Författare: Joakim Kilman

Mycket känns igen i Amazons apokalypstolkning. Men den stora bomben hade gärna fått smälla ännu högre.

Inget ljus i mörkret för den åldrande skräckserien.

Persona 3 är tillbaka med demoner, buskishumor och självmordstematik.

Charmen är bländande, men genomförandet är en flimrande glödlampa.

Den "riktiga" Jagged Alliance-fortsättningen äntligen här! Men den snackar för mycket.

Charmigt som solstänkt krabbfiske på västkusten.

FZ:s Joakim Kliman har vaskat fram första halvårets guldkorn.

Ett nöjesfält som är roligare är bygga än besöka

På västfronten intet nytt – förutom det stora monstret, förstås.

FZ har provspelat Creative Assemblys nästa, och fått större problem än sand i sandalerna. Nämligen totalt krig.

Joakim Kilman om att växa från tonåring till gubbe – och tillbaka igen – med Diablo.

Bygg en värld utan människor i det avslappnade men lite magra strategispelet.

Våldsam men blodfattig uppföljare.

Drak mig baklänges – Like a Dragon blandar historia med buskis och övervåld.

Joakim Kilman om Greta som inte längre finns därute, men finns kvar inom honom.

Till slut - Ron Gilbert återvänder, med nygamla apkonster.

O-dejliga danska dilemman.

Inget rån, men inte det perfekta brottet heller.

Utbilda nästa generations dårar, i spelet som är sjukt likt sin föregångare.

FZ tipsar om första halvårets glömda guldkorn.

Inte oändligt riktigt än.

Fem prickskjutna testiklar är fler än fyra nazister.

Ett peka- och klicka-äventyr som skildrar ett dansk perspektiv på andra världskriget.

En sorglig värld som gör ont att utforska, men som alltid drar dig tillbaka. Här är den avslutande delen av vår recensionsresa till Lands Between.

Ett spel värt att dö för?