Förhoppningsvis var morgonens infall början på en rutin som gör att jag kommer i ordentligt form igen. Jag tog helt enkelt och fyllde en ryggsäck med de kläder jag tänkte ha på mig under dagen och sprang till jobbet. Inte direkt till jobbet heller för då hade det blivit en på tok för kort sträcka utan med en lite omväg som ökade distansen till närmare 9 km. Vet inte exakt hur långt det blev eftersom Runkeeper ballade ur på slutet, men huvudsaken är att det kändes riktigt bra när jag sprang och att det känns hur bra som helst efteråt.

Ännu en helg ute på landet och byggande. Inte bara förstås men det är en
stor del av det. Idag kom ytterdörren på plats med tillhörande sidofönster
och håller nu på med att sätta upp ytterväggarna. Både kul och jobbigt men
framförallt skönt i det underbara vädret. Får nog bli en whisky eller två
ikväll för att fira livet.

Norra övre på Friends Arena. Kom igen gnaget!!

Många har uttryckt sin besvikelse gällande Xbox One eller kanske snarare på Microsofts presskonferens och att fokus låg så långt ifrån spelen. Förhoppningsvis får vi höra mer på E3 när det kommer till spelen men just nu känner jag betydligt mer sug för PS4 än Xbox One. Speciellt när väldigt många av de tjänsterna de pratar om inte kommer fungerar här i Sverige vid release och när de väl når oss kommer de väl troligen också vara rejält stympade... men men...

Efter det svulstiga och långa Mass Effect 3 kände jag att det var dags för något lite mer lättsamt. Inte nödvändigtvis stämningsmässigt utan där fokus ligger på action och som inte kommer ta fullt lika lång tid att spela igenom. Här hemma hade jag ett antal titlar att välja på men till slut föll valet ändå på Insomniac Games Playstation 3-exklusiva FPS Resistance 3.

Jag är av uppfattningen att de två tidigare delarna i serien är gravt underskattade. Kanske inte i media utan mer bland gamers. I mina ögon är det inte sämre än genrens största med Halo och Call of Duty i spetsen, men av någon anledning så har de inte alls fått samma respekt och eller nått samma popularitet som dessa. Storyn finns där, presentationen likaså och när det kommer till gameplay så är det bättre på vissa fronter. Ta bara vapnen som är precis så finurliga och roliga att använda som man kan förvänta sig av Insomniac (de ligger ju trots allt bakom Ratchet & Clank).

Hittills har jag kommit en dryg timme in i spelet och hittills pekar allt mot att jag inte kommer bli besviken. Det övertygar knappast skeptikerna som bara ser det som ett simpelt FPS med en töntig scifi-story, men jag har svårt att se att jag inte skulle ha kul de timmarna som återstår. Fast å andra sidan så har jag ju haft fel förut i såna här situationer :)

Inget otroligt mål direkt utan skulle "bara" springa 6 mil på fyra veckor men alltid kul att nå ett mål man satt upp. Nu gäller det bara att sätta ribban lite högre för nästa mål så att man fortsätter utvecklas :)

Ramen för den nya entrén storstugan är på plats så nu är det dags att spika dit taket. Härligt som alltid med riktigt arbete efter en vecka med möten eller en sittandes framför en datorskärm :)

Jag har följt den gamla Star Trek-hjältens olika inlägg på sociala medier ett tag nu och ha går bara från klarhet till klarhet. Som hans kommentar till protestmarschen i Washington där diverse människor uttryckte sitt
missnöje mot godkännande av giftermål för homosexuella. Följs länken bara, förhoppningsvis kan den ge er ett lika brett leende på läpparna som jag fick när jag gjorde det :)

http://www.buzzfeed.com/mjs538/george-takei-respo
nds-to-traditional-marriage-fans

Är visst "Injustice: Gods among us" som gäller numera. Ingen personlig favorit direkt, föredrar Street fighter och mortal kombat, men alltid kul att se vuxna personer tjoa och tjimma över ett tvspel.

Efter att ha kommit igång med löpningen för några veckor sedan så har jag tagit det rätt försiktigt när det gäller både mängden och längden på passen. Inte för att jag inte skulle orka rent konditionsmässigt utan för att jag drabbades av löparknä både 2011 och 2012 pga att jag drog på för hårt för snabbt. Det har som mest blivit en 8 km i hyggligt tempo och inte mer än två pass på en vecka, vilket har gått bra. Har visserligen känts av i kroppen, däribland knäna, men min löparknän har inte känts av utan det har varit krämpor pga en dåligt tränad kropp.

Egentligen så hade jag väl inte tänkt att dagens pass skulle bli annorlunda men av någon anledning så blev det ändå att jag sprang en mil. En rätt jobbig mil också faktiskt i nackareservatet med totalt 143 meters klättring. Detta innebar att snittfarten inte blev sådär superbra men 5,03 minuter per kilometer är jag ändå nöjd med. Härligast med det hela var dock att varken under eller efter passet känt av något löparknä. Mina vader kommer nog vara rätt döda imorgon, men det är en enkel smäll att ta. Där vet jag ju att det bara handlar om en vanesak.

Gäller nu bara att inte bli överentusiastisk och börja ta ut sig max varje dag. Känner mig fortfarande inte helt säker på att jag är ute ur riskzonen. Fast det går är ju ett jättegott tecken förstås och gör jag det här bara på rätt sätt kommer jag snart kunna springa både längre, oftare och snabbare och det är ju det som är målet! :)