F1 2011

Av princip ogillar jag årliga uppdateringar. Bra fullprisspel tar tid att göra, tolv månader räcker sällan för att knåpa ihop så mycket nytt att det motiverar årliga fullprisutgifter. Men allt som oftast dränker #EA Sports mina principer med bedårande blysänken vid namn NHL och Fifa. Spelen må vara likartade år från år, men oftast har de nog med nya spelare, lag och funktioner för att skicka repriserna högt på betygsskalor och försäljningslistor.

När #Codemasters i dagarna släpper ut ett nytt formel 1 ur depån blir det spel nummer tre på lika många år (eller två, om man räknar bort Wii-lättviktaren #F1 2009. Och det gör alla som tar sin F1 på allvar). Djupt oroande, om du frågar mig. Ny F1-säsong innebär att några förare byter stall, ett par regeländringar, kanske ett nytt team och någon ny bana. Det behövs inga principer för att tvivla på att ett så skralt material har svårt att räcka för ett nytt spel.

#F1 2011 försöker inte lura någon. Det är helt öppet med faktumet att det skulle kunna vara en expansion till #F1 2010. Samma menystruktur, snarlika depåval och samma delikata balansgång mellan körbarhet och trovärdighet när man pressat ner sin lekamen i sittbrunnen. Men de få nyheterna är å andra sidan varmt välkomna sådana.

Först och främst stoltserar F1 2011 med bättre körkänsla. Ett diffust begrepp, jag vet, men i detta fall handlar det om att ha kontroll över bilen. Som förare ska jag känna att det är min för tunga gasfot – inget annat – som orsakar att bakdäcken sticker i utgången av en brant kurva, eller att det är min resoluta parering som får dem att ändå hålla sig kvar på banan.

F1 2010 fixade inte detta fullt ut, kontrollerna missade att ge föraren tillräckligt exakt feedback. Samma problem hittas i flera andra racingspel, exempelvis #Shift 2. I andra änden har vi det magnifika #Forza 3 där snudd på varje gruskorn lämnar närvarorapport genom subtila skakningar i ratt eller handkontroll. F1 2011 ligger inte långt efter. Det tar betydande kliv i rätt riktning, bort från förra årets spattighet. Resultatet är en betydligt mer njutbar körkänsla med färre tvära kast och osäkra höghastighetskurvtagningar.

Inte snabbt nog att köra ifrån 2010

Under ett tunt lager nytt smink döljer sig samma karriärläge som förut. Skapa en förare, välj ett stall från F1-cirkusens bottenskrap, arbeta dig uppåt och vinn världsmästartiteln inom fem säsonger. Varje säsong består av 19 lopp, där vart och ett innehåller träning, kval och race. Ett race kan som kortast köras i tre varv, och vid nästa steg – 20 procent – blir däckbyten ett krav. Depåstrategin sköts mer eller mindre automatiskt, teamet ropar in dig när det är dags för nya sulor. Eller kanske en ny front, om din kärra inte hängde med mig i snacket om bättre kontroller. Fast nyheterna Kers och DRS kan spela in där. Det förstnämnda är en boost-funktion som ger bilen cirka 80 extra hästar under drygt sex sekunder och DRS (drag reduction system) fäller bakvingen för ökad fart. Under race får den senare endast användas under vissa förutsättningar och på bestämda delar av banan. Tips: nyttja sparsamt i kurvor.

Delmålen hänger kvar och går fortfarande ut på att nå en viss varvtid eller position, och de betalar sig i form av erfarenhetspoäng som uppgraderar kärran så smått. Man för också en intern kamp med stallkamraten om att bli stallets förstahandsval, detta genom dialogval i intervjuer mellan loppen. Extragrejerna är otydliga och outnyttjade, de blir inte mycket mer än en anonym antydan till vad som kunde ha varit intressant sidosysselsättning.

Har man inget emot att frakta sig själv framåt i över 300 km/h med halvt synfält står horisontell splitscreen till buds. Online stöds lopp med upp till 16 spelare (AI-förare fyller på så att det blir 24 bilar i startfältet) och intressant nog kan två spelare köra en co-op-karriär i samma team. Men jag undrar om inte F1-rävarna kommer önska ett mer utmanande system för depåstopp och däckbyten.

Principer eller ej, F1 2011 tyngs av sin egen historia, hur mycket beror på ditt F1-intresse eller om du äger förra årets version. Som spel betraktat förtjänar det, trots tröga laddtider och buggiga rattinställningar, skopvis med beröm, och det tack vare att det körmässigt är en förträfflig upplevelse. Samtidigt har jag svårt att bortse från att spelet är besvärande likt föregångaren, även med andra sportspel som måttstock. Satt jag i beslutsposition hos Codemasters skulle jag beordra att kringgrejerna utvecklas avsevärt till nästa version, även om det kanske skickar #F1 2012-premiären till 2013.

Fotnot: Recensionen bygger på Xbox 360-versionen av spelet.

Välkommen till däckstraven. Tydligen är kalla däck kalla i år och de bjuder mig på ett långsamt och fullkomligt oundvikligt ställ i slutet av Eau Rouge. Apropå bredställ (achievement: "Have you considered Dirt 3 instead?"): det räcker inte att bromsa för att häva vilken sladd som helst längre. Den buggen är fixad – tack! Samtidigt tackar vi för att man känner snurren komma lite tidigare och ges chans att hålla emot. Och låsta däck syns tydligare och känns enklare att kontrollera, en detalj jag stört mig på tidigare men som är mycket bättre 2011.

Efter några inledande varvs acklimatisering kommer jag igång så smått. Jag kan bromsa mycket senare i år, och bilen är mer av ett levande väsen som kräver mer av mig som förare för att placera rätt på vägen varv efter varv. Apropå att kräva mer av föraren - Kers och DRS ser till att du har mycket att göra hela tiden och framförallt Kers ska bli kul att använda i online-race, vi snackar nämligen om en rejäl spark i röven med den knappen intryckt.

Kan jag bara ställa in min ratt som jag vill ha den (inget exotiskt, ge mig bara full kontroll) kommer jag säkerligen köra F1 2011 till nästa september. Det är mer stök att hålla i bilen och körningen, och jag gillar det. Men då måste jag som sagt kunna ställa in ratten, annars blir det #Forza 4 i höst.

[float="right"]Linus Areng[/float]

[float="right"]Webbgrafiker, F1 2010-junkie[/float]