Att musiken till spel var bättre förr har jag ju hävdat många gånger här på bloggen och då fått medhåll från flera håll. En annan som tycks gilla klassisk spelmusik är Linus Åkesson som faktiskt tagit det så långt att han har modifierat en elorgel så att den låter som om den skulle vara tagen rätt ur ett 8-bitarsspel. Jag har ingen aning om hur det fungerar och jag bryr mig i ärlighetens namn inte för det här är bara så tufft :)

Tyckte att det var dags att återigen skriva om spel jag minns från min barndom, eller ja barndom är det kanske inte alla gånger men från förr är det i varje fall :)

Idag tänkte jag skriva lite om ett Commodore 64-spel som nog inte hör till de kändaste. Jag har åtminstone inte hört alltför många talat om det och har de gjort det så har det snarare varit för musikens skull än själva spelet. Hur som helst så heter spelet Delta och är en sidscrollande shoot 'em up från 1987 som utvecklades av Stavros Fasoulas. Som alla nog känner till var spel under den här perioden betydligt svårare än vad de är idag och det gällde i synnerhet den här genren. Kan inte minnas att jag klarade något shoot 'em up från 80- till mitten av 90-talet, men det gjorde inte spelen sämre utan snarare tvärtom - vilket kanske är svårt att förstå för de som inte var med då.

När jag tänker tillbaka på Delta så är det faktiskt svårt att komma på vad det var som gjorde att jag fastnade för det. Min storebror gillade det så kanske var det därför som jag också gjorde det, han är ju trots allt 7 år äldre så när jag var 7 vill jag ju såklart göra allt det han gjorde. När jag tittar på filmen nedan blir jag inte heller mycket klokare. Det var ju inte ensamt i genren och det gjorde inte direkt någonting för att stå ut. Varken miljön eller fienderna var inte särskilt upphetsande och detsamma kan sägas om vapenuppgraderingarna och "slalombanorna". Något måste dock ha funnits där eftersom spelade det så otroligt många gånger utan att komma i närheten av slutet. Kanske var det trots allt musiken som gjorde det såpass speciellt och som sett till att det för alltid kommer finnas i bakhuvudet. Den är ju trots allt komponerad av geniet Rob Hubbard och i min ringa mening är det ett av hans allra bästa stunder.

Att det är en stor grej att fylla 30 känner väl de flesta till, men åsikterna om att det är något positivt eller negativt varierar å det kraftigaste. Själv fyllde jag 30 för en vecka sedan och jag kan bara erkänna att mina känslor kring det hela varierande mellan eufori och tokångest dagarna innan det var dags.

Egentligen är det ju rätt löjligt att det är en sån stor grej. Jag menar vad är det för skillnad mellan att vara 29 och 30 på pappret? En sekund (eller ännu mindre än så om man ska vara petig) då visaren slår över från midnatt till dagen du fyller år och hur mycket har kan ha hänt under den tiden som påverkar ditt liv på något större sätt? VIsserligen kan mycket hända på bråkdelen av en sekund, men för de flesta så händer det nog ingenting alls under just den sekunden förutom det som händer i ens eget huvud. Just det är väl inte någon nyhet iofs, ofta är det ju vi själva som ställer till det för oss genom att fundera för mycket, lyssna på andra istället för sig själv och läsa in för mycket i saker och ting.

Jag var som sagt inte bättre själv. Tankar om att jag borde ha gjort mer med mitt liv fanns där hela tiden och i många stunder kändes det som att jag inte hade någonting alls att se fram emot, att det roliga var över. Självklart överdramatiserade jag det hela och det gör nog alla andra också. När jag tänkte igenom det hela och såg på det lite mer objektivt så insåg jag ju snart att att det inte var riktigt så illa som jag ville få det till. Det är ju trots allt bara 30 inte 90 och personligen har jag aldrig mått bättre. Fysiskt är jag i rätt bra trim för tillfället (åtminstone om man ser till hur det såg ut när jag var 20 och 25), jag har ett jobb som det går bra på, en lägenhet jag trivs i och ett gäng med goda vänner som jag umgås med. Enda som saknas är väl kärleken, men den är svår att göra något åt känner jag. Visst går det att påverka genom att inte stänga in sig, men i slutändan är det något man är två om så det känns som att det kommer när det kommer.

Men även om jag nu inte tycker att det är en så stor grej så förstår jag fullt ut om någon skulle ta det jättehårt. Speciellt om man är nere i en svacka rent generellt och man kanske har en nedåtgående trend så kan det nog en 30 årsdag spä på eländet en aning. För även om 30 inte är samma sak som när mina föräldrar fyllde 30 då man skulle ha det mesta ordnat i form av familj, karriär, etc så är det ju ändå en milstolpe som det är svårt att bortse ifrån.

Så ja nu har det alltså gått en vecka för mig och jag kan alltså se tillbaka på det hela och vara nöjd med både mitt firande och hur mitt liv som 30+ har gått. Först en fest ute hos föräldrahemmet med en härlig samling människor under helgen innan födelsedagen som var förra onsdag. Sen picknick, fotboll och utgång på tisdagen då jag precis efter tolvslaget (dvs då jag fyllde 30) stod på karaokescenen på Anchor ("hårdrocksklubb" i Stockholm) och sjöng "Bröderna Herreys - Gyllene Skor" med två andra födelsedagsbarn. Och sen avslutades firande på onsdagkvällen då familjen kom förbi med tårta och presenter. Förhoppningsvis låter det trevligt för det var precis vad det var. Ingen jättestor fest alltså, vilket var precis det jag ville undvika, utan bara vanligt "spontant" firande istället.

Och sen dess har det ju bara rullat på som vanligt dvs jobb, träning, socialt umgänge, spelande, etc etc. För varför ska man ändra på ett vinnande koncept? Det går ju som sagt bra nu och om ingenting oförutsätt händer kommer 30+ bli bra mycket bättre än 20+ :)

American McGees Alice var ju något utöver det vanliga och av teasern nedan att döma ser ju Alice: Madness Returns ut att följa i samma fotspår. Filmsnutten må vara kort och egentligen rätt intetsägande, men trots det har jag skrivit upp ett nytt spel på min "vill ha"-lista :)

Igår satt jag vid min Xbox 360 och spelade för första gången på jag vet inte hur länge. Ni som följer bloggen vet ju kanske att jag försökte göra detta redan för ett par dagar sedan men att jag då blev stoppad eftersom Microsoft tyckte att jag var skyldig dem pengar. Visserligen så var jag ju det, men jag frågade aldrig att få låna pengarna i första läget så jag tyckte ändå att det var lite lömskt. Hursom så kröp jag till korset igår och betalade för ännu ett år av Xbox Live Gold och sen var det ju bara att tuta och köra.

Vet faktiskt inte riktigt hur länge sen det var som jag spelade på maskinen, men den senaste gången som jag kan komma på med 100% säkerhet är när jag recenserade The Saboteur och det var ju i december förra året. Nu stämmer kanske inte det riktigt, men bara det att jag inte kommer ihåg någon gång under 2010 antyder ju att det var ett bra tag sen. Vet egentligen inte varför det blivit så. Det är ju inte som att jag inte har spelat någonting alls sedan dess, men av någon anledning har det alltid varit på PS3an. Självklart har det berott på många fantastiskt exklusiva spel till Sonys konsol, men jag har ju till och med köpt multiplattformsspelen till den trots att de kanske varit underlägsna på något (minimalt) sätt. Skulle väl tro att det har att göra med att majoriteten av mina kompisar har PS3 så då följer man väl helt enkelt strömmen.

Nåväl, vad satte jag mig ner för att spela? Jo LEGO Indiana Jones: The Original Adventure LEGO Indiana Jones: The Original Adventure förstås! Knappast ett ett machospel eller något som man förväntar sig att en gamer ska sätta sig ner för att spela, men efter gårdagskvällens session står jag fast och nöjd med mitt val. Jag gillar att man bara kan spela det utan att behöva tänka alltför mycket utan du kan bara gå runt och samla prylar - litet avbrott från allt slaktande i andra mer "vuxna" actionspel som jag spelet tidigare i år. Fler utvecklare borde ta efter Telltale Games känner jag. De tycks inte ha som mål att visa sig på styva linan med häftig bakomliggande teknik eller banbrytande spelmekanism. De vill bara leverera ett kul spel som alla kan spela och därför är beståndsdelarna till synes väldigt enkla jämfört med andra spel till de kraftfullare maskinerna. Nu innebär inte det att det är välgjorda spel, utan kanske snarare tvärtom. Enkelheten gör att de kan finjustera och finputsa väldigt mycket vilket gör att spelen känns mycket genomarbetade och inte minst roliga och det är i min ringa mening viktigare än flashig grafik och innovation.

Den gröna ringen lyser igen!

Kanske är det synd om den som är så desperat att man klickar på en sån här annons som syns lite överallt på nätet, men man måste väl inse att man förtjänar att bli lurad när man gör det? Gillar att det är gratis från början. Vad är från början egentligen? Ditt första klick? Första dejten? Måste ju vara en kul dejt iaf eftersom de är både roliga och utåtriktiga...

Jag är inte särskild glad på Microsoft just nu, de eller snarare deras Xbox-division tycks inte vilja att jag ska spela på min Xbox 360.

Jag märkte detta i helgen då jag för första gången på rätt länge satte igång min krysslåda för att spela lite Lego Indiana Jones i ett försök att slappna av lite. Allting började bra med lite konsoluppdateringar av konsolen som jag givetvis var tvungen att ta mig igenom - det hängde sig bara en gång(!) - men när jag sen skulle gå in på min profil så sparkade den bakut. Anledningen till detta tycks vara att jag inte har förnyat mitt Xbox Live Gold-medlemskap som jag har haft sedan 2003 eller något liknande - ja till och med innan Xbox 360 släpptes. Självklart vet jag om att jag inte förnyat det, jag har fått varningar om det på mailen sedan en bra tid tillbaka eftersom jag bytt VISA-kort och automatförnyelsen därför inte gått igenom så jag köper fullt ut att jag måste ändra uppgifter för att jag ska få fortsätta ha Xbox Live Gold. Det jag däremot inte förstår är varför jag inte kan få spela offline dvs låta profilen bli en vanlig Xbox Live-profil utan möjligheten att spela online och de andra saker som Gold ger.

Jag spenderade bra mycket tid med att först försöka hitta ett sätt att "demota" mitt konto via konsolen och sen online men hittade ingenting. Det enda jag kunde hitta var instruktioner på hur man stänger av autoförnyelsen av Gold, men för att kunna komma åt de inställningarna var jag givetvis tvungen att logga in och det kunde jag ju inte göra förrän jag ändrat mina uppgifter så att de kan dra pengarna. Till slut blev jag så less att jag helt enkelt gav upp och satte mig och såg på något meningslöst på TV och jag kan verkligen inte påstå att jag var mer avslappnad efter min tid med konsolen än innan, snarare tvärtom.

Det lustiga i det hela är att det verkligen inte handlar om pengarna. Jag har alltid tyckt att man fått rätt mycket för pengarna när man betalar för XBL men nu har det ju blivit en principsak. Jag måste väl ändå kunna få välja om jag vill gå från att betala för det eller inte utan att bli av med min profil? Varför inte bara ha ett enkelt alternativ vid såna här situationer där man kan trycka på "Turn off my gold subscription" eller något liknande? Så jävla svårt kan det ju inte vara. Förmodligen kan jag ringa till kundtjänsten, men det har jag verkligen inte lust med. Fast å andra sidan är det ju surt att bli av med 20 000 i Gamerscore bara sådär så jag kommer väl krypa till korset som alla andra och antingen betala eller ringa och känner jag mig själv rätt så lär jag betala... Fast då har ju Microsoft vunnit för det är ju precis så de vill att folk ska reagera. De ska bara inse att de inte orkar tjaffsa och betala.

Jädra fasoner är det iaf!

Sedan jag flyttade in i min lägenhet har det varit väldigt kalt på väggarna. Visst jag har satt upp min inramade Breakfast at Tiffanys- och Tintin-affisch men annars har det bara varit vägg. Nu är jag inte en sån som vill fylla alla väggar med tavlor, affischer, etc men det kändes faktiskt lite kalt på sina ställen och då speciellt i vardagsrummet. Tack vare min kära granne och hennes syster gör det emellertid inte det längre. Jag fyllde ju nämligen år i veckan och då fick jag av dem en bild på Golden Gate-bron på duk som jag verkligen verkligen gillade och nu sitter den på väggen. Passar in riktigt bra i lägenheten tycker jag och även om många säkerligen tycker det är tråkigt med grått, svart, rött och vitt så kan jag bara säga att det är min lägenhet och jag får ha den hur tråkig jag vill - sådeså! Och jag har ju faktiskt börjat få till lite växtlighet här också för att ge det hela lite mer liv :)

Mycket sport nu men det går inte att hjälpa. Hittade den här videon på Simon Banks blogg och tänkte direkt att den är värd att posta i ett försök att sprida fotbollskonsten vidare så gott jag kan. Det är i alla fall en sammanställning över den förra säsongens 100 snyggaste mål och trots att det är konststycken allihopa så har faktiskt en handfull svenska strutar letat sig in där och tro det eller ej så är det fullt välförtjänt också :)