Whimsical skrev:
Visst kunde man smyga hyfsat innan man avfyrade ett skott men sen var det som om fienderna satte på sig FLIR goggles. Det var ju larvigt. Även om man tog skydd bland buskar och allt så sköt de ju rakt på en även även när de sprintade.
Ibland känns det som om man spelat ett helt annat spel, för jag har verkligen ALDRIG upplevt samma sak. De enda gånger jag upptäcktes direkt när jag körde stealth var om det var någon som faktiskt såg polaren dö, alt. ligga död på marken. Framför allt när man skulle raida stora camps så var det svårt att ha koll på var alla stod och kunde se. Men blev det fart på fienderna var det bara att byta position så lugnade det sig efter ett tag och man kunde fortsätta sitt tysta korståg. Var det natt kunde man ofta gå precis bakom ryggarna på folk utan att de märkte en trots att de var "förvarnade". Jag tror att många kan luras av att musiken stegrades så fort man dödade någon, men det betydde inte alltid att fienderna hade hittat en. Själv stängde jag av musiken då det förhöjde spelupplevelsen mycket mer att bara lyssna på ljuden och fiendernas reaktioner.
Whimsical skrev:
Alla sandbox-spel måste inte ha fasttravel för att vara bra/roligt. Mafia är ett av mina absoluta favoritspel och där fick man köra över ganska långa distanser mellan uppdragen. Där funkade det för att Lost Heaven hade en sådan härlig känsla. Sen var det ibland dialog mellan karaktärerna i bilen och musiken var grym. Staden hade liv och känsla.
Men även GTA IV hade stora problem i slutet med att man tröttnade på att köra dessa oändligt långa vägar. Så jag håller med om att detta kunde upplevas som ett problem ibland i Far Cry 2, dock inte lika stort som i GTA. För i FC2 fanns som sagt även båtar vilket oftast gick bra mycket snabbare än bil, åtminstone på andra kartan, och bussar.
Whimsical skrev:
I Far Cry 2 var ju spelvärlden helt död och alla var emot dig. Att köra mellan uppdragen blev snabbt enformigt och tråkigt. Det fanns liksom ingenting roligt eller intressant med transporterna. Om man hade tur fick man se en eller två zebror strosa omkring bland gräset. Sen blev man skjuten i ryggen av sura afrikaner i pickupbil.
I STALKER så är ju en stor del av charmen den här blandningen av fiender, monster och stalkers som inte är fientliga. Vore ju skittrist om alla stalkers var fientliga.
Att spelvärlden var död håller inte jag med om. Jag har bott i Afrika och i djungeln bor det sällan varken folk eller andra djur än apor (vilka ändå inte syns till då de är uppe i träden). Det är mest ute på de öppna landskapen utan bebyggelse alls som man ser djur och det gjorde man även i FC2. Tänk på att det faktiskt inte är så hiskeligt stor värld vi pratar om ändå. Jag skulle vilja säga att djurlivet var realistiskt om än kanske inte så roligt. Däremot hade det gärna fått vara fler civilister ute på vandring. Men landet låg ju iofs i krig och då avbefolkas det ganska fort. Jag kan köpa det även om det var trist och tvärtemot vad man såg i introt. Även att alla skjuter vid första bästa syn är otroligt töntigt och riktigt dåligt av utvecklarna faktiskt.
Överlag tycker jag att Far Cry 2 var ett BÄTTRE spel än Far Cry 1. Det hade väldigt mycket sämre story än FC1 men jag avslutade åtminstone FC2, vilket jag inte gjorde med FC1. Det spelet dog helt och blev aptråkigt så fort mutanterna kom in i bilden. Jag försökte några gånger bara plöja igenom det med fusk för att jag ville se slutet, men orkade inte då det blev så tråkigt. Far Cry 2 hade visserligen en helt katastrofalt dålig handling och slut, och uppdragen var otroligt repetetiva, men miljöerna och att man kunde ta sig an uppdragen precis som man ville gjorde att det ändå blev väldigt roligt att spela.