Test – Microsoft Wireless IntelliMouse Explorer

Den som läser recensioner av diverse pekdon (a.k.a möss) inser förstås att det handlar om religion. Precis som det är med datorer och operativsystem (PC vs Mac, Linux vs Win2k?), handlar dagens musdebatt om huruvida det krävs kula eller inte. Ganska många som sysslar med gaming på lite mer avancerad nivå, tycker fortfarande att känslan som man får med en tung muskula (t ex Boomslang-mössen) aldrig går att återskapa i de nya optiska varianterna. Och det kanske är så ? själv var det länge sedan jag spelade spel i den omfattningen att jag kan säga att jag föredrar en slags mus framför den andra. Men en sak är säker ? de optiska mössen har utvecklats otroligt snabbt det senaste året, och prestandamässigt finns det knappast något som skiljer dem från kulvarianterna.

Fungerar utmärkt även för finlir

Microsofts höstgiv innehåller tre helt nya optiska möss (två av dessa har Shock redan testat), varav flaggskeppet heter Wireless Intellimouse Explorer. Det speciella med denna är inte bara att den är utrustad med den senaste ?optiken? (som är fyra gånger snabbare än tidigare infraröda möss). Wireless Explorers lilla IR-öga plåtar av underlaget 6000 bilder per sekund, vilket ger en precision som gör att det för första gången går att använda en trådlös mus även till mera avancerat pixel-pllande i t ex Photoshop.

Dessutom funkar den förstås alldeles utmärkt även till spel, och i de allra flesta situationer tänker man inte ens på att det är en sladdlös mus. Och gör man det, så är det snarare för att man slipper den ständiga sladd-organisationen, som sällan blir bra hur man än försöker. Vad gäller exakthet och reaktionstid, så finns det inga som helst fördröjningar ? Wireless Explorer reagerar blixtsnabbt även på mycket hastiga rörelser, och den fungerar lika bra oavsett man spelar duell i Q3 eller behöver ligga och ?snajpa? i UT eller Counter-Strike. Det enda som är en aning irriterande är att musen ibland inte tar emot kommandon alls, vilket sammanfaller med de tillfällen då datorns CPU är upptagen med annat (t ex att ladda in ett program). Detta har förmodligen inte primärt med att göra med att musen är trådlös, utan snarare på USB-programvaran. Att observera är att jag enbart märkt av detta problem på en PC med Windows 98 ? då jag testat musen på Macintosh fungerar den perfekt. Sannolikt kommer USB-stödet för denna typ av enheter att vara betydligt bättre i Windows XP.

Så enkelt att man nästan skäms

Wireless Explorer är nästan löjligt enkel att installera. Sätt i batteriet, installera programvaran (om man har Macintosh behövdes inte ens någon föregående installation för mig) och plugga in den lilla mottagaren i datorns USB-port. Sedan är det bara att börja använda musen. I det medföljande kontrollprogrammet finns det sedan möjlighet att programmera de olika musknapparna (fyra stycken plus ett scrollhjul) för valfria ändamål.

Jämfört med de sladdförsedda varianterna i Microsofts råttstall, är Wireless Explorer betydligt större ? framför allt på höjden ? och tyngre. Detta är dock ingen nackdel, eftersom tyngden motverkar känslan av ?sladdrighet? som det är lätt att få med lättare möss. Efter att ha använd Wireless Explorer ett tag, är det faktiskt svårt att gå tillbaka till den tidigare favoriten, Intellimouse Optical som nu känns som en pygmé vid sidan av den trådlösa. I många avseenden påminner faktiskt Wireless Explorer lite om Razer-mössen, även om det naturligtvis är två helt olika tekniker.

Spar själv på strömmen

Dessutom är musen smart och spar själv på strömmen. Om man inte rör vid den på ett antal sekunder, så går den ner i viloläge och drar då ingen ström alls. Vid normal användning ska de två batterierna kunna räcka i upp till ett år utan byte.

Det är bara att konstatera att Microsoft har ångan uppe just nu, och det är i princip omöjligt att inte ge en sådan här mus toppbetyg. Den är dessutom bara marginellt dyrare än en vanligt trådråtta. Så egentligen finns det inget som motiverar sladdmössens existens längre, annat än nostalgiska skäl?