På ålderns höst
Detta är säkert ett ämne som flera har berört i detta forum, men jag känner att jag också måste prata av mig om detta nu.
När jag var liten så var det Commodore 64 och Amiga som briljerade med sin närvaro. Spelen på Amiga hade fantastisk musik, grafik och ljud, tyckte man då. Då var man ung och visste ingenting om världen. Man cyklade till skolan på morgonen och önskade att skoldagen skulle ta slut så att man fick komma hem och spela spelen igen!
Så här fortsatte det i många år, sen började man högstadiet och storebror kom hem med en beta på ett Quake! Vi slängde in det på en 486 och njöt, trots att det laggade till oändligheten. Högstadiet flöt på och man hade fortfarande tid att spela datorspel på eftermiddagarna.
Sen började jag i gymnasiet så klart. Nu var det tänkt att man skulle plugga som en idiot för att få toppbetyg så man kunde studera vidare. Jag gick natur/natur och kom igenom hela gymnasiet utan att plugga överdrivet - med andra ord - mer tid för datorspel! Jag har ett jättetydligt minne av hur jag satt på en fysiklektion och räknade ner tiden tills den skulle vara slut så att jag kunde få rusa ner på stan och spela Black & White - ett spel jag hade hört så otroligt mycket bra om (visst var det bara hype, men det visste jag ju inte då).
Minnet är så starkt att jag fortfarande känner vilket sug spelet hade. Och det bästa av allt var att det fanns tid att spela datorspel när jag kom hem! Mina vänner spelade också spel, vi hade LAN, vi hängde hos varandra och spelade spel bla bla.
Sen började jag plugga vid Uppsala Universitet. Till lärare. Jag hade nu också varit tillsammans med en tjej i en massa år. Första terminen var det inga som helst problem att hinna spela spel, trots flickvän och studier. Jag hade även fått ett ökat intresse för musik och några år senare så sitter jag nu med skivkontrakt dessutom.
Med tiden så blev det klart för mig att jag var tvungen att lägga ner mer och mer tid på studier och musik (om jag ville komma vidare med det), samt lägga mer tid på att umgås med min flickvän! Vad fick jag dra ner på? Spel så klart. Det var inget jag märkte av då, det var någon svacka där det inte kom några bra spel, det var absolut inte som när jag var liten - då var alla spel bra!.
Nu är jag klar med mina studier och jobbar på en skola som gymnasielärare. Jag jobbar 40 timmar i veckan, pendlar 2½ timmar / dag (totalt). Utöver detta ska jag dessutom umgås med vänner, hinna träffa min flickvän, äta, sova, spela spel, arbeta med musiken etc. För några veckor sen kom jag till insikt: Jag har inte tid för spel och musik längre. Arbetet tar all min tid och kraft! När jag kommer hem på kvällen, ca 17.30, så är jag helt slut! Om jag sover i en halvtimme är jag pigg nog för att laga mat och se på någon lite lätt amerikansk humorserie. Eftersom att jag inte bor med min flickvän hänger vi ofta hos henne (jag delar lägenhet med en kompis). Samtidigt har jag en katt och vill träffa den varje dag, och min dator den står ju hemma hos mig.
Är hon med hos mig finns det inte en chans i världen att jag får spela datorspel! Eller arbeta med musik heller för den delen.
Jag är inte gammal, jag är 25 år, men trots detta har all tid - som tidigare verkade vara oändlig - för datorspel försvunnit! Nu hittar jag ett spel som jag gillar, kämpar för att spela igenom det så fort jag kan (även om det innebär att sitta uppe till 2 på naten och bara få 5 timmars sömn innan arbetet nästa dag) så att jag slipper pinas av väntan på att få spela spelet för att jag har andra saker att göra... nästa steg är att bilda familj, och då är det solklart att fokus måste ligga på barnen.
Var har tiden tagit vägen? Vill man verkligen växa upp när man har datorspel som hobby... och man inte tillåts utöva den?
Det måste vara fler än bara jag som känner att det inte finns tid längre - Jag vill t.ex. spela MMOs men jag hinner inte och har därför valt att avstå helt.
Det här är ett riktigt I-landsproblem.
Känner med dig. Men det gör vi väl alla som har växt upp och fått fler plikter än tidigare.
Men jag försäkrar dig att det går att ägna sig åt sitt spelande även om man kommit upp i åren.
Jag är iofs gift med en kvinna som älskar spel i alla dess former vilket underlättar betydligt, men annars handlar det ju som alltid om prioritering och vad man väljer bort. För min del hinner jag inte läsa böcker så ofta som jag skulle vilja, eller ens se på film. Men sluta spela spel.? Aldrig.!
Pendla är å andra sidan skräp, har aldrig varit så trött som när jag höll på med det. Får man föreslå ett jobbombyte till något mer närliggande eller att ta med flickvän och katt till en ny lägenhet på lämpligt gångavstånd till jobb..?
"It is by caffeine alone I set my mind in motion. It is by the beans of Java that thoughts acquire speed, the hands acquire shakes, the shakes become a warning. It is by caffeine alone I set my mind in motion."
Att sluta spela spel är inget som kommer att hända. Jag är en inbiten gamer så det är fast för evigt.
Det är svårt att få jobb där jag bor, i Uppsala med andra ord, eftersom det är stor konkurens om jobben. Sen måste man gärna ha en fin inkomst för att ha råd att köpa en vettig lägenhet i Uppsala också En etta på 30 kvm som ligger bra till kostar ju 800 000 kr!
Aningen störande är vad det här är haha
