Recension – Frontline: Fields of Thunder

Egentligen har Frontline: Fields of Thunder ett längre namn, det är nämligen något i stil med Blitzkrieg II: Frontline: Fields of Thunder då det bygger på Blitzkrieg-serien, spirituellt och tekniskt. Spelet är i stort sätt likadant men med en del förbättringar. Realism är något som alltid ligger högt på listan av vad som är viktigt. Alla enheter har använts av respektive nation i det riktiga kriget och det finns mycket fakta att läsa om stridsvagnarna och vapnen. De flesta slagen i kampanjen simulerar riktiga sammandrabbningar och det är mycket realistiskt.

Sovjet mot Tyskland

- vem vill du ska vinna?

Kampanjen utspelar sig runt kriget mellan Tyskland och dåvarande Sovjetunionen i Kursk under andra världskriget. Enligt vad historieböckerna förtäljer så var det de största slagen med pansarvagnar hittills. Detta återspeglas då det märks direkt att pansarvagnarna är de starkaste enheterna och också de det finns flest av - om du snöat in på till exempel T-34 finns det en del att läsa om den i den inbyggda encyklopedin.

Titeln innehåller några rollspelsinfluenser: för varje karta du klarar får du ett visst antal erfarenhetspoäng beroende på hur duktig du är och vad du gör. Samlar du på dig tillräckligt med poäng på en bana får du nya trupper att skicka i strid. Med nog erfarenhetspoäng kan du gå upp i rang, samt få medaljer för dina insatser. Totalt är det tio uppdrag per fraktion och för det mesta handlar det om att antingen försvara eller attackera strategiska punkter på kartan.

Frontline: Fields of Thunder är inget lätt spel, varje enhet har sin styrka och svaghet. Att hålla en kulle mot en oändlig ström av fiender tär hårt på försvaret och det gäller att placera artilleriet nog nära för att göra mycket skada på avstånd, men långt borta nog för att inte skjutas ned. Som tur är går det att gräva diken för infanteriet, som annars inte skulle ha någon chans mot tankinvasionen. Dock är de mycket kapabla att förstöra pansarvagnarna så fort de är inom räckhåll för handgranater.

Pixelgrafik

Skarp, på gränsen plottrig

Grafiken är väldigt detaljerad, på gott och ont. Alla fordon och enheter är med pixelnoga precision renderade vilket i sig är snyggt, men den högupplösta terrängen gör att det ibland ser väldigt plottrigt ut. Miljöerna är dynamiska; står ett hus i vägen för din pansarvagnsarmé så står det snart inte i vägen längre. Dock undrar jag om det verkligen finns något att tjäna på att åka igenom tre hus, välta elva träd och krossa sju kossor istället för att köra på vägen en meter till höger istället. Andra irritationsmoment är att enheterna ibland fastnar i varandra och terrängen, men jag antar att det är ett bevis på realism.

Efter singelplayerkampanjen finns det också ett multiplayerläge där det går att kriga över nätet eller LAN med polare eller främlingar som är lika eller mer betuttade av krig och strategi. Tio multiplayerbanor innebär många timmars intensivt onlinespelande.

Slutbetyg

Skrothög, eller pansarvagnshimlen?

Allt som allt är Frontline: Fields of Thunder ett mycket detaljerat och roligt spel - om du är intresserad av andra världskriget. Betyget blir en stark trea - det finns mycket att läsa och göra för dem som är intresserade, många timmar av pansarvagnsslakt väntar. Om du inte är så värst intresserad av andra världskriget eller krigsföring finns det inte mycket att hämta här, inte ens om du glömt plugga inför historieprovet.