Därför lockar Wii U tillbaka hardcore-spelarna

Grundkrav:
Bra onlineläge
Bra support från 3:e part och helst primär plattform för spel
Bra hårdvara jämfört med föregående generation
Bra kontroll

Wii U lyckas iaf uppfylla...? av dessa.
Onlineläge återstår att se, dosan ser klumpigare/obekvämare ut jämfört med 360 eller ens Ps3, hårdvaran daterad och 3:e part lär väl släppa portningar i bästa fall, kan funka men kommer knappast bli primär plattform pga för litet kundunderlag.
Tyvärr Nintendo, någon stackare lurar ni alltid men vi gamers vet oftast bättre än så...

Hardcore går att tolka på olika sätt, vilket som är mer korrekt än det andra däremot är lite samma sak som att säga att det heter datorspel inte dataspel.

Själva ordet hardcore tycker jag denna sida lyckats bäst med att ge synonym för http://dictionary.reference.com/browse/hardcore

När det gäller spel är det bättre att använda denna term för de som spelar istället för att kategorisera spelen som antingen eller för dagens spel är egentligen en bladning av båda.
Men med hardcore spel menar man nog generellt att spelet har en hög inlärningströskel, alltså att spelet kräver mer tid av spelaren. Dagens spel kan man utan problem spela, det enda som egentligen kräver tid att lära sig är själva styrningen (en mycket stor anledning till att Wii har blivit så populärt som det har blivit eftersom vem som helst kan börja spela efter bara några minuter, allt känns naturligt till skillnad från att spela med handkontroll respektive mus och tbord) när man väl förstått detta finns det idag inte många spel (på framför allt konsol) som kräver att man lägger ner tid på att lära sig själva spelet. Förr däremot var man tvungen att först läsa en manual som kunde vara på flera hundra sidor, så är det inte längre. Mer hardcore än flygsimulatorer tror jag inte man kan hitta, denna genrer var en gång i tiden väldigt stor men idag är den minimal.

Sedan så har skicklighet inte något att göra med om man är hardcore eller inte, det som utmärker en hardcore spelare är att han är villig att lägga ner tid för att bli bättre och kanske framför allt att han söker utmaning där andra bara vill spela för att till exempel få tiden att gå.

Det finns nog få spelare idag som kan kallas för hardcore spelare (beviset på detta är hur spel "fördummas", hade denna grupp varit stor hade utvecklarna fortsatt göra spel till denna målgrupp) en betydligt större del är de s,k core gamers men den absolut största gruppen är de s.k casual gamers. Men bara för att man kanske helst föredrar en av dessa så innebär det inte att man inte kan spela spel som vänder sig till de andra "grupperna". Jag är knappast en casual spelare men kan ibland tilltalas av spel som vänder sig till denna marknad, på samma sätt som jag ibland spelar spel som vänder sig till en "hardcore publik". För mig handlar det mycket om vilken typ av genrer det rör sig om mer än att jag skulle rata ett spel bara för att det spelet vänder sig till en viss marknad.

OT:
Tror helt klart att Wii U kan locka en del hardcore spelare men jag är inte lika säker på att de kommer köpa en med tanke på hur Nintendo gick från att vara ett företag för sina fans till att bli ett företag som utvecklade spel som skulle tilltala så många som möjlighet och helt glömde bort eller struntade i dessa spelare.

Absolut, många verkar ha fått uppfattningen om att hardcore skulle enbart handla om svårigheten ett spel erbjuder men det handlar lika mycket om tiden man lägger ner. Om man spelat samtliga Zelda spel (och kanske flera gånger om dessutom) så är man utan tvekan en sådan gamer, en core gamer hade kanske spelat det en gång och en casual hade knappast spelat alla.

Mega Man är ett exempel på ett spel som jag nog skulle vilja kalla hardcore fast mer korrekt är väl att det har hardcore "element", där krävs det att man spelar om partier många gånger för att lära sig hur man ska ta sig vidare. Ett casual spel har inte detta upplägg utan är gjort för att man ska slippa lära sig via "trial and error" eftersom en sådan spelare inte har tiden och/eller orken att spela om samma partier flera gånger.

Om man spelar Farmville så mycket man bara kan är man iaf en Hardcore Farmvillare (i brist på bättre ord), sedan är det väl upp till var en och att tycka till om Farmville är ett spel eller inte men personligen skulle jag nog inte kalla någon som bara spelar ett spel hela tiden för gamer oavsett spel, en gamer är i mina ögon någon som gillar att spela mer än ett spel (Farmville är dock ett spel hur mycket jag än önskar att det inte var det, Zynga är, enligt mig, en skam för hela branschen).

Instämmer, vi verkar dela denna uppfattning lite och jag håller med dig helt att bara spela spel som vänder sig till en viss marknad är bara dumt, är nog bara de mest inbitna datorspelarna som aldrig skulle kunna tänka sig spela något annat än just pc spel.

Ja de har ju tyvärr gjort det, de som var med när spel kom är inte längre intressanta eftersom de är en så liten del. Jag köpte också mycket mer spel förr än jag gör idag, tidigare kunde jag köpa spel utan att behöva bry mig om ifall det har DRM eller inte. Av de spelen jag köpte förr så går merparten att spela och i de fall de inte går att spela så beror det iaf inte på att man måste aktivera dom utan att stödet saknas för själva operativ systemet. Jag har sett spelserier som jag gillat bli "fördummade" till den grad att jag inte längre tilltalas av dom. Ibland önskar man att spel aldrig blivit så här stort för då hade nog spelen haft kvar sin "stjäl".

Legat på topp är väl att ta i, om jag inte minns fel så har Nintendo varit först och sedan har andra kommit efter. Om man räknar varje generation konsoler från Nintendo så har dom iaf inte tidigare legat "efter" så mycket som med Wii. NEO-GEO utklassade Nintendes dåvarande konsol (och alla andra konsoler med för den delen). Vill även minnas att Genesis/Megadrive länge hade bättre "grafik" än SNES, det var först med Donkey Kong Country som Nintendo gick om, har även för mig att Megadrive rent prestandamässigt var vassare än SNES.

Något som Nintendo aldrig gjort däremot är att sälja sina konsoler med förlust och hade inte Microsoft och Sony gjort detta hade de med största sannolikhet bara sålt en bråkdel om ens det (NEO-GEO är ett ypperligt exempel på vad jag menar).

Där har han dock rätt, rent prestandamässigt var PS2 svagare än både Xbox och GameCube. Anledningen till att PS2 trots detta hade spel som motsvarade Xbox berodde på grymt duktiga utvecklare som lärt sig optimera spelen för konsolen.

blir samma som me Wii för mig antar jag. Vill Lira Zelda men thats it sen är bara slänga resten i väggen. Blir skaffa ny Wii när zelda kommer lira igenom det sen sälja skiten inte värt att ha kvar maskiinen efter det . för 1 spel.

Ja, man tänker inte lika klart när man är trött, har själv skrivit saker som jag vid ett nyktrare tillstånd ångrat för det var inte alls så jag menade.

Har alltid gillat både konsoler och datorer men det var tack vare PS2 som jag återigen fick upp ögonen för hur kul det är med konsolspel, händer fortfarande att jag spelar en hel del på den och trots att dagens konsoler utklassar den är den nog fortfarande min favorit.

Klockfrekvenserna ovan stämmer rätt bra vilket gör att man blir ännu mer imponerad när man spelar ett spel som ansågs som det bästa (rent grafiskt) till Xbox på PS2, blev riktigt imponerad av Black men när jag såg GoW 2 vart jag ännu mer impad och tydligen var jag inte ensam=).

Casual gamer = Kille som trycker rätt färg till rätt ton, står o pudelfrilla och leker Europe.

Hardocre gamer = Kille som gillar utmaningar i spel, ser gärna något nytänk, ny dynamik. Annars skiter han i det och återgår till det han redan är bra på.

"proffs" = Dom som tjänar dåliga pengar på att spela spel och är beundrade av 8-14 åringar. Dessutom antingen enormt feta eller grymt taniga. Bleka är dock standard.