Hitler i Wolfenstein 3D

T-Rexen i det första Tomb Raider skrämde vettet ur mig första gången jag mötte den. Jag tvekade att gå fram varenda gång jag körde den delen.
Den enda varningen man får är 2 sekunder av skakningar och ljudet från hans fotsteg.



Sedan hatade jag undervattensdelen i Tomb Raider 2.
Syret håller på att ta slut, man kan knappt se någonting då allting är mörkt som natten, samt så kommer de infernaliska hajarna från ingenstans.

Kom på att de där vita, stora larvgrejjerna i HL Ep2 är rätt läskiga oxå..

Deadspace hade en del läskiga monster eller i Doom 3 när det blev mörkare än kolgruva o man plöstsligt hade monster på en armslängd.

Var bara 12 när jag lirade Resident Evil 3, så det kan hända jag inte reagerar likadant idag men på den tiden var Nemesis det värsta jag varit med om så fort man hörde att han var på väg(Musiken börjar) och man inte visste från vilket håll han skulle komma DÅ tryckte jag snabbt som attan på paus för att bygga upp mod.

Dom små asen med klor i Silent Hill, och dårarna som hoppar fram lite varstans i Condemned.
Regenerator, Iron Maiden och Verdugo i Resident Evil 4.
Zombisarna i första Resident Evil är också läskiga. Och Tyrant.
Vore och Shambler i Quake.

Jag var ganska ung när jag först lirade RE. Jag satt i min kusins rum, som låg i källaren av hans familjs hus, och väntade på att han skulle komma tillbaka från nån träning. Det var kväll, mörkt som attan. Hde självklart inga lampor tända heller. Jag tänkte lira lite PS och hade aldrig lirat RE. Startade spelet och efter första korridoren stängde jag av. Sen dess har jag inte spelat RE. Så jag säger: alla monster man hinner möta i början av RE.
Visst, det hade mycket att göra med stämning, situation och min ringa ålder, men det är det enda jag någonsin blivit riktigt rädd av, spelmässigt. Andra "monster" och sånt på senare tid har fått mig att hoppa till, men aldrig på så sätt att jag faktiskt blivit rädd. RE... brrrr...

Wallmasters från Ocarina of Time. Rädslan från barndomen sitter fortfarande kvar *rys*

Men på senare dar så är det nog bara Dead Space eller Condemned som lyckats skrämma skiten ur mig

i första F.E.A.R, när man har gått genom en tom, mörk korridor och kommer fram till en stege som går neråt. När man väl har vänt sig om och börjat klättra ner och kollar upp så ser man den lilla flickan ståendes precis framför en. ..

Jag tror aldrig jag har blivit så rädd någon gång i mitt liv. Stängde ner spelet och har inte rört det sedan dess (ja, jag har ett riktigt harhjärta)

Jag minns att som liten var jag totalt livrädd för Re-deads eller vad dom heter i Ocarina of time, minns när jag skulle fixa suns song och stället var fyllt av dom där jävlarna, jag hade typ svårt att sova den kvällen xD

Utan konkurrens skeletten i Daggerfall. Deras skrik ack... deras skrik isar verkligen blodet som inget annat. Kanske inte så läskiga att titta på men att springa runt i en av de där enorma grottorna och höra det skriket i närheten

Dem där snabba sakerna under jorden i Uncharted är inte så trevliga.