Äpplet faller inte långt från trädet, heter det. Min pappa var bilmekaniker. En ganska så fenomenal sådan, som andra bilmekaniker kom till när de inte kunde lura ut vad som felade. Jag kan visserligen inget om bilar, men jag är en fena på bilkörning.
Okej, jag ljög – jag har inte ens körkort. Mitt äpple måste ha pallats och skickats iväg till något lager för otekniska frukter med tummen mitt i handen. Men jag tycker väldigt mycket om att köra bil på låtsas. Om känslan är den rätta spelar till och med placeringen mindre roll.
Rena rama vykortsvyn.
I #Project Cars kör jag till en början så långt ifrån väl som man någonsin kan komma. Min stackars bil är skrot efter två kurvor. Men tjusningen med det här spelet är dess tillgänglighet. Du kan anpassa körassists, motståndet, antalet varv och det mesta annat du kan tänkas behöva trixa med för att göra spelet till ditt. Efter mycket träning kan jag skruva upp utmaningen och ändå komma först över mållinjen. Spelet har en väldigt fin, anpassningsbar inlärningskurva.
Nybörjarvänligt
Största dragningskraften med Project Cars är bredden. Det finns gott om banor att köra på, och de är alla fint gestaltade i den riktigt tjusiga grafikmotorn. De cirka 60 bilarna är från olika klasser, tidsåldrar och inbegriper allt från go-kart till rallybilar och formel 1. Det är en sandlåda där du kan ställa in varje enskilt lopp efter lust och behag, och där du kan sätta dig in så mycket i spelet som du själv känner för.
Fartkänslan är väldigt bra.
Nybörjare kan välja mellan olika inställningar av körassists. Visuella markörer på vägen som visar kurvor och när det är en god idé att bromsa, och så vidare. I vanlig ordning finns också automatisk hjälp med bromsar och styrning för den som vill lära sig hur de olika bilarna fungerar. Bäst av allt är inställningen ”realistisk”, som ger samma sorts körassist som finns i verklighetens bilar och inget annat. Möjligheterna för att skräddarsy sin upplevelse och grad av utmaning är fantastisk.
Roligast är det som sagt att köra enskilda lopp, antingen mot datormotståndare eller online (där folk ofta kör som kompletta galningar, dock). Kampanjläget är tyvärr ganska trist. Det är pedagogiskt upplagt, och låter dig starta på vilken nivå du vill inom vilken racingdiciplin du vill, men det har egentligen inget som får mig att vilja återvända. Mest för att det helt enkelt är roligare att kunna ställa in varje lopp exakt som jag vill ha det. Det är ju som sagt i val- och anpassningsmöjligheterna spelets stora styrka ligger. Tänk en racingmotsvarighet till #Heroes of Might and Magic. Det finns en kampanj, men det är roligare att sätta upp egna matcher efter just de villkor som lockar för stunden.
Allt är inte guld och gröna skogar, förstås. Spelet känns bitvis något opolerat. Främst i form av buggar, men också en del underligheter som att det går att tjuvstarta utan att bli straffad, för att inte tala om hur släpphänta domarna är med de som tar genvägar. Du kan komma undan med ganska mycket mygel om du är lagd åt det hållet. Riktiga bilfetischister kan nog också finna utbudet något skralt. För min del funkar det, eftersom fokus inte är på djupdykningar i varje bilklass, utan på bredd. Och dessutom är utbudet av banor viktigare i min bok, och där levererar spelet ändå god variation.
Repor i lacken
Ett större problem är då den ojämna AI:n. Du kan ställa in motståndarnas svårighetsgrad i detalj, men det är inte alltid det fungerar som det ska. Go-kart är till exempel inte särskilt roligt att köra alls, mycket tack vare att datormotståndarna inte kan hantera det. Men även i andra bilklasser kan AI:n balla ur och köra som sopor oavsett inställningar. Valet av motstånd står alltså mellan ojämn AI eller galna människor. Oftast fungerar dock loppen bra, och bjuder på hårfina kurvtagningar och spännande kamper hela vägen fram till mållinjen.
Project Cars tar flera bra steg mot ett allomfattande, inkluderande bilspel där alla kan hitta en nivå som passar dem. Det är inte hundraprocentigt slipat, trots lång utvecklingstid, men här finns en solid grund att bygga vidare på, särsklit om utvecklarna patchar bort en del av reporna i lacken.
Jag ärvde aldrig pappas intresse för bilar. Men i Project Cars får jag ändå en tydlig känsla för vad som lockar så med de mekaniska stålhästarna.
