Det sägs att blixten aldrig slår ner på samma ställe två gånger. Den som myntade uttrycket glömde nog att tala om det för Fumito Ueda. För han har, vid just två tillfällen, skapat spel som idag är så älskade och legendariska att det nästan är skrämmande att ta sig an de högupplösta versionerna – just för deras fläckfria status. Snart släpps de i ett och samma paket under namnet #Ico & Shadow of the Colossus Collection, FZ har testat den formidabla samlingen och står redo att besvara frågan – kan verkligheten överträffa myten?

Emotion engine – på riktigt

Man kan bemöta spelet #Ico på fler än ett sätt, men något som vi ständigt påminns om under det stillsamma äventyret är storleken på slottet. Proportionerna stämmer inte överens med den lilla pojken och därför känner jag mig alltid så otroligt liten. Pelarna sträcker sig mot himlen, klipporna stupar brant ner mot det brusande havet och overklighetskänslan späs på ytterligare av det matta ljuset, de överdrivet kantiga fasaderna och klara färgerna.

Spelvärldens vackraste duo?

Behövs HD-poleringen? Jag tycker faktiskt det. Ico lever inte på små detaljer utan sätter enorma rum i första hand. Bilden blir klar, mer skarp och jag törs skriva under på att aldrig återvända till PS2-versionen. "Emotion engine" kallades kraften som drev #Sonys omåttligt populära konsol. Aldrig stämde namnet så väl som i fallet med Ico – och det vackraste blev precis ännu vackrare.

Äventyret skulle, om vi ska göra det lätt för oss, kunna beskrivas som ett pyssligt plattformsspel i stil med Prince of Persia och Tomb Raider. Du går från rum till rum, trycker ner knappar med tunga lådor, drar i spakar och svingar dig över avgrunder. Det låter som ett vanligt spel, men då bortser vi naturligtvis från Yorda.

Pusslen handlar inte bara om att ta dig framåt, utan också Yorda.

Spel är i sin ursprungsform oerhört egoistiska: vinn över dina fiender, knäck high scores, lämna dina medspelare bakom dig och så vidare. Men Ico kräver att du bryr dig och tar ansvar. Yorda klarar sig inte utan dig – och du klarar dig inte utan henne. Hon kan öppna vägen framåt för er men flickan i vitt klarar sig inte mot skuggvarelserna, kan inte heller hoppa särskilt bra och är beroende av att du fångar hennes hand och drar upp henne i säkerhet. Så istället för att rusa framåt mot ära och berömmelse måste du se dig om över axeln, sträcka ut din hand, ta Yordas hand i din och tillsammans springa genom en tidlös saga.

Ico är unikt på många sätt. Spelet lär dig aldrig hur du ska agera, snarare är det du som måste pröva dig fram och lära dig kontrollen på egen hand. Och när du kör fast – det kommer du att göra – finns Yorda alltid där. Ni talar inte samma språk men med ljud och gester hjälper hon dig, så gott hon kan. Hon har inte alla svar, men tillsammans kanske ni kan vinna över det väldiga slottet på sjön och ett av tidernas finaste spel.