rejält sargad ut och som någon som inte haft ett helt klockrent liv.

Men men, eftersom de inte kunde komma fram till något definitivt med ultraljudet skulle jag röntgas och det fick jag göra runt midnatt. Fick åka  in igenom en sån där maskin ett par gånger och sen var det klart. Extremt snabbt och jag förstår inte riktigt varför det var så lång väntan på att få en tid där såhär i efterhand. Resultatet av detta fick jag sedan höra under måndagen och då var budet inte det bästa. Min brindtarm hade brustit och det hade spritt sig så mycket var att det inte var säkert att operera. Behandla med antibiotika var då bästa alternativet och hoppas på att det skulle hjälpa, om inte fick det bli operation ändå. 

Den banan höll vi fram till eftermiddagen då jag fått rejäl feber och läkarna då kom fram till att det ändå måste opereras och det under natten. Inte det roligaste beslutet jag fått, men jag kände ju till att blindtarmsoperationer är vanliga numera och att jag aldrig har hört om när det gått illa så det skulle ju inte vara någon fara. Sen på natten till tisdagen skedde då operationen och jag vaknade upp med en ny smärta, den man har efter en operation. Skönt som tusan att slippa den gamla för även om det ju aldrig är kul med smärta så är det betydligt skönare med en som man vet kommer bli mindre med tiden.

Tisdagen och onsdagen gick sen mest åt att bara läka så bra som möjligt  och få igång kroppens system. Att få igång kissandet är ju ett äventyr i sig som slet rejält eftersom man var tvungen att ta sig upp ur sängen varje timme för att se om man kunde tömma blåsan tillräckligt. Efter det är det ju nummer två som ska komma igång även om det visst inte är lika kritiskt att det kommer igång på direkten. Men  det är ju sånt där man får räkna med när man opererar sig i buken. Det är ju en rätt stor grej att gå in där och rota.

Smärta blev mindre med tiden och på torsdag eftermiddag kunde jag hämtas av flickvännen. Inte i prima form direkt och kunde inte göras särskilt mycket när vi plockade ihop grejjer som jag behövde under min rehabilitering. Den sker ju inte hemma hos mig utan hos tjejens föräldrar där vi är husvakter. Passar mig utmärkt för då kan man sitta lite ute också i solen.  Hursom så har det sedan jag anlänt här gått lugnt till.

Idag känns det betydligt bättre. Smärtorna som infaller när jag är helt still är i det närmaste borta. Det hugger fortfarande till när jag rör mig, hostar, andas tungt, etc men det får man ju räkna med. Jag kan gå ut och promenera kortare sträckor, äta normalt och allt sånt där men tempot är ju inte riktigt detsamma om man säger så. Spela TV-spel går ju också bra vilket hjälper en del måste jag säga :)

Så ja. Det har varit en minst sagt händelserik helg. Nu i efterhand har jag ju också fått höra att operationen jag genomgick har en 20% risk att sluta med döden så den var än mer dramatisk än jag trodde. Tacksam för att jag inte visste om det då, men jobbigt för tjejen som ju var väl medveten om det tack vare sin studier men ju som inte fick visa det å något sätt.

Hon var så stark och jag är så stolt över henne och glad över att jag har henne. Och tack alla ni som skickade mess på telefon, facebook, etc och förstås ni som hälsade på! Var en enormt stöd och hjälpte väldigt mycket.

Igår kväll och tidigare idag tycktes det som att min brustna blindtarm skulle behandlas med antibiotika istället för operation eftersom det var så mycket var att det gjorde operationen lite riskfylld. Under dagen har det dock kommit andra besked vilket gör att jag nu ligger i sjukhussängen med op-kläderna på och väntar på att de sla skära ut blindtarmen. Vet inte exakt när men sen kväll/natt är det bud jag fått.

Kan ju inte påstå att jag ser fram emot det direkt och det är lite nervöst men skönt att få det överstökat så att man kan koncentrera sig på att vila upp sig med lite tv-spel i en vecka eller så ;)

Här har ni min utsikt just nu. Efter att ha fått ont i buken som bara den igår så åkte jag in till akuten på södersjukhuset imorse. Här har de genomfört allehanda undersökningar och det som först antogs vara blindtarmsinflammation tror de nu kan vara strul med gallan. Så nu blir det skiktröntgen för att ta reda på vad som är fel med mig. Oavsett så är det inte trevligt men är väl omhändertagen här så det ska bli så bra så :)

Mmm grillad korv till lunch! Hade ju varit trevligt med något annat lite mer exklusivt, men hade ingen tanke på att grillunch i morse så fick ta det som fanns att tillgå ;)

Att lyfta upp någons bil i ett träd är ju knappast rätt i lagens ägo, men när ett grannskap gör det för att få stopp på en idiotförare så känns det rätt ändå. Poetisk rättvisa i Polen kan man väl kalla det. Dessutom så förgyllde ju nyheten min tidiga morgon :)