Officiella Religionstråden(Håll det sansat!)
Konfirmationen är ingenting för den icke-troende. Att hävda någonting annat är dumt.
Att det skulle innebära en inskolning i moral och etik finner jag skrattretande.
"A word to the wise is infuriating." - Hunter S. Thompson
http://www.fz.se/bloggar/min_kamp/
Konfirmationen är en form av lockelse som försöker att vara en brygga mellan tro och icke-tro, men som någon skrev, de flesta vill bara ha presenter; precis som vissa präster bara vill ha lite roligt.
Konfirmationen är ingenting för den icke-troende. Att hävda någonting annat är dumt.
Att det skulle innebära en inskolning i moral och etik finner jag skrattretande.
Vart annars samtalar man i grupp om moral/etik/värderingar i organiserade former?
Tycker mig hört att i Norge har man haft filosofi i grundskolan, nåt vi saknat i sverige, har hört nyligen att det är på väg in möjligen. Där skulle man få in det i skolan iaf, igenom filosofin.
Kom igen nu, vart annars diskuteras det? Vart är alla religionstrådsidkare, Elias? Sacri? Nestor?
Jag har haft filosofiskt lagda lärare som kunde undervisa i religionshistoria utan att vinkla det på något sätt; på det sätt blev det intressant.
Vart annars samtalar man i grupp om moral/etik/värderingar i organiserade former?
Tycker mig hört att i Norge har man haft filosofi i grundskolan, nåt vi saknat i sverige, har hört nyligen att det är på väg in möjligen. Där skulle man få in det i skolan iaf, igenom filosofin.
Vad är det i det "moralfilosofiska" som man får genom konfirmationen som är så viktigt? Jag har aldrig mött en person som konfirmerat sig som sagt att de moralfilosofiska diskussionerna var anledningen till att konfirmera sig eller något som man värderade efter man konfirmerat sig.
Och som jag sa, det finns ingen anledning till att konfirmera sig om man inte är troende.
"A word to the wise is infuriating." - Hunter S. Thompson
http://www.fz.se/bloggar/min_kamp/
Hur många ungdomar är intresserade av "stora" frågor när de är 15 år, det är väl snarare en tradition än ett behov.
Vart annars samtalar man i grupp om moral/etik/värderingar i organiserade former?
Tycker mig hört att i Norge har man haft filosofi i grundskolan, nåt vi saknat i sverige, har hört nyligen att det är på väg in möjligen. Där skulle man få in det i skolan iaf, igenom filosofin.
Vad är det i det "moralfilosofiska" som man får genom konfirmationen som är så viktigt? Jag har aldrig mött en person som konfirmerat sig som sagt att de moralfilosofiska diskussionerna var anledningen till att konfirmera sig eller något som man värderade efter man konfirmerat sig.
Och som jag sa, det finns ingen anledning till att konfirmera sig om man inte är troende.
Ni missar som frågan(både bjosarn o walter). Läs igen vad jag skrev. Jag frågar vart? Inte vad det innehåller och hur viktigt det är. Men nog är etik värderingar moral viktigt iof.
Och jag försvarar inte konfirmationen, skulle gärna haft den ogjort, som sagt.
Bjosarn, det du säger om anledningen till konfirmationen, det håller jag med om. Önskar att man hade fått höra det "ordentligt" så att säga när man var 14-15, var ju som ett pajas-dagis man gick på för en klocka!!! lol. Men faktum är att de flesta (imo) gör det ändå.
Kom igen nu, saknar en gammal debatt om islam vs kristendom tex, som inte (nästan) leder till nånting, men rätt skoj iaf
Ja så att ingen behöver kommentera det. Jag vet att mina senaste inlägg inte handlar om det, men vart den kan leda vet man aldrig
Familj, skola, och alla andra socialiseringsinstitutioner.
"A word to the wise is infuriating." - Hunter S. Thompson
http://www.fz.se/bloggar/min_kamp/
Ateist antar jag, tror icket på något av det övernaturliga.
Det finns frågor som ingen vetenskap kan svara, troligen aldrig. Jag tror det beror på vår väldigt begränsade förståelse, andra tror på en kraft eller en gud som (tydligen) älskar oss.
Jag respekterar folks rätt att tro, men jag respekterar inte om denna tro gör skillnad på människor, och jag respekterar aldrig hänsynslösa handlingar utförda i någon tros tjänst. (trostjänst! )
Jag kan heller inte FÖRSTÅ hur folk kan tro på dessa religioner.
För övrigt, om denna gud nu finns så ligger hans allmäktiga plan bakom allt som sker endå så mao:
Gud gjorde mig ateist för att han har en plan. Tydligen kommer jag att brinna i helvetet i några evigheter efter min död, innan jag får en chans att underkasta mig gud och åter träda in i himlen. Vägrar jag det så får jag brinna och torteras i helvetet för all tid.
Gud skapade mig för att tortera och plåga mig. Men tydligen så älskar han mig?
Men vem är jag att ifrågasätta den allsmäktiga älskande herren...
"AT LAST, SIR TERRY, WE MUST WALK TOGETHER."
Någon här som är insatt i noachidism?
Människor som följer den judiska religionen men saknar det judiska blodet och har en "nerbantad" regelbok att följa?
Finns någon bok för "icke-judar" som ska vara bra, länk.
"A word to the wise is infuriating." - Hunter S. Thompson
http://www.fz.se/bloggar/min_kamp/
Kan man vara kristen och inte tro på guds ord/bibeln?
Det beror på vad man kallar kristen.
Man kan vara både döpt, konfirmerad och vara medlem i en församling utan att tro på gud.
Så jag skulle nog säga ja det kan man.
Kan o kan. Men jag menar med en trovärdig grund för det man kallar sig så att säga.
Jag menar att ordet "kristen" grundar sig i guds ord och därigenom så tror man på bibeln.
Annars är det såklart ett hyckleri utan sitt motstycke.
Detta att kalla kalla sig kristen o döpa sina barn, gifta sig osv men samtidigt inte tro på bibeln måste enligt mig vara ett av dom största hycklerierna/självbedrägeri i människans historia.
Citat från okänd
"Att vara kristen innebär att man tror på bibeln, att Guds ord är den sanning varefter man vill leva sitt liv! Guds ord precis som den är skriven. Tror man inte på det som står skrivet i bibeln är man alltså inte i ställning att kalla sig för kristen. Troende kanske, men inte troende kristen. "
Är själv både döpt (1 år gammal, vilket val man fick göra ) och tyvärr konfirmerad(visste inte bättre). Kan man avkristna sig på nåt sätt? Jag menar jag kallas nog kristen men tror inte på kristendomen/bibeln/guds ord, det blir ju helt bissart ..:E
Detta att kalla kalla sig kristen o döpa sina barn, gifta sig osv men samtidigt inte tro på bibeln måste enligt mig vara ett av dom största hycklerierna/självbedrägeri i människans historia.
Det håller jag inte med, i så fall borde vi inte ens fira jul. Jag ser det som värdefulla traditioner som har sitt ursprung i kristendomen. Och ser absolut inget fel med det, tvärtom. Traditioner ska vi vidhålla, det tänker iaf jag göra.
Samma gäller med bröllop och begravningar för min del.
Sen kallar jag mig själv inte kristen iof.
Jag är inte kristen men jag värderar ändå traditioner högt, även om det har sitt ursprung i kristendomen.
Är själv både döpt (1 år gammal, vilket val man fick göra ) och tyvärr konfirmerad(visste inte bättre). Kan man avkristna sig på nåt sätt? Jag menar jag kallas nog kristen men tror inte på kristendomen/bibeln/guds ord, det blir ju helt bissart ..:E
Jag är varken döpt eller konfirmerad, tror min far blev rena rama motsatsen i sitt hem pga av hans föräldrars facination av kristendomen, han blev mer eller mindre medtvingad att se varje kyrka i hela Sverige.
En bra utgångspunkt för att kalla sig kristen kanske är Trosbekännelsen? http://www.svenskakyrkan.se/diverse/boner.htm
Religion är inget mer än ett sätt för maktgalna att styra folk och för folket att fly från sina problem och bekymmer. I stället för att göra något åt saken så förlitar man sig på något som inte finns, och på så sätt blir man inte lika besviken om det går dåligt, för då kan man skylla på "det var menat att sluta så här, för det var guds vilja". Förr i tiden hade man inte så mycket mer att göra än att tro på saker, men nu så har människan kommit till de stadiet där man börjar veta saker om de som tidigare va omöjligt att förstå sig på, och helt plötsligt så börjar religion och tron på gud att tyna bort.
[quote=Fargo]
Detta att kalla kalla sig kristen o döpa sina barn, gifta sig osv men samtidigt inte tro på bibeln måste enligt mig vara ett av dom största hycklerierna/självbedrägeri i människans historia.
Det håller jag inte med, i så fall borde vi inte ens fira jul. Jag ser det som värdefulla traditioner som har sitt ursprung i kristendomen. Och ser absolut inget fel med det, tvärtom. Traditioner ska vi vidhålla, det tänker iaf jag göra.
Samma gäller med bröllop och begravningar för min del.
Sen kallar jag mig själv inte kristen iof.
Jag är inte kristen men jag värderar ändå traditioner högt, även om det har sitt ursprung i kristendomen.
Har inte sagt att vi inte ska ha traditioner. Men är väl ändå en stor skillnad att fira jul som nu till största delen imo firas utan kopplingar till religion, och att stå i kyrkan och tala om att man tycker Gud är allsmäktig och allt möjligt trams.
Traditioner kan förändras, traditioner som inte är trovärdiga vattnas ur dagligen och kommer fortsätta att vattnas ur, tex giftermål kyrkligt är ju ett pajaseri när så många skiljer sig. Och dessutom inte tror på Gud/bibeln men gör det för slöhetens sociala lättja inför släkt o vänner.
Hyckleri! Men står du för att du kan stå o ljuga för dig själv o andra, så varsågod.
Har inte sagt att vi inte ska ha traditioner. Men är väl ändå en stor skillnad att fira jul som nu till största delen imo firas utan kopplingar till religion, och att stå i kyrkan och tala om att man tycker Gud är allsmäktig och allt möjligt trams.
Det får stå för dig helt enkelt. Jag tycker inte det är speciellt underligt.
Traditioner kan förändras, traditioner som inte är trovärdiga vattnas ur dagligen och kommer fortsätta att vattnas ur, tex giftermål kyrkligt är ju ett pajaseri när så många skiljer sig. Och dessutom inte tror på Gud/bibeln men gör det för slöhetens sociala lättja inför släkt o vänner.
Hyckleri! Men står du för att du kan stå o ljuga för dig själv o andra, så varsågod.
Är det? Varför då? Slöshet? Ett bröllop behöver inte kosta hur mycket som helst, du har nog tittat för mycket på "bridezilla".
Man behöver absolut inte tro på gud bara för att man gifter sig i en kyrka. Det är nonsens.
Och vadå ljuger för varandra? Du framstår som oerhört rabiat.
PS: lär dig använda quote-taggar.
En bra utgångspunkt för att kalla sig kristen kanske är Trosbekännelsen? http://www.svenskakyrkan.se/diverse/boner.htm
Håller med att det är en bra "testare" att peka på om man kallar sig kristen eller inte.
Och den borde forceras fram hårdare och därigenom ifrågasättas mer, för den är ju löjlig
om man inte tror helt på iden med kristendomen.
Detta med "troende" kristen och vadå vanlig kristen är så blaskigt o ihåligt så det är förvånande att
begreppet finns kvar, antingen tror man eller inte.
Ingen som vet om man kan avsäga sig kristendomen?
Har inte sagt att vi inte ska ha traditioner. Men är väl ändå en stor skillnad att fira jul som nu till största delen imo firas utan kopplingar till religion, och att stå i kyrkan och tala om att man tycker Gud är allsmäktig och allt möjligt trams.
Det får stå för dig helt enkelt. Jag tycker inte det är speciellt underligt.
Traditioner kan förändras, traditioner som inte är trovärdiga vattnas ur dagligen och kommer fortsätta att vattnas ur, tex giftermål kyrkligt är ju ett pajaseri när så många skiljer sig. Och dessutom inte tror på Gud/bibeln men gör det för slöhetens sociala lättja inför släkt o vänner.
Hyckleri! Men står du för att du kan stå o ljuga för dig själv o andra, så varsågod.
Är det? Varför då? Slöshet? Ett bröllop behöver inte kosta hur mycket som helst, du har nog tittat för mycket på "bridezilla".
Man behöver absolut inte tro på gud bara för att man gifter sig i en kyrka. Det är nonsens.
Och vadå ljuger för varandra? Du framstår som oerhört rabiat.
PS: lär dig använda quote-taggar.
Du verkar slö med att både läsa rätt(läs igen, jag skrev slöhet, inte slöshet) och att förhålla dina egna värderingar till det du tror på och inte det du inte tror på.
Du säger alltså att fast du inte tror på Satanisternas ideologi så skulle du kunna utan nån reflektion gå in i en satanistförening och utföra en ritual som visar där att du stödjer och tror på deras ideologi och sen gå ut och förneka den och säga utåt att du inte tror på den idelogin, det kallas väl självförräderi bl.a mycket annat. Känner du dig trovärdig som person då mot andra
medmänniskor?
P.S vet att jag suger på quote-taggar, försökt en gång o failat.
Skål Fargo
Håller med att det är en bra "testare" att peka på om man kallar sig kristen eller inte.
Och den borde forceras fram hårdare och därigenom ifrågasättas mer, för den är ju löjlig
om man inte tror helt på iden med kristendomen.
Detta med "troende" kristen och vadå vanlig kristen är så blaskigt o ihåligt så det är förvånande att
begreppet finns kvar, antingen tror man eller inte.
Ingen som vet om man kan avsäga sig kristendomen?
På vilket sätt ska den forceras fram menar du? Att den ska tas upp till allmänhetens beskådan? För i kyrkan används den redan flitigt.
På vilket sätt skulle man avsäga kristendomen annat än att inte gå till kyrkan, be och dylikt? Humanisterna har ju någon form av "avdop" som de brukar göra vid olika tillställningar. Är det något sådant du menar?
Du säger alltså att fast du inte tror på Satanisternas ideologi så skulle du kunna utan nån reflektion gå in i en satanistförening och utföra en ritual som visar där att du stödjer och tror på deras ideologi och sen gå ut och förneka den och säga utåt att du inte tror på den idelogin, det kallas väl självförräderi bl.a mycket annat. Känner du dig trovärdig som person då mot andra
medmänniskor?
Firar du Valborg? Vet du varför vi firar varborg?
Låt mig citera:
Valborgsmässoafton, sista/siste april eller vardagligt valborg, finlandssvenska vappen, är en årlig högtid som firas i Estland, Finland, Lettland, Sverige, Tjeckien och Tyskland den 30 april eller 1 maj. Traditionen grundar sig på den hedniska högtid som funnits i Tyskland, men har senare kommit att sammankopplas med kulten av den heliga Valborg, mot häxtro och onda andar, som uppstod efter hennes död år 779. Valborg blev förklarad som helgon den 1 maj (därav förr kallad Valborgsmässan, Walpurgistag), och genom denna omständighet förbands hennes namn med den germanska hedendomens på nämnda dag hållna vårfester, som av den kristna övertron stämplades såsom häxförsamlingar. Särskilt trodde man, att på Valborgsmässonatten (mellan den 30 april och den 1 maj) häxorna red på kvastar eller getabockar till de gamla offerplatserna, i synnerhet till Blocksberg (Brocken, den högsta spetsen av Harz, bekant bl.a. genom den fantastiska scenen "Walpurgisnacht" i Goethes Faust), och där gjorde ofog i djävulens sällskap. För att oskadliggöra spökeriet förde man oväsen (med rop, skott och horn) och tände eldar på höjderna. Sådan blev nämligen den kristna tidens förklaring av dessa till sitt ursprung hedniska vårseder.[1][2]
Tror vi fortfarande på häxor?
Bränner vi fortfarande häxor på bål?
Nej.... Men trots det kan vi ha denna tradition. Men enligt dig är ju det här samma hyckleri, vilket jag inte håller med om.
Detsamma gäller bröllop.
Och begravningar.
Och Julafton.
Och Midsommar.
And the list goes on...
Jag kan inte riktigt köpa dina argument, för med din retorik hade vi inte ens firat valborg. So take a chill-pill.
Slutsats: Bara för att en tradition är grovt grundad i kristendomen så är det knappast fel att fortfarande stå vid denna tradition. Även om man Gifter sig i kyrkan eller firar en gammal hednisk tradition som valborg.
En av kristendomens tidiga succéformler var att införliva gamla traditioner och göra dem till sina egna. Så många av de kristna traditioner vi firar (och kanske framför allt tiden de firas) hade någon form av motsvarighet innan kristendomen tog över.
Traditioner blir vad man gör dem till och de ligger under ett konstant förändringstryck. Bara för att man för så och så många år sen gjorde på ett visst sätt eller firade för en viss anledning betyder inte att vi behöver göra det. Att julen tidigare handlade om att fira Jesu födelse betyder inte att vi kan fira den för våra egna anledningar. Det är ett tillfälle när man kan skämma bort barn, träffa vänner och familj, äta god mat. Att hitta på en helt ny tradition för det är onödigt. Samma sak med andra tillfällen, vi är redan lediga och är fria att göra vad vi vill med den tiden.
Vart annars samtalar man i grupp om moral/etik/värderingar i organiserade former?
Tycker mig hört att i Norge har man haft filosofi i grundskolan, nåt vi saknat i sverige, har hört nyligen att det är på väg in möjligen. Där skulle man få in det i skolan iaf, igenom filosofin.
Vad är det i det "moralfilosofiska" som man får genom konfirmationen som är så viktigt? Jag har aldrig mött en person som konfirmerat sig som sagt att de moralfilosofiska diskussionerna var anledningen till att konfirmera sig eller något som man värderade efter man konfirmerat sig.
Och som jag sa, det finns ingen anledning till att konfirmera sig om man inte är troende.
När jag gick på högstadiet så var det en ganska stor press att man skulle konfirmera sig, speciellt bland vännerna. Alla sa att det var så roligt och att när man är färdig konfirmerad så får man en present osv.
Jag såg igenom det och sa att det lät som att de försöker muta en till att följa den kristna tron, kyrkorna vill ju få fast så många ungdomar som möjligt för när de är vuxna så blir det mycket svårare att omvända dem. Man vill hämna deras utveckling till fritänkande individer så tidigt som möjligt så att hjärntvätten kan påbörjas.
Många av dem sa att man inte behövde vara troende och att det inte har något att göra med kristendomen, vilket det självklart har! Inser man inte det så blundar man för sanningen.
I got a Goldenshower.