The Prodigy - The Dist Is Your Enemy
Jag är en dålig människa. I mitt pojkrum satt affischer föreställande såväl omslagen för Music for the Jilted Generation samt The Fat of the Land. Ändå hade jag missat att The Prodigy släppte en ny platta i mars - The Day Is My Enemy. Och efter att ha blivit glatt överraskad av Invaders Must Die måste jag säga att de halkat lite snett igen.
Borta är de gamla lekfulla tonerna som går att spåra ända tillbaks till den allra första plattan och som kunde höras i grymma spår som Take me To The Hospital och Colours från Invaders. Visst, Wild Frontier är där och nosar men överlag bjuder The Day Is My Enemy på en hård och distad ljudmatta som det är väldigt lätt att tröttna på. Efter tre låtar blir till och med ett Prodigy-fan som jag trött - man behöver en liten palette cleanser för att inte bli utmattad.
När Keith Flint väser "Fuck you and your heart attack" i det avslutande spåret Wall of Death är jag beredd att acceptera det utsträckta mittenfingret och gå vidare.
Men har dem avslöjat vem som är "the firestarter"? Efter alla år så kräver denna gåta en lösning!
"Satire is meant to ridicule power. If you are laughing at people who are hurting, it's not satire, it's bullying." - Terry Pratchett
The Prodigy är perfekt träningsmusik! Och musik att grinda till i mmo-spel! Minns med värme hur jag körde Fat of The Land på repeat samtidigt som jag levlade min rogue i Hillsbrad Foothills i World of Warcraft.
(Fast håller med att senaste inte är nån höjdare.)
Men har dem avslöjat vem som är "the firestarter"? Efter alla år så kräver denna gåta en lösning!
I am!
The Prodigy är perfekt träningsmusik! Och musik att grinda till i mmo-spel! Minns med värme hur jag körde Fat of The Land på repeat samtidigt som jag levlade min rogue i Hillsbrad Foothills i World of Warcraft.
(Fast håller med att senaste inte är nån höjdare.)
Faat of the Land var helt klart deras susta genombra platta. Får testa att träna, eller grinda, till den.
Jag skulle se Prodigy 1998 i Göteborg. Blev sjuk innan konserten och sålde biljetterna. Samma dag som jag egentligen skulle skrika "OH MY GOD IT'S THE FUNKY SHIT!", var jag feberfri och frisk som en lärka. Tack för att du påminde mig.
Jag såg dem på den turnén. För jag är that funky shit. Hade då okända Foo Fighters som förband. Så det kan gå.
Nej, det senaste albumet har inte lyckats intressera mig det minsta, tyvärr. Jag kan inte sätta fingret på vad det är, men det "känns inte Prodigy".
Jag måste dock tillägga att jag älskar deras äldre verk. Min första skiva var en singel med Prodigy - Firestarter som jag fick vid fyra års ålder, och det är fortfarande en av mina absoluta favoritlåtar.
🖥️ RTX 4090 | i9-13900KF | 64GB
Ni är så jävla old, grabbar. Som att höra pensionärer snacka om hur det var "precis nog med gitarrer när Rolling Stones var som störst". I'm like, Meshugga-gaddning i ansiktet.
Är ett lika stort Prodigy-fan som alla andra här inne (har affischerna Calle nämnde, dessutom uppe!), men också deras nya skit. Och jag räknade ner dagarna till The Day Is My Enemy jag, på bollen med andra ord. *tummar överlägset på hängslena*
Alla låtar var inte klassiker, och jag säger inte att något kan tävla med Fat Of The Land eller Music For The Jilted Generation. Men många av låtarna på den nya plattan hade ändå den där okopierbara Prodigy-charmen, t.ex. Destroy.
Även Invisible Sun var en lugn och skön, bas-intensiv låt. The Wild Frontier är Prodigy i ett nötskal, med ljudet av chimpanser som flippar mästerligt inbakat kring refrängen. På det stora hela en grym platta, i min mening.
Dra ner disten då för fan, Calle. Har du ingen ordentlig musikutrustning?
Ni är så jävla old, grabbar. Som att höra pensionärer snacka om hur det var "precis nog med gitarrer när Rolling Stones var som störst". I'm like, Meshugga-gaddning i ansiktet.
Är ett lika stort Prodigy-fan som alla andra här inne (har affischerna Calle nämnde, dessutom uppe!), men också deras nya skit. Och jag räknade ner dagarna till The Day Is My Enemy jag, på bollen med andra ord. *tummar överlägset på hängslena*
Alla låtar var inte klassiker, och jag säger inte att något kan tävla med Fat Of The Land eller Music For The Jilted Generation. Men många av låtarna på den nya plattan hade ändå den där okopierbara Prodigy-charmen, t.ex. Destroy.
Även Invisible Sun var en lugn och skön, bas-intensiv låt. The Wild Frontier är Prodigy i ett nötskal, med ljudet av chimpanser som flippar mästerligt inbakat kring refrängen. På det stora hela en grym platta, i min mening.
Dra ner disten då för fan, Calle. Har du ingen ordentlig musikutrustning?
Haha! Gillade också Destroy men överlag kändes det som hela plattan hade samma ljudfilter, det där gryniga sandpappriga. Med det sagt vet jag att Invaders krävde ganska många genomlyssningar för att fastna, så har inte gett upp hoppet helt.
Men då blir jag nyfiken, vad tyckte du om Always Outnumbered?
Ni är så jävla old, grabbar. Som att höra pensionärer snacka om hur det var "precis nog med gitarrer när Rolling Stones var som störst". I'm like, Meshugga-gaddning i ansiktet.
Är ett lika stort Prodigy-fan som alla andra här inne (har affischerna Calle nämnde, dessutom uppe!), men också deras nya skit. Och jag räknade ner dagarna till The Day Is My Enemy jag, på bollen med andra ord. *tummar överlägset på hängslena*
Alla låtar var inte klassiker, och jag säger inte att något kan tävla med Fat Of The Land eller Music For The Jilted Generation. Men många av låtarna på den nya plattan hade ändå den där okopierbara Prodigy-charmen, t.ex. Destroy.
Även Invisible Sun var en lugn och skön, bas-intensiv låt. The Wild Frontier är Prodigy i ett nötskal, med ljudet av chimpanser som flippar mästerligt inbakat kring refrängen. På det stora hela en grym platta, i min mening.
Dra ner disten då för fan, Calle. Har du ingen ordentlig musikutrustning?
Haha! Gillade också Destroy men överlag kändes det som hela plattan hade samma ljudfilter, det där gryniga sandpappriga. Med det sagt vet jag att Invaders krävde ganska många genomlyssningar för att fastna, så har inte gett upp hoppet helt.
Men då blir jag nyfiken, vad tyckte du om Always Outnumbered?
Always Outnumbered är ju knepig att svara på då det främst är Prodigy i namnet; Liam Howlett är den enda Prodigy-medlemmen som faktiskt jobbade på plattan. Och som "beatz master" i bandet så blev det just det, mycket upparbetade beats och en massa guest vocals.
Girls är ju fantastisk ändå, och vissa av låtarna är ju bra i sin egen rätt - men Invaders Must Die hade medlemmarna tillbaka och såg till att Prodigy tog en sväng tillbaks till sin essens. Och jag tycker The Day Is My Enemy ytterligare funnit sin väg framåt för bandet och deras okopiertbart unika sound, med den där ostoppbara jungle/rave-euforin på lur i bakgrunden.
Men liksom, mät Outnumbered som Liam Howletts soloprojekt i väntan på en ny collaboration av hela bandet så måste man ändå reservera sig lite för att såga sönder skiten och bråka och kasta saker. Jag tycker plattan har sin egen charm. Men den är inte definerande för gruppen (igen, då den på många sätt är ett soloprojekt).
Mitt bästa svar är väl - synergin när både Flint, Maxim och Howlett (som ju HAR sjuka beats) får samarbeta kan inte toppas av någons soloarbete. Det är mitt egentliga svar. Men fan vilka ljud-innovatörer de är på något plan.
Och förresten - även The Day Is My Enemy behövde lyssnas in en del för mig. Medicine är ju en annan grym låt. Och kom igen - Nasty är ju helt otrolig. Nasty är Prodigy i all sin (nutida) glory. The 90's are over man, kom igen. Vi gamers om några bör ju veta att nostalgi är en jävla kryddare
