RIP Engla.

Äääh kom igen nu, ni tyckte faktiskt det var lite kul.

Angående det CastorFiber sa, ja det är lättare att känna för någon man känner och även om man inte känner någon kan man tycka att det är hemskt osv. Men kände nån av er Engla?
Jag tyckte att hela Engla händelsen var hemsk, å andra sidan kan jag säga att jag inte fällt en enda tår eller sörjande tanke till henne.
Det som har hänt har hänt, vi skulle inte heller ha brytt er om inte aftonhoran mfl hade blåst upp det enormt.
Efter att ha öppnat ögonen, åkt kring lite och tagit del av denna värld har jag svårt att sympatisera med människor som tar fall som Engla till sig så enormt. Det blir liksom bara en hemsk händelse bland många.
Jag säger inte att man bara ska vända andra kinden till för sånt här, det ska givetvis förhindras i den mån det är möjligt, men kan man inte ta ett skämt för vad det är känns det bara som man är ute och cyklar.
Kort sagt:
Jag har ingen relation till engla förutom den som AB har förmedlat, vilket distianserar mig från händelsen nått enormt, ungefär som Förintelsen eller folkmord i afrika sååå därför kan jag skämta om den med gott samvete.

Ah, noshörningen nelson som hade noshörningscp.

Jag minns hur svårt han hade det, fick slåss mot riddare bl.a :/

Japp, jag log faktiskt lite och det gav mig lite dåligt samvete.

Nog kan jag hålla med om att det är rätt uppblåst, men egentligen är allt i den här stilen lika hemskt. Egentligen förtjänar alla liknande fall lika mycket uppmärksamhet.

Jag kände Engla lika litet som jag känner de barn världen över som lider samma grymma öde. Varför inte uppmärksamma dem också? För att det är för många. Däremot kan vi uppmärksamma hela grejen i stort - alltså det faktum att detta pågår hela tiden.

Hm vad var siffran nu igen hm ... um .....

.... Varje år föds 132 miljoner barn. 11 miljoner av dem dör före fem års ålder. Det är lika med 30 000 barn per dag eller ett barn var tredje sekund. Sju miljoner barn i utvecklingsländerna dör varje år på grund av undernäring vilket gör att näringsbrist är det största hotet mot barns överlevnad och utveckling.

Inte beroende på dåligt bistånd utan till stor del på att västvärldens bönder är så kraftigt subventionerade så att de till och med slår ut inhemsk produktion i Afrika. En massa andra faktorer också men i stort hindras u-lländerna från att stå på egna ben.

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=147&a=765717

synd om det som hänt, men seriöst... varför!?... är ju tyvärr långt ifrån ovanligt att sånt här händer.

Familjen håller på att bli äckligare än förövaren :/

Oftast så hamnar man i en shock först över att ens barn har dött, sen så brukar dom flesta bara gråta, och sen försöka gå vidare i livet.

Eller så försöker man göra något positivt av den stora sorg man har erfarit, en skolkamrat dog i ung ålder av en hästspark, han gillade verkligen att spela fotboll och därför så instiftade dom en fond för pojken, där alla pengar gick oavkortat till barnbyar i brasilien, med stor inriktning på att ge dom möjlighet att få spela just fotboll.

Mamman jobbar även med att hjälpa andra i sorg, genom att använda sitt egna hus som samtalsgård, där hon håller seminarium.

Det engas föräldrar gör däremot, är att försöka roffa åt sig så mycket medial uppmärksamhet som det går för att försöka tjäna något på det, och såna människor är bara äckliga och ruttna...

Sända begravningen i TV?! Så löjligt.

ja, och vilken rätt har någon annan att säga hur de ska hantera sin sorg?
För mig vore det nog värre än medieuppmärksamhet om folk snokade hur man känner sig inombords.

Personligen så skulle jag bara ge "inga kommentarer" till media, men vill de, som tack för stödet, att andra kan "deltaga" i begravningen så varför inte. Finns inget att diskutera.