Att överleva vågor av anfallande fiender är verkligen inget nytt för fps-genren (eller Call of Duty-serien) men efter succén med #Treyarchs zombieinvasion i #World at War och senast #Black Ops var det en lågoddsare att även höstens #Call of Duty: Modern Warfare 3 skulle erbjuda spelläget. Det stympade #Infinity Ward och supportutvecklaren #Sledgehammer Games håller sig dock till levande motståndare. I alla fall en liten stund, det dröjer inte länge innan kulorna börjar vina och kropparna staplas på hög.

Tillsammans är vi starka

Tillsammans med en kamrat (en tysk, fast bra denna gång) ska jag försvara ett litet kvarter i Paris, inom synhåll för den ikoniska fallossymbolen Eiffeltornet. Till en början är vi bara utrustade med pistoler men varje nedgjord fiende innebär klirr i kassan och mellan varje runda, som såklart blir svårare och svårare, får vi en halvminut på oss att shoppa vapen, fylla på ammo och utrusta oss med leksaker och granater. Den kanske mest användbara, ett kulsprutetorn med ett bestämt agg mot de som vill skada oss, kostar en rejäl slant men håller också en av de många gränderna säkrad för en stund. Du gör också klokt att investera i en kevlarväst och kanske lite försåtsminor, för redan efter den andra vågen blir motståndarna ettrigare och fler.

Spara och slösa i modernt krig

Om du håller spargrisen från svältdöden tillräckligt länge kan du till och med kalla in en grupp soldater som hjälper er. Det kan vara klokt att spara till den sista vågen då en bepansrad juggernaut gör en storstilad entré med rökbomber och snabb död i sina nävar om ni inte ser upp. Vi lyckades göra processen hyfsat kort genom att välkomna honom med ett granatregn och våra vänner kulsprutetornen. Samtidigt lär vi inte ha spelat på någon av de högre svårighetsgraderna.

Den psykologiskt jobbigaste fienden är attackhundarna, snabba rackare som inte räds ett kulregn i hopp om att få gnaga på din arm. Eventuella moraliska betänkligheter städas snabbt bort när de hänger med tänderna djupt nergrävda i din kropp och Lassie får somna in, som det heter. Däremot vet jag inte om personerna med sprängämnen fasttejpade på bröstet verkligen är nödvändiga i en tid då självmordsbombare dagligen skadar såväl civila som militärer runt om i världen. Utvecklarna tänker också förse jyckar med dynamit och det kan bli en otrevlig bekantskap, men det var inget jag mötte denna gång.

Dagens tortyrgrepp - Macarena

Eftersom vi spelade på Xbox 360 var det svårt att se någon förbättring på den grafiska fronten. Det känns som om den egenutvecklade motorn IW 5.0, som enligt utvecklarna ska vara bättre än föregångaren (från Modern Warfare 2) på att streama in grafik samt ljud- och ljussättning, mest fått en versionsökning för faktabladets skull. De förbättringarna kanske kommer till sin rätt på pc. Samtidigt är det svårt att se några större skillnader mellan Black Ops och Modern Warfare 2, som använder IW 3.0 respektive 4.0. Det skulle vara intressant att se hur mycket faktisk #Quake 3-kod, vilken motorn baserades på i grunden, som finns kvar. Den enda förändring jag noterade mot tidigare spel i serien var att sikteshjälpen tonats ner en smula.

Innovationsfri pulshöjare

Det är svårt att inte få upp pulsen när intensiteten gradvis ökar och jag gillar den här typen av upplägg. Den oundvikliga jämförelsen med höstens andra förmodade storsäljare, #Battlefield 3, säger mig också att Call of Duty alltid varit vassare på intima strider soldater emellan, mano y mano. Det finns en helt annan tyngd i spelupplevelsen och träffkänslan har i mitt tycke alltid varit Battlefield-serien svaga punkt. Både spelen kommer som bekant att erbjuda co-op och #Dice kan mycket väl bli vinnaren när det gäller uppdragsbaserat samspel men vill du rensa hjärnan med en halvtimmes pangande lär Modern Warfare 3 göra det bäst. Habil och actionspäckad underhållning utan att innovera är vad du har att vänta dig.