Liv efter döden?

Thank you for stating the obvious.

np

GOD JUL xD

Jag tror, att, vi alla är enade i en energi klump, vem som nu styr denna är ett mysterium i all ända, allt levande så att säga. Och kroppen är såklart en maskin, och när den dör, så går det fysiska medvetandet bort, dvs du vet inte att du är död när du är död, det är bara din energi som är medvetandes, i en spirutell smet :D. I enligheten så att säga. Så om någon av oss dör, så kan du faktiskt skickas över in i en annans kropp och värld på en bråk dels sekund i den fyskiska världen medans din energi har befunnits sig i evigheten, dvs där tiden inte finns, så GUD kan reflektera över vad du har varit med om och sätta dig på en bekväm plats. Så det spelar igentligen ingen roll om vi bara försvinner och det inte finns något efter livet eller om det finns, vi kommer inte vara medvetandes om det som vi är här, för om vi verkligen var medvetandes så skulle nog en jevla massa freaka ut vilket inte är så bra.

Kan påpeka att jag inte tror GUD reflektera om vi har gjort nåt ont eller gott och straffar en

Jag förstår inte varför samtal med sin låtsaskompis skulle vara någon slags högre syfte..Man får väl tro vad man vill men påstå att någon inte tror på ett visst sätt skulle vara för att de är bittra eller "mäniskospillror" är en ganska vidrig inställning.
Att inte tro på något som helt saknar bevis eller trovärdighet skulle jag vilja påstå är en ganska sund position.

Det beror väl på hur du definierar "vi"
Alla komponentar av "oss" kommer ju finnas kvar och omvandlas och till slut bli beståndsdelar av andra former av materia eller energi. Sen om det fortfarande är oss beror väl på hur du definierar "oss".
De atomer som används för att bygga upp din kropp kommer att finnas till och uppfylla andra ändamål men är det fortfarande du? Om du förlorar ett finger, är det tappade fingret fortfarande en del "dig"?

Visst, den energi som går igenom våra hjärnor kommer att finnas i andra former men dessa former kommer inte bära dina tankar minnen eller känslor, det är heller inte samma energi som går runt i ditt huvud hela ditt liv, energi förbrukas och du får ny energi med hjälp av ditt näringsintag.. Så om din "energi" byts ut oräkneliga gånger medan du lever, vad har den för betydelse för dig när du dör? är det då bara den sista sprutten energi som räkas?

Det vi i grund och botten består av kommer ju alltid att finnas kvar men inte nödvändigtvis i en konfiguration som vi skulle acceptera som en levande existens.

Och varför är det så svårt att acceptera? tror vi verkligen våra personligheter är så viktiga för universum?

Det kanske finns en form av medvetenhet vi inte har lyckats mäta än som skulle kunna tolkas som en form av fortsättning, men tills vi har sett bevis eller åtminstone en ledtråd till det är det sundast att avvakta med "tron" på det, men minnen, tankar, personligheter. dessa element är i allra högsta grad fysiska och resultat av biologiska effekter i hjärnan, som efter din död, ej längre är funktionell, så precis som att denna hypotetiska formen av medvetande är okänd för oss, är den del av oss som då skulle "gå vidare" också okänd för oss. Och är det då verkligen "Vi" som går vidare?

Jag förstår varför någon som vill tro på något helt utan bevis tycker det är jobbigt att umgås med folk som tycker om att grunda sin verklighetssyn på fakta. Men om du vill sluta prata med mig så kan jag lova att jag inte kommer att sörja över det.

Reinkarnation tror jag

Är det vad du "tror" eller är det vad du "hoppas"?
Om det första, finns det något speciellt som leder dig till den tron?

Hoppas på det bästa.

Vare sig ditt konto blivit kapat eller inte, att gräva upp något gammal inlägg med en viss typ av humor är inget motargument. Möjligtvis skulle man kunna se det så om inlägget i fråga sa emot vad ditt mer aktuella inlägg påstod men även då skulle det mycket väl kunna förklaras med "så trodde jag då, inte nu längre".

Nu var det bara ett inlägg med äcklig humor. Jag tyckte inte det var roligt, men det negerar inte för en sekund individens trovärdighet på andra sätt (om det nu hade varit han som skrev inlägget)

Detta är ännu en mental taktik man kan ta till om man håller fast vid en tro utan bevis, som motsäger fakta; gräv upp skit om personen i fråga och använd det som en ursäkt att ignorera allt han/hon har att säga.

Det lät som om du körde med just en sådan rävsax, det kanske du inte gjorde om du nu påstår att det inlägget var av "humor" vilket du kanske borde specificerat, jag såg ingen större skillnad på det inlägget och dina andra inlägg där du antingen kallar folk för "människospillror" eller "mentala kompost-högar" eller som här "idiot".
Mental taktik kallar jag det för att den tillämpas för att undvika att ifrågasätta sin egen tro.

Vad för argument vill du ha? Jag tror inte på Gud. Det är mitt argument. Vill du övertyga mig om att jag har fel så är det upp till dig att demonstrera att Gud finns.

Ifrågasätta sin tro är något man vill göra om man vill undersöka om ens tro är sann eller falsk.
Ditt "argument" är inte mycket av ett argument heller. Ett påstående som lett till ett annat. Kan inte bevisa eller åtminstone demonstrera att det du tror stämmer överens med verkligheten har det inget som helst värde, mer än rent spekulativt och även det värdet förbrukas då är låst på just din spekulation.

Du vill inte övertyga mig om att Gud finns, du nöjer dig med att använda din gud som ursäkt att visa högmod och slänga förolämpningar omkring dig.

Jag har ingenting att bevisa. Kom inte och berätta för mig vad jag "tror på".
Jag tror inte på en skapare, men jag påstår mig inte veta exakt hur saker och ting kommit till. Det finns teroier och teser som är baserade på nogranna observationer av universum och dessa kan jag acceptera som trovärdiga på grund av metoden man använt för att få fram dem, men jag är fullt medveten om att det imorgon kan komma en ny upptäckt som göra dagens upptäckter irrelevanta.

Tron på Gud kommer inte från tester eller observation utan från tradition och önsketänkande. Den dagen vi upptäcker konkreta bevis på en skapare av universum kanske jag ger det en tanke men just nu fins det inget, och jag har lika stor plikt att motbevisa en gud som jag har att motbevisa Stålmannen, Mumintrollet och Pomperipossa.
Jag tror inte på någon av dem. Ska jag acceptera en kan jag lika gärna acceptera de andra.

Osympatisk? Hur mycket sympati tror du att du kan vänta dig när du träder in i en debatt genom att kalla alla som inte delar din tro för "bittra" och "tragiska mäniskospillror" för att sedan gå vidare och slänga ur dig ord som "mentala komposthögar", "debil" och "idiot" när det värsta någon har kallat dig är "barnslig", och det efter att du inlett med dina trevliga förolämpningar.

Jag vet inte om du har några positiva egenskaper över huvet taget men du har sannerligen inte visat upp några här.

Jag har ingenting emot att diskutera existens med religiösa människor, jag har haft många sådana diskutioner i det förflutna, men ditt uppträdande finner jag rent vedervärdigt varesig det kommer från en teolog, ateist eller satan själv.

(EDIT: ett par felstavningar)