Min mors recept på palt som visst ska ge 29 paltar... Paltkoma nästa!

2 liter vatten
6 medelstora kokta potatisar
3 tsk salt
1 påse + 6 dl kornmjöl
5 dl vetemjöl
900 g stekfläsk

Fanboys är alltid roliga, men det här blir ju mest bara lite sorgligt. Det har väl inte undgått någon att Final Fantasy XIII har släppts idag och de som tittar på TV och på nätet har säkert också märkt att det är Xbox 360-varianten som marknadsförs hårdast vilket inte tycks ha tagits emot så väl av alla. Ta bara filmen nedan som är tagen från spelets release på den gigantiska HMV-butiken i London. Där kunde besökarna vinna ett Xbox 360-paket med Final Fantasy-tema något som borde tas emot väl kan tyckas, men här buas beskedet ut. Uppenbarligen så tycker de att Final Fantasy hör hemma på Playstation. Ibland så undrar man ju hur lite koll på historia folk egentligen har.

Är kvar på jobbet en fredag då jag egentligen inte behöver göra det. Om sanningen ska fram så hade jag nog kunnat gå för ett bra tag sen. Jag är ju klar med de arbetsuppgifter som jag skulle gjort, men ändå så sitter jag här. "Men du bloggar ju!" tänker du kanske nu och självklart är det så, men det är ändå bara en paus innan det är dags att hålla på och småfixa med annat som egentligen kan vänta. Gick igenom arbetsschemat precis så att alla som är lediga eller av annan anledning inte kan ta de udda passen inte har ett sånt pass. Det hade kunnat vänta. Har skickat iväg mail både hit och dit och det hade verkligen kunnat vänta.

Det finns ju två sätt att tolka det här på, eller det finns säkert fler än så men två huvudspår. Antingen kan man se det hela negativt som att jag inte har något liv i övrigt och att jag helt enkelt inte har något trevligare som jag skulle kunna göra. Eller, och det här är ett gigantiskt eller, så kan det helt enkelt vara som så att jag gillar att jobba, pilla och underlätta både för mig själv och kollegor/kunder. För stunden väljer jag att se på det senare sättet. Jag har ett rätt bra liv ändå och det går bara uppåt (med vissa bakslag naturligtvis) så varför se negativt på det?

Så med det sagt så ska jag återigen hugga in i inboxen. 211 mail ska arkiveras, fördelas, besvaras eller kastas så att jag iaf inte har mer än en 10 kvar däri!

Livet kan ofta vara förutsägbart och trist. Vardagarna består mest av samma aktiviteter med jobb, träning, tv-tittande eller vad du nu än må fylla dina vardagar med. Helgerna är givetvis bättre, men där kan man ju nästan få ångest över att man inte hittar på tillräckligt roliga saker att göra, att man slösar bort den på sådana struntsaker som att vila upp sig - även om det egentligen är det som man egentligen behöver för att man ska orka med vardagarna.

Det är därför det är så skönt man när man göra någonting som bryter av mot mönstret, som förgyller vardagen litegranna. Spontant får det ju gärna vara, men även planerade aktiviteter går bra, huvudsaken är att det är något som skiljer sig från alla andra dagar. Som idag tex. Just nu befinner jag mig nämligen på Cafe Fåtöljen på Götgatan med laptopen i knät och med ett stort glas med Söder-te framför. Snart (förhoppningsvis snart iaf) ska jag vara social då jag väntar på en kollega som jag ska äta middag med innan vi drar till Friskis och Svettis där jag ska testa ett gympapass. Ska bli riktigt skoj att pröva på. Ett annat exempel är i tisdags då jag satte mig på ett annat café för att skriva recension av Yakuza 3 som precis publicerats. Det är inga speciella grejjer egentligen, men det gör att livet känns betydligt roligare.

Nej gat däm, nu kom Åsa in genom dörren här, så dags att sluta leecha på någons trådlösa bredband och umgås lite. Tjingeling!

Jag kan inte riktigt bestämma mig för vad jag tycker om den här videon... Det enda jag egentligen kan konstatera med säkerhet är att den är extremt nördig och att jag vill ha det där arkadkabinetet.

Jag förstår om du har svårt att förstå rubriken på det här blogginlägget, jag menar jag spelar ju ändå mer än de flesta. För mig är det dock en viss skillnad på att spela dator/tv-spel och den formen av gaming som jag syftar på här. Det jag saknar är nämligen inte spelande i sig utan den tävlingsinriktade delen av det som jag höll på med för några år sedan - när jag var rätt bra i Unreal Tournament 2003 och 2004. Vet nu inte rktigt hur bra jag var, det får andra avgöra, men jag har i varje fall spelat mot de bästa i världen (även om jag självklart åkte på stryk) och jag tror ändå att jag var ett hyggligt respekterat namn.

Jag saknar nerven som fanns då, när det verkligen gällde något utöver att "bara ha kul". Självklart spelade man i grunden för att spelen var fantastiskt roliga, men det gick ändå längre än så eftersom du hade det där tävlingselement som jag helt saknar nu. När pulsen verkligen steg i slutet av en jämn match och när händerna darrade efteråt eftersom man spännt sig och varit så infernaliskt nervös eller när man var i zonen och satte allt. Det finns inte där nu, inte ens om jag spelar mot kompisar i NHL eller FIFA - i varje fall inte på samma sätt.

Då kunde jag spendera timme efter timme med att öva på en manöver som kunde ge mig en fördel i en senare match. Jag tränade helt enkelt, för mig själv och det är något som jag inte gör nu och eftersom jag inte investerat lika mycke tid i att bli bra på det så spelar det inte heller lika stor roll om jag vinner eller inte. Självklart är det surt att förlora, man är ju tävlingsmänniska trots allt, men det är inte i närheten av att vara på samma nivå som när man torskade en viktig match i någon turnering som man kämpar sig igenom med sina goda klankamrater.

Hela den biten saknar man ju också - alla vänner i s3xy som klanen hetta. En del av del som jag lärde känna där är vänner än idag, men de flesta har man ju ingen kontakt alls med tyvärr. Riktigt synd är det för de var alla fantastiskt roliga människor som jag gärna skulle vilja umgås med nu när den tiden är förbi. Många kanske fnyser åt det här med "klaner" och "competitive gaming", men det är nog mer givande än vad lika många tror. Jag lärde mig otroligt mycket om den här tiden, speciellt då jag även var verksam i communityn genom att administrera en av de större sajterna och vara turneringsansvarig på tex Clanbase. Så även om det ibland kan kännas som om man slösat bort en massa tid på det spelandet (man hade ju inte mycket tid för annat) så skulle jag verkligen inte vilja få det ogjort.

Nej om något så önskar jag att jag fortfarande var en del av den världen. Inte på samma nivå förstås för det räcker inte tiden till med, men bara lite sådär vid sidan om så att man får känna den där speciella känslan som infinner sig situationer då allt du tränat för ställs på sin spets och ett millisekundsbeslut kommer avgöra om du eller ditt lag ska gå segrande ur en stenhård match. Den känslan har jag inte varit i närheten av sedan jag "la av" förutom ett fåtal gånger då jag spelat Unreal Tournament 2004 mot vänner som jag har kvar sedan den tiden. Det är en kick helt enkelt, precis som när man tävlar i en vanlig sport.

Hmm, ska nog ta och börja spela lite igen i veckan igen när jag kommit hem från Helsingborg. Det behöver ju inte ta så mycket tid i anspråk egentligen. Bara någon timme här och en timme där som jag ändå bara skulle lagt på något meningslöst som att se på Ugly Betty eller Room Service. Tills dess får jag dock nöja mig med att göra det som jag precis gjort de senaste minuterna - se på gamingfilmer som de jag länkar till här nedan. De minskar iofs inte suget det minsta, snarare det omvända, men det är ju så läckert att titta på och det väcker så många goda minnen till liv.

Finish It
Unrealnorth The Movie
Fooze
Filmen Klar
CPMA done by VoO

"Det blir palt nästa lördag
Mamma"

Sitter just nu på ett tåg som ska ta mig från Lund till Helsingborg vilket är den sista delen i min resa som startade för mer än sex timmar sen då jag något försenad lämnade Stockholms Central. Man skulle kunna tro att resa hade varit ren pest och pina men så har inte varit fallet och det kan jag vill vis del tacka Heroes of Might & Magic III för. Eftersom jag visste att jag skulle spendera mycket tid sittandes på ett tåg så förberedde jag mig nämligen genom att köpa några spel från GOG närmare bestämt Simon The Sorcerer och just HOMMIII (complete med alla expansioner).

Det förstnämnda har jag inte hunnit spela ännu (har givetvis klarat det tidigare) men HOMMIII:s första kampanj har jag kommit en bit på och det håller förvånansvärt bra. Självklart är det mediokert rent grafiskt, men tack vare att det inte är 3D så håller det ändå en tillräckligt hög nivå för att man inte ska störa sig - även om stöd för högre upplösningar vore trevligt. HOMM-serien har dock väldigt sällan handlat om grafiken utan spelmekaniken och här är HOMMIII lika slipat som det alltid varit. Enkelt att lära sig men ändå tillräckligt djupt för att man inte ska tröttna på det. Egentligen är det lite svårt förstå hur de har kunnat göra serien sämre efter den tredje delen. Förmodligen så var det väl inte riktigt samma människor som gjorde uppföljarna och de i sin tur kände väl att de var tvungna att ändra tillräckligt mycket för att spelet skulle kännas "nytt" och "fräscht". Det är ju ingen dålig målsättning iofs, men man får ju inte tappa det som gjorde originalen så omtyckta...

Nåväl, nu är man ju snart framme i Helsingborg så ska kanske sluta skriva här och istället se klart på Battlestar Galactica-avsnittet som jag påbörjat - är ju riktigt trevligt att ha några säsonger av en bra serie att titta på under en lite längre resa också :)

Alla blir nog irriterade på sig själva ibland, när man gör såna där dumma små misstag som man aldrig lär sig av - det händer iaf mig varje dag. Idag har jag dock för första gången på ett rätt bra tag blivit rejält jävla förbannad på mig själv och min klantighet. Ni som läste gårdagens blogginlägg vet att jag ska spendera helgen i Skåne med goda vänner och att SJ ställde till det en aning för mig, men nu har det visat sig att SJ bara var ett miniirritationsmoment mot det som jag själv orsakat.

Glad i hågen kom jag nämligen för inte alltför länge sedan till Stockholms Central för att hoppa på tåget och som så många andra ställde jag mig framför den stora tavlan för att se när tåget skulle gå och från vilken perrong. Något förundrad tvingades jag dock konstatera att mitt tåg inte fanns där och jag började genast ana oråd, oråd som bekräftades sekunden senare då jag ryckte fram min biljett. Det stor ju för i helvete 03-05 på den och inte 03-04. Var helt säker på att jag valde 04 när jag bokade den men uppenbarligen inte.

Så vad gör jag då? Jo jag sliter förstås fram laptopen, pluggar in 3g-modemet och ser vad det finns för alternativ och tack varje SJ:s kassa tåg så är alternativen inte särskilt många. Visserligen skulle jag kunna betala 1300 spänn för andra klass med SJ senare ikväll, men den glädjen tänker jag ju inte ge dem så istället fick det bli Veolia-tåget som går 19:00 och bara kostar 400 spänn. Det går dock inte direkt till Helsingborg vilket tvingar mig till att byta i Lund (inte Hässleholm som planerat eftersom Skånetrafiken uppenbarligen inte vill köra därifrån nattetid) vilket innebär att jag kommer vara framme i HBG 02:00. Om allting klaffar ska tilläggas - blir det förseningar kan jag ju bli fast i Lund fram tills morgontimmarna då det sista tåget därifrån går strax innan 02:00 om jag inte minns helt fel.

Förbannad är jag som sagt, men samtidigt är det svårt att inte se det komiska i det. Visst jag kommer komma fram några timmar senare och jag kommer bli lite fattigare på grund av det, men egentligen drabbar det inte någon som egentligen har bråttom eller någon fattig så det är ju knappast någon katastrof. Och ska jag se det från den ljusa sidan så kommer jag åtminstone ha en kul historia att dra när jag ska mingla med människor i helgen ^^

Idag fick jag för första gången någonsin känna en gnutta av den frustration och ilska som så många svenskar har känt när de tänkt på SJ. Jag ska ju till Helsingborg i helgen för att hälsa på goda vänner och gå på födelsedagskalas och allt var bokat och klart - trodde jag. Nedresan imorgon kommer gå enligt planen mycket beroende på att jag då inte åker med SJ utan Veolia som uppenbarligen lyckats hålla sina tider även när vädret varit riktigt tufft. Visserligen beror det säkerligen på att de har så få avgångar, men i ärlighetens namn tar jag hellre få avgångar som man kan lita på än många där man inte riktigt är säker på om det blir i tid eller om det ens blir av.

Tillbakaresan är däremot en helt annan historia och anledningen till min nuvarande sinnesstämning som är lite lagom irriterad. Hade nämligen bokat tåg med SJ för hemfärd under söndagen och då i första klass eftersom jag ville ha tillgång till gratis internet, el, etc så att jag skulle kunna jobba lite på vägen hem. Nåväl idag fick jag först ett samtal från min lillebror som jobbar på ett företag som har med SJ att göra där han sa att tåget förmodligen var inställt och mycket riktigt följdes det av ett "automagiskt" samtal från SJ där jag fick höra att tåget var inställt och jag kunde trycka 1 för att få avboka. Det var ju iofs smidigt (hoppas bara att pengarna kommer in snart som de sa att de skulle göra), men det är ändå irriterande för när jag nu tänkte gå in och boka ett annat tåg så var ju såklart alla fullbokade.

Så vad återstår då? Jo buss och då har jag två stycken att välja på, ett som går strax efter 12 vilket innebär att jag är hemma 20 och ett som går 23 och då är jag hemma 06. Att komma hem 20 är självklart skönt men iom att det är fest kvällen innan så känns det så trist att känna att man är tvungen att gå upp "tidigt" och stressa. Så då återstår ju bara nattbussen vilket i sig kanske inte är så hemskt, men det var ju lite oroväckande när man fick meddelandet "Sittplats går inte att garantera" när bokningen gick iväg. Tror ju knappast att de tar emot fler beställningar än vad det finns sittplatser, men känns ändå lite surt att behöva trängas i en trång buss när man hade planerat att bre ut sig i en skön tågvagn.

Hur svårt ska det vara att ha fungerande tåg egentligen?