På en datormässa i San Fransisco 1968 visade Dogulas Engelbart upp en teknisk uppfinning med den knastertorra benämningen “X-Y positioning indicator for a display system”, senare känd som datormus. Engelbart nämns ofta som musens fader, men inte alltid. Den svenske uppfinnaren Håkan Lans presenterade ett liknande pekdon ungefär samtidigt, men eftersom Engelbart var den som fick patent så är det ofta han som tillskrivs äran.

Oavsett vem som var först så har båda herrarna åstadkommit en rad uppfinningar som senare fått stort genomslag i datorvärlden. Dock lär ingen av dem ha reflekterat över att det skulle växa fram en affärsverksamhet baserad på exklusiva musmattor, än mindre att vissa av dessa skulle komma att kosta bortåt en halv nettodagslön. Men i och med att datorspel på senare år blivit något av en sport, i vissa fall rentav ett yrke, har drivna affärsidkare lanserat musmattor som vänder sig till spelare med professionell syn på sin sysselsättning.

Konsten att kränga metall tokdyrt

Rationellt sett borde det inte gå att kränga mattor för ett par hundra spänn styck, trots utfästelser om att mattan är för proffs. De två grundkriterierna - passande storlek och bra glid - uppfylls av i stort sett vilket lågfriktionsmaterial som helst som kan beskäras till lämplig storlek. Men eftersom märkeshysteri, marknadsföring och liknande är en betydande motpol till det rationella tänkandet så plockar folk gladeligen fram sina surt förvärvade slantar med förhoppningar om att ha funnit en genväg till framgång. Reklam är vår tids religion.

Steelpad struntar fullständigt i rationaliteten och vill med sin musmatta 4s få hårdhudade gamers att hosta upp en tredjedels Gustav Vasa-prydd papperslapp. Det rör sig om en mattsvart skapelse i aluminium (namnet till trots) med välvd form och en föredömligt tillbakadragen logga i nedre vänstra hörnet. Kort sagt – den är snygg. Med en bredd och höjd på 290 respektive 257 mm är den betydligt större än Svensson-mattor a´ 10 kronor från Ikea. Stor nog för att kunna ta ut svängarna rejält men ändå inte ett monstrum som orsakar platsbrist. Åtta små gummifötter ger tillsammans med själva mattan en höjd på 3,5 mm. Tassarna förhindrar effektivt oavsiktliga förflyttningar, men greppet växlar lite beroende på underlag. Ett metallunderlag funkar bra, men på lackerat trä är det en aning halkigt.

Fram med disktrasan

Den enhetliga färgteckningen må vara läcker när man tar mattan ur förpackningen, men tyvärr innebär den att fettfläckar och annan nedsmutsning syns tydligt. Den som vill stoltsera med en ständigt fläckfri viloplats för musen får alltså räkna med regelbunden avtorkning. Förmodligen bör man också räkna med viss repighet efter en tids användning. Efter nån veckas användning finns inga repor på mitt exemplar, men väl vissa förändringar i färgskalan. Inredningsperfektionisten bör kanske leta upp ett annat musunderlag, men eftersom majoriteten av köparna gissningsvis värderar användbarhet högre är det ett problem av mindre betydelse.

Matt yta utan färgskiftningar kan ibland ställa till problem för optiska möss. På mattans hemsida meddelas att av Logitechs optiska pekdon är det bara MX-serien som fungerar. Tyvärr har jag inte tillgång till någon äldre optisk mus så jag har inte kunnat testa om varningen är befogad, men Logitech MX500 fungerar utmärkt, precis som utlovat. Också kulmusen Boomslang trivs, dock med varning för att kulan på grund av den låga friktionen ibland tappar greppet vid häftiga rörelser. Om du kör kulmus och din styrteknik påminnner om en dirigents rörelseschema bör du således vara på din vakt.

Den styva metallen ger ifrån sig en hel del ljud. Hasljudet kan nog störa den som föredrar absolut tystnad, men lyckligtvis medföljer teflontejp. Den appliceras på musens fötter och vid sidan av att sänka friktionen bidrar den till att minska ljudnivån. Tejpen i fråga är faktiskt riktigt bra; friktionsminskningen är betydande och därmed får man ytterligare förbättrad precision.

En vän till eliten

Egentligen skulle Steelpad 4s betygsättas på två sätt; med eller utan hänsyn till priset. Å ena sidan är den en svindyr bit aluminium som även om den fyller sin funktion väldigt väl omöjligen kan vara värd så mycket pengar. Å andra sidan riktar den sig till gamers med höga ambitioner, där endast det bästa är gott nog. Och eftersom det handlar om ett gediget stycke metall som med rätt mus fungerar fullständigt fantastiskt så är det svårt att förkasta den, trots löjligt högt pris. Betyget blir därför en kompromiss mellan de båda ytterligheterna. Köpa eller inte – det avgörs bäst av dina ambitioner i spelvärlden och din ekonomiska situation.